Dagarna springer iväg fast vissa dagar känns så otroligt långa. Jag har hamnat i någon dimma känns det som. I flera veckor har jag gått med gnagande känslor i kroppen. Ångesten har fått sitt grepp om mig. Panikångestattacker har avlöpt. I går var jag hos min samtalskontakt. Hon frågade hur det var och jag svarade ärligt: Det är inte alls bra. Det var nog första gången dom jag kunde säga det utan att kringgå det. Nej jag mår inte alls bra.
Jag känner att jag dalar neråt. Jag gjorde två tester igår om stress. Har gjort dom förr och det brukar stämma. Igår så toppade jag mätaren till hög stress. Min samtalskontakt mailade min doktor som ringde igår och bokade en tid för möte. Hon brukar ha flera veckors kö men jag fick en tid redan nästa vecka.
Det är svårt att finna glädje i vardagen och när jag väl har gjort det så är det svårt att hålla den kvar. Jag är förmodligen på väg till en depression. Jag är orkeslös och fruktansvärt trött. Inte så konstigt då jag inte får sova. Jag somnar som jag ska på kvällen men vaknar någon timme senare och kan inte somna om. Men men. Jag hoppas på att få någon hjälp hos doktorn.
Mitt i allt så har min bonuspappa gått bort. Så kan man väl kalla honom för?! Han var min mammas man och har varit del i familjen sedan 12 år tillbaka. Han var en snäll man. Nu när han gick bort gick tankarna till min egen pappa. Ingen av dom två fick bli "gamla". Inte ens 80 fick dom fylla.
R.I.P Lasse. Hoppas du får det bra. Hälsa pappa så gott ❤
Ha en fin dag mina vänner. Här regnar det.