web analytics
Gå till innehåll

Att vara inlåst i fängelset

Jag sätter mig i bilen och väntar på att min man ska sätta sig så vi kan köra iväg. Han kommer och vi åker. Tankar bilen och sitter förväntansfulla i bilen medan vi kör. När vi har kommit till brofästet som går till Kalmar så slog det mig: Jag hade glömt min sons saker som jag skulle lämna in. Korsordstidningar, kortlekar, frimärken och skor. Det var bara att vända tillbaka och köra de milen igen. Hämta sakerna och vända och köra för att komma vidare.

Vi hämtade upp Angelica och Alizia. Packade ut i bilen och åkte timmar bort för att åka och hälsa på min son som sitter i fängelset.

Vi kommer fram timmar senare och går in på fängelsets område. Vi måste visa våra legitimationer. Bli godkända innan vi kommer innanför den låsta inhägnaden. Vi kommer in i en liten kal hall där en stor glasruta finns. Där innanför sitter vakter. De skjuter igenom en "skål" eller vad man nu kan kalla det för. I där ska vi lägga våra legitimationer. I utbyte får vi några lås som vi ska använda på till skåpen där vi ska ha våra saker i.

Vi får lägga in allt som man inte får ha med sig in till besöket. Mobiltelefoner bland annat. Sedan får en och en gå igenom en metalldetektor. Du kommer inte in om du inte tar av behån om det finns metall i den. Dina saker lägger du i behållare som genomgår en detektor för säkerhet. Sedan är det inte säkert ändå att du får ta med dig sakerna in. Min bok fick jag vackert låsa in. Vad jag nu kunde göra med den mer än att läsa den?! Ett ombyte fick vi ha med oss in. Angelica fick inte ens ha in sin dotters blöjor eller mat utan det fick hon av vakterna. Till och med bindor och tamponger får man där för det får man inte ha in själv.

Väl inne i lägenheten som ligger i samma hall där vakter sitter dygnet runt så fick vi träffa min son. Han hade kaffet klart när vi kom in. Det blev en lång kram och sedan synade vi den lilla tvåan. Den var relativt mysigt ändå faktiskt. Där man kom in så kom man direkt till köksbänken där man lagade mat och diskade disken. Till vänster en stor toalett med dusch. Dock utan lås på dörren.

Till höger så hade man vardagsrummet samt matplats. Rakt fram ett litet rum med våningssäng där jag och Fredrik sov. Till höger i vardagsrummet fanns ett litet större sovrum ed dubbelsäng, spjälsäng och en växasäng. Där låg André, Angelica och Alizia. Jag tyckte det var bättre att de fick mysa tillsammans de tre.

Vi spelade kort. André lärde mig två nya kortspel som jag ska försöka lära ut till mina barn här hemma. Det blev lite TV-tittande med. Vi pratade och hade det jättemysigt. För några timmar försökte vi göra det umgänget så normalt som möjligt. Det är ingen vanlig situation så att säga. Men vi fick det riktigt mysigt. i gick ut på altanen de hade. Vakterna fick komma och öppna för i kunde inte gå ut när i ville eller gå in när vi ville.

Där ute fanns det ett staket av trä. Cirka en meter bakom det så fanns ett nytt staket som var gjort av vanligt stängsel. Längst upp så var det taggtråd som var virad runt överst. Utanför det staketet så var det ny mark som tillhörde fängelset. Så man kan säga att jag har varit oskyldigt inburad i fängelset 🙂 Så nu vet jag hur det känns. Men denna tvårumslägenhet är betydligt större än rummet som min son bor i. Jag har inte sett rummet men han har förklarat hur det ser ut. Dock så är han inlåst i sitt rum mellan 18:45-07:00 varje dygn. Det var han inte nu.

Timmarna gick fort på kvällen. Vaknade morgonen därefter av att lilla Alizia var glad. Hon pratade på som bara den det lilla trollet. Klockan var ändå runt 9 på morgonen så det var dags att gå upp i alla fall. André lagade maten. Spagetti med köttfärssås blev det. Det blev mycket mat över. Maten slängs för det som vakterna har satt in i kylskåpen slängs om det inte äts upp. Där spills mycket mat varje gång den lägenheten är bokad förmodligen. Vi blev mätta i alla fall.

Vi spelade kort och hade roligt. Jag diskade upp så André slapp och ta det sen när vi åkt. Jag tyckte att han skulle passa på att umgås med Angelica och Alizia lite med. Vi plockade bort all tvätt med så det enda André behövde göra när vi åkt var att dammsuga och torka golven. Sedan satt vi och tittade lite på TV under tiden vi väntade in att vakterna skulle komma. Tiden gick fort och fast vi visste att vakterna skulle komma närsomhelst så blev det ändå¨så hastigt.

Det kändes så tomt inombords när vi gick och det var fruktansvärt jobbigt att se och höra vakterna låsa om André ännu en gång. Att lämna honom där var jobbigt. Vi gick ut och hämtade våra saker i våra skåp. Lämnade in nycklarna till skåpen och fick våra legitimationer tillbaka. Medan vi gick igenom inhägnaden ut till den låsta grinden så andades jag in den fria luften. Till och med den fria luften kändes som en välsignelse.

Vi satte oss i bilen och körde därifrån. Medan fängelset blev mer avlägset så kom tröttheten som ett brev på posten. Ångesten satt i bröstet. Nu får man längta tills nästa gång vi kan träffas igen. Det krävs en hel del pusselarbete för att få umgänge med sonen några timmar. Men det är det värt!

28 reaktioner på ”Att vara inlåst i fängelset

    1. Lisa

      Åh tack så mycket. Ja det var tufft men man får se det positivt. Vi hade en mysig kväll och dag tillsammans.

      Svara
  1. Mirre

    Förstår att det är jättejobbigt att både besöka på detta viset och då gå ifrån igen. Men det är ju ändå som det är, samt ni hade det ju mysigt en stund, det är ju ändå betydelsefullt

    Svara
  2. Sofia

    Tufft att lämna men ack så fint berättat av dig och att de ens fanns en liten bostad att låna till anhöriga visste ja inte.
    Styrka till dig <3

    Svara
    1. Lisa

      Tack så mycket. Ja de har en lägenhet som man får vara i under 22 timmar. Inlåst tillsammans med fången. Skönt för då kan fången få umgås med sin familj på ett så normalt sett det bara går i en sådan situation <3

      Svara

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: