Det har varit en dag som har varit blandat med både skratt och tårar. Det är egentligen rätt så skönt att inte veta på förhand vad som kan komma och hända under en dag. Då kan man i alla fall glädjas åt de stunder som skratten har varit närvarande.
Jag har umgåtts med min familj. Vi har tagit en promenad till lekplatsen med Nellie och Sebastian. Köpte hem glass som vi sedan åt hemma i vår trädgård. Barnen lekte med sina vattenspridare som vi hade köpt. Ja, vattenspridare och vattenspridare. Jag vet inte vad man kan kalla dom för. De tog upp vatten i en behållare som de sedan sköt ut. Gärna på mig 😉
Sedan tog Beatrice och jag barnen på en långpromenad i skogen. Visade dom kratern där en bomb en gång har slagits ner. Det var mycket intressant för dom. Även en lång stund efter vi hade gått därifrån så pratade dom om detta. De tyckte att det var spännande. Då barnen hade varit så duktiga och gått hela vägen så stannade vi till och tog en fika i stan. Sedan bar det hem för att göra middag.
Ja, man kan ju tycka att allt detta roliga skulle vara övervägande det negativa. Naturligtvis så är jag så tacksam och så glad över att fått spendera dessa timmar med mina barn och barnbarn. Ja min man var också med nere på lekplatsen. Men det tråkiga gick rakt in i hjärtat. Det fick mig att börja tänka på den person jag är. Började fundera på hur andra människor ser på mig som person. Skiljer andras åsikter om hur jag är som person sig åt jämfört med vad jag själv tycker?
Jag brukar vara negativ om mig själv men jag har ändå alltid sett mig som en person som vill andra väl. Försökt att inte tänka egoistiskt. Aldrig se mig själv som ett offer. Trotts allt skit jag varit med om. Jag har kämpat, kämpat och åter kämpat. Mycket av det jag har varit med om har format mig som person men jag har alltid försökt att inte framhäva mig själv. Tror faktiskt att jag har lyckats med det men jag kan ha fel.
Jag känner mig nervärderad men förmodligen så har jag ingen rätt att göra det. Jag vet inte. Nu måste jag poängtera att det man känner har inget med fakta att göra. Det behöver inte vara på det sättet som jag känner men jag känner mig verkligen som en fruktansvärd hemsk person som är så otroligt egoistisk! Fast jag egentligen bara ville väl.
När jag ser tillbaka på mitt liv så ser jag en röd tråd och den tråden är långt ifrån rolig. Jag vill klippa av bandet på den tråden men det går fan inte. Det släpar med fast jag försöker slänga bort den. Jag vet inte hur jag ska göra. Jag är så fruktansvärt trött på att karusellen aldrig stannar!!!
Idag åkte jag 18 år tillbaka i tiden. Jag hamnade känslomässigt under den tiden då min dåvarande man behandlade mig illa. Där han fick mig att känna mig usel. Utan att jag visste vad jag hade gjort för fel. Det är svårt att bryta den känslomässiga reaktionen. Jag vet vad som är nuet men känslorna åkte tillbaka till det som en gång var.
Nej! Jag tycker inte synd om mig själv. Jag vill bara få ur mig lite av det jag tänker och känner.
Önskar er andra en fin kväll Bilderna nedan är från dagen!
