Kategori: Livet

Vilken underbar dag det var igår. Nästan hela familjen åkte till Dovreviken där vi badade och solade. Det var så skönt och avslappnande. Precis vad vi behövde.

Efter några timmar där så åkte vi hem och drack lite kaffe och njöt av värmen i skuggan. Jag läste i min bok. Man får passa på medan tillfällena ges.

 

På kvällen gick jag och Fredrik ut och åt. Det var nämligen vår förlovningsdag. Det var 12 år sedan som vi satt på hotellet i Danmark och bytte ringar. Tiden springer iväg. Inte klokt.

Men den dagen förknippas inte enbart med glädje utan den kantas lite av sorg. Tyvärr. För 7 år sedan så var det sista gången jag pratade med min pappa. Det var sista gången som pappa satt upp och fick njuta av sina barnbarns lek i gräset.

Vi var hos honom och gick runt 16:30. Han inväntade sin kvällsmat och jag skulle hem och ge barnen mat för tvillingarna och jag skulle gå och se på Harry Potter. Sista filmen av den serien. Fredrik gick på cirkus med de små och sin mor.

Något hände efter kvällsmaten. Han blev sängliggandes och blev medvetslös. Han låg så tills dagen efter. Idag för 7 år sedan så åkte jag upp till honom. Klockan var 07:54 och där satt jag hos honom och höll hans hand i 33 timmar. Då somnade han in i min famn.

Han vaknade upp på söndagen men han kunde inte prata. Han hade blödande magsår och ett 6 cm långt bråck på aortan. Samtidigt så hade de tagit bort hans blodförtunnade mediciner på grund av blödningen så det var stor risk för stroke. Dessutom så hade han cancer.

Vad han dog av vet jag inte. Men det spelar ingen roll för utgången hade blivit densamma.

Jag minns det som om det vore igår fast det har gått 7 år. Det var jobbiga timmar som flöt förbi. Väldigt långsamma timmar. De kändes som år där. Det var som att jag befann mig i en bubbla och jag visste inte vad som hände utanför pappas fyra väggar. Jag kände mig hemsk efteråt när jag fick höra om Terrorattentatet i Norge. När alla andra sörjde de drabbade så kunde jag enbart sörja min pappa som jag visste låg på sin dödsbädd. Är jag en hemsk människa?

Man blir så avskärmad. Jag kunde enbart ta in vad som hände där och då innanför pappas fyra väggar. Allt annat var så långt borta. Jag tänkte på mina barn. Hur de skulle ta detta. Min äldsta son som skulle ha kommit hem den helgen men som befann sig på ett ungdomsvårdsanstalt. Min näst äldsta son som var med sin kontaktfamilj och hade en trevlig och rolig semester.

Jag har arbetat inom vården och har suttit och vakat över många äldre människor som har legat på sin dödsbädd. Det har varit tufft ibland men det var inget mot att sitta och vaka över sin egen pappa. Men jag är glad över att fått den möjligheten. Det kändes skönt att kunna göra det bra för pappa under hans sista tid i livet.

Det var många tankar det. Men så brukar det vara vid dessa dagar. Har ni orkat läsa er igenom texten så har ni varit duktiga. Ni får ha en underbar dag!

Jag har känt mig lite off den sista veckan. Häromdagen så var det så tråkigt. En lång dag som aldrig tycktes ta slut. Det spelade ingen roll vad jag gjorde. Jag gick ut på några promenader i det fina soliga vädret och hoppades på att det skulle kännas bättre. Det kändes som att livslusten försvann sakta men säkert. Dagen kändes som en vecka lång.

På kvällen så spelade jag och min dotter Sverigespelet. Vi kör en tävling där vi kör med alla städerna. Rätt roligt i vanliga fall men just denna kvällen så hängde inte min hjärna med riktigt. Sen kom det som ett brev på posten. Klumpen i halsen och känslan av att inte kunna andas. Ångesten som greppade tag i mig tog kvällen på sig att släppa. Ja det var inte konstigt att dagen var som den var egentligen.

Man blir så trött och gå med ångest om dagarna och jag brukar må som bäst under sommartid, men detta året har inte varit som alla andra år.

Jag har barnen hemma och jag älskar att ha dom här. Vi har gått till stranden ett par gånger men nu de senaste kvällarna har vi gått till poolbaren. Jag har ibland svårt att vara ute när det är för mycket folk och igår var det fullt på poolbaren. Hade det inte varit för barnen så hade jag gått hem igen men vi stannade kvar och barnen fick bada.

