När man är två så ska man finnas där för varandra. Stötta varandra i både vått och torrt. Vad jag har förstått och själv fått erfara så är det inte riktigt så. Däremot så blir jag lycklig över att se att det faktiskt är så för många andra. Det är dom väl unnat.
Ord och handling är inte riktigt samma sak. Att säga något är inte detsamma som att det faktiskt är så. Det hjälper inte att man i ens stilla sinne tänker att jag gör si eller så men inte gör det i handling. Då betyder orden inte ett skit!
Det där med ord kan dock vara så otroligt viktiga. Att säga god morgon till varandra. Eller säga hejdå när man går till jobbet. Fråga hur dagen har varit. Visa lite intresse för den andra personens vardag så att säga.
När det slutar att vara så. Vad gör man då? Hur går man vidare? Om det är något som kommit upp på tapeten tidigare men det går inte in i huvudet. Är det lönt att kämpa då?
Jag undrar det! Det känns inte så. Det verkar inte så.
Varför går man och trampar i samma steg som alltid? Är det för att det är lättast så? Eller är det det som förväntas av en? Ibland känner jag att jag tas för givet. Jag kommer ju alltid att finnas där jag är. Men jag börjar tänka allt mer att det kanske det bästa är att tänka om. Göra annorlunda mot vad jag har gjort tidigare i mitt liv. Där jag har funnit mig i saker och ting bara för att jag ansåg att felet låg på mig. Men jag har börjat inse att det faktiskt inte enbart är mitt fel. Jag har förstått att det inte går lära gamla hundar att sitta. Hur gärna man än vill och försöker!
Ja det är dagens tankar som jag präntar ner i min blogg. Bloggar du själv? Kika in på Skapa blogg och ta del av deras tips.
Idag ska jag umgås med mina barnbarn. Kanske ta en tur till Dollarstore. min son ville gå dit. Jag har fortfarande ont i min höft och får gå försiktigt. Får väl se när det blir av för pojkarna sover än.
Önskar er en fin dag!