web analytics
Gå till innehåll

Om Lisa

Sjubarnsmamman som bloggar om livet. Har fibromyalgi och diabetes. Jag har några ljus I livet. 7 barn och 5 barnbarn ❤ Att skriva, fotografera, läsa böcker och pyssla är några av mina intressen.

Solen skiner idag. Strålande sol och det är riktigt skönt ute. Jag vaknade väldigt tidigt i natt men trots att jag varit vaken länge så känner jag mig förvånades pigg.

Jag har tvättat och plockat undan. Myst med mina två äldsta barnbarn Nellie och Sebastian. Helt underbara små stjärnor som jag är glad över att få ha i mitt liv ❤

Idag händer det inte så mycket egentligen. Inte mer än det gamla vanliga som man måste göra i ett hem.

Ha det gott och sköt om er!

Klockan är 05:34 och jag har varit vaken en bra stund nu. Kunde inte somna om. Dessa nätter är jobbiga. Förr var det så här varje natt. Sov ett par timmar och sedan gick jag upp då jag inte kunde sova. Sedan behandlingens början så har dom nätterna blivit färre. Så det är ju ändå skönt.

Idag ska jag mysa med två av mina barnbarn. Blir nog en hel del spelande och läsande.

Jag hoppas att ni andra har en god natt och att ni vaknar till en fin dag. Kram på er!

Klantiga jag. Ibland är jag så klumpig. Sitter med min kaffekopp i handen och håller samtidigt min burk med mediciner i samma hand. Jag får ut för många och ska lägga tillbaka dom i burken. Vad gör jag? Jo jag slänger ner dom i min kaffekopp. Så typiskt mig. Det var bara att koka mig en ny kopp.

Idag var det ingen sol direkt när jag gick ut med hundarna, men det var inte kallt i alla fall. För varje dag som går nu så känner man av våren mer och mer. Tänk att jag överlevde denna vinter med! Så tänker jag varje vår. Sa det till min terapeut. - Ja du överlevde men nu ska du börja leva med.

Ja så sant så. Nu börjar mitt nya liv. Snart i alla fall. Det är så det känns nu sedan jag såg hur behandlingen redan har hjälpt mig. Jag börjar se ett ljus i tunneln. Tog lite tid att komma så här långt men det var värt det. Jag känner hopp om livet!

Jag tror att allt har sin tid och nu har min tid kommit. Jag tar en dag i taget och gör det bästa av den. Jag har delmål som jag försöker ta istället för att springa i mål med en enda gång. Min terapeut får mig att se bilder framför mig när ångesten kommer. Det hjälper faktiskt. Ångest är inget man kan ta på men får man bild så har man den.

Idag ska jag städa lite tänkte jag. Annars blir det en lugn dag.

Ha det gott och sköt om er!

Ja solen skiner och snön börjar försvinna. Jag känner att våren är på väg. Ljusare tider väntas och värmen kommer förhoppningsvis med stormsteg. Jag har varit ute med hundarna och även dom älskar vädret som vi har nu. Hoppas det håller i sig

Jag har vikt tvätt för glatta livet. Nu sitter jag med en kopp kaffe och bara lyssnar på tystnaden. Helt underbart.

Jag och Fredrik skulle sett Katrin Sundberg i slutet på denna månaden men åter igen så förskjuter dom föreställningen. Så har det varit sedan november. Har inte fått besked än om när den blir av men jag hoppas vi snart kan gå och se henne. Jag älskar hennes humor. Mina barn brukar säga att jag passar in med hennes karaktär Häxan Surtant hahaha....

Ni får ha det så bra. Kram på dig!

Finaste Sally ❤ Hon suktar efter kakan som ligger på bordet 🥰

Idag gick jag till behandlingen med tunga steg. Jag gick och gick men kom aldrig fram kändes det som. Ett steg fram och två bak. Tröttheten satt i kroppen och jag kände mig så tung och ledsen. En känsla jag borde vara bekant med men det är en känsla som jag aldrig har velat stanna upp och känna. Har aldrig fått bekräftelse för att det var en känsla som var riktig och känna.