Idag är det varmt och skönt ute men ibland är det nästan för varmt. Det är så kvavt ibland och vi skulle behöva en riktig åskskur för att det skulle lätta upp lite. Jag har min allergi som tröttar ut mig och ovanpå det så har jag mina eksem och torra hud.

Nej nu ska jag sluta och gnälla och dricka en kopp kaffe. Ska snart möta upp min dotter som slutar jobba om en timma. Ha en fin dag mina vänner!

...vad fan är det för en låt???

Låten har funnits ute på musikmarknaden sedan 2015 men det var först i förra veckan som den slog härliga till. Kända personer som fick sina fans att anmäla låten på Spotify har blivit glada nu när låten är borta. Ja jag är en av dom. Dock så har jag aldrig lyssnat på låten men jag har läst innehållet. Det räckte för mig. Ni kan ju tro att efter föra veckan så fick låten otroligt mycket uppmärksamhet. Jag lyssnade inte på den ändå.

Alex Schulman tar Anton Magnusson som gå under pseudonymen Mr. Cool i försvar. Man har ju så kallat yttrandefrihet i Sverige men vissa saker borde mig aldrig blivit sagda. Enligt Alex så är det ju karaktären Mr. Cool som framträder med denna låt men oavsett så är låten skriven av Anton Magnusson. Han må vara en komiker men även han borde förstå att vissa saker skämtar man bara inte om.

Det finns så många barn i vårt samhälle som lever i denna skräck dagligen och den som tror att det är okej att skämta om detta borde läggas in och rannsaka sig själv grundligt.

Det är bra att låten är bortplockad. Det var synd bara att den hann gå upp till nummer ett på Spotifys virala lista. Det gör kanske inte så mycket egentligen men det bevisar att det är så många som har lyssnat på den med. Många av dessa hade kanske inte samma mål som andra om att få den bortplockad.

Nu är den tydligen borta och jag hoppas att den förblir så. Dock så finns nu risken att fler sådana här låtar dyker upp från dom som tycker att Mr. Cool är en Cool snubbe.

Har nästan precis gått ifrån matbordet och känner mig lite hög. Det är inte som det låter men det känns nästan som det. Nu vet jag i och för sig inte hur det känns att vara hög men i alla fall. Jag vet hur det känns att vara hög på socker i alla fall och det är jag nu.

Jag är diabetiker och denna maten som man oftast har när det är midsommar är inte så bra för mig. Jag försöker äta det jag kan men att bara äta skinka är rätt så enformigt. Ja ägg är ju bra men att äta bara skinka och ägg låter väldigt tråkigt.

Sillen är kanske också bra att äta förresten, men jag vill ändå ha lite mer än det. Så det blev en mycket liten potatis, lite gräddfil och några köttbullar. Sedan var jag mätt...men hög.

Sedan Gastric bypass operationen för tre år sedan så äter jag inte så mycket. Tack och lov för blir jag så här efter detta lilla så undrar jag hur det hade varit om jag hade ätit som jag gjorde förr.

Nellie 3 år!

Idag är det inte bara midsommarafton utan det är även mitt äldsta barnbarns treårsdag. Tänk att jag har varit farmor nu i tre års tid. Vart har dessa tre åren tagit vägen då? Helt otroligt vad tiden går fort.

Vi började dagen med att sjunga för henne men det ville hon inte. Hon blev lite gladare när hon fick paket och öppna. Sedan har hon varit glad resten av dagen och när det blev fikadags med tårta så var hon jätteglad. Speciellt när hon fick resten av paketen 🙂 Jag tror att hon har haft en fin födelsedag så här långt.

Nu ska jag göra lite nytta. Jag hoppas er dag har varit bra så här långt och jag önskar er en fortsatt fin och trevlig midsommarafton.

 

Jag har fått några frågor som jag nu har svarat på. Jag tackar för frågorna. Det var roligt att tänka tillbaka lite. Har ni fler frågor så ställ gärna dom. Ha en fin dag!

Vad fick dig att börja blogga?

Jag har alltid älskat att skriva och av en slump så kände jag att det var skönt och skriva av sig. Jag har blivit rätt så mycket mobbad i min barn- och ungdom. Sedan började jag må dåligt psykiskt på grund av upplevelser som jag varit med om. Sexuella övergrepp och psykisk misshandel bland annat. Jag har levt i ett destruktivt förhållande och det var otroligt skönt att kunna skriva av sig om sina känslor. Det kändes som att när man skrev dom så försvann de ur kroppen på något sätt.

