När jag var barn så var jag mycket mobbad. Det var både fysisk och psykisk misshandel. Skrämmande då jag enbart gick i tredje klass. Det var där allt började och sedan fortsatte det fast jag blev äldre. Än idag kan jag få ont i magen och känna obehag när jag kommer till en skolgård för barn är samlade. Ska det någonsin gå över?
Att komma på ett föräldramöte är också en sådan sak som gör att jag kan känns mig illa till mods. Jag känner mig inte trygg.
Att bli mobbad för sitt utseende eller för de hobbyn man har är något som förföljer en i resten av ens liv. Jag fick ofta höra hur ful jag var. Jag var dessutom en hora som låg med äldre farbröder bara för att jag som 14:åring dansade gammeldans. Det var ett rykte som en kille spred på hela skolan. Han tillhörde dom tuffa eleverna och jag var någon som simmade i smutsen på marken.
Det är oerhört viktigt hur man som människa bemöter andra människor. Allt man gör sätter spår hos andra.
Idag så har jag fortfarande svårt att lita på folk. Jag har alltid en tanke i mitt huvud att när någon gör något snällt så undrar jag vad dom har för baktankar. När kommer deras hån?Kommer slaget att komma? Förnedringen? När kommer den?
Jag har inte många vänner och det är självvalt. Dom jag har står mig varmt om hjärtat. Dom litar jag på till 110%!
Ibland undrar jag hur jag hade varit som människa om jag inte hade fått uppleva allt jag har fått under dessa 48 år. Varr i livet hade jag stått?
På sätt och vis så är jag ändå glad över att fått denna vägen vandra. Jag har en helt underbar familj som jag älskar över allt annat. Min familj är en dyrbar skatt! Jag är lyckligt gift med en man som älskar mig för den jag är. Med tanke på vad jag har så kan jag inte vara helt värdelös. Än finns det hopp!
Det gäller att sakta men säkert gå framåt i livet. Vem vet vad som väntar runt nästa hörn?
Jag blev mobbad för jag var ej som dom för jag har funktionsnedsättning och jag kom hem och tröst åt godis och bullar och glass och snacks för jag trodde de skulle göra mig glad och sen började jag går upp i vikt och sen fick jag varning om diabetes och jag slutade med vanliga cola och började med sockerfri cola och sen 2008 var jag på fest hos en vän som ej hade vanligt cola och jag ville ut och handla min cola men jag fick tar av cola av henne och sen efter det så skulle jag på läkarbesök den 19 november 2008 och då fick jag diabetes och det känns det var grund av cola som jag drack hos henne men det är inte bara det
Nej det beror nog inte bara på läsken. Att man får en sjukdom som diabetes är jobbigt för man måste ändra om sin kost. Tänka på vad man äter och dricker. Till sist så kommer man på vad man kan äta och dricka.