En tuff tid väntar

Har smått ångest. Men det är väl så det är här i livet. Man går igenom olika faser och går in i olika skeden. Det är sex veckor kvar till jul cirka och jag ser fram emot högtiden då jag kommer ha mina nära och kära runtomkring mig. Det är Sebastians första jul och jag är glad över att få dela den med honom. Det blir Nellies andra jul och nu förstår hon lite mer och ser fram emot julklappsutdelningen på ett helt annat sätt än förra året. Då var det mest pappret som lockade hahaha.

Jag vet inte om André, Angelica kommer hit en sväng eller om de firar på Gotland. De väntar barn som beräknas komma runt juletid så det blir förmodligen Gotland då hon vill föda där. Det förstår jag, men jag saknar dom så klart. Sedan väntar min son ett fängelsestraff. Vi vet inte när han ska börja sitta av sin tid. Han vet inte det själv. Just det här ovetandet tar på en. Man kan inte planera något. Jag hoppas bara att han är ute så att han kan vara med på förlossningen.

Man får göra det bästa av allt som händer men det är inte så enkelt. Jag saknar redan min son fast han inte är i fängelset än men jag vet ju vad som komma skall. Det kommer bli en tuff tid för oss alla. Speciellt för Angelica som kommer bli en ensamstående mamma. Jag vet att hon kommer klara av det. Jag blev själv ensamstående innan André föddes och var det under flera års tid. Jag klarade det och det kommer hon också göra. Jag kommer att försöka hjälpa till så gott jag kan. Kommer inte bli så enkelt då hon bor på den andra ön och jag på denna, men jag kommer göra så gott jag kan. Hon är inte ensam! Sen har hon sin mamma och andra nära och kära runt sig på Gotland.

Idag är det fredag och jag välkomnar helgen. Det ska bli så skönt. Det är fars dag på söndag så vi ska firaden här hemma. Ska till graven med och ge min pappa lite kärlek därifrån.

Ha en fin dag!

2 Comments

  1. Rebecka

    Hej. Har svärmor tagit tillbaka att ni ska flytta. Var det inte tre månader hon gav er. Menar inget illa men har följt dig ett tag och som läsare vill man ju veta.

    • Lisa (sjubarnsmamman)

      Ja först sa hon att vi skulle flytta. Sen sa hon att den som ville fick bo kvar. Nästa gång hon träffade min man så sa hon att det var han hon sa det till. Ärligt talat så vet jag inte vad hon tänker eller hur hon tänker. Det ändras mellan gångerna. Vi bor kvar i huset i alla fall.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *