web analytics
Gå till innehåll

2

Deprimerad och ledsen. Jobbig årstid. Man blir trött och hängig. Livet känns inte alltför roligt faktiskt. Man kan ändra på en del själv men vissa saker kommer alltid att finnas där. Man jobbar för en sak. Man finns där. Man ställer upp så gott man kan. Ibland så pass så att man glömmer bort sig själv. För vad? Jag tycker inte om denna mörka årstid, ändå så famlar jag hellre i mörkret. Då kan ingen se mig.

Jag har gått ner 20 kg sedan Gastric Bypass operationen. Jag skulle känna mig glad. Det gör jag väl på ett sätt, men ibland känns det ändå meningslöst. Med dessa 20 kg försvann det även 20 cm runt midjan. Jag är nu under 100 sträcket. Jag skulle känna mig nöjd och glad. Men det känns som att det spelar ingen roll.

Jag hade önskat att jag skulle blivit bättre i mina leder nu när jag gått ner i vikt. Att min rygg och mina knän skulle bli mindre belastade och inte göra så ont. Men det visade sig att jag har fibromyalgi. Mindre roligt. Ibland när det känns någorlunda bra så tänker jag att doktorn har fel. Sen kommer det onda fram och jag tänker: Fan. Han hade rätt.

Varför ska han ha det för? Räcker det inte med att jag är diabetiker?

1

Ibland undrar jag vad livet har att ge. Man ser vad det har gett och man kan bara hoppas på att framtiden blir bättre. Många säger att du har det bra idag, njut av det. Det skulle jag gärna vilja göra men när det förflutna hinner i kapp vardagen så är det inte alltid så enkelt. Det är som att säga till en person med depression att den ska rycka upp sig. Det är lika enkelt för en person med ett brutet ben att springa maratonloppet.
 
Många tror att jag skriver för att beklaga mig. Det är inte så. Jag skriver för att få ur mig det jag tänker och känner. Ett måste för att inte bli uppäten inifrån. För det är så det känns när ångesten biter sig fast.
 
Jag håller mig inte fast vid det förflutna. Det är det förflutna som håller sig fast vid mig. Tänk er själva. Jag kan vakna upp en morgon, glad och lycklig. Jag städar och donar och får i ordning. Sen går jag till affären och möts av en doft, ser en pryl. En känsla biter sig fast och jag blir påmind av en händelse för längesedan. Sen är dagen förstörd.
 
Jag kan försöka stöta bort känslan men det är inte så enkelt. Den har bitit sig fast. Jag försöker vara den där glada Lisa som jag egentligen är men det är inte lätt att vara det. Ångesten gör mig trött. Jag faller ner i djupet och känner mig återigen deprimerad. Det är dessutom vinter. Den mörka årstiden som gärna drar ner mig mot djupet.
Folk kan tro att jag är sur. Jag är negativ. Men det är inte lätt att dra på smilbanden när man mår skit. Man har ont i själen. Jag försöker men det är inte enkelt. Det är ju inte som så att jag gör det med flit precis. Hade jag gått med ett gipsat ben så hade folk förstått att jag har brutit benet. Det gjorde ont och läkningen är på gång. Men en bruten själ ser ingen. Den är inte lätt att laga i heller och förståelsen är långt borta.
Ibland vill jag skrika rakt ut: Se mig! Ta mig för den jag är! Låt mig läka i lugn och ro!
Folk förstår inte. De som inte gör det har inte varit där själv. Innan jag fick min diagnos för 12 år sedan så förstod inte jag heller, men jag har försökt och läsa på. Mest för att försöka förstå mig själv. Jag var länge tyst om mina känslor en lång tid, men när jag förstod att jag inte hade något att skämmas för så började jag skriva. Mest för att få ur mig känslorna jag bär på. Det hjälper.

