Detta är ju den tråkigaste rubrik jag någonsin har sett. Men men...Jag har två mellannamn. Eva och Susanne.
Varför jag fick mina namn Eva Susanne Elisabeth vet jag faktiskt inte. När jag växte upp så hade jag ingen i min närhet som hette något av dessa tre namn. Nu hör man hur många som helst i stort sett.
Intressen är något som kan ändras under ens livstid. Från det jag var barn fram till idag har alltid varit att skriva och att dansa. Dessa två intressen kommer förmodligen hänga kvar under resten av min livstid.
Jag dansade mycket förr. Det är flera år sedan jag var ute på dans nu, men kanske någon gång i framtiden. Vem vet.
När det gäller att skriva så är det om vad som helst. Förr skrev jag dagböcker, idag skriver jag blogg. Förr skrev jag mycket noveller och dikter. Idag har det inte blivit mycket av den varan, men vem vet. Det tar sig kanske 🤗
Jag älskar att läsa. Är en perioder när det kommer till det. När jag väl börjar läsa så ryker den ena boken efter den andra. Sedan mellan perioderna så öppnar jag inte en enda bok.
Fotografering är ett annat stort intresse. Att fotografera mina barn är alltid roligt. Djur och natur ligger varmt om hjärtat även det.
Sedan tycker jag det är roligt och rogivande att göra smycken. Att jag började med det var en slump. Pappa hade gått bort. När vi gick förbi folken så var det en loppis där. Jag och Stéphanie gick in och en där inne sålde smyckessaker för 100kr. Jag funderade om jag skulle köpa det, men tänkte att jag vet ju inte vad jag skulle göra med det så jag gick ut. Det slutade med att jag gick in igen och köpte det.
Jag hade inga idéer på vad jag skulle göra med det. Jag hade aldrig gjort ett enda smycke tidigare. Men det slutade med att jag köpte in fler saker och designade upp lite smycken. Det var roligt.
Scrapbooking är en annan rolig grej jag halkade in på när jag och Fredrik skulle gifta oss. Jag gjorde mina egna inbjudningskort. Sedan när Nellie föddes och skulle döpas så gjorde jag inbjudningskorten till det. Jag gjorde min andra barnvagn 2015. Hade gjort en tidigare som blev mallen till den jag gjorde till Nellie. Till barnvagnen gjorde jag en box som jag hade barnvagnen i.
Efter detta så har det blivit lite fler barnvagnar som dopgåvor. Även kort och olika boxar har jag gjort.
Jag tycker om att skapa med händerna. I min ungdom så ritade jag mycket. Gör inte det så mycket längre. Mycket på grund av mina leder.
Det var lite om mina intressen 🤗
Jag är allätare egentligen när det kommer till musik. Lyssnar på det mesta, förutom på opera. Jag vill höra vad dom sjunger. Jag är uppvuxen med dansband och country. Det sistnämnda är väl det jag lyssnar på mest, men fast det är country i fokus så lyssnar jag även på Julie Andrews.
Det var lite om vilka mina favoritartister är ❤
Förr när jag var yngre skrev jag dagböcker. Om allt och ingenting men oftast om vad som hänt under dagen. Det var skönt och få ur sig alla tankar och funderingar man gick och bar på.
Sedan gick dagböcker över till blogg, och fast det är samma då som nu med tankar och funderingar så är orsaken densamma. Det är skönt att få ur sig det man känner ibland.
Sedan går det i perioder det här med skrivande. Det kan gå dagar emellan och ibland så skriver jag varje dag.
Ibland funderar jag på att stänga ner bloggen och ibland så undrar jag varför jag ens tänker tanken varför. Den får hänga kvar lite till.
Vi är en stor familj och jag stormtrivs när vi har möjlighet att träffas allihop samtidigt. När jag har mina barn och barnbarn så mår jag som allra bäst.
Jag har sju barn varav fem söner och två döttrar. André fick jag när jag var 21 år gammal. Jag var ensamstående redan innan han föddes då pappan valde att sticka veckan innan. André föddes fyra veckor för tidigt.
Robin fick jag när jag var 24 år och under tiden jag väntade honom så träffade jag min äldsta dotters pappa. Min dotter Stéphanie föddes 16 månader efter min andra sons födelse så jag var 25 år då. Tvillingarna Benjamin och Beatrice föddes 2002 och jag var då 30 år fyllda. Blev ensamstående även här innan barnen föddes.
När tvillingarna var 2 år så fick jag kontakt med min nuvarande man men vi träffades inte förrän sex månader senare. Vi blev tillsammans 2005 och Hampus Blev till. Två år senare så fick jag Pontus. Jag var då 35 år. Så på 14 år fick jag sju barn.
Nu har tre av mina barn berikat mig med fem barnbarn. André har två flickor. Alizia blir tre nu i december och Amina är ett halvår. Robin har två barn även han. Nellie är fem år och Sebastian är tre år gammal. Benjamin har precis fått en liten son som heter Liam.
Nedan är det bilder på mina barn med respektive samt mina älskade barnbarn ❤
Ibland ångrar jag att jag bloggar efter listor. Nu händer det i och för sig väldigt sällan men de få gånger jag gör det så hade jag önskat att jag hade tänkt längre än vad näsan räcker till. Men sen o andra sidan så ska det inte vara för lätt i heller. Vissa rubriker är svåra att blogga om, det är det jag menar när jag säger att jag ångar att blogga om dessa listor.
Jag funderar och funderar men vet inte vad jag ska svara. Det första som kommer till mig är när jag födde mina barn men de är inga saker. Dock så njuter jag av de gånger då vi alla är samlade.
Vi har gjort en del tillsammans och vi alla tyckte om att vara på High Chaparral så det blir mitt svar. En semester på High Chaparral.
När mina barn kunde se en och samma film flera gånger så frågade jag om de inte tröttnade, men svaret blev alltid nej. I mitt huvud ställde jag frågan: Vad är det med den filmen som är så bra så de kan se den minst två gånger?
Ja det kunde man ju fråga sig. Det räcker väl att man ser den en gång? Eller? Sen kom jag på mig själv att jag är ju själv likadan. När jag tänkte efter så kom jag på mig själv med att jag kastade sten i glashuset. Egentligen inte sten utan stora berg.
Det finns en film som jag bara fullkomligt älskar. En film som jag aldrig säger nej till. Jag skäms nästan för att säga det men antalet gånger som jag har sett den är nog tresiffrigt.
Den visades på tv under julhelgen under flera år. Naturligtvis så satt jag bänkad framför tv:n då. Jag spelade in den på videoband, sedan när det blev dags för dvd så såg jag till att ha den i min bokhylla.
Jag kan inte hjälpa det men jag bara fullkomligt älskar den filmen. Den har allt. Miljö, låtar, skådespelare. Listan kan göras lång. Filmen jag pratar om är
Ja, så idag förstår jag barnen när de säger att de kan titta på en och samma film flera gånger 😉
Detta är en rubrik som inte är så rolig att blogga om för hur jag än försöker minnas ett roligt barndomsminne så kan jag inte hitta något. Det som skulle kunna vara roligt blir mindre roligt när andra tråkigheter tar plats.
Jag växte upp under omständigheter som ingen skulle behöva växa upp i och dagarna var inga roliga dagar. Jag blev mobbad i skolan så där var man inte värd mycket men trots detta så längtade jag till skolan för att kunna känna mig någorlunda trygg.
Jag funderar och funderar och de minnen som är positiva som dyker upp är när vi åkte för att hälsa på min faster. Min farmor bodde hos henne och hennes man och det var alltid roligt att komma dit. Min faster verkade bry sig om hur det gick i skolan och hur man mådde allmänt. Jag var ibland själv hos henne. Det var roligt.
Men hur roligt det än var så fasade man för dagen då detta skulle ta slut. Jag visste vad som väntade mig och det låg som en skugga över mig. Det var inte så lätt att slappna av.
Men svaret på rubriken blir dagarna hos min faster 🤗
Hon finns tyvärr inte längre bland oss. Saknar henne ❤
Ojojoj…detta med rädslor är inte lätt.
Jag är rädd för spindlar. Jag tycker dom är hemska varelser och jag förstår inte vilken nytta dom gör. Men man ska väl vara glad över att inte bo tex i Australien för där har de giftiga spindlar. Fast jag inte är så förtjust i spindlar så får min man aldrig slå ihjäl dom när jag har skrikit till när jag har sett en spindel. Han får vackert bära ut dom.
Jag är rädd för att huset ska börja att brinna. Kanske beror det på att jag slumrade till när jag hade ett ljus tänt en kväll. Jag hade ett brevställ med brev i som tog eld och sedan spred det sig fort. Jag fick det släckt men än i dag så kan tankarna gå tillbaka. Jag var 18 år då.
Kanske beror det även på att en närstående släkting hotade med att bränna ner vårt hus när jag var inne i det.
Ibland så går jag igenom i mitt huvud hur jag ska göra om det börjar brinna. Hur jag ska få ut barnen. Min man är brandman men vad hjälper det när rädslan sitter I ryggraden?!
Jag är rädd för att stöta på en av mina X. Under den tiden vi var tillsammans så var livet långt ifrån harmoniskt, kärleksfullt och tryggt. Det var rena helvetet rent ut sagt. Att leva i ett destruktivt förhållande är rena plågan. Psykisk och fysisk misshandel var något som tillhörde min vardag. Jag vill aldrig mer se den mannen!
Det var lite om mina rädslor. Ha det gott och sköt om dig ❤
Vilket ointressant inlägg detta kommer att bli. Det finns en del saker som jag inte skulle kunna vara utan men för att nämna två så blir det Dammsugaren. Den skulle jag absolut inte kunna vara utan. Tänk att inte kunna dammsuga av golvet när det behövs?!
Den andra saken blir mitt moppstativ. Ja jag vet, så tråkigt men jag vill kunna snabba av mitt golv när det behövs.