Alla hjärtans dag var igår. Vi åkte till Fredriks mamma med blommor, trisslott och hallon. For sedan vidare till gravarna. För 6 år sedan var jag och några av mina barn i Eslöv. Bodde hos Carina en vecka då vi var med på Andrés rättegångar. Den 14:e februari kom jag med en bukett röda rosor till henne. Hon blev så glad. Saknar henne så otroligt mycket.
Idag har jag en del att göra. Har en massa tvätt som inte tvättar sig själv. Har ett kök som måste fixas efter gårdagens måltider. Har hundar som behöver omvårdnad och kärlek. Det är alltså en dag som varvad med en massa måsten och nöjen!
Jag hoppas att ni fick en fin dag igår. Egentligen ska alla hjärtans dag vara som vilken dag som helst. Kärlek ska visas varje dag.
Jag vaknade I morse med ett tungt huvud. Jag är så trött. Det har blivit ljusare om dagarna och ibland kan man höra fåglarna kvittra. Det är så underbart. Man får nosa lite på den kommande våren. Men ändå sitter tröttheten i både kropp och själ. Men det blir bättre. Det är huvudsaken.
Jag önskar er alla en fin dag. Varma kramar till er alla!
Klockan är 05:35 i skrivande stund. Jag sitter och lyssnar på tystnaden. Så skönt! Kaffet är klart och ska snart dricka min första kopp för dagen. Min dag kommer bli lång. Ska försöka ta den som den kommer. Jag var så trött igårkväll men kunde inte somna. Gjorde min hemuppgift. Jag lyssnar på sessionen som jag spelade in på förra terapin. Jag somnade. Kommer inte ihåg vart jag slutade lyssna så jag får göra om den idag. Ja så kan det gå när haspen inte är på.
Denna veckan är en vecka som kommer sno åt sig min energi. Har svårt med att vänta in tider. Har jag en tid kl 16 så är det det enda jag tänker på. För att inte glömma bort tiden. Ändå har jag alarm på. Jag vet inte varför det hindrar mig idag men min terapeut säger att det kan bero på något som jag har varit med om som har försvårat det hela. Jag tänkte efter där och då och kom på att med min förre detta så var tider väldigt viktigt. Jag skulle veta vad jag gjorde vissa klockslag. Gjorde jag inte det....så blev det straff som väntade.
Jag hade min terapi i måndags. Igårkväll var jag med Pontus på hälsocentralen. Han skulle träffa vår husläkare. Sedan var vi på möte med lärare och rektor. Vi ville veta hur Pontus låg till i skolan. Jag har för mig att det är något idag men jag kommer inte ihåg vad. Är det något så kommer jag att missa det. I morgon har Pontus tid hos en fysioterapeut. Sedan ska jag hämta ut mitt pass. Ett måste för det har legat där sedan oktober. Har helt glömt bort att jag ens har tagit ett pass. Ibland blir livet för stressigt och jag glömmer hälften.
Vi hade så roligt vid matbordet igår när vi åt middag. När Fredrik, Pontus och jag var på väg hem från mötet på skolan så skrev jag till Hampus att han kunde gå till affären för att köpa fiskpinnar som han ville ha till middag. Vid matbordet så sa han: När du tänker eller skriver, gör du det på svenska eller på skånska. Sedan försökte han härma meningen på skånska. Ja...Jag har inte tänkt på det men troligtvis så tänker jag på skånska hahaha.
Jag älskar stunderna vid matbordet. Vi är samlade. Pratar om dagen, minnen, saker som barnen vill göra. Vi pratar, skrattar och jag vill inte att stunden ska ta slut. Jag älskar att vara tillsammans med mina barn. När jag ser på dom så ser jag något som jag har lyckats med. Jag har uppfostrat mina barn till självständiga individer. Dom flesta har jobb. Några har skaffat sig sin egna fina familj. Dom har gett mig underbara barnbarn. Älskar dom alla av hela mitt hjärta. Jag har ibland svårt med att veta vilken känsla jag känner. Mycket på grund av att det ibland är flera känslor som ger sig till känna, men kärleken till mina barn och barnbarn vet jag hur den känns. Kärleken är oändlig. Ju fler man delar med sig av kärleken ju större blir den. Det märker jag när jag är med mina hundar med. Deras kärlek tar aldrig slut.
Nu ska jag krypa ner under täcket en stund. Ska titta i boken som jag fick låna hem av min terapeut I måndags. Ödlan I huvudet. KBT i bilder heter den. Tycker att den verkar vara intressant. Den förklarar en hel del om hur hjärnan fungerar.
Ni får ha en underbar dag. Önskar er allt gott. Varm kram från mig!
Det finns vänner och det finns bekanta. Det sistnämnda har man gott om lite här och var, men äkta vänner är få. Det är så jag vill ha det. Bättre få bra, äkta vänner än många ytliga bekanta. När det gäller vänner för mig så är inte antalet år i vänskap som gör en vän till bästa vän för mig. Det är hur personen är.
När jag var barn så hade jag inga vänner direkt. I första och andra klass hade jag klassen. Kände mig som en av dom, men sedan flyttade vi och ett annat helvete började. Mobbing på hög nivå. Jag gick ofta ensam på rasterna. Såg alla andra gå tillsammans och leka på skolgården. Själv stod jag i en hörna. Hoppades på att få vara i fred.
När jag blev tonåring började jag att dansa. Jag dansade bort dom bekymmer jag hade...till en början. Hade några vänner som jag litade på. Dom var få, men bra vänner. Det räckte för mig. Dock så blev vännerna färre med åren. Jag har undrat varför men jag tror att det beror på att jag har svårt att lita på folk. Inte så konstigt kanske om man tänker efter.
Idag har jag inte så många som jag pratar med. Carina dog för 5 år sedan och jag förlorade mitt halva jag. Ja nu får man lära sig att leva utan henne. Jag har gjort det I 5 år så det går ju...men det känns tomt. Men det här med vänner är svårt. Speciellt i min ålder. Det är svårt att binda nya vänskapband med andra idag. Jag kan sakna kontakten med andra där man delar sin vardag med varandra. Någon man kan ringa bara för att höra hur det är. Dela åsikter med eller bara kunna ringa någon för att dela goda nyheter med.
Jag åkte till Göteborg förra veckan och hälsade på Beatrice. Sedan tog vi tåget tillsammans till Kalmar där Fredrik väntade på oss och tog oss till Borgholm. Sedan har jag haft henne hos mig. Vi firade Pontus och sedan åkte vi in till Kalmar för att vara i Stéphanies lägenhet med Nellie och Sebastian. De sov över där tillsammans med oss. Vi hade en mysig dag tillsammans med dom hela dagen igår. Det var så roligt. Dom är så underbara, väluppfostrade och så fina! Vi fikade åkte buss i stan, åt kroppkakor som jag och Beatrice gjorde. Myste framför en film med en ostbricka. Idag så åkte Beatrice hem igen. I morgon är det arbetsdag för henne.
Det är roligt när barnen kommer hem. Dom är stora nu. Idag mötte vi upp Pontus. Han ville handla kläder. Vi fick gå in på herravdelningen. Det var inte så längesedan som jag fick leta på barnavdelningen. I höstas hade han stl S men nu fick han köpa tröjor i stl M. Han är bara 15 år men är lång som bara den och han växer än. Ska bli intressant och se hur lång han kommer bli när han vuxit klart. Jag känner mig rätt så liten när jag står bredvid honom. Men sånär jag bara 161 cm lång ☺️
Idag hade jag en terapi. Skönt med en paus faktiskt. Har haft en del annat och tänka på ändå. Barn som fyller år. Gäster som kommit för att gratulera. En dotter på besök som bor tvärs över hela landet. Ja det har varit ett roligt avbrott kan man säga.
Denna dagen har gått mot sitt slut för min del. Det är dags för mig att krypa ner under täcket. Ni får ha en fortsatt fin kväll. Kram kram.
Jag älskar dagar som ger en positiva och roliga minnen. Ja som alla andra. Idag firade vi Pontus med en del av släkten på min sida. Igår åkte vi till hans farmor som bjöd på både tårta och semla. Idag bjöd vi på två sorters mat och på en lätt fika efteråt. Pontus ville ha kyckling med ris och currysås. Vi som inte äter kyckling tog ytterfilé, potatis och brunsås. Ja de fick välja vad dom ville ha. Mamma, Bengt och Diana kom. Min son Robin, Sarah, Nellie och Sebastian samt Stéphanie och Beatrice var med. Ja och lille Liam med så klart. Benjamin jobbade. Jag hade det mycket trevligt. Vi åt gott och pratade bort några timmar.
Ja nu har jag inga småbarn längre. Det hade jag väl inte innan i heller men nu när han blev 15 så blev det så solklart. Jag har bara stora barn numera. Hampus blir ju snart 17 år. Herregud! 17 år!!!! Ja jag börjar bli gammal. Det ser man om inget annat på sina barn. Men det är i och för sig inte bara negativt. Varje ålder har sin tjusning. Innan fick jag uppleva mina barns uppväxt. Nu blir det barnbarnens. Dom små är så duktiga och fina. Är så stolt över dom alla! Mina barn har lyckats här i livet. Visst finns det upp och nedgångar för dom med men dom fixar det mesta själva. Ja om inte allt. Är det något som de inte klarar så ser dom andra vägar för att ta sig dit dom vill. Ja jag är en stolt mamma. Jag var ändå en ensamstående mamma under flera år. Dom viktigaste åren då barnen var små nyfödda till 12-års åldern. Klart att jag många gånger tänkte och frågade mig själv: Hur ska det gå för dom? Jag tycker ändå på ett sätt att jag ändå har gjort det mycket bra. Om jag får säga det själv. Ja det är inte alltid som jag kan säga det för visst finns det tillfällen som jag känner mig som världens sämsta mamma men jag försöker tänka att just där och då så gjorde jag mitt bästa!
Oj...Jag har väldigt lätt för att svamla bort ett blogginlägg. Det var inte meningen att skriva allt det här. Orden bara flödade. Det är nackdelen med att jag skriver just det jag tänker på för stunden. Det var egentligen bara Pontus stund som jag skulle dela med mig av. Jag hoppas han tyckte att det var trevligt även han. Det var vad han sa i alla fall så det tror jag på. Han fick ett presentkort som han kan använda i flera butiker i Kalmar. Han önskade sig en halskedja bland annat. Tyckte det var bättre att han själv får välja ur ett. Det kan både vara bra och tråkigt med presentkort men det är ibland det bästa då den som får det själv kan välja ut det dom vill ha.
Ikväll ska två av mina barnbarn vara hos mig och Beatrice. Dom ska sova över till i morgon. Ska bli roligt och få kunna skämma bort dom lite ❤️
Jag hoppas att ni har det bra. Önskar er alla en trevlig lördagskväll ❤️
Vaknade I morse med tomhet. En känsla som är så fruktansvärt jobbig att ha. Men jag förstod varför. Idag är det 5 år sedan min bästa vän Carina gick bort. Saknaden är så stor.
Älskade Älskade Carina. Du är så saknad ❤️ Minns stunder vi hade tillsammans. Vi kunde sitta i flera timmar och bara prata. Ibland kunde vi sitta tysta men ändå få sagt så mycket. Du var den syster jag valde att ha i mitt liv. En tvillingsjäl.
Kommer du ihåg när vi tog barnen i bilen och körde in till stan bara för att köpa fika till barnen? Vi gjorde bilresan till ett äventyr. Vi sjöng till musiken. Barnen höll för öronen hahaha...vi hade roligt i alla fall.
Jag minns alla semlor vi åt. Varje måndag blev det en semla. Det var både gott och onyttigt, men vi njöt av dom haha. Tänk alla middagar vi stod och gjorde till vår stora familj. Du hade 4 barn, jag 3. Sedan kom tvillingarna och dom blev du fadder till. Du hjälpe mig mycket. Du fanns där alltid. Ibland hade du tvillingarna över en helg. Du var så glad över att ha dom och Benjamin och Beatrice älskade att springa hos dig.
Älskade Carina. Du finns i mitt hjärta för alltid. Saknar dig så otroligt mycket. Älskar dig. Hoppas du har det bra där du är ❤️
Röda rosor och ett tänt ljus till dig. Du är solen ovan molnen. Saknaden är så stor 😪Det blev min årliga semla. Äter den med dig i mina tankar 🥰
Det finns människor som tar sig in i ens hjärta. Vissa försvinner bort men vissa stannar för evigt kvar. Vissa finns kvar i livet och en del har tyvärr lämnat vår jord.
Saga är min faster och gudmor. Hon är en person som jag älskar och saknar. Saga har alltid en egen plats i mitt hjärta. Idag är det hennes födelsedag. Mina tankar har varit hos henne. Tankarna har även tagit mig till minnen som jag har efter de gånger jag fick vara hos henne och hennes man Gilbert. Jag sov över hos dom ibland och jag älskade dom gångerna.
Jag hoppas hon har det bra där uppe bland molnen. Kanske är hon med min pappa. Han blev så ledsen den dagen Saga gick bort: Dom bästa går alltid först sa han.
Grattis älskade Saga ❤️ Du är älskad och saknad ❤️
Ljuva måndag. Pigg och vaken. Det är vinter men ingen snö ligger på marken! Underbart! Våren är på väg. Hoppas värmen kommer med.
Jag har varit på terapin idag...som vanligt. Går oftast en gång i veckan och har gjort det i 2 1/2 år. Idag när jag vaknade så var det tomt i mitt huvud. Även när jag satt i väntrummet. Satt där och tänkte att jag har inget att prata om idag. Min terapeut kom och jag kände virvlar i magen. Tänkte att fan...nu kommer det ifatt mig. Alla tankar och känslor. Väl i rummet då kändes det bra. Sedan började vi behandlingen och jag som tyckte innan att jag inte hade något att prata om insåg att det fanns hur mycket som helst. Ibland tänker jag att det tar aldrig slut! Men...Någon gång då gör det nog det.
Fick precis ett mail från Pontus skola. Han fick sin vaccination idag samt så kollade dom hans rygg. Hans rygg är inte rak utan han har en liten böjd på den. Misstankarna bekräftades. Han har scolios även han. Min näst äldsta son har också det. Så tråkigt. Hoppas det inte blir värre. Ska kontakta vår husläkare och se om hon kan ta emot honom för en kontroll. Jag tror inte de kommer göra så mycket men jag vill ändå att de kollar upp det. Det är så tråkigt när ens barn får diagnoser av olika slag. Man kan inte göra någonting åt det. Man känner sig hjälplös.
Fick ett meddelande på Facebook från en kusin för ett tag sedan. Det vankas kusinträff. Först tänkte jag att jag inte skulle åka på den. Varför? Ja...Jag tänkte att det är ingen som bryr sig om jag kommer eller ej. Men jag ska trotsa det tänket och åka ner. Det ska bli roligt och träffa dom. Det är inte så ofta vi ses och framförallt inte samtidigt. Vem som kommer vet jag inte men oavsett vem som dyker upp så tänker jag att det ska bli trevligt ☺️
Jag hoppas att ni har det bra. Tycker det är roligt att just du kommer på besök i min blogg. Ha en underbar dag och sköt om dig!
Jag har några hundar och här har vi min äldsta. Hon är 8 1/2 år gammal. Lilla Sally som jag fick från min bästa vän Carina ❤️
Lördag med allt vad det innebär. Inga måsten, inga krav. Det passar mig just nu. Mitt mående är som det är. Det går upp och ner. Det innebär att mitt socker dalar och stiger. Det är långt ifrån roligt och vara diabetiker.
Det är kallt ute. Mina leder tycker inte om det. Jag får ont och ibland har jag svårt att gå. Det sätter sig även i mitt mående i övrigt. Det känns som att jag springer i ett hamsterhjul. Moment 22...ja det går runt. Det ena ger det andra.
Jag pratade med en väninna igår. Hon tyckte att jag ska skriva en bok då jag har en del att dela med mig. Har funderar i dom banorna själv. Problemet är att när jag väl sätter mig ner och ska skriva så blir det blankt i huvudet. Allt försvinner. Det är likadant ibland när jag ska skriva här i bloggen. Tänker att det jag skriver om är inget av värde. Har även ibland funderat på om jag ska sluta skriva...men samtidigt är det skönt och skriva av sig.
Ja, ibland är man bara trött på allt. Idag är lite av en sådan dag. Jag hoppas att ni har det bra I alla fall. Sköt om er!
Jag har ett fruktansvärt dåligt minne. Jag glömmer ibland stunden som varit men det finns tillfällen som jag aldrig glömmer. Det är mina barns födslar.
Idag för 26 år sedan födde jag min andra son. En guldklimp som vägde 3310 gram och var 50 cm lång. En underbar liten kille som trots sin normala vikt och längd fick ligga på neonatalavdelningen för att sola. Han som mina övriga barn hade höga värden av bilirubin. Gossen jag födde till värden namngav jag Robin.
Stort GRATTIS på födelsedagen ❤️ Hoppas du får en fin och trevlig dag.
Ja barnen börjar bli stora. Har bara 2 hemmavarande barn idag. Resten har flyttat ut. Saknar min stora skara samtidigt som jag tycker det är skönt att inte vara så många hemma. Man får mer tid för de barn som är hemma samt så har man mer att prata med dom barn som har flyttat ut.
Nej...funderar på att ta dagens första kopp kaffe. Känner att jag behöver vakna till liv. Önskar alla en fin dag.