Så kallt det har blivit nu på kvällarna. Jag och Stéphanie var ute med Sally nu ikväll på en långpromenad och det var fruktansvärt kallt. Snön är nog på väg. Jag tycker inte om när det är så kallt för jag får mer ont i min kropp då. Jag vill ha sol och värme. Sen mår jag bättre psykiskt med när det är ljusare och vart ute. Denna årstiden har jag så lätt att dala ner. ändå tycker jag att det har gått bra än så länge.  Det har hänt en del runtomkring som man inte har kunnat styra själv men nu har det lugnat ner sig...tack och lov.

Mina tvillingar är på väg upp till Stockholm nu. De åker med fritidsgården och ska upp till Fryshuset i Stockholm. Fryshuset är en ungdomsgård i lite större format. De ska shoppa lite och har jag inte helt fel för ig så skulle de på någon teater med, en jag kan ha fel. Jag hoppas de får det roligt i alla fall. Jag, Tove och Robin var och handlade till dom innan de skulle åka. Jag ville ha lite frukt, dricka och något att äta so de kunde ha på vägen upp. Sen blev det lite godis med. De klarar sig nog 🙂

Man är lite som en hönsmamma. Man vill att de ska vara mätta och känna sig trygga. Man köper hellre lite för mycket än för lite. Man trippelkollar så de har allt ed sig och sedan så hjälper man dom med sakerna till bussen bara för att an ska veta att de har fått med sig allt. Ja det är jag det. Det kommer bli tomt här hemma i helgen men jag hoppas de kommer ha det roligt. Det är första gången som de kommer till Stockholm.

Jag har lite lösa planer på att ta resten av familjen till badhuset en dag i helgen. Troligtvis på söndag. Det hade varit roligt för de andra barnen att göra något som de tycker om. De älskar ju att vara i vattnet och sist vi var där så hade dom jätteroligt. Vi kan ha en liten familjedag. En halv familj familjedag 😉 Ikväll blir vi ännu mindre för Stéphanie är med kompisar över natten och Robin är hos en av sina vänner. Det märks att man börjar få stora barn. Ja börjar och börjar. Robin är ju vuxen hahaha.

Jag kikade in på expressen för att läsa lite nyheter. Hamnade på en video som handlade om en 8-årig pojke som fått sin dom: Han har bara några veckor kvar att leva. Han har leukemi som har kommit tillbaka för en fjärde gång. Han har funnit sin livs kärlek i en jämnårig flicka. Man blev väldigt berörd av att se videon. Stackars kille. Varför finns dessa hemska sjukdomar? Ett barn som nästan precis fått börja leva. Vad är syftet med hans förtidiga död? Jag förstår inte det. Så fruktansvärt tragiskt.

Ja det finns mycket som händer i vår värld som man inte förstår hälften utav. Det är detsamma med dessa terrorister. Jag förstår inte vad de vill åstadkomma med sina handlingar. Många av dom överlever ju inte för att följa sina "verk". Många oskyldiga människor som får sätta livet till för dessa sjuka människor. Nej usch och fy för dessa människor. Om man nu kan kalla dom för människor.

Nej det är kanske rätt så skönt att inte veta vad dom får ut av sina handlingar. man hade inte blivit mer klok för det. Nu ska jag dricka en varm kopp kaffe och värma upp min kropp lite. Ha en fin kväll mina vänner.

2

Vid två tillfällen så har det legat en lapp på min dotters plats i skolsalen och på lapparna stod det: Du är en mobbare. Dessa två tillfällen har varit under två dagar och den senaste gången var igår på min dotters födelsedag. Vilken fin present hon fick. Min dotter ska vara en mobbare. Otroligt! Det är ju min dotter som blivit mobbad. Sen att min dotter väljer att ignorera vissa elever är inte så konstigt med tanke på hur det har sett ut. Min dotter har tagit emot ursäkter men sedan har det fortsatt att mobbas. Jag förstår om min dotter väljer att ignorera då. Hon har min fulla förståelse.

Ikväll så är det utvecklingssamtal för min dotter. VI ska prata om hur det gått och hur det går för henne i skolan. Det ska bli intressant att höra. Under en tid i skolan så mådde min dotter dåligt och jag kan förstå om det påverkade hennes skolgång. Hon har inte varit hemma från skolan men jag vet att hon inte tyckte det var så roligt att gå dit alla gånger.

Min dotter och hennes bror (min son) fyllde år igår och vi har som regel här hemma att de får välja middag. Beatrice ville ha lasagne så det gör jag idag och min son ville ha kroppkakor. Det ville min man ha som fars dags middag så de delar dag på söndag när det gäller middagen. På lördag ska vi ha en liten halloweenfest för småkillarna. Det blir disco och lekar och naturligtvis lite tårta och godispåsar 🙂

Att skaffa barn på en konstgjord väg eller sätt har funnits ett bra tag och jag tycker att det är ett jättebra alternativ för dom som själva inte kan få barn. Nu går tekniken ännu längre framåt. Inom en snar framtid kanske kan människan bli med barn och få barn via sina egna celler. Det innebär att lesbiska kvinnor kan få egna barn men bara flickor då de saknar genen som bara en man kan ge för att kunna få pojkar.

Är det ett bra sätt att få barn på? Ett bra alternativ? Jag vet inte. Jag reagerade på det som stod i Aftonbladet: Om att vänta och se om ett barn överlever ett sådant här tillväga gångsätt. Överlever befruktningen. Ska man verkligen experimentera på människor? Jag tycker att det är helt fel. Visst hade det varit ett bra alternativ om det fungerar men att testa och se om ett barn överlever låter inte alls okej i mina öron.

Då går denna dagen snart mot sitt slut för mig. Har inte gjort så mycket idag. Inte mer än varit med familjen. Vi var lite lata och satte oss framför TV:n och såg på The Sound Of Music. En av de bästa musikalerna som finns enligt min mening. Jag älskar Julie Andrews. Hon spelar så otroligt bra och speciellt med Christopher Plummer. Jag älskar speciellt scenen på balen där Julie dansar med Christopher. Det var då man såg klart och tydligt att de var förälskade.

Vi var ute och gick en sväng jag och Stéphanie.Med oss hade vi Sally. Skönt och komma ut lite. Det är skönt att rensa tankarna lite med. I veckan som kommer så väntas det en rättegång och jag vill helst undvika den men det går inte. Jag är vittne. Att se den ena killen känns inte bra. Det var en obehaglig upplevelse så det känns inte alls roligt. Men det är bara att försöka göra det bästa utav det. Fredrik ska vara där inne kl 9 på morgonen och jag ska inte vittna förrän 13:30. Vad ska jag göra i Kalmar under dom timmarna?

Måste säga att jag tycker det är dåligt av tingsrätten. De skickade ut papperna så vi hade dom i fredags och på onsdag är det rättegång. Då ska vi ha skrivit på papperna och skickat in dom. Jag tycker det är dåligt att man får dom innan så kort varsel.

Jag trillade över en nyhet på Facebook som handlade om att förbjuda skärmförbud på badhuset i Umeå. Det fick mig att tänka på hur det var här i badhuset i Borgholm. Vi var ju där i måndags och där såg man föräldrar som satt med mobilen i högsta hugg. Surfade runt och hade allt annat än koll på sina barn. Hur vågar dom egentligen? En annan är ju rädd att det ska hända något och då har jag ändå koll på mina barn. Jag tar också fram mobilen ibland men inte för att surfa på nätet utan för att fotografera mina barn och innan jag gör det så försäkrar jag mig att min partner har koll på barnen.

Nej mobilen passar inte in överallt. Det skulle vara förbjudet överallt. Inte bara i Umeå!

Denna dagen har jag spenderat med mina barn. Vi har ätit en vanlig enkel middag och Stéphanie målade barnen så de kunde gå "Bus eller godis" som de kallar det för. Jag och Stéphanie gick med de sm¨och tvillingarna. Med oss hade vi Sally. Det blev lite godis till barnen.
 