Vad är det bästa du vet med sommaren?

Det bästa med sommaren är att jag kan göra roliga saker med barnen utan att tänka på tider. Visst är rutiner bra att ha men på somrarna släpper vi lite på det och njuter av stunderna som är.

Vad har du helst på dig en varm sommardag?

Jag har aldrig trivts med att ha kjol eller klänning på mig så här blir det shorts och linne.

Vad ser du mest fram emot just nu?

Sommaren med familjen. Förhoppningen är att kunna åka och hälsa på min äldsta son och att vi ska kunna åka till Gotland och träffa min svärdotter och mitt yngsta barnbarn.

Vad har du för planer denna sommar?

Jag har egentligen inget planerat men har sagt att vi ska försöka bada så mycket som möjligt. Ta vara å dagarna så gott det går. Ta dagliga promenader.

Vart ser du dig om 5 år

Jag och min dotter har planer på att försöka starta vårt eget företag så vi ska kontakta arbetsförmedlingen och få lite information om hur man ska gå till väga. Så om 5 år så har vi förhoppningsvis varit igång ett tag och är på gång att försöka utveckla företaget.

Jag har så ont i mina leder idag. Känner mig trött och sliten. Förmodligen så är vädret en bidragande orsak. Jag får problem med min kropp när det är för kallt men även när det är för varmt. Jag blir stel och får svårt att greppa om saker och ting ibland. Men hellre för varmt än för kallt ändå!

Veckan har gått fort. Jag lovade foton på mina morsdagspresenter. Jag har inte glömt bort det och de kommer. Jag lovar. Jag blev verkligen hyllad som mamma.

Nu ska jag vila mina leder. Ni får ha det så bra och sköt om er!

Igår åkte jag in till Kalmar för att prata med min samtalskontakt. Det var rätt så skönt. Vi pratade om det som har hänt den senaste tiden. Jag pratade om hur min relation var med min svärmor och sedan kom vi in på pappa. Hon frågade vad han dog av och jag sa förmodligen cancer...eller stroke. Oavsett vilken sjukdom det än var som tog hans liv så var utgången densamma och det fanns inget att göra ändå.

Helt plötsligt så kände jag bara tårarna komma.
-Du saknar honom sa hon.
Ja det gör jag. Det känns tomt. Sen har vi då Carina. Det kunde gå månader innan vi ringde till varandra men då kunde vi prata hur länge som helst. Det har nu gått fyra månader sedan vi pratades vi för sista gången och innan hon dog. Tiden är nu inne för ett samtal från henne/till henne men det kommer inget samtal och jag kan inte ringa henne.

Jag vill ringa hennes mobil för att höra hennes röst men rädslan finns där att numret inte finns mer. Då blir det som ett avslut och jag vill inte ha ett avslut. Jag ska upp till minneslunden när jag går till gravarna i helgen och sätta rosor. Hon älskade rosor precis som jag.

Det är tungt att bära den här sorgen. Saknaden är extremt stor och jag gråter bara jag tänker på det. tårarna bara rinner ner i skrivande stund.

Jag skulle tänka på hur jag ville ha kontakten med min samtalskontakt framöver. Jag frågade om det var upp till mig och det var det. Jag sa att jag ville fortsätta att prata och vi ska göra en ny omvärdering till nästa sommar. För sen går hon i pension!

NEEEEEEEJ! Men jag förstod ju att det skulle komma en dag men frågan är om jag vill och kan fortsätta gå hos en annan. Jag har gått hos henne jag har nu i 13 år. Hon känner mig utan och innan i stort sett. Ska jag behöva börja om då? Jag som har svårt att lita på folk. Det kommer ta tid. Men jag får se. Jag har ett år på mig att tänka igenom det!

När jag ändå var i Kalmar så passade jag på att umgås med min dotter. Gick hem till henne där hon bor med sin pojkvän och svärföräldrar. Hon bor där på vardagarna då hon går i skolan där. Vi gick hem till henne och då blev jag bjuden på middag va hennes svärföräldrar. Det tackade jag så mycket för. Det var mycket gott!

Jag tog bussen hem och var hemma lagom till kl 19:00. Det blev en heldag i Kalmar kan man säga. Väl hemma så tog jag en promenad med min yngsta dotter. Det var mysigt. Vi gick till gravarna och kikade till dom. De hade klippt gräset så det var en massa gräs på pappas gravsten Försökte ta bort så mycket jag kunde men ska dit i helgen och göra fint där igen.

