web analytics
Gå till innehåll

Att bryta mönster

Idag ska jag åka in till hörselvården i Kalmar för att kolla min hörsel och se hur det ser ut inne i hörselgången. På ett sätt så hoppas jag att de hittar något fel för då vet jag vad det är och att det kanske går att göra något åt. Men sedan hoppas jag så klart även att det ska vara bra. Lite kluven är jag med andra ord.

Jag ska ta bussen in. Det kommer bli en utmaning för jag tycker inte om att åka buss. Får ofta ångest och att sitta på bussen i 40 minuter med ångest är jobbigt och tröttsamt. När jag ändå är inne i Kalmar så ska jag göra den ena hemuppgiften som jag fick från terapin nu sist, nämligen fika. Det är också en sak jag tycker är extremt jobbigt.

När jag gick ner mig i min första depression för ett X antal år sedan så satt jag på ett fik med min kompis. Jag hade det jobbigt med min dåvarande man. Jag fick inte vara ifred. Telefonen plingade hela tiden och sms:en var inte så snälla. När jag sitter där så ringer telefonen och mamma ringer. Det är något med min syster. Inget viktigt men det blev droppen som fick min bägare att rinna över där och då. Panikångesten slog till och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag tyckte att alla tittade på mig som satt inne på fiket. Jag gav telefonen till min kompis och sprang ut därifrån.

Jag har även haft promenader som hemuppgift. Det kan tyckas vara enkelt för många men för mig är det otroligt jobbigt ibland. När jag bodde i Eslöv så blev jag jagad. Jag var gravid med tvillingarna och jag blev rätt så stor med dom. Jag gick upp 18 kg med dom och allt satt framtill på magen. Jag kunde inte röra mig ordentligt och det gick väldigt långsamt framåt. Jag fick även foglossning och hade svårt att gå. Jag hade även men efter den våldsamma våldtäkten som skedde då jag blev gravid. Jag hade svårt att gå flera månader efter den händelsen.

Var jag än gick i Eslöv så hade jag en viss bil efter mig. Hade han förhinder så hade jag vänner till honom som körde efter mig. Jag vet inte om det var vänner till honom egentligen men det var samma bil och samma förare som körde efter mig när han inte själv kunde. Han visste allt som hände runt mig. När jag gick från min lägenhet. När jag gick till stan. Eller till affären. Överallt var han. Sedan fick jag sms med hot. Det var skrämmande speciellt då jag även hade mina 3 barn som jag redan hade att ta hand om. De var då 9, 5, och 4 år gamla.

Idag ska jag bryta mönster som jag har levt efter så länge. Det är inte så enkelt. Det är en väldigt stor utmaning som min terapeut brukar säga. Jag gör allt jag kan för att bryta dom. Ibland är det bara så svårt för ångesten släpper ju inte. Men jag har ändå märkt att ångesten kan kännas lite bättre än vad den gjorde i början. Ångesten är ibland fortfarande hög men jag kan känna att jag klarar av den ändå. Ibland. Inte alltid men jag försöker fokusera på dom gånger jag kan. Försöker lyfta upp mig själv så att säga.

Jag är glad att jag fick denna möjligheten att få gå i terapi. Sedan att jag har ptsd får jag försöka förlika tanken med. Men även det är svårt. För att ha en diagnos gör ju att det hela blir mer verkligt. För det är ju som så att man (jag) har under hela mitt liv puttat bort de känslor, tankar och funderingar för man (jag) vill inte ha dom så nära mig. Det har orsakat att de känslor som jag bär inom mig är djupt begravda och de behöver naturligtvis komma upp till ytan för att bearbetas. Men även det är svårt, men gudarna ska veta att jag faktiskt försöker. Det syns kanske inte alltid men jag gör det. Det går inte en dag som jag inte jobbar med mina hemuppgifter. Jag tar dom på allvar. Allt för att jag ska läkas.

Ibland känner jag mig dock ensam. Jag känner att jag inte har någon att prata med. Många förstår inte och då är det svårt. Jag vet inte hur jag ska förklara. Men jag tror ju att dom som själva har samma som jag förstår. Dom som inte gör det har inte varit där. Det är nu jag är glad över att ha en blogg för det är i den jag kan ventilera mina tankar och funderingar. Det är genom den som jag kan få ur mig det jag tänker för stunden. Det känns bra.

Ni får ha en underbar dag. Jag hoppas ni har lite sol i alla fall. Här lyser den med sin frånvaro. Det är kyligt ute så det blir min vinterjacka som jag får ta på mig när jag åker iväg.

Sköt om er. Kram kram!

Publicerat den Kategorier PTSD

Om Lisa

Sjubarnsmamman som bloggar om livet. Har fibromyalgi och diabetes. Jag har några ljus I livet. 7 barn och 7 barnbarn ❤ Att skriva, fotografera, läsa böcker och pyssla är några av mina intressen.

4 reaktioner på ”Att bryta mönster

  1. Marianne Hansen

    Har följt din blogg ett bra tag och du skriver väldigt bra och jag känner igen mig själv i det du skriver. Du är modig som vågar skriva rakt ut vad du varit med om. Jag skulle bara få skit om det hade varit JAG som skriver i blogg som du, hade en innan och skrev av mig all dynga som vi bär med oss i vår ryggsäck. Har själv varit ute för liknande saker som dig. /Marianne

    Svara
    1. Lisa

      Tack för din kommentar. Roligt att du följer min blogg. Jag har fått en del skit jag med. Det var jobbigt men jag fortsatte att skriva för det hjälper mig att få ur det negativa jag ibland bär på. Ett sätt att bearbeta det hela. Att skriva och komma i kontakt med andra som varit med om samma sak tycket jag är skönt. Att man inte är ensam vet jag men när jag "möter" någon annan i samma sits så känner man dig mindre ensam.
      Kram och ha en fin dag.

      Svara
      1. Marianne Hansen

        Exakt vad jag menar med, svårt att fortsätta skriva när jag har fått för mycket skit för det jag skrev angående hur jag fick min obotliga sjukdom. Och det grundar sig också att jag har utvecklat PTSD med, har fått till nöd och tvungen att klippa av vissa band till personer som jag en gång kände. Ha en bra och trevlig dag du också, här på fastlandet i mörka Småland så regnar det för fullt. Kram och skönt att veta att man inte är ensam om sina egna problem

        Svara
        1. Lisa

          Javisst är det svårt. Det är ju inte roligt och få skit för att man vill skriva av sig. Förstår inte att folk egentligen vill spendera sin tid på att göra andra illa. Dom har förmodligen inget eget liv. Dom kan ju välja att inte läsa, då frågan är ju varför de väljer att göra det. Men det får man aldrig reda på.
          Jag har också klippt av vissa band. Ett måste för att må bra.
          Beklagar för det du har råkat ut för.
          Kram kram

          Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.