Idag för 4 år sedan somnade du in min finaste vän. Du är så saknad. Jag trodde aldrig att jag kunde ha ett liv utan dig men man lär sig att leva med tomheten som din bortgång gav och jag förstår inte hur bara. Men dagarna går men du ska veta att jag tänker på dig varje dag. Du har en plats i mitt hjärta och det kan ingen ta ifrån mig.
Tänker på de dagar du var här. Helgen då jag gifte mig. Helgen då det var skördefest och då lilla Nellie döptes. Det är dagar som jag värdesätter högt.
Jag vill skruva tillbaka klockan. Då hade jag ringt oftare. Jag hade tagit den fär bilresan till dig så jag hade fått se hur och vart du bodde. Jag hade beställt tågresan till dig så du kunde komma hit.livet Det blev aldrig av. Jag tänker att man ska aldrig skjuta fram något till morgondagen för det är inte säkert att man får uppleva den. Jag ångrar djupt att jag inte gjorde mer än vad jag gjorde, men samtidigt så var jag rädd om din hälsa. Du var trött så jag tänkte att det blev för mycket för dig. Du hade dina barn som kom, vänner på närmare håll som kom till dig. Jag tänkte att kommer då vi med så blir du slutkörd.
Nu 4 år senare så tänker jag: Fan! Jag kunde ha stöttat dig mer! I nästa stund så tänker jag att jag fanns här, ett telefonsamtal bort och du nyttjade det. Du ringde ofta. När jag tänker på det så slår frågan mig: Varför ringde inte jag oftare?
Ja man är alltid efterklok och det finns alltid något man ångrar som man inte gjorde. Jag är i alla fall glad över att fått vara en av dina bästa vänner. Du gav mig så mycket. Jag hoppas bara att du kan säga detsamma.
Älskade vän. Idag går tankarna till dig. Du är så älskad och så saknad! En varm kram till dig ❤
