Det är pappas födelsedag idag så vi åkte ut till graven. Ja vi hade åkt ut iaf naturligtvis. Vilket vi brukar göra. Minst en gång i veckan är jag där och tittar till. Det känns tomt och saknaden är stor. Vissa dagar går det bra och vissa dagar mindre bra. Idag gick jag med tårarna rinnande nedför kinderna när jag gick ifrån graven. Han skulle ha blivit 77 år idag. I normala fall så hade vi suttit på avdelningen och fikat. Druckit kaffe och ätit tårta. Han hade öppnat sina paket och han hade fått en mobil telefon som han så gärna ville ha. Annars hade vi tagit hem pappa här för han älskade att komma hem till oss. Pappa hade fått välja.
Nu blev det inte så och det kommer aldrig mer att bli så. Kommer man vänja sig vid det någonsin?
Grattis min älskade pappa. Det finns ingen som du och det kommer aldrig att finnas. Du var min klippa genom min uppväxt och du fanns alltid hemma när man kom från skolan. Det var en skön trygghet.
Nu ska jag snart lägga mig. Vi ska på mini semester jag och Fredrik. Vi är borta några dagar men jag försöker uppdatera om det går. Annars så vet ni varför det är dött på min blogg.
Ha en fin vecka!
Follow @smulan820 Intressant? Tycker du om det du har läst? Tryck på gilla knappen 😀 eller pusha vidare