Nu ska jag göra lite nytta här hemma. Ha det så gott och sköt om er!

Idag var det öppet hus på Slottskolan. Tove och hennes barn följde med Beatrice på hennes lektioner medans jag och småpojkarna gick med Benjamin. Först ut var det matematik.

Han är mycket duktig på huvudräkning. De gjorde en pyramid som de kallade det för. De fick veta att siffrorna 1–5 skulle vara längst ner. Men inte i vilken ordning. Sedan skulle de räkna ut vilka tal som skulle stå ovanför. De hade 4 tal som de hade till hjälp. Det tog inte 30 sekunder för Benjamin att räkna ut resultatet. Vilka siffror som skulle vara vart. Efter matematik så blev det kemi och efter det sven. Det var roligt att gå runt och se hur de arbetade.

Jag får dock lite panik inombords när jag kommer ibland stora folkmängder och speciellt på skolor. Förmodligen så sitter det i sedan skoltiden.

Jag tycker bättre om när det är små grupper men i skolan så finns det ju folk överallt...av naturliga skäl. Jag saknar dock skolan...eller det som jag förlorade när jag gick i skolan. Det var ofta som jag tog ett steg tillbaka. Ville inte synas och ville inte höras.

Mina favoritämnen i skolan var matematik, engelska, svenska, musik, gymnastik och bild. Jag gjorde mitt bästa av det möjliga. Men hade jag inte blivit mobbad i skolan så hade jag säkert kunnat presterat bättre.
Jag älskade gymnastiken. Speciellt redskapsgymnastik. Då skötte man sig i regel själv. jag tyckte om sport med men det var aldrig roligt när vi skulle delas upp i lag för jag var den som oftast blev vald sist. I bästa fall näst sist.

Jag var inte dålig om jag får säga det själv men jag var långt ifrån populär. Inget jag strävade efter och fast jag blev så mycket mobbad i skolan så förblev jag ändå mig själv. Jag ändrade inte mig själv för att platsa in.

Ja.…det är stor skillnad mellan skolor. Den skolan jag gick på var kanske inte så mycket större men vi var fler elever. Rätt så många fler elever jämfört med slottskolan. Skönt att det inte är så många här faktiskt.

Nu är vi hemma och Tove och Beatrice gör maten idag. Inget avancerat. Ärtsoppa och pannkakor blir det. Ska bli gott! Ha en fin kväll och sköt om er!

Har varit hos min läkare och gjort min årliga besiktning. Jag har ju diabetes och har gjort en gastric bypass operation för snart tre år sedan. Då ska man kolla sig en gång om året så att man kan se så att alla värden håller sig där de ska. Mina kalkvärden var på väg ner vilket innebär att jag får för lite kalk i mig. Jag har ju mediciner för det men jag kan glömma och ta dom ibland.

Tog upp det här med mitt dåliga minne och det hänger ihop med all stress jag känner om dagarna sa hon. Verkar logiskt. Jag har ju även fibromyalgi vilket innebär verk i kroppen. Jag går ju med värk i stort sett hela tiden men ibland så är det värre än vanligt. För mig så är kroppen mer utsatt för verk på kvällarna. Jag har tagit Alvedon 665 innan men nu så finns dom tydligen inte så nu ska jag prova på Ipren i stället. Någon som testat Ipren? Funkar dom?

Doktorn sa att det var inte så konstigt att jag inte mådde hundra procent bra med tanke på allt som har hänt. Även hon tycker att jag har varit med om en hel del bara under det senaste året och när man tänker tillbaka själv så inser jag själv att det inte är så konstigt. Men min fråga är: När ska det kännas bra då?

På ett år så har det hänt otroligt mycket

För ett år sedan så var jag på flera rättegångar som min son var inblandad i. Resultatet blev fängelsestraff och det avtjänar han just nu en massa mil härifrån. Han tar sitt straff och inser att det han har gjort var fruktansvärt fel men han står för vad han har gjort i alla fall.

Min moster dog och sedan blev jag oväns med min svärmor. Det resulterade i en massa annat tråkigt. Hon anmälde oss till socialen och kom med lögner. Mina två yngsta barn som är hennes barnbarn ville inte träffa henne något mer efter allt det hon gjorde. När socialen insåg att det var felaktig information i anmälan och min svärmor fick veta det så slängde hon ut oss på gatan. Det är ju trots allt hon som står som ägare på huset vi bor i fast hon sagt att Fredrik ska få förvalta det som sitt eget.

