Det var ändå en mysig dag i går för vi gjorde något tillsammans. Dock så blev min stora dotter sjuk och hade över 40 graders feber fast hon hade panodil i kroppen. Hon frös och hade ont i kroppen. Idag är hon lite bättre. Själv känner jag mig rött som attans. Jag har dock vikt tvätt iaf så lite nytta har jag gjort.
Jag läste om Sven Wolter. Han har hunnit bli 79 år gammal och ska snart lämna scenen säger han. Han vill inte vara med när minnet sviker säger han till aftonbladet. Ja det kan jag förstå. Jag läste artikeln och läste om hans dödsångest och han väg till psyket.
Det skulle vara fler män som han.Inte bara män utan även kvinnor. Det är inte bara vi Svensson som ibland mår dåligt och måste läggas in någonstans. Nu säger jag inte att alla Svenssons gör det men det finns en och annan som har gjort det. Jag tycker det är dags för oss alla att slutas att skämmas.
Just det här med att skämmas. Varför gör vi det egentligen? Man går och tror att alla andra är bättre och är alltid glada och lyckliga. Men det är inte så verkligheten ser ut faktiskt. Man blir deppig och bland kanske djupt deppig men oavsett vad så slutar det med att vi alla är bara människor. Det finns inga stålmänniskor.
Jag önskar er alla en fin söndag!
Så sant allt du skriver
Jag håller med dig helt och hållet!=)