När jag var barn och bodde i Hörby i Skåne så hade vi katter. Det var speciellt en katt som jag bara älskade över allt annat. När jag var ute så följde han alltid efter mig. Med honom kunde jag prata om precis allt. Han lyssnade. I och för sig så var han ju tvungen till det 😉
Jag kom hem från skolan och där satt han på trappan. Vi satt utanför huset och jag kunde prata ut om hur min dag i skolan var. Oftast så var skoldagen inget att minnas med glädje så det var skönt och kunna prata med någon som inte dömde mig. Vår katt hette Poppe och var den finaste katten som jag någonsin sett. Han såg ut som de flesta bondkatter men han var ändå något utöver det extra. Han älskade mig för den jag var!
Jag har haft några andra katter som var som Poppe. Min sista hette Simba och även han älskade mig för den jag är och jag älskade honom. När han blev överkörd så grät jag som ett litet barn. Någon sa till mig då att: Det är bara en katt!
För mig var det inte bara en katt. Det var en familjemedlem som jag miste. Det är så jag ser på alla mina fyrbenta djur. De är familjemedlemmar!
Idag har jag inga katter som vill bo inomhus. Jag har däremot hundar. Sally är den första hund som jag själv har ägt (äger). Köpte henne av min bästa vän Carina. Sally står mig varmt om hjärtat. Även hon finns där för mig. Alltid. Sally skulle jag inte kunna vara utan. Idag är Sally sju år gammal. Tänk vad tiden springer iväg.
Sally är min bästa vän henne kan jag alltid lita på. Av henne blir man inte sviken och oavsett vad man har gjort så älskar hon mig. Det är något som jag alltid kan lita på!
Nedan ser ni foton på Sally som valp och som hon ser ut idag. Hon har vuxit upp till en stolt tik 😉