Jag och Stéphanie gick till gravarna och satte ljus. Först ut var Tomas, Fredriks bror. Sen gick vi till minneslunden. Där var så vackert med alla tända ljus. Vi tände ett för alla som lämnat oss och som vi inte kan hälsa på. Sen tände vi några andra ljus som hade slocknat. Efter det gick vi till pappas grav.
 
Jag satt där och tänkte tillbaka på minnesvärda stunder. De gånger vi träffades och bara var. Pratade och åter pratade. Vi pratade ofta om livet. Hur det var för pappa och hur det blev. Det fanns mycket sorg men även mycket glädje.
 
Älskade pappa!
 
Denna dagen så har många tänkt på just dig. Mina barn, dina barnbarn har pratat om dig med glädje. De minns dig som den glada morfarn som var så snäll och givmild. De minns dig som en älskvärd morfar som bara ville deras bästa och visst var det väl så! Barnbarnen var ditt liv. Du älskade att vara bland dom, prata med dom och skämma bort dom. När jag såg dig med mina barn var jag lycklig. Du var en fantastisk morfar till mina barn och du gav så otroligt mycket av dig själv.
 
Jag saknar våra pratstunder. Jag saknar din röst, din humör, ditt skratt, dina råd och din enkelhet.
 
Älskade pappa. Idag brinner ljuset med kärlek för dig.
Vi saknar och älskar dig <3
Vi slutade kvällen med att se en film tillsammans. Mama Mia blev det. En underbar film med underbar musik. Jag hoppas ni alla haft en fin dag.
 
Kram på er <3
Halloween
Halloween
Halloween

Mitt liv har alltid varit intressant för många, Jag förstår inte det. Det har varit allt från främlingar till släktingar som varit avundsjuka på mig och mitt liv. Varför? Det har pratats skit, ljugits och lagts till. Så fruktansvärt tråkigt för de själva måste ha ett mycket fattigt och tråkigt liv.  Det finns människor som bygger ett berg av lögner men vad de inte vet är att för varje lögn som uppdagas så försvinner det en sten. Det kommer sluta med ett platt fall en dag. Jag brukar säga: Kasta inte sten i glashus, för skärvorna kan skada!

Jag blir nästan rörd samtidigt som jag tycker att dessa personer är patetiska. Tänk att de finner mig så intressant så att de måste prata om mig så ofta och så mycket. De tror att de kommer åt mig med sina lögner men så är inte fallet. Jag bryr mig så lite egentligen men samtidigt så kan jag inte hjälpa att jag tycker så synd om dessa små människor. De kan ju inte må bra de stackarna.

 

Fick ett intressant telefonsamtal igår. Jag blev inte förvånad av det jag hörde men jag hade önskat att det vore annorlunda. Jag fick iaf rätt om kvinnan. Det tackar jag för för då behöver jag inte ha dåligt samvete för det jag har gjort. Puh...skönt och kunna andas ut.

Det är fredag och det närmar sig höstlov. Barnen är lediga från skola och fritids. Har inga planer för veckan utan vi ska umgås och ha det mysigt. I veckan som gått så har jag hunnit vara med Pontus och Hampus i skolan. Först ut i måndags var Pontus. Jag åkte med på morgonen och åt frukost med de båda där. Sen var jag ute lite på rasten. Sen gick jag med Pontus till badet och såg när han och hans kamrater försökte lära sig att simma. De var jätteduktiga.

Jag gick sedan hem för min äldsta son och hans flickvän med barn skulle åka hem den dagen. De skulle åka tidigt men det gjorde dom inte utan de åkte när jag inte var hemma.

I onsdags så var jag med Hampus när han hade gymnastik. Innan gympan så var jag med ute på rasten och såg dom leka. På gymnastiken lekte dom lekar där Hampus hade roligt. Det gick jättebra och jag märkte på Hampus att han var glad över att jag var med och tittade.

På kvällen var det dags för utvecklingssamtal för Pontus. Hans lärare berättade att Pontus sa så många kloka saker och förstod mycket. Han har lätt för att lära och jobbar hårt i skolan. Pontus har ett självförtroende som inte är av denna värld men det är så härligt att se att han tror på sig själv. För det gör jag med. Jag tror på Pontus att han fixar det mesta.

Igår var jag och tittade på dom när de hade Talang 2015. Pontus och två andra kompisar gjorde fotbollstrick. Jätteduktiga var dom. Hampus och två av sina kompisar sjöng och dansade. Även dom var jätteduktiga. Efter de hade uppträtt så gick jag hemåt för att göra mig i ordning. Jag åkte in till Kalmar för att träffa min samtalskontakt. Jag hade en hel del att ta upp med henne.

Nu är det som sagt fredag och tittar man tillbaka på bara denna veckan som gått så har det hänt massor. Tittar man tillbaka på de senaste fyra veckorna så har det hänt så otroligt mycket så det känns som år.

Ni får ha en fin dag, mysig helg och en underbar kommande höstlovsvecka.

I 26 dagar hade jag tre extra personer boendes hos mig. Vi är ju redan 10 personer så det gjorde ju skillnad att bli tre till. Jag tyckte dock att det var roligt för den ena av de tre var min äldsta son. De andra två var hans flickvän och hennes son. Tyckte det var roligt att få lära känna henne.

Jag öppnade upp mitt hem och bjöd in dom. De fick Stéphanies rum. Stéphanie i sin tur fick ha sin lillasysters säng och hon i sin tur tog Hampus. Hampus la vi i Pontus säng och Pontus låg hos mig och Fredrik. Finns det hjärterum så finns det stjärterum som det heter.

De fick mat och husrum. De hjälpte till med maten så jag klagar inte. Men man blir  ju ledsen nu i efterhand med tanke på all skitsnack som denna kvinna nu uttalar. Sammanlagt fick vi 1381 kr till hjälp till mat. Av mina egna pengar köpte jag blöjor till kvinnans barn och pengarna tog jag ur egen ficka. Det blev lite glass och lite godis och massor med mat men jag sa ingenting. 1381 kr för 3 personer på 26 dagar anser jag inte att någon ska klaga på. Det har jag inte hört dom göra heller men att svartmåla mig som en psykopat efter allt som de fått anser jag vara fel.

Människan känner inte mig. Hon hann aldrig göra det med tanke på att hon oftast bodde i sitt rum. Hon låg och sov medan pojken sprang vind för våg i huset. Tre gånger satte han igång spisen. Han sparkade på vår hund hela tiden och han var elak mot vår ena katt. Två datorer hällde han vatten på så de slutade att fungera. Min sons surfplatta spräckte han skärmen på. Benjamins keyboard tog han sönder tangenten på. Hans stora bil spräcktes. En skärm på en mobil repades och på samtliga handlingar som jag har skrivit upp här finns det vittne på. De såg pojken göra detta. Var fanns pojkens mamma? Jo i sin säng.

Jag har blivit kallad för dålig mamma. Hur dålig mamma jag än har varit så har jag funnits där för mina barn. Sen att alla inte har varit mottagliga för sanningen och som inte kan stå för sina handlingar är inget jag kan hjälpa. Det finns konsekvenser till allt. Positiva som negativa!

Under dessa 28 dagar så blev mycket förstört. Minst 7000 kr förstördes det för. Tack vare dessa personer så blev vår trädgård vandaliserad, husets ena sida blev utsatt för vandalism. Min man blev misshandlad mitt framför mina ögon. Vad gjorde personen som de var ute efter? Jo den personen satt i tryggt förvar i vårt sovrum.

Jag har fått höra att jag aldrig ställer upp för detta barn..Ändå har jag gått igenom helvete för att han ska få det så bra som möjligt. Jag kan inte hjälpa någon som inte vill ha hjälp. Så enkelt är det.

Kvinnan som kom ska sopa rent framför sin egen dörr. Min klarar hon inte av. Jag är tyvärr gammal i geamet. Inget som jag valt frivilligt. Oavsett vem det är så accepterar inte jag en massa skit slängt mot mig och min familj. Det spelar inte någon roll vem det gäller. Utsätts mina barn för fara så måste jag som mamma agera.