Jag blev glad i alla fall när jag fick se resultatet av hur symtomen har sjunkit. Nu var det flest treor istället för flest fyror. Så det är klart att jag känner mig än mer motiverad till att fortsätta. Fast jag ibland bara vill lägga mig under täcket och stanna där.

Idag är det inte lika kallt ute. Tack och lov. Om en vecka går vi in i den första vårmånaden, helt underbart. Jag längtar till värmen.

Vi pratade lite om hur jag vill ha mitt liv. Jag har börjat fundera över mina värderingar. Var står jag i livet och trampar och hur vill jag ha det i framtiden?! Vad är viktigt för mig?

Frågor som är svåra att besvara. Jag vet hur mitt liv har varit. Ibland känns det lättare att ta samma steg i samma riktning som man alltid har tagit. Det är lättast så. Men vill jag ha det så framöver? Vad måste jag göra för att förändra?

Ibland känns det som att jag sitter i en luftbubbla och ser världen utanför. Den är så nära men ändå så långt borta. Man träffar människor genom livets gång. En del av dom bleknar bort medan andra har betytt och betyder en hel del. Vissa människor kommer jag vara evigt tacksam över att fått mött i mitt liv. Människor som hjälpt mig på vägen. Andra som stjälpt mig ska jag försöka hålla mig ifrån.

Mina barn börjar bli stora. Min minsting är 13 år. Jag har inga små barn längre som jag måste passa och lägga fokus på. Jag tror att allt har sin tid och nu är tiden inne att jag ska tänka på mig själv. Jag vill må bra och jag vill ta mig till mål. Kämpa mig fram. Gudarna ska veta att det är en kamp men hur jobbig den än är så kommer jag aldrig mer tillåta någon trampa på mig. Ibland dalar jag i mitt självförtroende och har svårt att hålla det löftet till mig själv men jag försöker.

Hur mycket ångest jag än har när jag går till min terapeut på måndags morgonen och hur mycket ångest jag än får där så ser jag fram emot mitt möte med henne för jag vet att för varje gång jag tar mig dit ju närmare målet i mitt mående kommer jag. Jävligt tufft men det är värt det.

Livet har inte varit en dans på rosor. Jag trampar fortfarande på törnen men kanske så kommer det en dag då bladen lindrar mina fall.

Idag ska jag till min son och vara där i några dagar. Det är skönt med dom här dagarna efter min behandling där jag bara får vara. Varva ner och andas. Jag behöver det. Stänga av mobilen och bara finnas i nuet utan att bli störd.

Nu blir det en kopp kaffe för min del. Jag hoppas ni alla har en fin dag. Kram på er!

Jag älskar apor ❤ Helt underbara djur. Denna lilla knatting är ju bara för söt ❤

Terapi i morgon. Dagarna springer iväg. Det går bra på behandlingen men den är jobbig faktiskt. Ibland så får jag en sådan lust att ringa och säga: Tack och hej....och struntar sen och gå dit. Men naturligtvis gör jag inte det. Har gått där sedan 1 juni förra året och har jobbat som ett svin med mig själv sedan dess och det känns lite taskigt mot mig själv att slänga bort det. Speciellt med tanke på att jag vet att jag behöver det.

Förra måndagen var otroligt jobbig faktiskt. Vi pratade bland annat om känslor. Om den sorg som sköljde över mig. Att verbalisera kan vara så otroligt svårt. Det är som en mur brakar ner och jag får inte fram någonting men däremot så skriker det i kroppen på mig.

Jag ska dessutom lyssna på sessionen under veckans gång. Det har jag gjort och det har skapat ångest och oro. Fått fram tankar som hur värdelös jag känner mig, tankar om att jag kräver för mycket av andra, att jag inte är värd något.

I måndags så fick jag frågan om sorgen har någon längtan. Det första som slog mig var att få känna mig fri. Ibland så känner jag mig så innestängd i mig själv. Jag känner mig ibland så fruktansvärt ensam mitt i allt.

