Äntligen Fredag

Jag måste berätta något kusligt. I alla fall så kändes det lite mysko. Jag vaknade mitt i natten för några nätter sedan och det kändes som om det fanns någon i rummet. Jag såg sambon sova och jag såg pojkarna sova. Jag tänkte att det kanske är någon av de andra barnen , men det fanns ingen i rummet mer än jag, min sovande sambo och sovande småpojkar.

Jag ligger vänd mot dörren och när jag vänder mig om så tycker jag att det är ljust i rummet. Då ser jag att min bordslampa som står bredvid min säng är tänd. Jag berättade för min sambo dagen efter men han sa att jag har förmodligen slagit till lampan så att den tändes. Men jag sov ju inte ens på det hållet. Kändes lite konstigt faktiskt fast det säkert finns en naturlig förklaring till det hela.

Igår vad jag på utvecklingssamtal på dagis och när jag gick därifrån så går jag mot mitt hem. För att komma hem så korsar jag vårdcentralen där pappa bodde. När jag kommer mot vägen och ska strax gå över så frågade jag mig själv. Vad ska jag göra nu? Jag går till pappa en stund tänkte jag. I samma stund som jag tänkte det så tänkte jag att pappa finns ju inte där mer.

Det har gått 3 månader och 4 dagar sedan han dog och jag förstår inte vart tiden har tagit vägen. Jag var uppe idag med blommor och stod där en stund och bara fanns. Saknaden är enormt stor och det kommer den förmodligen alltid att vara.

Fredrik var hemma en stund nu på sin lunch. Vi fikade tillsammans och sedan for han iväg igen. Småpojkarna tittar på Mumintrollen och jag ska göra dom sällskap tänkte jag. Ha en fin eftermiddag och kväll.

Follow @smulan820 Intressant? Tycker du om det du har läst? Tryck på gilla knappen 😀 eller pusha vidare