Kategori: Livet

God förmiddag alla fina. Jag hoppas ni alla har det mysigt i era stugor. Har ni fått någon snö? Här på ön har vi det som det brukar vara vid denna årstiden. Småregnigt och blött. Så fruktansvärt tråkigt. Jag är inget stort fan för vintern men till jul vill jag ha snö.

Så hur ser eran dag ut då? Jag ska plocka undan en del så att vi alla får plats inför morgondagen sedan ska jag slå in de sista paketen och lägga under granen. Jag tror att mina barn kommer bli nöjda med årets julklappar. De brukar att bli det.

Vi kommer ha våra barn hemma under julen och med det innebär det att mina och Fredriks barnbarn kommer att fira jul med oss i år. Så roligt! Vi har två nya barnbarn för i år och de kommer fira sin första jul tillsammans med oss. Så härligt. Bara det är en julklapp i sig!

Gjorde 8 juldekorationer igår som ska ut på gravarna. Fem till oss och tre som Jonatan ville ha till sina vänner och släktingar. De ska vi sätta ut idag. I morgon blir det lite stressigt med att hinna med det.

Ni får ha en underbar dag och hörs vi inte innan så önskar jag er alla en GOD JUL!

... till mitt innersta rum

Jag var hos min samtalskontakt igår. Det är så skönt att ha någon att prata om sina tankar med. Igår så avslutade hon med att säga: Nästa gång får vi prata om hur vi ska gå vidare. Den meningen har hon sagt lite då och då under dessa 12 åren som jaghar gått hos henne. Vad menar hon med den meningen egentligen? Att det är dags att sluta? Ja kanske. Eller så behövs det andra åtgärder? Det låter som om jag vore en robot som saknar en skruv. Jag är ingen robot men kanske saknar jag en skruv hahahaha.

Ja jag kan skämta om mitt mående faktiskt. Ibland om mina upplevelser med. Vad finns det att göra? Det som har varit kan jag inte göra något åt men framtiden kan jag påverka. I alla fall till en viss del.

Vad ska jag göra om jag ska sluta och gå till min samtalskontakt? Hur kommer jag att må? Kanske kommer det att bli bra? Bara tanken på att jag kanske inte ska gå till henne mer får mig att känna samma rädsla som om jag skulle hoppa fallskärm utan skärm. Hoppa från ett högt torn utan skyddsnät.

Igår pratade vi lite om hur jag kan känna. Vad händer inom mig när vissa saker händer eller hur känner jag när allt kommer ifatt mig. Hon sa en mening som jag tänkt mycket på sedan igår: Det är det som är det lömska med dig. Jag berättade för henne om mina känslor. Hur ångesten får mig att må. Då sa hon denna mening: Det är det som är det lömska med dig.

Hon sa vidare att jag kan sitta där och inte visa något om hur jag mår. Inget ansiktsutryck. Sitter där och kan berätta om känslor som rör upp mitt inre utan att visa det. Varför? Jag försökte förklara att visar man känslor så slipper man vidareutveckla. Man slipper frågor och man slipper svara på sådant som man tycker är jobbigt. Ja jag försökte förklara det så i alla fall. Då hadejag lite svårare att få fram det jag menade.

När jag var barn så reste jag en mur runtomkring mig. Den muren blev starkare och starkare för varje dag som gick. Den blev högre och högre för varje år. Ju äldre jag blev ju mer omsluten blev jag. Men samtidigt som jag blev äldre så föll stenarna och de fortsätter att falla. Jag gör allt för att få dit dom igen och det tar så mycket kraft och energi så jag blir helt slut. Det är inte lätt att hålla dom på plats.

Ungefär så skulle jag egentligen vilja förklara för henne. Hade hon förstått vad jag menade? Varför hålla denna mur uppe? Jag skulle bara vilja slänga iväg alla stenar och rensa mitt inre en gång för alla men det är svårt när man inte alltid hittar orden. Jag kan vara bra på att förklara känslor och sätta ord på dom men ibland så är det som att allt låser sig.

Vi har pratat lite om min barndom. Jag var inget lyckligt barn. Det var ofta som jag grät mig till sömns och dagligen önskade jag att få vakna upp i en annan värld. Där jag fick känna mig normal. Vad det nu var. Jag har alltid käns mig annorlunda. Jag har aldrig riktigt platsat in någonstans. Det var som att jag satt i en glasbubbla och tittade ut på alla.

Jag är en kvinna men känner mig som ett barn ibland. Då menar jag inte som det barn som har roligt utan som ett barn som är rädd för något som den inte kan förklara varför på.

När jag var barn så var jag rädd för att gå och lägga mig. Mycket för att jag visste att det skulle komma en morgondag. Jag hade överlevt dagen som gått men skulle jag överleva morgondagen? Det var min fråga till mig själv nästan varje kväll jag gick och la mig. En fråga som jag ofta ställde mig var: Varför jag??? Vad hade jag gjort för att få utstå detta?

Jag vet att jag inte är ensam men det hjälper inte alltid att veta det. Många tycker att jag överdriver och mitt svar är att dessa människor har inte upplevt det jaghar upplevt och kan helt omöjligt säga vad som är vad. De kan inte minimera mina känslor. Det jag upplever som svårt kanske andra upplever som mindre svårt oh vice versa.

Jag har minimerat mig själv i åratal och jag jobbar hårt dagligen för att stärka mitt självförtroende, min självkänsla. Ibland när jag driver om mig själv så kan många uppfatta det som att jag har väldigt bra själdförtroende men det är för att jaghar lärt mig att dölja sanningen om mig själv så bra.

Men oavsett hur jag känner så vet jag vad jag är. Många har försökt och trampat på mig men jag ändrar inte mina åsikter om saker och ting bara för att passa in. Jag tycker det jag tycker så enkelt är det. Jag har starka åsikter och jag står för dom. Jag brinner för barn som har råkat illa ut i sina unga liv. Sexuella övergrepp och incest är något som jag kan relatera till och det upprör känslor inom mig. Kanske mycket för att jag själv har varit utsatt.

Jag har mycket lättare att beskriva hur jag känner det i text än att sitta framför min samtalskontakt och berätta. Mycket beror det nog på att när jag uttalar orden så blir det fakta. Det är ju det det är men det blir stämplat på något sätt.

Min samtalskontakt vet ju en hel del och jag känner mig trygg med henne. Därför skrämmer det mig lite nu hur det kommer att bli. Om jag ska fortsätta att gå där eller om jag ska försöka stå på egna ben. Det känns tungt faktiskt om det skulle vara så för hon har hjälpt mig mycket när det gäller mina tankar och funderingar.

Vi får se hur det blir. Har en ny tid i januari.
Det hinner hända mycket till dess.

Jag har placerat min blogg i Borgholm på bloggkartan.se!

Åkte till Kalmar igår för att träffa min äldsta son med familj. Det är så roligt att se dom tillsammans. De har växt otroligt mycket bara på ett dygn. De är vuxna och de tar verkligen hand om sin dyrbara skatt. Att lill-sessan är älskad kan man se på flera mils avstånd.

Jag var förväntansfull när flickan låg i sin mammas mage. Nu när hon är här så känner man kärleken växa mer och mer för varje dag som går. Jag är bara 45 år gammal men har redan 3 barnbarn. Det låter kanske konstigt men jag känner mig fruktansvärt ung just nu hahaha.

Lilla Nellie är så glad för sin kusinvitamin. Hon pussar på henne hela tiden och igår när hon fick hålla henne så var hon så stolt och så glad. De är för goa de små liven.

Jag har bloggat nu i rätt så många år. Jag har fått en del läsare genom åren och varför de väljer att läsa det jag skriver vet ju bara dom som väljer att läsa. Men jag vet att några av dom som kommer in här läser för att lämna kommentarer om saker de inte vet något om. Jag har en som kallar sig L här. Hon kommenterar om saker hon inte har någon aning om. Ja jag skrev hon för det är just det det är.

Denna "kvinna" verkar helt besatt av mig. Hon envisas med att komma in här och komma med små spydiga kommentarer men hon är för feg för att ta det öga mot öga med mig. Undrar varför? Varför så feg? Kanske så beror det på att "människan" verkligen är fegare än vad jag trodde. Hon vågar inte stå upp för sina åsikter! Men blir jag påverkad av hennes negativitet? Nej det blir jag inte. Jag är smickrad av att "människan" återkommer hela tiden och läser min blogg och sedan tar sig tid till att kommentera. Att det sen inte är något en intelligent människa skulle skriva är ju en annan sak!

Till dig du ointelligenta varelse. Vid din ålder så borde du veta bättre. Jag trodde inte att du kunde sjunka längre ner i skiten än vad du gjorde tidigt i våras men ack så fel jag hade. Helt otroligt! Att du bara orkar kräla där nere i dyn?! Det är inte sunt av dig att vara så besatt av en annan människa som du är. Det är ju för tusan sjukligt.

