110-årsfest

Varit i Skåne och gratulerat Lasse (mammas man) och min bror Peter. Det var mycket trevligt. De bjöd på god mat och trevlig underhållning. Jag orkade inte vara med hela kvällen men mestadels i alla fall. Barnen var duktiga.

Pontus blev dock kvar i Borgholm. Han var bjuden på kalas idag och ville inte missa det så han fick sova hos sin kompis från fredagen till idag. Ringde honom igår och allt gick bra.

Jag är nere i en depression. Med tanke på allt som hänt det sista halvåret så är det egentligen ett under att jag inte dök ner tidigare. Det var längesedan jag mådde så här dåligt. Det är 12 år sedan. Det var då jag blev inlagd och fick diagnoserna djupt deprimerad med stark ångest samt social fobi. Det ena ger det andra.

Nu är det viktigaste att göra det som är absolut viktigast. Jag tar dagen som den kommer. Ibland är det timmarna. Folk som inte har varit där förstår inte. Man får en trötthet som är svår att övervinna. Sömnen blir inte sammanhängande så dagarna blir otroligt långa.

När jag mår så här så har jag svårt för att vara ite bland folk men ändå så gick jag på festen. Det kändes skönt och det var trevligt. Visserligen gick jag inte runt och pratade med alla utan jag gick in o vinkade hej till alla och sen satte jag mig på min plats. Dansade några danser och hade det trevligt med familj och vänner.

Idag känns det i min kropp. Tack och lov så är det varmt idag. Då mår mina leder lite bättre i alla fall. Nu ska vi hämta hem min son. Han har en sådan otur som fått feber idag.

Ha det gott och sköt om er!

FestFestFestFest

Fest

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *