web analytics
Gå till innehåll

Om Lisa

Sjubarnsmamman som bloggar om livet. Har fibromyalgi och diabetes. Jag har några ljus I livet. 7 barn och 5 barnbarn ❤ Att skriva, fotografera, läsa böcker och pyssla är några av mina intressen.

Efter måndagens session I terapin så har jag tänkt mycket över mitt liv. Mer än vanligt. Mitt helvete började i stort sett när jag var 5-6 år. Det innebär 45-46 års kämpande. För vad?

Jag tänker på alla dom som gjort mig illa. De går där i sin värld. Funderar dom någon gång på att de har skapat ett helvete för en annan? Funderar dom över huvudtaget? Har dom glömt bort min existens?

Övergreppen, misshandeln är över...men det finns inom mig. Idag kämpar jag för att bli kvitt det helvete som andra bär skuld till. Skulden som inte är min att bära ligger ändå över mina axlar.

Tankesättet som jag har om mig själv måste jag bryta. Jag måste se mitt värde. Tänka att jag faktiskt är lika mycket värd som någon annan. Det känns som att jag är fången i en cell. En cell där dörren är borta. Jag skulle kunna gå ut men istället sitter jag kvar. Rädd för vad som finns utanför. Jag fängslar mig själv. För det känns tryggast, men det blir väldigt ensamt!

Jag kan sakna tiden när jag bodde I Eslöv. Låter sjukt för Eslöv är staden som Gud glömde. Eslöv är staden som jag krävdes i...men det är så klart inte staden jag saknar utan mina vänner. Där hade jag vänner att umgås med. Vänner som jag kunde skratta med. Här i Borgholm har jag ingen. Det är konsekvensen för att jag flyttade till en Ö där jag inte kände någon mer än Fredrik. Under dessa 17 åren så är det inte så många som jag har öppnat upp mitt hjärta för.

Jag lever med PTSD. Känns konstigt att säga det trots att jag fick diagnosen för två år sedan. Jag borde ha vant mig. Ibland känns det bra att ha fått ett namn på det man har men ibland så känns det som en käftsmäll. Det får mig att vakna och inse helvetet man har genomlevt. Det är här jag börjar fly...fast det är här jag ska stanna upp och känna. Svårt!...och det gör förbannat ont. Jag ser händelser som varit. Minnesbilder och känslor skiftas om att ge sig tillkänna. Vad är det jag känner? Svårt att greppa då de avlöser varandra. Det känns som ett krig inombords. Kommer jag en dag att vinna? Jag hoppas det!

Älskade Carina. Idag är det din dag. Jag hoppas du har det bra I din himmel. Tänker ofta på dig och saknaden är fortfarande stor. Har svårt att förstå att du inte längre finns med oss.

Har köpt blommor till dig som jag har satt i minneslunden. Hade jag kunnat hade jag åkt till din grav istället. Men oavsett vart jag är så är du ändå med mig på ett sätt. Du har en speciell plats i mitt hjärta.

Jag minns än när jag träffade dig för hörsta gången. Vi klickade med en enda gång. Vi bodde i samma by och vi träffades i stort sett varje dag. Vi hade barn i samma åldrar. Kämpade mot orättvisa bemötande från dom som skulle föreställa våra släktingar. Du var gift med min dåvarande sambos systerson så vi blev släkt i släkt kan man säga. Våra förhållanden tog till sist slut men vår vänskap stod kvar. Du blev som en syster för mig.

Jag saknar dig så otroligt mycket. Jag vet att det inte hjälper att säga att livet är orättvist men jag kan inte låta bli. Livet är förbannat orättvist! Jag visste väl hela tiden hur det skulle gå men jag trodde...Jag hoppades på att det skulle ske när du var gammal! Vad är 46 år? Inte mycket! Du hade så mycket mer att ge och framförallt få i livet.

Ett stort GRATTIS på din födelsedag. Mina tankar har varit hos dig och det kommer dom fortsätta vara. Älskar och saknar dig! ❤️

Dagarna går. Ibland vill jag bara stoppa tiden. Jag vill njuta av den stunden som är. Låta bekymmer rinna av mig som vatten på en gås. Men hur gör man det? Enkelt tycker en del, svårt tycker andra.

