Sitter här och tänker på pappa. Han skulle ju kremeras vilket innebär att han bränds. Jag frågade killen på begravningsbyrån hur mycket det blir pappa som kommer läggas i urnan för det är ändå rätt mycket kista men han sa att det blir mycket pappa för kistan är av trä och den eldas helt upp. Det blir mer stoft av det så att säga.
Det känns konstigt att det inte finns en kropp heller. Inga bevis på att pappa har funnits om man ska bortse från journaler och barn. Det finns en positiv sak iaf och det är att hans sjukdomar dog med elden. De finns inte mer och det är skönt. Cancern fick ingen fortsatt liv. Inte i honom.
Jävla cancer rent ut sagt. Det är en hemsk sjukdom. En mycket plågsam sjukdom och jag är ändå glad för pappas skull att han slapp lida i den. Han slapp de hemska plågorna som cancern medför. Jag tackar guds lyckliga stjärna för att han blev besparad det. Det är så mycket annat han har fått lida genom åren och det inte bara av människor som inte kände honom utan även av människor som skulle stå honom nära.
Nu åker vi snart på semester och egentligen så skulle vi inte åka allihop av olika orsaker men nu blir det så iaf. Mitt samvete säger att jag måste för att kunna njuta av ledigheten. Det har varit mycket för oss alla och jag vill inte avsluta sommaren med att vara splittrad och på olika håll.
Nu ska jag natta mig så jag säger natti natti. Suss gott.
Intressant? Tycker du om det du har läst? Tryck på gilla knappen 😀 eller pusha vidare