Men men...det är inte lätt att vara gammal och inte veta bättre än så här!

Idag har det varit en bra dag. Skönt. Vi har tagit dagen som den har kommit och gjort det bästa av den. I morgon har jag en son som fyller år så det ska bli lite firande här hemma. Tacos är beställt.

Ja då vankas det snart jul. Jag längtar så. Jag trivs som bäst när jag har min älskade familj runtomkring mig. Vi planerar för fullt för att julen ska bli så bra som möjligt. Barnen längtar naturligtvis hahaha. Jag har fynad lite på internet och en del har jag handlat ut i butikerna. Jag har ju 7 barn, två svärdöttar och en svärson samt 3 barnbarn att handla till. Men den som än så länge fått flest paket är Fredrik. Han har nog varit snäll i år hahaha.

Ja när jag tänker på min familj så blir jag stolt. När jag ser på mina barn så tänker jag att jag faktiskt har gjort något bra här i livet. Jag älskar min stora familj och det kan ingen ta ifrån mig. Att varje dag få känna deras kärlek gör mig stark. Jag klarar av vad som helst med dom vid min sida.

Så Come on som de säger i USA. Come on!

Kan den bli sämre tro? Vågar man tro på att man får en lugn dag idag?

Jag vaknade klockan 3 i natt och låg vaken till i alla fall 6 i morse. Klockan 7 så väcktes barnen. Jag har så ont i min kropp idag så jag har svårt för att gå ibland. Denna förbannade fibromyalgi. Det är en helvetes sjukdom. Ibland så känner jag inte av den och ibland så är det rena helvetet. Ja de gånger jag skrev då ag inte känner av den stämmer inte ritkigt. Jag har alltid ont i min kropp men ibland så är det mycket svårare och ibland så är det bättre.

Får väl se hur lång denna dagen kommer att kännas Förmodligen rtt så lång. Det blir att ta det lugnt idag. Skönt att det värsta är taget hemma. Jag dammsög och torkade golvet nere i köket. Rensade i skåpen och fick bättre plats med sakerna. Skålar fick byta skåp och torrvaror fick en ny och bättre plats att stå på. Halva hallen på nedervåningen blev tagen innan vi åkte till pappas grav och satte blommor.

Jag fick högt socker med igår. Inte så konstigt efter fikat. Det tillsammans med all stress man känner så är det som bäddat för det. Så jag har bestämt mig för att vara lat idag och bara ta dagen som den kommer. Så skönt.

Ha en fin dag mina vänner, Sköt om er!

Grattis älskade pappa på din födelsedag. Idag skulle du har blivit 83 år. Tänk att det är 9 år sedan som du kom till ön. Jag blev så imponerad när du sa att du ville flytta nrmare oss och att du faktiskt tog steget och åkte sittande i din rullstol i en taxi hela 30 mil. Du kom hit på din 74-års dag. Vi åkte ner och tog det sista du hade och sedan åkte du taxi hit. Vi hann och ställa i ordning ditt rum till du kom. En tårta hade jag beställt på kondiset där det stod Välkommen och grattis. Vi började med en fika när du kom. Så härligt. Jag minns det som igår.

Vi fick några år här i Borgholm tillsammans. Jag hade naturligtvis önskat så många fler år tillsammans men det blev inte så. När du fick veta att du hade cancer och inte ville berätta det för alla så blev jag glad att du för en gång skull tänkte på dig själv. Du har alltid velat vara alla andra till lags och stött bort dig själv. Nu tänkte du på dig själv och sa vem som skulle få veta att du hade cancer. Dom du inte ville berätta det för var m'nniskor som du ansåg inte hade brytt sig om dig.

Du gick igenom med mig hur du ville ha det efter du hade gått vidare. Du ville begravas i Borgholm. Ha en riktig grav som vi kunde gå till. Innan du ens var borta så planerades sakta men säkert din begravning. Det var tufft för oss alla, men vi fixade det galant. Vi var ärliga och du kunde prata om det du ville och jag lyssnade.

Vi lärde känna varandra på en helt ny plan och jag är så tacksam över att du faktiskt litade på mig och det sa du flera gånger att du gjorde. Du litade på att jag skulle ta de rätta besluten och att det skulle bli så bra som möjligt. Det känns så skönt nu i efterhand för det bevisar att du faktiskt kände dig trygg och det märktes den dagen då du somnade in i min famn.

