Jag hörde på nyheterna tidigare idag att de som håller på att drunkna fäktar inte med armarna o de skriker inte. De ligger i stället tysta och flyter eller guppar. Läste detsamma i aftonbladet nu. En 3:e del drunknar framför andras ögon. Skrämmande!
Jag trodde som många andra att de som drunknar fick panik o fäktade med armar o ben och skrek, men så är det alltså inte. Man får nog vara mer uppmärksam på stränderna och badhusen än vad man varit.
Så ser du om någon håller på att drunkna:
- Har huvudet långt ner i vattnet och munnen vid ytan
- Har huvudet bakåtlutat med munnen öppen
- Har glasartad och ofokuserad blick
- Har stängda ögon.
- Har hår som hänger över pannan och ögonen
- Inte rör sig framåt eller bakåt – är lodrät
- Hyperventilerar eller har svårt att svälja luft
- Inte kommer framåt när han eller hon simmar
- Försöker vända sig på rygg
- Börjar "klättra" uppåt i vattnet
Källa: Francesco A. Pia, doktor och chef för livräddningen på Orchard beach, New York, USA och Andreas Claesson, drunkningsexpert vid Göteborgs universitet
Kan inte kalla på hjälp
1. Är oförmögna att kalla på hjälp. Det går inte att tala om inte andningen fungerar.
2. Har inte munnen ovanför ytan tillräckligt länge för att både hinna andas och ropa på hjälp.
3. Kan inte visa nödtecken. Instinktivt pressar kroppen ned armarna vid sidorna för att skjuta upp huvudet och munnen över ytan.
4. Kan inte kontrollera sina armrörelser och exempelvis greppa en livboj, föra sig framåt eller vinka på hjälp.
5. "Klättrar" med fötterna och står lodrätt i vattnet.
Källa: Francesco A. Pia, doktor och Chef för Livräddningen på Orchard beach, New York och Andreas Claesson, drunkningsexpert, Göteborgs universitet.
Ingen rolig läsning men en viktig läsning.
Nu ska jag natta min kudde. a det gott
Jag har varit nära att drunkna vid ett tillfälle och kan förstå de uteblivna reaktionerna från den som håller på att drunkna.
För min del funkade det så att jag kämpade tills jag insåg att det inte tjänade något till, då gav jag upp och all ångest bara försvann och jag var beredd att dö. Det hade inte blivit någon plågsam död, men som tur var blev jag i momentet efteråt räddad av en kamrat.
Det bestående intrycket för min del är att drunkningsdöden ej alls behöver vara ångestfylld.
göran johansson