web analytics
Gå till innehåll

Besöket i Stutthof – koncentrationslägret i Polen

Jag och Fredrik följde med tvillingarna och deras klasser till Stutthof i Polen. Vi besökte koncentrationslägret där. Ett planerat läger som de stackars judarna fick vara med och bygga upp. Kriget bröt ut den 1 september 1939 och dagen efter, alltså den 2 september var lägret i drift. Över 110 000 människor hölls fångna här och av dessa så var det 85 000 människor som blev avrättade här. Det blev efter juni 1944 ett utrotningsläger. Allt av människorna skulle sparas för de gjorde allt för att få så mycket som möjligt av människornas kroppar i bruk så att säga. Askan använde dom som gödsel på åkrarna.

Det var många nationaliteter som satt här i detta lägret. Även ett fåtal svenskar. Dessa svenskar hamnade här bara för att de kom i bråk med andra när de kom upp på land. De var sjömän och drack lite för mycket och bråkade med andra och de blev tagna. I stället för att sätta dom i en fyllecell så blev de satta i koncentrationslägret och blev aldrig fria igen.

Det var inte så mycket bevarat av lägret utan det är bara en liten del kvar men de har satt ut markeringar så att man kan se lite hur mycket det egentligen var från början. Det var inget litet läger. Bara tanken på att an faktiskt har gått på samma jord som dessa stackars människor har gjort gö mig så berörd. Många dog ute på marken, antingen av svält, av sjukdomar eller så blev de skjutna. Så ragiskt!

Stutthof
Denna rälsen ligger kvar. Det var här fångarna åkte i vagnar för att komma till lägret.
Stutthof
När fångarna blev tagna så fick de gå igenom det som idag kallas för dödens port. Det finns många sätt att komma dit men bara ett sätt att komma därifrån. De båda bilderna som är till vänster är skosulor från "några" av fångarna. Det ser mycket ut och det är det men ndå så vet man att det var så många många fler. Bilden till vänster längst ner är tagen inne i lägret på en liten sida av hela lägret.

 

Stutthof
Vilka dessa människor var vet an nog inte för derasnamn blev utraderade när de blev tillfångatagna. Dom blev ett nummer i stället. Så opersonligt och kränkande. De förde journaler om deras person. hur långa de var, om de var kraftiga eller smala. Om deras näsa var bred eller spetsig. Allt noterades. De behandlades sämre än vad man behandlade djuren!

 

Stutthof
Några av fångarnas fångdräkter fanns kvar. Även deras träskor. Det var inte alltid detta passade utan de kunde vara för stora eller för små. Oavsett vilket så var de tvungna att ha dom på sig.

 

Stutthof
De berömda sängarna. I dessa fick fångarna ligga i. Men först när de kom så fick dom ligga på de kalla golven. En värmekälla fanns i form av en ugn men den fanns bara för syns skull. Den användes aldrig. Sängarna kom till senare och det var inte som s att de låg en i varje säng utan det kunde vara 10-15 personer i en säng.

 

Stutthof
Maten som serverades var ingen mat att vilja äta. Egentligen kan man inte kalla det för mat för det fanns ingen näring i den De kokade soppa på allt de kunde hitta från skogen, gräs och rester på frukt.
De fick sällan tvätta sig rena och kunde inte sköta sin hygien som de skulle och borde göra.
Toaletten är ju inte heller så värst renlig och fräsch.

 

Stutthof
Här är en minatyr på hur det såg ut och hur lägret var format.

 

Stutthof
Den översta bilden visar giftet som de slängde ner i taket på gaskammaren.
Bilden till vänster är gaskammaren. Uppe i taket kan man se stänken från giftet runt hålet.
Bilden till höger är en ugn där de brände liken.

 

Stutthof
Detta är en del aska och kol, benrester från fångar som blev gasade ihjäl och brändes sedan.
Jag kan inte förstå egentligen varför de sparar på aksan. Varför inte lägga den i vigd jord?

 

Det var tungt att gå där- Man blev verkligen berörd och jag hoppas på att fler skolor kommer att åka dit i syftet om att aldrig låta historien d ut. Det som hände får ALDRIG glömmas! Det känns inte som att det som hände var så längesedan men det är åndå 72 år sedan det andra världskriget tog slut. Många av dom som överlevde förintelsen har gått bort. Frågan är om det finns någon kvar?

Det var mycket intressant och den guiden vi hade var otroligt duktig. Några av hennes släktingar hade själva suttit som fånge här. Några överlevde men några dog. Hon var mycket noggrann när hon berättade och hon gjorde det på ett mycket intressant sätt. Har ni inte varit där så åk gärna dit och ta del av en historia som vi aldrig får glömma. Det är gratis att gå in och kika men man får gärna skäka en slant om man vill så att de kan fortsätta att bevara det som det är.

Jag är mycket tacksam för att jag fick möjligheten att följa med ungdomarna dit. De var mycket duktiga och de visade verkligen respekt. Efter besöket så åkte vi till Gdańsk och gick lite där inne på deras stora gågata. Så jättemysigt det var. Det var skönt och avsluta turen med något positivt. Man behövde det.

Lite souvenirer till familjen

Vi handlade lite hem till barnen. Små souvenirer att spara. De hade ett stort pariserhjul som man kunde åka i omman ville, men jag hoppade över det. Jag är höjdrädd så det hade inte varit ett bra alternativ. Vädret höll sig med. 40% risk för regn var det och det kom några enstaka droppar men det var också allt.

Färjan vi åkte var fin och maten var otroligt god. Jag tror att ungdomarna hade roligt för de sprang lite överallt och man kunde höra de skratta lite här och var. Det var lite om våra dagar som vi haft. Vi åkte i torsdags och kom hem i lördags. Idag fyller Tove år och dagen började vi med att vi gjorde i ordning en frukostbricka och sjöng för henne.

Ha en find dag. Sköt om er!

Publicerat den Kategorier Livet

Om Lisa

Sjubarnsmamman som bloggar om livet. Har fibromyalgi och diabetes. Jag har några ljus I livet. 7 barn och 7 barnbarn ❤ Att skriva, fotografera, läsa böcker och pyssla är några av mina intressen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.