web analytics
Gå till innehåll

Om Lisa

Sjubarnsmamman som bloggar om livet. Har fibromyalgi och diabetes. Jag har några ljus I livet. 7 barn och 5 barnbarn ❤ Att skriva, fotografera, läsa böcker och pyssla är några av mina intressen.

Jag har varit så trött den senaste tiden. Idag var jag åter tillbaka till terapin efter två veckors uppehåll. Den senaste vecka har varit psykisk påfrestad. Beror förmodligen på den ena hemuppgifter jag fick. Jag skulle se på en serie/dokumentär som handlade om misshandlade kvinnor. Det var mycket jag kunde relatera till. Det är nog det som gjorde det hela svårt att titta på, men samtidigt lärorik.

Vi pratar mycket om känslor. Svåra sådana. Mycket av det förgångna kommer ikapp mig. Känslor som att vara totalt värdelös, ointelligent och mer därtill...Ja dom finns där. Känslor som får mig att bli illamående. Vart dom härstammar ifrån vet jag inte riktigt. Har mina misstankar.

Vi gjorde en visualisering av det avgrund jag känner att jag står vid. Min terapeut är duktig. Hon får mig att se en bild framför mig. Avgrunden som jag har framför mig framträder lite mer och ner för varje gång jag närmar mig den. Dock så vågar jag inte riktigt kika ner. Jag ser inte marken framför mig. Låter det luddigt?

Idag, just i denna stund så känner jag tårarna som bränner under ögonlocken. Varför? Varför ska jag må som jag gör? Hur ska jag komma över den höga tröskel som ligger framför mig?

Jag saknar min bästa vän. Älskade Carina! Hon fattas mig så enormt mycket.

Om tre månader så är det 10 år sedan min pappa fick bort.

Det är så många tankar som virvlar runt i huvudet. Jag vill vara lägga mig under täcket. Försvinna bort. Ingen ser mig, ingen hör mig. Jag existerar inte. Ibland önskar jag att inte känna något samtidigt som att känslor gör mig mänsklig.

Idag är en tung dag för mitt inre. Men jag försöker hålla huvudet ovanför vattenytan.

Fann denna på Facebook. Så klokt skrivet men så svårt att uppnå.

Vad det är kallt ute. Våren dröjer att komma. Det haglar ena dagen, regnar den andra. På sina håll snöar det med. Jag hoppas att det blir en fin sommar!

Jag går med tusentals tankar som jag försöker få någon rätsida på. Jag vill mycket men orken finns inte där. Jag är trött och känner mig ibland rätt så sliten. Inte konstigt kanske men jag börjar bli trött på det här mående.

Men!!! Ska jag kolla på helheten, vilket jag ska göra så har jag ändå kommit långt. Det gör så klart mycket för det positiva i mående.

Igår var jag hos min samtalskontakt för näst sista gången. Hon har hjälpt mig mycket. För henne är jag en i mängden som hon hjälpt via sitt arbete, men för mig kom hon att bli en viktig person i mitt liv. Detsamma gäller kvinnan som jag går till för min terapi. Även hon puttar mig i rätt riktning i livet. Jag är så tacksam för all hjälp jag fått och fortfarande får, men det är jobbigt ibland.

Idag går jag hemma. Jag jobbar inte. Det är inte det att jag inte vill för det vill jag, men jag orkar inte. Ja jag känner mig fruktansvärt lat ibland men jag försäkrar er, det är jag är långt ifrån lat. Något som jag har lovat mig själv är att i alla fall försöka tänka på mig själv. För att må bra. Det är en evig balansgång.

Denna veckan har jag umgåtts med min yngsta son, min näst äldsta son och hans barn. Det har varit underbara dagar. Saknar resten av familjen och även mina hundar. Ska bli roligt och träffa dom igen.

Sally
Cindy
Mimmi
Corall
Sally
Cindy
Mimmi och Corall

Jag är lyckligt lottad son har möjligheten att få spendera lite tid med mina två äldsta barnbarn. Nellie som ska bli 6 år och Sebastian som ska bli 4 år. Båda är sommarbarn. Ikväll när min man ringde så sa jag till honom att jag stannar nog till fredag för Nellie ville att jag skulle göra det. Då säger trollet: Nej, stanna tills lördag nästa vecka.

Sötnötter ❤

De ville jag skulle natta dom. Det blev två korta sagor innan jag stoppade om dom. God natt och sov gott. Älskar dig hör jag dom säga. Ja det värmer både mitt hjärta och själ. Naturligtvis så sa jag att jag älskade dom. Det är viktigt med bekräftelse när dom är barn.

När jag hade mina tre äldsta barn små så läste jag alltid sagor för dom. Eller så sjöng vi barnlåtar. Det tyckte dom var roligt. Mina fyra yngsta barn har inte varit så intresserade för att lyssna på sagor. Vi pratade bort en stund varje kväll istället. Det var mysigt det med.

Jag har alltid mått som bäst när jag har haft mina barn runtomkring mig. Nu har jag 5 vuxna barn och de lever sina liv. Även tvillingarna fast de fortfarande bor hemma. Jag har två barn som fortfarande är minderåriga men det dröjer inte länge innan även dom är vuxna. Det får mig att börja fundera på livet i allmänhet.

Vem är jag när barnen är vuxna? Idag är jag mamma. Ja det är jag även sen men idag är jag en mamma dom någon behöver. Vem är jag bortsett från mammarollen?

Jag kan ibland känna mig vilsen och bortkommen. Att inte känna att jag hör hemma någonstans gör dig påmind ibland.

Ja livet är som man gör det till sägs det, men är det verkligen hela sanningen? Jag vill påstå att man kan ibland gå en knuff i en riktning som man inte alltid är helt bekväm i att gå. Men man gör ett val och det valet kan ha en stor betydelse för framtiden.

I morgon ska jag till min samtalskontakt. Näst sista gången innan avslut. Vad ska jag prata om? Ja det blir nog lite av varje. Jag får väl se vad hjärtat bär på helt enkelt.

Ha det gott och sköt om er!

2

Är i Kalmar med min 13-åring hos Robin med familj. Medan stora sonen jobbar och barnen är på dagis så umgås jag och Pontus. Idag åkte vi in till centrum och spelade pokémon. Det var kyligt men det var trevligt. Även Kalmar har sina guldkorn när det kommer till natur.

Vi gick i stan i ca 2 timmar. Sedan tog vi bussen hem igen. Tog en fika och strandade oss framför en film. Nu sitter vi alla i soffan och myser framför en serie som Nellie och Sebastian vill se innan de ska lägga sig.

Jag hoppas ni alla har haft en fin dag och att ni har fått känna lite av solens strålar. Nu ikväll haglade det här.

Kram och sköt om er!

5

I mitten av december så hade jag feber en dag. Jag frös och mådde allmänt dålig, men dagen efter så var allt som vanligt. Skönt. Sedan började jag höra dåligt på mitt ena öra. Jag började känna smärta i halva ansiktet på samma sida som det öra jag hörde dåligt på. Jag brukar få det ibland. Förkylning i halva ansiktet. Även det blev bättre efter några dagar. Hörseln kom tillbaka men jag hade ett konstigt tryck i örat.

Månaderna gick och det blev värre och värre. Började få ont i (vad jag trodde) i en tand. Smärtan gick upp mot ögat. Fick tid hos tandläkaren. Jag har tandläkarskräck men jag längtade att gå dit så jag kunde få bort smärtan. Var helt säker på att jag hade hål i en tand. Men efter flera röntgenplåtar så visade det sig att så inte var fallet. Han kunde inte se någon inflammation i heller. Han rekommenderade ett läkarbesök.

Jag ringde min husläkare. Gick en snabb tid och hon kikade i båda öronen. I det öra jag har det här trycket i mår bra. Det syns inget konstigt. Dock så kunde hon se att trumhinnan var lite intryckt. Förmodligen så har jag haft vätska bakom trumhinnan. Hon rekommenderade ett spray som skulle hjälpa till att torka ut gången.

Har det hjälpt? Nej det har det inte. Det blir värre och värre. Känner mer i tanden nu men det onda kan komma från örat med för det trycker där fortfarande. Jag ska hålla för näsan och blåsa. Det ska klicka i öronen men det gör inte det i det öra där det trycker. Nu ska jag på hörselnedsättning och en remiss till öron är skickad.

Jag längtar tills den dagen då jag får bort detta tryck. Det gör inte ont men det känns och jag måste ändå ta parodin och aproxen om dagarna.

Så den stora frågan är: Vem av dom har fel? Tandläkaren eller min läkare?!

Ja det får tiden utvisa.

Klockan är inte mer än 3 på natten och jag har svårt för att somna om. Dessa perioder är jobbiga för nätterna blir så långa.

Man ligger och tittar på klockan. Ju mer man tittar på den ju mer långsamt går den. Ska jag gå upp? Eller ska jag ligga kvar? Dom två eviga frågorna får mig att ligga sömnlös om natten.

Jag hoppas att ni alla har haft en fin påsk. Jag har fått glädjen av att några av mina barn och barnbarn kom hit. Vi har haft roligt. Vi har spelat spel, pratat och sett på film.

Men det märks att man inte är 20 längre . Man orkar inte med lika mycket som när man var yngre.

Barnen har lov nu. Dom tycker det är skönt. Jag med. Det blir ett litet avbrott i vardagen. Det är rätt skönt. Lika skönt blir det att komma in i de vanliga rutinerna igen.

Jag ska försöka sova nu. Jag hoppas att alla ni andra sover gott redan. Kram på er!

Det närmar sig påsk. Hur ska ni fira? Själv får jag hem några av mina barn och barnbarn. Det ska bli så mysigt. Tyvärr kunde min äldsta son med familj inte komma. Både jag och hans syskon saknar honom. Hade sett fram emot att träffa hans nya familj. Tjejen han har träffat har 6 fina barn. Jag har alltså fått 6 bonus barnbarn. Kan man säga så?

Jag älskar barn. Det är dom som är framtiden. Dom ska man vara rädda om.

Vi ska fira påsken här hemma i Borgholm. Jag hoppas på fint väder så det kan bli en liten äggjakt utomhus.

Barnen har sin sista dag i skolan innan påsklovet. Den veckan är efterlängtad. Både av barnen och mig. Under den veckan ska jag försöka lära känna mig själv. Terapin jag går i har fått mig att fundera på vem jag egentligen är. Är jag samma person som många andra ser mig som? Är jag den personen som inte är värd något eller har jag någon betydelse här i världen? Tuffa och stora frågor som jag inte har svar på.

Jag önskar er alla en riktigt Glad Påsk!

Då ligger jag sömnlös i natten och lyssnar på Fredriks andetag. Han sover sol en stock.

Vaknade med ett bultande hjärta och det bultar på ordentligt fortfarande. Det är aldrig skönt att vakna med ångest.

Idag är det sista dagen som barnen är i skolan för sen har dom ett efterlängtat påsklov framför sig. Det ska bli mysigt och få umgås med barnen.

Nu ska jag försöka sova igen. Jag önskar er alla en riktigt Glad Påsk ❤

Var på min terapi igår. Pratade en del om min uppväxt och några av mina dåvarande pojkvänner. Svårt och ett jobbigt ämne. Jag har kommit kontakt med många känslor och ibland så vet jag inte vad det är jag känner.

Fick i hemuppgift att titta på en serie som går på svt som heter Våldsam kärlek. Känner igen en hel del där. Många liknande tankar som de som varit utsatta för olika former av misshandel. Skönt att veta att jag inte är ensam. Så klart visste jag det innan med men ändå skönt att höra att jag inte är det.

Det finns olika sorter av misshandel och övergrepp. Man jämför ofta med det som varit och få tycker man att vissa händelser inte var så farliga. Det har ju varit värre. Jag försöker även ta in det där med att en traumatiserad hjärna gör traumatiserade val. Det skulle alla gått lära sig för då hade en del kanske inte dömt mig. En kvinna sa en gång till mig: Vad gör du för fel som hamnar i sådana situationer hela tiden?

Är det mitt fel att vissa män tror att de ägar en? Att de kan få göra vad dom vill för att jag tillhör han?

Tillhör? Är jag en sak som en man kan behandla som han vill? Ja att bli behandlad som en sak och inte som en människa tar bort personligheten och livet i allmänhet. Jag är ingen sak. Jag är en människa med känslor! Ja det skulle jag ibland vilja skrika ut. Men vad hjälper det? Livet med det här ligger i det förflutna men det finns ändå i min vardag. Händelserna har hänt men kvar finns känslor, tankar, funderingar och en massa antaganden.

Vem har sagt att livet skulle vara enkelt?!

Det går mot helg och jag har inte så många planer faktiskt. Veckan som har gått har jag satt till läkning för mitt inre. Förra veckan igen hade jag en sjuk hund hemma i köket. Gick till veterinären för att prata med dom och av det dom sa så var hennes tillstånd bra och skulle hon bli försämrad så skulle vi återkomma med henne.

Läget såg ut att förändras till det bättre. Hon blev pigg och sprang och viftade på sin svans. Äntligen! Men på kvällen på torsdagen så började hon att skaka i kroppen. Fick tid på fredagen hos veterinären och där fick vi vänta på röntgenplåtarna. Jag förstod redan innan veterinären kom vad det var för fel. Jag googlade och fick fram att det skulle vara livmoderinflammation. Det finns inget botemedel till det utan det var antingen avlivning eller operation som behövdes göra. Veterinären bekräftade mina misstankar.

Ja avlivning fanns så klart inte på kartan så nu började nästa steg. Pengar! Det är ju inte direkt gratis att operera en hund. Hon är försäkrad så lite billigare blev det i och för sig. Pengarna ordnade sig. Nu började nästa orosmoment. Skulle hon överleva en operation?

Många timmar senare så gick jag ut från veterinären i Läckeby med förhoppning om att Milla skulle överleva och bli bra. Jag la mig oroligt och vaknade flera gånger under natten för o se om veterinären hade hört av sig. När jag läste deras sms om att allt hade gått bra så kunde jag somna om.

Nu är Milla hemma hos min son och hon mår jättebra. Pigg och glad som vanligt. Så otroligt skönt!

Tänk så mycket man hinner med under en vecka. Helt otroligt. Jag känner att jag behöver vila mitt psyke en smula. Så det är prio ett för mig denna helg.

Ha det gott att fina. Sköt om er!

Milla när vi hämtade henne hos veterinären
%d bloggare gillar detta: