web analytics
Gå till innehåll

PTSD

Igår var en dag där jag var fri från panikattacker men ångesten lurade hela tiden runt hörnan. Det går inte en dag som jag inte har någon form av ångest och det är fruktansvärt jobbigt och påfrestande för kroppen. Jag har gått med detta sedan i mitten av oktober så det är tre månader nu. Jag har gått och undrat varför det inte vill släppa men efter mitt senaste samtal med min samtalskontakt och möte med psykologen i förrgår så börjar pusslet läggas på plats.

Hos psykologen så fick jag massor med frågor som jag svarade på. Mina svar var symtom på PTSD. De gånger man har hört talas om det är när man sett något avsnitt av Dr Phil där han pratat med krigsveteraner som har eller har haft PTSD. Kan jag ha det? Jag gick hem och läste om det och ju mer jag läser ju mer insikt av det får jag. Ja jag har PTSD. Bara att acceptera och gå vidare.

Så vad för symtom har då PTSD?

Man får minnesbilder där man upplever traumat som en gång har hänt ännu en gång. Det kan komma som mardrömmar men de kan även komma då man är vaken.

Naturligtvis så undviker man situationer och sammanhang som påminner om traumat. Det kan i sin tur leda till social isolering.

Man är överdrivet vaksam, lättskrämd, lättirriterad. Plötsliga vredesutbrott, koncentrationssvårigheter och sömnproblem kommer som ett brev på posten

Nedstämdhet och likgiltighet samt inte kunna engagera sig i sådant som händer i vardagen är vanligt. Självmordstankar kan förekomma.

Det finns några mer sällsynta symtom med. Det är overklighetskänslor eller en förändring på hur du upplever dig själv.

Kroppsliga besvär kan förekomma. Huvudvärk, smärta i ryggen och spända muskler. Magont eller diarré, hjärtklappning och högt blodtryck kan förekomma.

Så vilka symtom har jag?

Jag är en mycket vaksam person som inte litar på någon. Är jag ute och går så försöker jag ha ögon i nacken. Vill inte att någon kommer för nära. Jag är lättskrämd och kan bli väldigt irriterad, glad och ledsen om vartannat. Vredesutbrott? Jag skäms för att erkänna det men det kan jag faktiskt få 😪

Jag har ingen koncentration. Har svårt att fullfölja något för att koncentrationen finns inte där. Älskar att läsa men kan inte för jag glömmer bort det jag har läst. Får inte in det i huvudet. Ja...så jag har även problem med minnet.

Jag känner mig ofta väldigt likgiltig och ledsen. Gråten lurar runt hörnan och tårarna bränns ibland under ögonlocken. Har svårt att engagera mig i något. Det tar så mycket på en. Jag drömmer en hel del. Ena drömmen är värre än den andra ibland. Mardrömmar som jag vet speglar det som hänt en gång i livet och mardrömmar som jag känner igen men som jag inte vet vart de kommer ifrån. Vad dom speglar.

Jag får även minnesbilder som bara dyker upp så där helt utan förvarning. De kan komma när som. I affären när jag handlar. En produkt, en doft, en bil är några utlösande faktorer. Det gör att man inte så gärna vill gå ut. Minnesbilder kan komma när jag ser film, under ett samtal, under en fikastund.

Kroppsliga besvär dras jag med varje dag. Om de beror på PTSD eller på min fibromyalgi vet jag inte. Tror dock att de kan gå hand i hand lite grann. Det ena ger det andra. Jag går ofta med huvudvärk. Har alltid ont i rygg och muskler. Hjärtklappning får jag i stort sett varje dag. Hjärtat skenar iväg, pulsen blir jättehög och panikattacken ligger och lurar. Självmordstankar kommer och man önskar bara att allt ska få ett slut. Jag vill inte dö men jag vill slippa allt det jag får uppleva. Man ser inget slut på lidandet. Jag har svårt att se mitt eget värde. Jag har inte så höga tankar om mig själv.

Varför fick jag PTSD?

Ja vad är inte orsaken egentligen? Jag var sex år gammal när jag blev utsatt av sexuella övergrepp första gången. Om jag var sex år när det började är jag egentligen inte helt säker på men det är från den åldern som jag har mitt första minne ifrån. Dessa övergrepp pågick tills jag var 15 år.

Sedan har man gjort många dåliga val i livet som jag idag vet att jag inte hade gjort om jag hade förstått mitt eget värde. Det är många stunder i livet där jag sagt till mig själv: Du är inte värd mer än så i alla fall. Jag har träffat män som bevisade det för mig. Våldtäkter, fysisk och psykisk misshandel ingick i vardagen förr.

Idag är jag lyckligt gift men jag är ändå fast i det förflutna. Mycket på grund av alla de övergrepp som jag har råkat ut för. Det är inte konstigt att man har svårt att lita på folk. Jag har gjort det förut men det har visat sig vara ett stort misstag.

Nu ska jag få terapi för PTSD. Jag vet inte hur det kommer se ut. Vet bara att det kommer bli superviktigt men det kan vara värt det. Kommer man bli frisk från PTSD? Någon som vet?

Har ni läst enda hit så här ni varit duktiga ☺ Ha en fin dag ❤

2 reaktioner på ”PTSD

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.