Hör jag andra berätta saker som jag själv har varit utsatt för så kan jag känna hur dom har haft det, bli ledsen för deras skull. Men när det gäller mig själv så har jag svårt för att känna samma sak. För jag har mig själv att skylla. Så kan jag tänka ibland. Varför anser jag att jag själv inte är värd att ha det bra? Eller ha rätt att känna som jag gör?!

Idag ska jag göra ännu en av mina hemuppgifter. Jag ska till hamnen. Ta en promenad till kyrkogården och tända ett ljus på pappas grav.

Jag hoppas ni andra har det gott. Sköt om er!

Jag med mitt yngsta barnbarn Liam ❤

Har sovit dåligt i natt. Hade en konstig dröm. En pojke var besatt av något och jag röjde runt i mitt sovrum. Hittade inte mina saker och hade denna "varelse" efter mig. Drömmarna kan se olika ut men samtliga har något gemensamt. Jag blir jagad av skuggor och hur jag än springer så kommer jag ingen vart. Mardrömmar är långt ifrån roliga att ha för drömmen slutar inte när man vaknar utan känslan den ger sitter kvar ett bra tag.

En av mina hemuppgifter som jag fick från terapin är att bemöta mig själv med värme. Jag ska tänka på tonläget jag riktar till mig själv. Det är jag fruktansvärt dålig på. Vända värmen mot mig själv när man anser att man inte är värd den värmen är inte så lätt.

Inte så lätt är dessutom ord jag inte ska använda. Helst i alla fall. - Säg som det. Hur var det? Ja den meningen får jag höra lite då och då. Mitt svar blir: - Det var/är för jävligt.

När jag säger det så känns det som att jag förstorar upp hur det var. Hur det är. Ingen annan såg det jag såg.

Sedan jämför man. Var en händelse värre än den andra så bleknar den första bott och man tänker att det inte var så farligt då. Men känslan i kroppen säger annat.

Jag använder tydligen ordet man en hel del istället för att säga jag. När man/jag använder ordet man så blir det som det gäller en i mängden. Jag är så personligt.

Ja det var lite svammel för dagen. Skönt och få skriva av sig ibland.

Vi har spelat lite spel här hemma. Jag och några av barnen. Nu blir det att ta det lugnt och lyssna på tystnaden. Ha en fin dag!

Jag älskar apor. Djur från naturen. Vilda och härliga.

Det är fredag och efter denna dagen har mina barn sportlov. Vi kommer inte åka bort någonstans. Det är många som gör det. Åker till olika semesterorter och tänker sig inte för i koronatiden. Vill man inte tänka på sig själv och sin familj så kan man väl ändå tänka på andra. De som bor på dessa semesterorter hade nog uppskattat att det inte stormade in folk. Men det är min åsikt.

Våra planer är att vara hemma och bara ta det lugnt. Umgås lite mer än vanligt vilket går nu när barnen är hemma hela dagarna. Kanske ta promenader i vår natur. Skogen är lockande men det beror naturligtvis på vädret. Ta hundarna med sig och låta dom få njuta av naturen dom med. Dom älskar ju att gå ut.

Jag har tvättat och diskat halva veckan. Det är skönt att se tvättkorgarna tomma. Det varar inte så länge men den stunden den är tom känns det skönt. Nu ska bara allt in i skåpen. Har gjort halva jobbet redan.

Jag ska till affären lite senare och handla in mat för helgen. Det är skönt även det att ha det bestämt. Man vet vad man ska göra och hur lång tid matlagningen tar. Det är lättare att planera dagen då.

Jag har två av mina äldsta barnbarn hemma med. Har haft dom några dagar nu. Men ikväll så ska de hem till Kalmar igen. Det har varit roligt att fått rå om dom lite men man märker att man inte är 30 år längre. De är aktiva och jag hinner inte riktigt med hahaha.

