Gå till innehåll

Än idag kan jag känna som förr

När jag var barn så var jag mycket mobbad. Det var både fysisk och psykisk misshandel. Skrämmande då jag enbart gick i tredje klass. Det var där allt började och sedan fortsatte det fast jag blev äldre. Än idag kan jag få ont i magen och känna obehag när jag kommer till en skolgård för barn är samlade. Ska det någonsin gå över?

Att komma på ett föräldramöte är också en sådan sak som gör att jag kan känns mig illa till mods. Jag känner mig inte trygg.

Att bli mobbad för sitt utseende eller för de hobbyn man har är något som förföljer en i resten av ens liv. Jag fick ofta höra hur ful jag var. Jag var dessutom en hora som låg med äldre farbröder bara för att jag som 14:åring dansade gammeldans. Det var ett rykte som en kille spred på hela skolan. Han tillhörde dom tuffa eleverna och jag var någon som simmade i smutsen på marken.

Det är oerhört viktigt hur man som människa bemöter andra människor. Allt man gör sätter spår hos andra.

Idag så har jag fortfarande svårt att lita på folk. Jag har alltid en tanke i mitt huvud att när någon gör något snällt så undrar jag vad dom har för baktankar. När kommer deras hån?Kommer slaget att komma? Förnedringen? När kommer den?

Jag har inte många vänner och det är självvalt. Dom jag har står mig varmt om hjärtat. Dom litar jag på till 110%!

Ibland undrar jag hur jag hade varit som människa om jag inte hade fått uppleva allt jag har fått under dessa 48 år. Varr i livet hade jag stått?

På sätt och vis så är jag ändå glad över att fått denna vägen vandra. Jag har en helt underbar familj som jag älskar över allt annat. Min familj är en dyrbar skatt! Jag är lyckligt gift med en man som älskar mig för den jag är. Med tanke på vad jag har så kan jag inte vara helt värdelös. Än finns det hopp!

Det gäller att sakta men säkert gå framåt i livet. Vem vet vad som väntar runt nästa hörn?

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: