Kategori: Barnen

Fick ett intressant telefonsamtal igår. Jag blev inte förvånad av det jag hörde men jag hade önskat att det vore annorlunda. Jag fick iaf rätt om kvinnan. Det tackar jag för för då behöver jag inte ha dåligt samvete för det jag har gjort. Puh...skönt och kunna andas ut.

Det är fredag och det närmar sig höstlov. Barnen är lediga från skola och fritids. Har inga planer för veckan utan vi ska umgås och ha det mysigt. I veckan som gått så har jag hunnit vara med Pontus och Hampus i skolan. Först ut i måndags var Pontus. Jag åkte med på morgonen och åt frukost med de båda där. Sen var jag ute lite på rasten. Sen gick jag med Pontus till badet och såg när han och hans kamrater försökte lära sig att simma. De var jätteduktiga.

Jag gick sedan hem för min äldsta son och hans flickvän med barn skulle åka hem den dagen. De skulle åka tidigt men det gjorde dom inte utan de åkte när jag inte var hemma.

I onsdags så var jag med Hampus när han hade gymnastik. Innan gympan så var jag med ute på rasten och såg dom leka. På gymnastiken lekte dom lekar där Hampus hade roligt. Det gick jättebra och jag märkte på Hampus att han var glad över att jag var med och tittade.

På kvällen var det dags för utvecklingssamtal för Pontus. Hans lärare berättade att Pontus sa så många kloka saker och förstod mycket. Han har lätt för att lära och jobbar hårt i skolan. Pontus har ett självförtroende som inte är av denna värld men det är så härligt att se att han tror på sig själv. För det gör jag med. Jag tror på Pontus att han fixar det mesta.

Igår var jag och tittade på dom när de hade Talang 2015. Pontus och två andra kompisar gjorde fotbollstrick. Jätteduktiga var dom. Hampus och två av sina kompisar sjöng och dansade. Även dom var jätteduktiga. Efter de hade uppträtt så gick jag hemåt för att göra mig i ordning. Jag åkte in till Kalmar för att träffa min samtalskontakt. Jag hade en hel del att ta upp med henne.

Nu är det som sagt fredag och tittar man tillbaka på bara denna veckan som gått så har det hänt massor. Tittar man tillbaka på de senaste fyra veckorna så har det hänt så otroligt mycket så det känns som år.

Ni får ha en fin dag, mysig helg och en underbar kommande höstlovsvecka.

I våras skrev jag om den orosanmälan som hade kommit in till socialen här i Borgholm. Det gällde mina barn. De var bland annat svåra att nå. Vid ett senare tillfälle så skrev jag om den respons jag fick. I det tredje inlägget som kom senare igen skrev jag om vad jag tyckte om hur skolans mentorer och vissa fritidslärare arbetade. Att jag tyckte att det var dålig stil att vissa av dom använde sig av grova könsord tex.

Det som hände i våras har inte med mobbingen mot mitt barn att göra. Ja jag skrev mobbing. Jag har inte skrivit om det innan och hade egentligen inte tänkt att göra det men efter att ha pratat med en person kopplad till skolan så kunde jag inte låta bli för jag tycker att det läggs fokus på helt fel saker. I stället för att snoka runt i min blogg så kan de göra något för att förhindra mobbingen i skolan.

Min dotter kommer hem och berättar att hon blir mobbad. Skolkamrater säger att mitt barn ljuger, de pratar skit bakom ryggen på henne. Kanske vet dom inte att mitt barn hör vad som sägs eller så är det meningen att det är precis det hon ska göra. Mitt barn tystas ut, ingen vill vara med henne och vissa går omvägar för att inte stöta på henne. Igår ringde hon hem och berättade att en kille hade gått fram och sparkat på henne. Idag blev hon kallad för hora och blev hotad. Samma person som sparkade på henne hotade henne med att kasta sten på henne och dränka henne.

Mitt barn blir kränkt och hotad och får utstå fysisk och psykisk misshandel. Jag som mamma blir naturligtvis orolig för mitt barn. Jag mailar mentor och rektorn. Jag får rätt så fort bra respons från rektorn. Hon ska ta upp det med mentorn och rektorn skriver tillbaka till mig och berättar vad de har gjort. Bra respons kan man säga.

Idag ringde jag upp en person som jobbar på skolan och denna person har även en av eleverna boende hos sig. Jag var nästan säker på att hon var informerad om händelserna men jag kände att jag ändå ville ta upp med henne om vad som händer i skolan. Jag tänkte i mitt stilla sinne att hon skulle prata med flickan som bor där. Jag vill helst inte gå vidare med detta och därför så ville jag prata mamma till "mamma". Det visade sig vara fel beslut.

Jag skrev till vederbörande om en händelse idag. Beskrev den från min dotters synvinkel. Jag fick då veta att det kunde jag inte stå och säga för jag var inte där och såg det själv. Sen i nästa andetag så säger hon själv att hon tror inte att flickan i hennes hem är den drivande utan två pojkar som  hon namngav. Hur kan hon säga så? Det är inget hon vet om.

Hur ska jag tolka detta? Att det är okej att de säger en sak men att andra inte får göra det? Sen det som jag tyckte var konstigast var att hon kunde namnge den kille som sparkade min dotter fast jag inte sagt killens namn.

Samtalet kom mot sitt slut när jag fick veta att hon inte ville läsa om vad jag tyckte mentorerna och fritidslärarna gör och inte gör på min blogg. Någon hade sagt till henne vad jag skrivit i våras. Det är det jag syftar på i det första stycket i mitt blogginlägg. Det finns länkar till de tre blogginlägg som jag skrev då. Jag namnger ingen. Om nu det händer saker och ting i skolan som rör mitt barn och jag får inget veta så ska jag som mamma hålla tyst tydligen. Jag får inte lov att berätta vidare hur mitt barn blir behandlad i skolan utan det ska tydligen tystas ner.

Som försvar från dennes håll var att det kan kallas för en annan sorts kränkning. Jag skriver inte ut några namn vilket jag påpekade men denna person sa att det blogginläggen handlade om känner igen sig. Men vad är då problemet? Om de nu känner igen sig så måste de ju ta åt sig och varför ta åt sig om det nu inte är sant det jag skriver???

Jag tänker inte låta mig tystas ner. Mitt barn blir mobbad, kränkt, misshandlad både fysiskt och psykiskt Kom inte och säg till mig vad jag ska göra och inte göra. Jag har gått igenom det jag har skrivit här på min blogg och det finns inget att komma med. Inte förrän nu kanske om personen i fråga tar detta för en kränkning. Jag tänker stå upp för min dotter och jag kommer göra allt för att hon ska känna sig trygg i skolan vilket alla elever på en skola borde få göra.

Som sagt så hade jag inte tänkt att skriva något men jag anser inte att det är fel att folk ska få veta vad som händer mitt barn!

Det har varit en givande helg. Tove bjöd på lite dramatik när hennes värkar började komma igång. Det var dags för att börja ett nytt kapitel i livet. I går var det äntligen dags 🙂 efter en lång väntan.  Jag blev farmor och Robin blev pappa <3

Klockan 01:00 väcktes jag av Sally då hon skällde till. Det var på Robin men det visste hon inte då. Robin kom in till mig o frågade om jag ville komma till Tove som satt i vardagsrummet. Jag gick in dit o där låg hon med värker.  Det var 5-7 min mellan värkarna.

Jag ringde till förlossningen så Tove kunde prata med dom. De sa hon skulle vänta tills idag. Men när klockan var runt tre på natten så kallade Robin upp mig. Vi klockade värkarna som kom med 5 minuters mellanrum. Jag ringde förlossningen igen o de sa vi skulle åka in så de fick undersöka henne. Så klockan 03:14 så satt vi i bilen på väg in till Kalmar. I bilen på vägen in så kom värkarna med 4 minuters mellanrum.

Vi kom in klockan 03:55 o värkarna kom tätare nu. Vi ställde bilen precis utanför o från bilen till förlossningen fick hon 5 värkar. Tove fick samma rum som jag låg i när jag skulle ha Pontus. Det var ju lite häftigt. Det var minste än vad jag kom ihåg att det var. Robinvar duktig på att stötta henne. Jag påminde henne hur hon skulle andas o vi masserade hennes rygg. Hon var jätteduktig.

Jag o Fredrik satte oss i diagrammet. Jag ringde till Toves pappa o mamma. Berättade att Tove var inne på förlossningen. Sen sms:de jag Toves brödrar. Jag ville inte ringa den äldre brodern då han har småbarn. De fick veta det i alla fall.

Klockan 06:55 så kom Robin och berättade att lillflickan var ute. Hon föddes 06:37 och hade svart hår. Fredrik åkte 06:15 för han skulle jobba vid 8. Själv satt jag kvar och väntade på att Robin skulle berätta att allt var färdigt. Sköterskorna höll fortfarande på med Tove och den lilla. Robin kom ut emellanåt och informerade lite. När kl var 09:25 så kom en sköterska och frågade efter en farmor. Jag tittade upp och sa att det var nog jag.

Jag kom in och kramade om Tove och sedan Robin och sen såg jag det ljuvligaste man kunde se. En liten söt docka i Robins famn. Så underbart söt var hon. Robin skulle ta p sig sin tröja så sköterskan gav henne till mig. Det var en härlig känsla och få hålla henne bara någon timma gammal. Hon var så lätt och så underbart söt.

Robin fick tillbaka henne för han skulle med sköterskorna till Neovaggan där hon skulle ligga för tillsyn. Hon rosslade när hon andades. Hon hade svalt lite fostervatten, men det är vanligt att de gör det. Jag var kvar under eftermiddagen. De hade inte fått sitt rum när jag var där så jag köpte lite fika till oss. Sen åkte jag och flickorna hem. Tänkte att de behövde vila när de väl fick sitt rum.

Jag fick bilder på lillflickan men har inte velat lägga ut dom innan föräldrarna gjorde det. Visst är hon söt lillsessan?! <3 Hon har drag från de båda. Hårfästet är som när Robin var lite. Även formen på munnen.

Skolavslutning och student i går. Vi började med att vara med i klassen hos Hampus och Pontus. Jag och Fredrik fick dela på oss så Fredrik gick till Hampus och jag och flickorna gick till Pontus. Det blev fika och sång. Barnen sjöng så fint. Efter två timmar så var det dags för kyrkan. Även där var det fint. Barnen sjöng sina låtar och rektorn pratade. Det var mycket trevligt. Efter kyrkan så åkte vi hem och tog fika med barnens farmor.

En timme efter det så åkte jag, Robin och flickorna in till Kalmar. Tove tog studenten. Vi hade köpt nallar och godis till henne. Hon fick även ett presentkort på 600 kr sm hon kan nyttja på Gekås i Ullared. Där får man mycket för pengarna. Tove klarade att ta studenten utan att föda barn.

Jag och flickorna gick sen för att se några av hennes kompisar på Östersjö gå ut och efter det for vi till Ikea för att se om de hade extra skruvar till en säng, men de hänvisade oss till Bauhaus. Väl där så hänvisade dom oss till Ikea. Snacka om ett moment 22. Vi åkte tillbaka till stationen för att ta bussen hem. Då gick inte den bussen som vi trodde skulle köra. Fredrik skulle ändå hämta Tove och Robin i Eriksöre så han körde över bron för att hämta upp oss med.

Väl hemma så hämtade vi bara upp Benjamin för vi var utbjudna till min svärmor på middag. Nu kom vi lite sent men bättre sent än aldrig. Maten var god och vi hade en trevlig sund. Jag åt bara lite potatisgratäng då jag inte vågade mig på köttet men potatisgratängen var god.

Nedan ser ni lite bilder från dagen.

Hur man än gör så blir det tydligen fel?!

Att vara ärlig är inte alltid bäst. I dagens samhälle så lönar det sig inte att be om hjälp och ta emot den hjälp som man behöver för ens barn får lida för det sen. Tänk att det oftast inte är från vanliga Svenssons utan från instanser som ska ge hjälp o inte tvärtom.

Jag har många brister
Jag har många fel
Jag gör saker fel
Jag är inte mer än en människa

I många år har jag fått höra att jag är en dålig mamma. Varför? Jag visste inte först varför men har förstått att det var för att de trodde att mina barn fick göra som den ville. Ack så fel dom hade. Jag har sökt hjälp till mina barn om det har behövts. Helt ärligt så har jag även anmält saker och ting till soc för att jag behövde hjälp. Jag har gjort allt för att mina barn skulle få det bra. Jag till och med ansökt om kontaktfamilj för att jag ansåg att barnen behövde det. Jag har många barn o tiden räcker inte alltid till.

Mitt barn var där först varannan helg, sen blev det några dagar i veckan. Det för att jag ville att min son skulle klara skolan. Han blev mobbad i skolan o jag hann inte med läxläsning o så. Därför tycker jag att det var bra att han fick denna möjlighet. Efter min far dog så hände det något tråkigt. Jag var mitt i en sorg. Mina barn med. Men ändå gjorde jag detta svåra val som att låta mitt barn bo en tid framöver hos sin kontaktfamilj.  Allt för mitt barns bästa. Jag hade mer än gärna haft honom hemma men det hade inte varit rätt för min son. Man kan inte vara egoist när man har barn. Hade jag varit det så hade jag inte haft mina barn vid detta laget. Det var inte lätt att erkänna för sig själv att jag inte skulle klara av att ha mitt barn hemma. Detta berodde inte på min son utan på mig.

Om fem veckor beräknas min älskade son att bli pappa. Vi har stöttat honom så gott vi har kunnat. Jag vet att det inte är lätt att bli ung förälder. Ett bra stöd är nästan ett måste. Sonens flickvän ville flytta hem till oss fast vi redan var en stor familj. Vi tog emot henne med öppna armar och ser tjejen som en i familjen. Vi har gett henne mat. Vi har köpt kläder om hon har behövt. Mammakläder som hon så väl behövde.  Senast idag fick hon några amnings-bh. Vi har gjort detta för att vi vill. Vi har inte krävt någonting, varken från tjejen eller från hennes föräldrar. Vi har köpt alla babyartiklar som behövs till ett barn, spjälsäng, babyskydd, gåstolen, babysitter, kläder och vi väntar hem en barnvagn.

De kommande unga föräldrarna är glada och tacksamma för det, men tyvärr är inte alla det. Istället för att vara glada och tacksamma så vänds allt till det negativa. Inte från min son o hans flickvän utan från andra som borde vara glada att de slipper köpa. De har ju inte råd tydligen. Varför är det så fel att vi hjälper då. Ungdomarna måste tydligen bo helt ensamma i en lägenhet för bor de kvar här hemma så öppnas det en utredning och orsaken skulle vara för att min son varit familjehemsplacerad. Jag fattar ingenting. Helt plötsligt så ska mitt barn få lida för att dennes mamma har bett om hjälp. Vilken slutsats ska man dra av detta?

Jo, ansök ALDRIG om hjälp för dina barn får lida av det och det av instanser som är till för att hjälpa o inte för att skapa fler problem än vad som redan finns!!!

PS: Vad hade du som förälder gjort om du varit orolig för ditt barn som bodde hos din partner o dennes familj o ditt barn inte hörde inte av sig?  Jag hade åkt hem till familjen och besökt mitt barn. Jag hade svalt stoltheten, men jag förstår idag att det ska man inte göra här på Öland. Man ska gå med huvudet högt och skita blankt sina barn. Skit i o ge dom mat. Låt andra ta hand om den saken och gnäll sen för att du inte FÅR ta ställa upp för dom. Gör det så gör du rätt.

Jag tänker fan i mig inte skämmas för att jag har bett om hjälp till mina barn!!!

Jag kommer göra som jag alltid har gjort Jag tänker ge mina barn en hjälpande hand om det behövs.