Saknaden är fruktansvärt stor än idag pappa och jag kommer nog aldrig att förstå varför du aldrig fick det livet som du verkligen var förtjänad att få. Du fick en tuff start redan som barn och ingen förtjänar att få ett sådant slut på livet som du fick. Du var multisjuk och hängde kvar länge. Du var stark och tog dig igenom den ena motgången efter den andra. Därför är jag glad att jag fick äran att få vara med i slutet på din resa. Du somnade tryggt in till den eviga vilan jag kände att du var lugn ända tills slutet.

Jag satt och höll din hand i 33 timmar. Jag baddade din panna och berättade hur fin du var och att du var en tapper kämpe. Du tittade in i mina ögon sekunderna innan du somnade in. Jag såg ingen rädsla utan enbart tacksamhet. Det var en vacker stund men så fruktansvärt sorglig för i det ögonblicket förlorade jag dig.

Det har gått 6 år men saknaden är fruktansvärt stor. Jag hade önskat att du skulle få upleva dina barnbarnsbarn. Lilla Nellie och Sebastian är så fina och du hade varit stort över dom. Snart föds Andrés förstfödda. En liten flicka ska snart se dagens första ljus.

Jag hoppas du har det bra där du är idag pappa. Ett stort GRATTIS än en gång. Ska upp till graven och sätta blommor och tända ett ljus för dig i kväll. Vi ses en dag framöver <3

Vi gick ner en runda till stan idag med. Idag var det så mycket folk nere. Igår var det inte så mycket och idag ännu mindre. En tråkig julskyltning med andra ord. Men det var skönt och få komma ut en stund i den friska luften. Det var lite småregnigt men vi blev inte så blöta tack och lov.

Säg hej till vår nya familjemedlem Milla

Denna tjej är syster till dom två vi redan har. Milla är född i samma kull som Cindy, men de har samma föräldrar som Sally som föddes i kullen tidigare.

Här har vi lilla Sally

...och lilla Cindy

Visst är dom fina 🙂 Jag älskar mina fyrbenta vänner. Dom springer efter mig alla tre. Vart jag än går så har jag en lång svans efter mig. De är för söta. Rasen är Cockerpoo. Hälften Cocker Spaniel och hälften mellanpudel. De är helsyskon alla tre men ser ändå så olika ut. Sally är 3 år och Cindy och Milla är 2 1/2 år.

Idag blir det kroppkakor för hela slanten här hemma. Fredrik och Benjamin var så duktiga igår för de skalade en riktigt stor gryta med potatis. Idag ska Stéphanie och Beatrice göra kroppkakorna tänkte jag. Fläsket har jag redan kryddat och saltat så det är själva "smeten" som de ska få göra. Jag kommer vara med och hjälpa dom om de behöver hjälp men jag tror att de kommer klara det galant. De har ju hjälpt mig tidigare att göra kroppkakorna.

Jonatans bonuspappa Jonas kommer hit och gör oss sällskap till middagen. Det ska bli trevligt. Jonatans mamma var naturligtvis också välkommen men hon jobbar. Hon får med sig lite kroppkakor hem.

Igår mös vi framför TV:n med en julfilm. Diane Keaton i huvudrollen. Nästa söndag blir det kanske The Sound Of Music eller Grinchen. Båda filmerna är underbara att titta på. The Sound Of Music är kanske ingen julfilm men den är ett måste att se vid juletid. När jag var barn och växte upp så sändes denna film den 25:e december varje år. Jag saknar det faktiskt. Men nu har jag filmen på dvd!

Ni får alla ha en fin första advent. Sköt om er!

Jag har några anhängare som är ett stort fan av mig. Ska jag känna mig smickrad? Dessa personer har vigt sitt liv till att försöka göra mitt liv surt för mig, men de misslyckas hela tiden. Så ja...jag ska nog känna mig smickrad för de lägger ju ner sin tid på lilla mig. Tack!

Jag skrev ett blogginlägg om att vi närmar oss juletider och det gör vi ju. Vi är inne på den 2:a december redan. Inte långt kvar till jul nu. I det inlägget fick jag en kommentar som löd.

Och snart flytt för er. Det var ju satt ett datum och sen kan kronofogden avhysa er utan era saker.

Personen ifråga måste skaffa sig ett liv. Rtt eget helst för det kan ju inte vara nyttigt för personen att försöka livnära sig på andras liv. Snart flytt skriver hen. Nej, det blir ingen flytt snart. Vi ska fira jul snart och ingen, och jag menar INGEN kan ta bort den glädjen från mig. Vi SKA ha det roligt!

Tänk att det finns människor som bara måste försöka göra livet surt för andra människor. Dom kan inte ha något intressant liv som ger dom något roligt i vardagen. Det är ju nästan synd om dom! Men bara nästan 🙂

Igår så storstädade jag ovanvåningen. Gjorde lite julfint i vardagsrummet. Storstädade toaletten och sorterade bort det som vi inte skulle ha kvar längre. Idag så känns det i mina leder men det var värt det.

Nu ska jag dricka en kopp kaffe. Ha en fin dag!

Det har regnat så det är rätt så blött ute. Vattenpölarna bara väntar på att man ska trampa i dom men man gör ju ett tappert försök fr att missa dom. Vilket inte alltid är det lättaste.

Idag har jag de två minste hemma. De är hostiga och snuviga. Det tillhör årstiden.

Idag är det den 1:e december. Tiden springer verkligen iväg. Igår när jag fick höra att det var den siste november så blev jag förvånad för jag tänkte att vi är i mitten av månaden. Men så klart jag visste att det var den siste egentligen men just i det ögonblicket så tyckte jag att dagarna bara har sprungit iväg och jag har inte hängt med riktigt.

Barnen räknar ner till julafton och idag är det första avsnittet på julkalendern. Vi ska bänka oss framför TV:n och se på det. I alla fall jag 🙂 Men jag tror att barnen också är intresserade av att se det.

Nu så är det julstädning som gäller. Det ska plockas undan och julsakerna ska ställas fram. Julstakarna ska upp i fönsterna och de små tomarna och snögubbarna ska sättas upp på hyllorna. Det är mycket som ska göras men det är roligt. Jag tror inte att vi hinner med allt till söndag men ett tappert försök ska göras i alla fall 🙂

Jag hoppas på en fridfull jul. Det kommer bara vara vi i familjen som är samlade men det ska bli så roligt och mysigt. Vi är ju rätt många själva så vi kommer nog att få tiden att gå. Sedan är det nyår och det är samma visa där. Vi kommer vara hemma. Alla barnen kommer inte vara hemma denna nyår men vi träffas ju sen.

Sedan kommer det nya året att klingas in. Vi r snart inne på år 2018. Det året kan inte bli sämre än detta i alla fall. Det kan bara bli bättre. Nästa år har jag bara människor runtomkring mig som jag vill ha runt mig. Jag ser redan fram emot näst år!

Pappa fyller år om några dagar. Vi ska åka till graven och sätta lite blommor och tända ett ljus. Saknaden är stor efter honom. Han kommer att saknas julafton. Mer än vanligt.

Nu ska jag göra lite nytta. Ha en fin dag!

Ni som följer min blogg har ju läst att jag fick ett brev i brevlådan av en av mina största fan här i livet. Vi har granskat handstilen i brevet och det syns klart och tydligt att personen har förvrängt sin handstil bara för att vi inte skulle känna igen den, MEN!!! Personen i fråga glömde bort sig när "hen" skrev för mitt i allt så kunde man se en helt normal handstil. Nu menar jag att vissa bokstäver är förvrängda och att de i nästa ord kunde se annorlunda ut.

Dock så kände vi igen handstilen ändå och nu när vi själva har jämfört handstilen mot kort som vi har fått av "vissa" personer så är vi i stort sett helt hundra på vem det är som har skickat. Det finns folk som kan tyda handstilar oavsett om de har frvrängt den eller inte så det blir att kontakta en sådan. Sedan får vi se vad som händer. Vad vi kommer göra med informationen och så.

Men jag är lite smickrad över att få lite brev på posten.  Tänk att denna person faktiskt slänger ut ett helt frimärke på lilla mig 🙂 Jag är nog snål för jag skulle aldrig slänga ut det på personen i fråga...och då menar jag ALDRIG!

Nu ska jag umgås med min älskade familj. Vi har det så roligt tillsammans numera och det är otroligt skönt. Inget eller inga som kan komma mellan mig och Fredrik. Tro mig...folk har försökt men de har i stället fört oss ännu närmare varandra. Det var nog inte denna persons mening men det var det som hände i alla fall. Synd för henne!

Jag önskar er alla en fin kväll. Sköt om er!