Nu ska jag fortsätta att göra lite nytta här hemma. Ha det bra. Önskar er alla en fin och trevlig helg. Kram på er! All kärlek till er!

Det är inte ofta som jag får sova på nätterna men i natt sov jag som en...ja inte som en stock men som en liten gren kan man väl säga. Det var skönt. Dock så hjälpte det inte min ångest. Den bär jag på och har fått göra det sedan helgen. Det går i perioder det där med min ångest. Nu är jag inne i den tråkiga perioden. Jag får ont i mage, mellangärde och bröstkorg. Pulsen blir hög och hjärtat bankar på som om det ska hoppa ur min bröstkorg. Jag försöker andas igenom det men det är inte alltid så lätt, men jag försöker.

Idag har jag varit på akupunktur. Jenny som sätter nålarna sa: Välkommen till tortyrkammaren. Hon vet att jag är rädd för nålar. Dock så vet jag att det hjälper så därför går jag dit. Att ligga där i 40 minuter och lyssna på lugn musik samtidigt som jag får möjlighet att andas och bara vara för en stund. Det är min egen stund.

Jag var hos min samtalskontakt igår. Pratade om livet från förr. Jobbigt men skönt samtidigt. Det har gått 19 år men det känns ändå ibland som om det är nu. Så fruktansvärt jobbigt ibland. Men det blir nog bra till slut.

Jag ska varva ner för kvällen nu så jag säger god natt och sov gott ❤

Det har varit en händelserik måndag. Hade svårt att somna igårkväll och när jag väl gjorde det så sov jag inte så länge. Fasade lite för terapin idag. Jag hade inte gjort alla hemuppgifter jag hade samt så var det många tankar som cirkulerade efter förra sessionen. Jag lyssnar ju på den. Det var i alla fall en hemuppgift som jag gjorde. Medan jag lyssnar på den så väcks många andra tankar till liv. Känslor kommer upp till ytan. Det har jag svårt för.

Jag är långt ifrån en kall människa. Jag har känslor men har svårt att visa dom. Gentemot mig själv. Att visa sig själv medkänsla, förståelse och värme är inte det lättaste. Jag är inte värd det. Det är en av tankarna som dyker upp. Skulle däremot min historia berättas av någon annan hade jag kunnat trösta, visa medkänsla och förståelse. Varför anser jag att andra är värd allt det där men inte jag?

Jag har svårt för att gråta. Jag kan känna mig fruktansvärt ledsen, illa behandlad ibland men ändå så tillåter jag inte mig själv att gråta. Under dagens session så kom funderingar upp om gråt kan vara en triggers. Min terapeut är duktig på sitt arbete och ser och hör det jag själv inte gör. Hon får mig att fundera på saker som jag egentligen har gjort allt för att hålla mig ifrån.

Idag var en jobbig dag. Det är ingen lek att gå dit och sätta sig och visa sig sårbar. Jag har svårt att ta plats. Idag är en dag som jag skulle vilja lägga mig under täcket och stanna där men det har jag inte gjort. Jag åkte bussen från Kalmar till Färjestaden och mötte upp Fredrik och min yngsta son Pontus. Det var dags att titta på skolan som han ska börja på till hösten. Det är en friskola och att vi sökte dit var för att Pontus bästa kompis ska börja där. Vi tog reda på lite om skolan. Pratade med ägaren och Idag träffade vi rektorn. Allt kändes så bra. Det är en liten skola som bara har 160 elever sammanlagt och jag tror det är bra. Det kändes bra i alla fall.

När jag satte mig på bussen som körde till kalmar så ringde min dotter. Det har tydligen skett en olycka på bron så nu sitter jag fast här och väntar på att bussen ska röra sig.

Jag hoppas allt är bra med er alla i övrigt. Vintern står fortfarande i sig. Jag hoppas våren snart får ge sig till känna. Tänk att få ligga i en hängmatta och lyssna på fåglarnas sång. Läsa en bra bok eller bara ligga och lyssna på allt vad vår vackra natur har att ge.

Sköt om er!

%d bloggare gillar detta: