Kategori: Blogglista: 30 dagar 2020

Vi hade en golden retriever innan men hon dog för flera år sedan. Aldrig en hund till sa jag. Hmmm....nu sitter vi med fyra Cockerpoo. 50% engelsk cockerspaniel och 50% mellanpudel.

Min bästa väninna hade fått valpar. Vi kom hem till henne en dag. Såg valparna och vi blev sålda.

Vi valde ut Sally. Nja, egentligen var det Sally dom valde oss. Hon föddes i september 2014. En bestämd liten dam.

En annan gång när vi var nere i Skåne så hade dom En brun vuxen tik som inte trivdes så bra. Carina frågade om vi ville ta hand om henne. Djurvän som jag är så sa jag ja.

Cindy är syster till Sally fast föddes i kullen efter. Hon föddes i april 2015. Hon är försiktig av sig men fruktansvärt kelig.

Carina dog för snart tre år sedan och jag har sagt att jag vill ha en hund som går i Sallys led så att säga. På så sätt har jag alltid en hund som på något sätt är kopplad till Carina.

Mimmi är från Sallys enda kull. Hon föddes förra året i otober så hon är ett år gammal. Hon är rolig och påhittig. Hon har sina nallar som hon springer runt med.

Lilla Corall var inte meningen att vi skulle ha, men hon satt i en hörna och såg så fruktansvärt söt ut. Hon var mörkbrun och såg ut som en liten nallebjörn. Hon är syster till Mimmi och är lika gammal.

Jag skulle inte vilja vara utan mina hundar idag. Dom springer efter mig vart jag än går. Sitter vi alla i ett rum och jag går ut så har jag fyra hundar efter mig.

Det var lite om mina fyra hjärtan.

Ojojoj....denna blir inte lätt. Jag älskar att läsa, har alltid gjort. Det går dock i vågor. Jag läser gärna kriminalare eller självbiografier. Gärna sorgliga. Jag vet...det låter hemskt men jag tycker om att ta del av andras livsöden.

Camilla Läckberg har en del böcker utgivna. Jag tycker om hennes sätt att skriva. Hon är duktig på att måla upp en värld som du lätt kan beskåda. Jag har läst böckerna om Faye, och jag blev lite besviken. Om Faye är dom två senaste böckerna som Camilla skrivit och jag tycker att det är en annan klang i dom.

Men oavsett så är hon en av mina Favoritförfattare.

Jag har aldrig tyckt om att se mig själv på foto. Som barn såg jag en ful flicka. Jag var jättesmal, tyckte inte att jag såg speciellt bra ut. Jag var inte det minsta söt och jag tyckte inte att det var konstigt att jag blev mobbad i skolan.

Dom tankarna jag hade då kommer ibland tillbaka. Känslorna tar tag i ens inre.

Dagens rubrik är ju en nytagen bild så jag bjuder på ett ändå.

Det finns många jag saknar. Speciellt dom som inte längre finns bland oss. En av dom är min pappa som gick bort för nio år sedan. Sen så saknar jag min bästa vän som gick bort för snart tre år sedan.

Carina fick bara bli 46 år. Livet är inte rättvist. Jag hade gett allt för att bara få höra hennes röst ännu en gång. Att få sitta ner och prata en sista gång. Ha henne framför mig. Få höra hennes skratt.

Jag fick inget avslut. Det blev bara tvärstopp. Det är så det känns. Men det är ju så med denna förbannade cancer. Man vet aldrig när den till sist tar en människas liv 😪

Saknaden är stor. Fruktansvärt stor. Jag känner en enorm tomhet inombords.

Året bjuder på många högpunkter men det är speciellt en som ligger mig varmt om hjärtat och det är julafton.

Jag älskR att ha min familj i min närhet och under julen så samlas vi alla. Dom som kan. Vi pratar, spelar spel och umgås. Det är mycket skratt i huset och alla barn är förväntansfulla. Att se de små öppna sina paket är en fröjd för ögat.

Julafton är en dag som skänker så mycket kärlek och värme så det är den dagen som är min favorit ❤

Denna rubriken är svår för det finns några stycken att välja mellan. Vem ska man välja? Dom jag har i åtanke är alla olika men dom står mig ändå nära om hjärtat.

Så jag väljer att tillägna detta blogginlägg till just mina vänner och familj som står ut med mig.

Vad hade jag varit utan er? Ni som finns där för mig. Ni som har en axel redo för mig när jag behöver och ett öra när jag behöver prata.

Jag är så tacksam över att få ha er i mitt liv. Älskar er ❤

Då var det dags för min 30-dagars lista. Den första rubriken är otroligt svår att svara på men jag ska göra mitt bästa.

Jag är en sjubarnsmamma som är farmor till fyra barnbarn. Ett femte kommer vilken dag som helst. Jag är född skåning men har bott på Öland i 15 år. Det var här min man bodde så jag tog mina fem barn som jag hade 2005 och flyttade till Borgholm och här har vi bott sedan dess.

Livet har inte variot så enkelt för mig. Jag har en tung ryggsäck att bära och jag har fått kämpa mig fram i livet. Stora hinder har det funnits och ibland så förstår jag inte själv hur jag har orkat. Men man orkar mer än vad man tror.

När jag träffade min man så var jag ensamstående med fem barn. Den äldsta var 11 år och mina yngsta var 2 1/2 år. Innan dess så var jag ensamstående i några år.

Jag är kreativt lagd. Skapar gärna med händerna. Älskar att skriva, pyssla, läsa och gå ute i vår vackra natur. Med mig har jag gärna min systemkamera. Har varit dålig på att använda den nu ett tag men ska försöka ändra på det nu.

Jag är diabetiker och lever med fibromyalgi. Ständig värk i kroppen. Ibland mer och ibland mindre. Jag försöker dock inte gnälla för det hjälper aldrig. De gånger jag gör det så jag verkligen ont.

Jag dalar ner i depressioner ibland och lever med ångest. Behandlas just nu för PTSD. Har en hel del erfarenheter som jag inte ens önskar min värsta fiende. Det är en tuff behandling. I alla fall så tycker jag det- Att gå emot sina rädslor och prata om sådant man aldrig har yttrat tidigare är inte så enkelt.

Det var lite om mig. I morgon kommer det tio sanningar om mig 🙂