Livet är ibland som dominobrickor. Det ena slår emot det andra och sedan är rullningen igång. Det finns inget slut ibland. Förra hösten så fick jag veta att min allra bästa vän hade fått ännu fler cancerknutor i hjärnan. Denna gången så fanns det ingen återvände och Carina somnade in för gott i januari i år. Endast 46 år gammal. Gudarna ska veta att jag saknar henne så det gör ont!

Vi kunde ringa varandra och prata om allt. Vi har varit med om liknande händelser i vårt liv och hade en hel del att prata om. Jag saknar hennes röst. Jag saknar telefonsamtalen från henne. Hon var en mycket tapper kvinna som hade hjärtat på rätta stället. Livet är inte rättvist!

Så under ett enda år så har det hänt så otroligt mycket så hälften hade varit nog. Jag kämpar ibland med att hålla huvudet ovanför vattenytan men jag vet att det finns folk som hoppas att jag drunknar. Några av dom springer in i min blogg och hoppas på att hitta något som de kan ha emot mig. Nu fick de en blogg att få njuta av. Där jag skriver om hur mycket negativt som det har hänt i mitt liv det senaste året.

Nu har vi tre älskade barnbarn

Men allt har inte varit negativt faktiskt. Under förra året så fick jag två nya barnbarn. Så nu har jag och Fredrik tre fina barnbarn. Två flickor och en pojke. De är så fina och så värdefulla. Älskar dom av hela mitt hjärta! Nellie kan inte säga F så när hon ska kalla på mig och Fredrik så blir det Sarmor och Sassar 🙂

Det har hänt mer negativa saker än positiva om man ska se till antalet men då jag är en kvinna som väljer att se det positiva i det negativa så över väger det positiva. Så det enda som jag ser som negativt egentligen är att min bästa vän gick bort. Det fanns ingen mening med det alls. Älskar dig Carina <3

Det blev en svammelblogg idag. Hoppas ni orkade att läsa igenom hahaha. Ha en fin dag. Kram på er!

Vilken skön dag igår det var. Vi gick ner till stan. Träffade några vänner där som jag och Stéphanie pratade en stund med. Sedan gick vi till lekplatsen vid hamnen där Tove, Beatrice, Nellie och Sebastian var. De hade hunnit matat ankorna när vi kom och de var i full gång med att gunga på gungorna. Sedan gick vi hem och sedan tog vi en tur till Fredriks jobb. Stéphanie skulle ha några ljusen till sin cykel.

I veckan som gått så tog jag upp ämnet Fredriks mamma, småkillarnas farmor för Fredrik. Hampus och Pontus fick inga julklappar förra året. Inte för att det ska vara obligatoriskt men då de alltid har fått och inte fick förra året så fanns naturligtvis funderingar på om det var för att vårat bråk gick ut över barnen. Igen!

Sedan fyllde Pontus år i januari och inget samtal kom till honom där hon sa grattis. Pontus fyllde ändå tio år. Hampus blev 12 i mars och ingen gratulation kom till honom i heller. sedan skickade småkillarna ett sms till sin farmor där de skrev att de var ledsna över att hon var sjuk men inget svar fick de tillbaka.

Däremot dagar senare så skickade hon sms till Fredrik. Ja inget om småkillarna utan hon ville ha hjälp.
jag har ju fått höra att jag är en mycket hemsk person. Men hemska jag kan se framåt och kan sätta mina egna känslor åt sidan. Jag...ja hör och häpna. JAG tog upp frågan med Fredrik om att de kanske kunde åka ut till min svärmor så att småpojkarna fick träffa henne. Jag hade förhoppningar om att hon kanske skulle bli glad och visa det för killarna.

Jag gjorde detta för barnens skull. Jag vill inte att de ska ha känslan av att inte vara omtyckt. Jag vill att de ska få veta att de faktiskt betyder något trots allt. Det var skönt att höra att hon blev glad. Och killarna tyckte det var roligt. De ville inte riktigt åka ut där innan men jag sa att det kan kännas skönt och var det som så att de inte ville stanna kvar där så kunde de gå ner till stranden där jag och resten av familjen väntade.

Ja medan Fredrik och småkillarna var hos min svärmor så satt vi nere på stranden och fikade. Fredrik och killarna cyklade ner men vi andra gick ut. Det blev en härlig promenad men gudarna ska veta att jag hade ont i min kropp efteråt men det var det värt! Sammanlagt så gick vi nästan två mil under hela dagen. Härligt!