Sally mår i alla fall bättre så det glädjs jag av. Hon är min första hund som är en länk till Carina, min bästa vän. Hon blir snart 8 år gammal. Det har varit 8 år av glädje och kärlek. Jag parade Sally för tre år sedan och behöll en valp. Mimmi blev namnet på henne. Det är tänkt att jag hela tiden ska ha en hund från samma led från Sally. På så sätt bevarar jag ännu ett minne av Carina ❤️

När jag tänker på Carina så stramar mitt hjärta. Jag saknar henne så oerhört mycket. Jag kan inte beskriva det med ord. Livet är orättvist! Men vem har sagt något annat?!

Hösten är här och med den kom blåsten med kyligare vindar. Saknar sommaren redan. Det är denna årstiden som jag börjar dala ner. Det kommer med mörkret. Det gäller att ta tillvara på allt positiva som händer och sker runtomkring oss. Det lyfter en i de svårare stunderna.

Idag ska jag försöka att göra det som jag mår bra utav och utan att ha dåligt samvete för det. Svårt...men det ska gå. Måste tänka på att även jag förtjänar att njuta av tillvaron...men det är svårt. Men jag SKA försöka!

Det där dåliga samvetet som man brottas med varje dag...det är som en vagel i ögat. Det spelar ingen roll hur man försöker för det känns ändå konstigt...men man måste härda ut. En dag så försvinner det...förhoppningsvis.

Nu ska jag ta mig en kopp kaffe, sätta mig ner och fundera på vad jag behöver idag för att må bra. Det finns små guldkorn I livet. Det gäller bara att hitta dom. Men jag är envis ☺️

Önskar dig som läser en fin dag. Sköt om dig! Tänk på att du är värdefull ❤️

Vilken lång dag det blev igår. Sov dåligt på natten. Var orolig över operationen som Sally gjorde på morgonen. Hon hade tid kl 8 på morgonen och det skulle ta hela dagen då hon fick smärtstillande samt så ville de ha lite koll på henne.

Tumören var 8×7cm stor och det var flera knölar på varandra. Den var större än vad dom trodde men så har den också växt sedan vi sist var hos veterinären för 2 1/2 vecka sedan. Operationen gick bra. Dom ringde och sa att vi kunde hämta henne efter 16. Dock så ringde dom 15:20 och berättade att det hade blivit komplikationer som inte var så vanliga. Hon fick en blödning som de ville ha koll på så vi fick ta henne till Läckeby djursjukhus där dom kunde ha henne under observation

Kl hann bli 18:15 när dom tog hand om Sally där. Hon var lite ängslig och stressad av sig. Inte så konstigt. Nu har dom koll på henne i alla fall. Men det var en jobbig dag igår. Skönt den är över.

Jag hade även min terapi igår. Även jag var stressad. Jag skulle ta fram försäkringsbrevet på hemsidan men hittade inte. Min terapeut hjälpte mig. Jag brukar inte ha några problem att hitta där annars. Nu väntar jag på att veterinären ska höra av sig och berätta hur det är. Ser allt bra ut så kommer hon hem idag.

Idag är jag rätt så trött. Har inte sovit så bra i natt. Haft konstiga drömmar. Det blir en lugn dag idag.

Jag hoppas att ni har det bra. Önskar er en fin dag. Kram kram.

Det blåser kalla vindar i Borgholm idag. Märks att det är höst. Jag kan inte låta bli att längta till nästa sommar!

Men det finns höjdpunkter som närmar sig nu och det vill jag inte missa. Först ut är årets skördefest. I sin vanliga ordning så åker vi ner till Eriksöre och njuter av olika konstverk och god mat. Sedan ska vi fira tvillingarna som blir 20 år i November. Att vi firar dom en månad innan beror på att Beatrice är hemma under dkördefesten. Hon jobbar för fullt annars.

Tänk att det snart är 20 år sedan som jag vaggade fram med en ballongmage som inte var så liten. Läkarna sa att jag skulle förbereda mig på att dom skulle komma minst 3 månader för tidigt och att de skulle väga mindre än vad en baby brukar göra. Jag födde barnen i vecka 38+4 och det var för att en barnmorska drog lite lätt i min livmodertapp. De var inte så små heller utan de var cirka lika stora som ett barn. Beatrice vägde 3840 o var 49cm lång. Benjamin vägde 3390gram och var 50cm lång.

Dom var så olika och det är dom även idag 🥰

Ja...tiden springer iväg. Ibland när jag tänker att jag har inte gjort något i mitt liv utan jag har bara följt strömmen så slår det mig att det faktiskt inte stämmer. Jag har fostrat 5 barn helt på egen hand. Jag har jobbat och försörja min familj. Det har varit tufft men jag har klarat det. Alla barnen var under 10 år så jag hade o göra.

Idag har jag 7 barn. Att fostra 7 barn har varit kämpigt men de har skänkt mig så mycket glädje och det överväger allt! Jag är stolt över mina barn. De är duktiga och skötsamma. Nu är jag kanske lite partisk men de är helt underbara 🥰

Tänk att det redan är september månad. Dagarna springer iväg och jag hinner knappt inte med. Hösten har börjat och bjuder på fina dagar. Det gäller att ta vara på det som bjuds. Snart väntar regn och rusk.

Jag har varit hos min yngsta dotter hela förra veckan. Hon jobbade dom flesta dagarna men vi hann med en hel del ändå. Det har varit en mycket fin vecka. Det är roligt när barnen blir stora och sköter sig själva. Det blir en helt annan relation. Beatrice är så otroligt duktig. Hon var 19 år gammal när hon flyttade tvärs över hela landet och började om på egen kula. Hon är klok och förståndig. Tänker igenom saker och ting g innan hon gör slag i saken. Festar aldrig och sköter sitt jobb.

Hennes tvillingbror flyttade till eget i helgen. Han jobbar på Sibylla och tar hand om sin son som snart blir två år. Jag har en annan son som har två egna barn och ett bonusbarn, vilket innebär att jag har 4 barnbarn som jag träffar så ofta jag bara kan. Robin har haft hand om sina barn i stort sett på heltid sedan Sebastian var liten. Han har träffat en underbar tjej som har en dotter (mitt bonus barnbarn). Jag var hos dom i måndags till tisdagen då de behövde barnvakt. Så klart ställde jag upp. Älskar att vara med mina hjärtan!

Vad vore livet utan dessa små oskuldsfulla varelser? Jag älskar dom alla mer än livet!

Ja det finns många små guldkorn i mitt liv. Försöker ta fram dom när skuggorna från förr sakta sänker sig inom mig. I måndags var jag åter igen på terapin. Det var mycket ångest I rummet. När dörrar öppnas i andra rum runtomkring så hör man ett lufttryck utjämning och jag hoppar på till varenda gång. I måndags mer än vad jag brukar. Hjärnan arbetar ibland på högvarv och det tröttar ut mig. När jag kom hem till Stéphanie efteråt så var jag så trött. Orkade knappt hålla mig vaken. Igår däckade jag redan på förmiddagen. Så brukar det se ut dagarna efter terapin.

Jag ska ta något att äta och sedan bara finnas till och ta dagen som den kommer. Jag hoppas att ni har det bra. Önskar er en fin dag!

Beatrice och Sally njuter av vädret i Göteborg City ❤️

Då ligger man här sömlös mitt i natten. Jag ska upp om några timmar och har gjort ett tappert försök att somna om men det vill sig inte. Det kommer bli en lång dag.

Jag har varit i Göteborg hela gångna veckan. Varit hos min yngsta dotter och blivit bortskämd. Saknar henne redan men vi ses igen om några veckor. Hon kommer till Öland under skördefesten. Vi ska fira tvillingarna samma helg. De fyller 20 år i november. Förstår inte vart dessa år har tagit vägen.

Vi hade tur med vädret i Göteborg. Det var varmt och soligt. Hade min äldsta hund Sally med mig. Min dotter ville träffa henne utifall att hon inte klarar av den kommande operation. Hennes cancerknöl har vuxit lite men hon är pigg och glad. Hon är under uppsikt.

Igår gick vi omkring i Göteborg och kikade runt. Vi väntade in tåget vi skulle ta. Det blev en mysig dag. Sally njöt för fullt.

Idag är det dags för terapin. Det hade varit skönt om jag hade kunnat gå dit något utvilad men det blir inte så nu. Dessa sömnlösa nätter är inte roliga. Jag hoppas att ni sover gott i alla fall. Önskar er en fin dag. Kram kram.

Vad är äkta kärlek? Ja det är en fråga som har många svar beroende på vem man frågar. Nedan är ett foto på mig och min äldsta hund Sally. Äkta kärlek ❤️

När någon säger: Jag älskar dig så betyder det inget om dom inte visar det, men när en hund sätter sig hos en, kryper upp i famnen och kramar en...Då känner man vad äkta kärlek är ❤️

Sally har cancer I sina ljuver. En stor klump sitter på buken på henne. Hon ska opereras och jag hoppas att allt ska bli bra efter operationen.

