web analytics
Gå till innehåll

2

I maj månad så tog jag HBA1C. Det är långtidssockret. Jag tog det i maj månad och då hade det gått upp till 48 vilket är rent för högt. Det pratades om att jag kanske skulle få tillbaka mina tabletter för min diabetes. Men vi kom överens om att jag skulle se vad jag själv kunde göra i några månader framåt.

Idag låg sockret på 5,4 efter frukosten och långtidssockret hade sänkt sig till 42. Vilket ligger precis på gränsen. Det är bra så länge det inte höjer sig över 42. Jag ligger på den "friska" gränsen fast jag har diabetes! Jag blev otroligt glad.

Jag och min döttrar sa att vi skulle sluta äta kakor. Godis har jag redan slutat med sedan 18 månader sedan, men inte kakorna. Men nu var det slut med det. Jag sa även att jag skulle börja gå varje dag. Minst 10 000 steg skulle jag ta dagligen. Det har jag hållit. Mitt arbeta gav betalning.

Nu har jag och mina döttrar sagt att vi släpper det där med kakorna. Vi äter om vi vill, men idag efter jag träffade dietistsköterskan så ska jag sluta med kakorna helt. Man behöver inte äta dom. Men det är svårt att hålla sig ifrån det då alla äter det, men jag ska verkligen försöka.

Så det är mycket grönsaker, motion och mindre kakor som gäller hädanefter!

Jag har gått ner lite i vikt med. Nu väger jag precis lagom. Det känns riktigt skönt att mina värden verkligen såg bra ut!

Haft två pojkar hemma idag. Hampus och Pontus. De har inte känt sig riktigt krya och Pontus har sovit nästan hela eftermiddagen. Jag däckade jag med för jag hade 20,4 i socker. Igår kväll efter middagen hade jag 17.4. Dietistsköterskan ringde idag och sa att långtidssockret låg lite högt. Inte mycket men ändå tillräckligt för att jag ska börja med långtidsinsulin. Innan operationen så låg långtidssockret på 52. Riktigt högt alltså. Nu låg det på 44 och det normala värdet ligger på 42.
långtidsinsulin

Jag ska börja med 6 enheter på kvällen och den sticker man i låret eller i skinkan. Jag har alltid tagit låret så det fortsätter jag med. Jag blev lite ledsen faktiskt för jag gjorde Gastric Bypass operationen på grund av min diabetes. Man har ju stor möjlighet att bli av med diabetesen vid en sådan operation men som det ser ut nu så får jag behålla min 🙁

Jag hoppas att sockret är på väg ner och inte istället på väg upp i alla fall.

Jag ska se om min kost med tänkte jag. Kanske ska jag äta ännu mindre men lite mer ofta än vad jag gör idag? Hjälper det så slipper jag kanske långtidsinsulinet. Man kan ju verkligen hoppas.

Nu ska jag ta mig till affären och handla in det vi behöver. Ska jag ha sjukt barn hemma också så slipper jag handla i sista stund i morgon då de andra barnen har kommit hem från skolan. Idag tog jag det vi hade hemma. Kyckling med ris eller potatisgratäng. Det blev rester över från igår med så det åt barnen idag.

Ni får ha en fin kväll!

1

Jag har haft denna bloggen i ett år nu och jag tittade lite på statistiken på sjubarnsmamman.se Att vara jag har haft flest läsare hitintills och det skrev jag den 29 november i år. Det inlägget har redan haft 1602 läsare. Det är lite roligt och se men jag undrar vad det är som gör just det inlägget så intressant.

Jag skrev öppet om mina tankar och funderingar, Kanske är det just det som gör inlägget intressant? Jag brukar skriva öppet om mina känslor. Det är skönt att få ur sig det man tänker och bär på. Efteråt mår man lite bättre. Idag är just en sådan där dag. Jag går som i dvala känns det som. Jag skulle vilja kura ner mig under täcket och vakna upp lagom till mars då våren är på väg. Vi har ingen snö men det är vinter och jag gillar inte vintern alls.

Vi går mot nytt år. Ljusare tider. Vi kommer snart på rätt sida av året. Ja har planer för år 2016, men just nu känns det så långt borta. Jag känner ingen motivation helt enkelt. Jag har tänkt på att börja läsa igen, men lusten har försvunnit. Till jul fick jag en bok av min man. Björn Hellbergs De hatiska. Den verkar bra och jag vill börja på den men samtidigt så känner jag att jag inte kommer få ett sammanhang av den om jag börjar läsa den nu. Min hjärna sover fortfarande känns det som.

Ja det är inte alltid så enkelt att leva. Jag tar dagarna som de kommer. Det blir enklast så. Barnen är lediga och de tar också dagen som den kommer. De spelar på x-boxet eller så bygger de Lego. De skrattar och har roligt och tar verkligen ledigheten till max. Precis så ska det vara. Stéphanie sover över hos vänner. Jag sitter fortfarande i min pyjamas. Det är rätt så skönt ändå och bara vara för en stund.

Ja det var lite tankar som jag har idag. De kommer lite huller om buller men det är väl så livet kan vara ibland? Eller hur? Trots allt så har jag det väldigt bra. Mina sockervärden stiger ibland. Jag har 17-18 ibland. Det är så jag blir däckad.  Jag har även haft problem med mina leder. Speciellt höften har fått stryk. Det beror väl på min fibromyalgi skulle jag tro. Man försöker vara glad och positiv men et är inte så enkelt alltid när kroppen säger sitt.

Nu ska jag sluta och gnälla. Jag hoppas att ni har det bra i alla fall. Sköt om er!

Sjubarnsmamman

%d bloggare gillar detta: