Kategori: Livet

Det finns hur mycket som helst att göra men jag orkar helt enkelt inte. Är så trött så hälften hade varit nog. I natt fick jag sova 4 1/2 timme. Nätterna innan dess runt 5 timmar. Jag behöver sömn, mindre stress i mitt liv. Närstående som förstår och stöttar. Ibland blir det för mycket. Bägaren rinner över. Det får ju inte plats hur mycket som helst.

Nej jag är inte fysiskt trött. Tänk om jag bara hade varit det. Igårkväll var jag nära att ringa psyk men jag lät bli. Orken fanns inte. Jag hoppades att jag skulle få sova bort timmarna som väntade men det blev alltså inte så.

Jag har ingen ro i kroppen samtidigt som jag inte orkar något. Det krockar kan man säga. Jag skulle vilja vara en björn just nu. Gå i ide fast det är sommar! Vakna till när mitt psyke är bättre. Men för att det ska bli bättre så måste jag se till om mitt vardagsliv. Det måste ske förändringar men jag är ju tyvärr inte ensam om att göra dom. Då ställer jag mig själv frågan: Är det verkligen lönt att fortsätta att kämpa i motvind?

Varje måndag så brukar min terapeut fråga mig hur veckan har varit och jag brukar säga: Jo det har varit bra. Det kunde ha varit värre.

Ett standardsvar men det är inte ett helt fel svar. För visst kan det alltid bli eller vara värre? Dock så glömmer man bort att man kanske är värd något bättre!? Jag vet inte.

Hur som haver i alla fall så blev måndagen bra. Var hos min stora dotter och åkte hem med Fredrik när han slutade sitt arbete. Det var en lugn dag. Tyvärr kan jag inte säga detsamma om gårdagen. Herregud så stressig den blev!!!

Var nere i stan med Pontus, Benjamin och lille Liam. Det var stekhett och mycket folk. Turisterna har hittat hit. På torget så var det några som sålde smycken som pojkarna ville titta på. Vi stod där en stund och sedan ville Pontus ta en raid i Pokémon. Vi gick till andra sidan av torget och väl där märkte jag att jag inte hade min mobil. Oavsett hur många gånger jag kände i min ficka så låg den inte där.

Vi sprang runt o letade men hittade den inte. Kollade via appen Zenly och där stod det att den hade fryst sig vid Slottsskolan. Pontus frågade om jag kunde ha glömt den på Ria:s men nej sa jag. Det tror jag inte. Vi gick o handlade. Plockade ut paket när pojkarna såg via appen ännu en gång att den förmodligen låg på Ria:s. Vi gick dit...och naturligtvis så var det där den låg. Jag hade glömt den där.

Hur jäkla korkad kan man vara? Min hjärna fungerar inte alltid som den ska. Den är utarbetad och slutkörd. Det finns annat i den som jag gärna hade varit utan för då hade den kanske inte varit så uppstressad hela jäkla tiden!

På vad undrar kanske en del nu. Jag går ju bara hemma ändå! Men ja...vad ska jag svara på det. Visst går jag "bara" hemma. Det jag gör om dagarna syns inte. Det märks kanske inte alltid i heller men se gärna det som att Fredrik har en arbetstid på 8 timmar. Jag har 19 timmar. De resterande 5 timmarna får jag förhoppningsvis sova!

Jag vaknar aldrig utvilad en morgon. Är alltid trött för att jag inte får tillräckligt med sömn. Jag bearbetar min barndom, min ungdom och mitt vuxna liv i min terapi en gång per vecka. Bara terapin är ett heltidsarbete. Jag går dit...betalar 200kr för att sitta där med ångest. Hur roligt är det? Men jag gör det för att jag vill ha ett bättre liv. Ett liv som jag är värd att ha. Visserligen är det bara jag som gör jobbet men det hade varit en dröm om man hade kunnat få lite stöttning i vardagen...av den som ska stå en närmast.

Kanske hade jag kännt mig mindre stressad i vissa situationer som tex där ett av barnen kommer in och inte godtar de svar som den får utan där mina svar hela tiden ifrågasätts. Ibland så slutar det där sen men ibland så gör det inte det. Det är här i denna stunden som jag känner att min trötta hjärna säger ifrån. Åh vad jag hade önskat att jag hade fått lite hjälp med att säga till barnet att nu är det så här. Så skönt det hade varit med lite uppbackning. Men det händer inte utan istället så eskalerar samtalet. Jag ger mig inte utan står fast vid mitt beslut men mitt psyke orkar inte mer utan jag blir förbannad på den vuxna som ligger och surfar på sin mobil...som att inget annat är viktigare än det. Jag slet ut mobilen från handen och sa att det var bättre att visa lite intresse för diskussionen än att ligga och surfa på mobilen.

Men min reaktion gav en reaktion. Det var inte okej att göra så...o jag skrek ju bara och kunde inte hålla en konversation!

Nej tro fan det!!! Hur ska jag orka göra det? Hjälp mig att fostra barnen då så slipper jag kanske att köra helt slut på mig själv! Jag är ingen jäkla supermorsa som orkar och kan allt!

Men det borde jag kanske kunna? Det är kanske ändå jag som felar så dant? Jag vet väl också att det hjälper inte att höja rösten men det känns som att jag stormar rakt in i en väg och jag kraschar direkt!

Det känns som att jag står vid ett vägskäl. Jag går vidare...på egen hand. Det har jag sagt förut sa sonen men det händer inget. Nej...det har inte det men man orkar inte hur mycket som helst.

Nej...Det är inte okej att dra ut en mobil från handen men det är långt ifrån okej att strunta i att stå bakom sin partner och inte bry sig om vad som händer och sker familjen!

Gör man som man alltid har gjort får man det som man alltid har haft det! Det är en mening som min terapeut brukar säga och jag kan inget annat än att hålla med. Jag känner att jag måste göra på ett annat sätt. Det är kanske dags att jag börjar tänka på mig själv och mitt mående.

Första sommardagen. Så härligt! Vädret är kanske inte det bästa men det kunde ha varit värre.

Jag har haft mitt ena barnbarn över natten. Han ska stanna tills i morgon. Det är roligt och få lite kvalitetstid med dom små. Just nu myset vi faktiskt framför en film. Sitter i sängen. Han med ett glas saft och jag med en kopp kaffe.

Sebastian ska vara här till i morgon. Han har beställt tacos till middag så det får det bli. Måste handla hem lite senare under dagen. Det är mina planer för dagen.

Annars är allt bra här. Är trött bara. Inget jag kan vila bort, men jag försöker ta det lugnt. Har lätt för att bli uppstressad så jag försöker lyssna på signalerna och gör det jag orkar. Igår gjorde jag ändå en del. Rensade ut från min kyl och gjorde i ordning den. Skafferiet fick en skönhetslyft där jag sorterade in varorna i burkar. Fick bättre plats och lättare att se vad som är i och hur mycket. Älskar genomskinliga burkar haha.

Jag städade av mitt kök och min hall. I helgen som gick städade vi av ovanvåningen. Storstädning. Vi dammtorkat, putsade fönster. Tog karmar och dörrar. Det är skönt och vårstäda. Speciellt när man ser skillnaden!

Nu ska jag fortsätta att mysa med mitt barnbarn. Ha det gott och sköt om er!

Det går mot helg. Underbart. Jag känner mig lite slutkörd så jag behöver en lugn helg. Har hjälpt ena sonen att flytta samt hjälpt honom att städa den gamla lägenheten.

Jag skulle behöva en hel helg med bara mig själv känns det som. Stänga av mobilen och internet. Bara få finnas till och bara vara. Det skulle jag behöva.

I morgon blir det inte lugn och ro i alla fall. Vi ska storhandla. Det är skönt o ha både kyl, frys och skafferi fyllda. Ska även köpa nya vårskor. Det behövs. Pojkarna behöver även skor till idrotten.

Min nästyngsta son sa för en tid sedan: Mamma, du skulle haft en dag där du stänger av din telefon. För att få lite lugn och ro.

Visst har jag en klok pojke?! Han vet vad sin mamma behöver!

Det är inte mycket jag kan säga att jag är stolt över, men mina barn!!! Dom är jag stolta över. Älskar dom över allt annat. Mina barnbarn ska vi inte ens snacka om ! Dom är helt underbara. Älskar dom alla så att det gör ont ibland! Jag har fina barn och barnbarn. Jag hoppas att dom vet att jag älskar dom alla av djupet av mitt hjärta! Utan dom är jag ingenting. Absolut ingenting! Frågar folk mig vad jag är för något så blir svaret mamma och fru!

Med dom "tankarna" säger jag: Ha nu en underbar kväll. Sköt om er ❤

Det närmar sig läggdags för mig. Så tidigt frågar sig några kanske. Ja jag är så trött. Inte så mycket kroppsligt som jag är psykiskt. Det har varit så mycket som hänt på hemmaplan och sedan har jag då min terapi ovanpå det.

Det skrivs mycket om kriget mellan Ryssland och Ukraina. Jag tycker så synd om de oskyldiga människorna som drabbas av Putins handlingar. Hur kan en människa vara så ond som han? Ofattbart!

Allt som händer får mig att tänka på mina nära och kära. Tänka på allt som jag tycker är viktigt. Hur skulle jag reagera om det hade hänt här I Sverige? Jag har några barn som bor flera timmars väg härifrån. Tvärs över landet tex. Jag hade inte kunnat skydda dom! Jag hade bara kunnat hoppats på att jag kunde skydda dom jag har under samma tak, och inte ens dom hade jag egentligen kunnat skydda. Jag känner verkligen för alla invånarna i Urkraina. All kärlek och omtanke till dom ❤

Satt och tänkte på Carina innan. Hon var den personen jag kunde vända mig till och prata om allt möjligt. Jag vet inte var jag skulle ha sagt egentligen mer än att jag saknar henne så otroligt mycket. Jag ska försöka ta mig till kyrkogården i morgon och tända lite ljus.

Nu ska jag släcka ner. Jag önskar er alla en fin kväll ❤

Jag har blivit så fruktansvärt dålig på att blogga. Det tillsammans med att dagarna springer iväg är ingen bra kombination. Men det är inte alltid dagarna springer iväg i heller för det finns de dagar där tiden går sakta framåt. Det känns som evigheter mellan morgon till kväll.

Inre stress har jag gått med idag. Eller....idag också ska jag kanske skriva. Jag är så trött i mitt huvud. En dag med lugn och ro hade jag behövt. Koppla bort internet och stänga av mobilen. Det hade varit så skönt.

Så...Varför inte bara göra det då? Ja varför inte bara göra det? Vilken bra fråga. Det är ju bara två knapptryck bort.

Vilka stora problem man har! Eller inte!

Det känns så otroligt futtigt när man läser dagens nyheter. Att vakna upp till nyheten om att Ryssland bombar Ukraina. Det var inget roligt alls. Stackars alla oskyldiga människor som hamnar mitt i striden nu. Känner verkligen med dom. Det är så tragiskt!

Det är så ofattbart att det ens bara händer! Jag finner inga ord faktiskt.

Nu ska jag snart hoppa in i duschen och sedan blir det sängen för mig. Det är ner än min hjärna som behöver vila.

Önskar er alla en fin kväll ❤

Sitter i personalrummet på förskolan. Jag hjälper till och skolar in lille Liam. Mamma är i skolan och pappa har kurs. Då rycker farmor in 😊

Stod och pratade med en "fröken" som jag känner. Kom in på psykisk ohälsa. Hur det är att få panikångest.

Jag har skrivit om det så många gånger men det tåls att skriva om det igen. Det pratas för lite om psykisk ohälsa. Många har sina åsikter om det men det är inte alla som egentligen förstår hur det är. Jag tror att man måste uppleva det själv för att faktiskt förstå.

Jag älskar till exempel att jobba men jag klarar inte av det. Det finns dom som tycker jag är lat som inte jobbar. I själva verket klarar jag av ett arbete men då orkar jag inte med mig själv och min familj.

Att vara ute bland mycket folk får mig att bli så trött och panikångesten ligger nära till hands. Igår efter inskolningen med Liam var jag helt slut. Det är roligt att få vara delaktig så det är inte det det handlar om.

I måndags när jag satt i väntrummet och väntade på att min terapeut skulle komma så kom det in en man. Han pratade och pratade och jag kände mig så osäker. Jag förstod att han bara ville prata men osäkerheten på vad han skulle kunna göra fanns ju där. Det är jobbigt men jag försöker ändå vara ute bland golk för att inte bli isolerad. Men det är faktiskt kämpigt.

Jag går ibland ner mig i depression. Det kommervockså bara sådär. Det känns då men egentligen är det en process som har pågått. Jag måste lära mig att sakta ner, bromsa in och bara göra det som jag orkar med för att inte falla ner i den mörka hålan. Men det är svårt när man vet att det finns folk som tycker att jag är lat och inte gör någonting. I vanliga fall skiter jag fullständigt i vad folk tycker men när man mår dåligt så mår man sämre när man vet att folk tycker så.

Det är skönt att sitta här i lugnet idag. Det går bra med Liam. Han är så duktig. En "fröken" kom in nu precis och sa att det går så bra. Han äter frukt nu 😊

Jag bloggar just nu via min mobil. Min dator har slutat att fungera. Jag måste köpa en ny. När jag gick in på min blogg via min mobil så kunde jag inte se mina foton som lagt in i ett blogginlägg. Blogginlägget ligger i menyn under rubriken Familjen. Jag har försökt och fixa det och hoppas att man kan se mina foton. Ni får gärna skriva om ni kan se dom...eller om ni inte ser dom.

Det kan kanske bero på om man går in via mobilen. Jag vet inte. Vill gärna veta så jag kan rätta till det. Klicka här för att komma till inlägget.

Önskar er en fin dag ❤

Jag tycker om att titta på dokumentärer. Det är fakta och man får en resa in i en händelse som kan få en att tappa hakan. De dokumentärer som får mig mest att tappa hakan är dom om mördare. Vi såg en serie dokumentärer om seriemördare och jag har så svårt att förstå hur dessa människor tänker. Hur kan de tro att de har rätten att ta någon annans liv?

Dokumentärerna är från USA. I vissa stater där så har de dödsstraff. Hur ställer man sig till det? Ena stunden tänker jag att dödsstraff tar ju ännu ett liv. Är det rätt? I nästa stund tänker jag att de får det dom själva gav.

En del mördar inte bara utan de utför ett sexuellt övergrepp med. Vissa offer är vuxna men det finns även många barn som går samma väg till mötes som många andra mordoffer. Hur kan en människa göra ett sexuellt övergrepp på barn? Hur kan de mörda dom? Ja eller någon annan människa med. Vissa mördare känner ingen ånger alls. För mig är det ofattbart! Just i den stunden när jag får höra att någon har våldtagit och mördat ett barn så tycker jag att de skulle gå samma väg till mötes. Sedan känner jag mig fruktansvärt hemsk som ens har tänkt den tanken.

Ja det finns många händelser här i världen som berör en något så fruktansvärt. Vissa glömmer man aldrig bort.

Ja...Det var lite om mina tankar det.

Jag har varit så lat i flera dagar. Jag har gjort lite varje dag men inte så mycket som jag kanske hade önskat att jag hade gjort. Idag for jag dock på köket. Mitt i städningen där så tänkte jag på vad min terapeut brukar säga: Bromsa in. Ta lite i taget.

Ja...Jag vet ju hur det brukar vara. Jag går på som en ångvält men sedan så ligger jag ju pall i flera dagar därefter. Så...Jag bromsade in. Kände mig ändå lite stolt som faktiskt kunde gå emot mig själv och tänkte på vad som är bäst för mig framöver. Lite i taget! Det var inte enkelt kan jag säga för har jag satt mig för något så går jag all in.

Jag hoppar till och med över matlagningen idag. Det gör min son. Så skönt och slippa det.

Ikväll är det farmen. En ska ut och jag ska sitta där och titta. Jag älskar tävlingar av olika slag.

Nu ska jag invänta maten sedan blir det att fortsätta att ta det lugnt. Boka lite tvätt och ta en kopp kaffe. Gott!

Önskar er alla en fin kväll ❤

Ja då kom den stora dagen till slut. Jag har gått från "40-talet" till de 50 😉

Jag har ärligt fasat för denna dagen lite. Jag brukar skämtsamt säga att jag är ett år närmare döden. Inte så upplyftande precis Jag vet, men det är lite så. Dock så vet man aldrig när döden inträffar. Det har ju inte med en siffra att göra.

När jag tänker på hur mitt liv har varit så är det ett under att jag har blivit 50 år. Idag är jag glad över att få möjligheten att fylla 50 år för det är inte alla som får göra det.

Jag har haft en underbar dag. Jag har inte kunnat ha alla barnen hemma men till helgen träffas vi ❤

Dagen började med morgonkaffe i sängen och med The Sound Of Music på tv. Kunde inte ha börjat bättre 😉

Min son Benjamin och lille Liam kom. Vi spelade och fikade. Fick en stor canvastavla och ett stativ av honom och Liam. Fredrik kom med röda rosor och några lotter. Sedan kom han med en stor korg med kex, ost och vindruvor. Mer kommer till helgen sa han ❤

Jag vet att jag kommer få dyra saker och jag har sagt att dom inte behöver köpa något. Jag är bara så glad över att gå ha min älskade familj hos mig ❤ Robin, Sarah och barnen ringde och sjöng för mig. Stéphanie och Beatrice har också ringt.

Ja det är många som har gratulerat mig. Av mamma, lillebror, lillasyster, storebror och tre andra vänner la ihop till en ångtvätt som jag önskade mig.

Tack alla fina för allt jag har fått ❤

På Facebook har gratulationerna haglat in. Jag tackar så mycket ❤

Idag för 4 år sedan somnade du in min finaste vän. Du är så saknad. Jag trodde aldrig att jag kunde ha ett liv utan dig men man lär sig att leva med tomheten som din bortgång gav och jag förstår inte hur bara. Men dagarna går men du ska veta att jag tänker på dig varje dag. Du har en plats i mitt hjärta och det kan ingen ta ifrån mig.

Tänker på de dagar du var här. Helgen då jag gifte mig. Helgen då det var skördefest och då lilla Nellie döptes. Det är dagar som jag värdesätter högt.

Jag vill skruva tillbaka klockan. Då hade jag ringt oftare. Jag hade tagit den fär bilresan till dig så jag hade fått se hur och vart du bodde. Jag hade beställt tågresan till dig så du kunde komma hit.livet Det blev aldrig av. Jag tänker att man ska aldrig skjuta fram något till morgondagen för det är inte säkert att man får uppleva den. Jag ångrar djupt att jag inte gjorde mer än vad jag gjorde, men samtidigt så var jag rädd om din hälsa. Du var trött så jag tänkte att det blev för mycket för dig. Du hade dina barn som kom, vänner på närmare håll som kom till dig. Jag tänkte att kommer då vi med så blir du slutkörd.

Nu 4 år senare så tänker jag: Fan! Jag kunde ha stöttat dig mer! I nästa stund så tänker jag att jag fanns här, ett telefonsamtal bort och du nyttjade det. Du ringde ofta. När jag tänker på det så slår frågan mig: Varför ringde inte jag oftare?

Ja man är alltid efterklok och det finns alltid något man ångrar som man inte gjorde. Jag är i alla fall glad över att fått vara en av dina bästa vänner. Du gav mig så mycket. Jag hoppas bara att du kan säga detsamma.

Älskade vän. Idag går tankarna till dig. Du är så älskad och så saknad! En varm kram till dig ❤