Sally ska bli 8 år den 28 september. Stora damen. Hon är ledaren för hundarna hemma. Kommer dom inte in när vi kallar på dom så går hon ut och hämtar dom. Vi har en stentrappa upp till huset och där brukar hon ligga och njuta av solen. Längst upp ligger hon för där kan hon ha koll på allt som händer.

Kärleken från ett djur ljuger aldrig!

Terapin för denna veckan är över, men arbetet finns kvar. Jag må bara gå i terapin en gång per vecka men varje dag så jobbar jag med både tankar, funderingar, reflektioner och hemuppgifter. Idag pratade vi åter igen om varför hjärnan gör som den gör. Skyddar/skyddade mig i situationer där den inte skyddade mig. Låter det konstigt? Välkommen till min värld!

I mina öron så klingar det så konstigt och så fel men det är så. Pga min traumatiserade hjärna som satte mig i paralys...som fick mig att dissociera så blev jag inte skyddad från övergrepp och från fysisk och psykisk misshandel. Min kropp stängde av när det blev för svårt. Det var hjärnans sätt att skydda mig från allt det som hände. Satte mig i paralys. Sen att jag råkade ut än för det ena o det andra...Ja...Ja...vad kan jag säga om det? Det är ju här jag har svårt att förstå ibland för jag blev inte skyddad!

Jag känner mig ibland så sviken av denna jäkla hjärna! Men...Jag förstår ändå mer nu än vad jag gjorde i början. Har kommit långt faktiskt. Längre än vad jag trodde att jag skulle göra när jag började behandlingen men jag känner att det kan bli bättre än vad det är nu. Jag vill i alla fall ge det en chans. Jag har en superkunnig terapeut som jag litar på till 150% så jag vill inte missa denna chansen som jag har fått att äntligen kunna gå mot mina mål. Men vilka är mina mål? Det är här jag måste våga...våga för att vinna. Jag måste tänka på mig själv. Se vad det är jag vill. Hur vill jag ha mitt liv? Hur ska jag kunna nå målet jag ska sikta in mig på?

Jag känner mig så feg som inte riktigt vågar tänka på mig själv. Att sätta mig själv främst har jag aldrig gjort. Aldrig vågat. Jag är idag 50 år och ska helt plötsligt tänka på mig själv...Det är en svår uppgift.

Jag fick en hemuppgift som jag ska göra några gånger om dagen till nästa session. Jag ska sitta ner och resa mig upp till stående. Samtidigt ska jag säga: Jag kan inte resa på mig.

Hmmm...Jag ska gå emot mina tankar som jag har om mig själv. Min terapeut sa: Dina tankar om dig själv behöver inte stämma med hur det faktiskt är!

Ja...Jag fick ångest i rummet när jag gick emot mina automatiska tankar. Ibland känner man sig rätt så liten.

Denna veckan som är nu ska jag spendera min tid tillsammans med min yngsta dotter. Det ska bli roligt. Bara hon och jag...när hon inte jobbar  Under tiden hon jobbar så tar jag det lugnt i min dotters lägenhet och tar itu med återhämtningen som min terapeut säger att jag måste tänka på. Igår när jag kom fram så handlade vi och sedan blev det ostbricka och några avsnitt av Gåsmamman.

Jag önskar er alla en superfin dag ❤️

Det är bondmarknad här i Borgholm och loppis på hela Storgatan. Vi gick ner en sväng och trängdes med folket. Det var lite underhållning som det var lite sväng i. Små kalvar och får gick i sina små hagar. Ja, gick och gick. Dom stod. De var söta och barnen som stod och tittade på dom uppskattade det. Kunde dock inte låta bli och undra hur vi människor skulle tyckt om vi hade satt oss i en liten liten hage så djur fick stå och titta på oss.

På loppisen fanns det ju massor att titta på. Av allt som fanns så hittade jag en prydnadssak, en ängel som jag ska ha ståendes i bokhyllan. Den ska få vaka över alla nära och kära som inte längre finns kvar i livet. Dom finns inte bland oss men i mitt hjärta för alltid ❤️

Väl hemma igen så tog vi en fika i trädgården. Vi har haft så fint väder idag. Jag hoppas det kan hålla i sig lite till. Det har varit en skön dag. Jag hoppas ni också har haft det. Önskar er alla en fin kväll ❤️

%d bloggare gillar detta: