web analytics
Gå till innehåll

I våras skrev jag om den orosanmälan som hade kommit in till socialen här i Borgholm. Det gällde mina barn. De var bland annat svåra att nå. Vid ett senare tillfälle så skrev jag om den respons jag fick. I det tredje inlägget som kom senare igen skrev jag om vad jag tyckte om hur skolans mentorer och vissa fritidslärare arbetade. Att jag tyckte att det var dålig stil att vissa av dom använde sig av grova könsord tex.

Det som hände i våras har inte med mobbingen mot mitt barn att göra. Ja jag skrev mobbing. Jag har inte skrivit om det innan och hade egentligen inte tänkt att göra det men efter att ha pratat med en person kopplad till skolan så kunde jag inte låta bli för jag tycker att det läggs fokus på helt fel saker. I stället för att snoka runt i min blogg så kan de göra något för att förhindra mobbingen i skolan.

Min dotter kommer hem och berättar att hon blir mobbad. Skolkamrater säger att mitt barn ljuger, de pratar skit bakom ryggen på henne. Kanske vet dom inte att mitt barn hör vad som sägs eller så är det meningen att det är precis det hon ska göra. Mitt barn tystas ut, ingen vill vara med henne och vissa går omvägar för att inte stöta på henne. Igår ringde hon hem och berättade att en kille hade gått fram och sparkat på henne. Idag blev hon kallad för hora och blev hotad. Samma person som sparkade på henne hotade henne med att kasta sten på henne och dränka henne.

Mitt barn blir kränkt och hotad och får utstå fysisk och psykisk misshandel. Jag som mamma blir naturligtvis orolig för mitt barn. Jag mailar mentor och rektorn. Jag får rätt så fort bra respons från rektorn. Hon ska ta upp det med mentorn och rektorn skriver tillbaka till mig och berättar vad de har gjort. Bra respons kan man säga.

Idag ringde jag upp en person som jobbar på skolan och denna person har även en av eleverna boende hos sig. Jag var nästan säker på att hon var informerad om händelserna men jag kände att jag ändå ville ta upp med henne om vad som händer i skolan. Jag tänkte i mitt stilla sinne att hon skulle prata med flickan som bor där. Jag vill helst inte gå vidare med detta och därför så ville jag prata mamma till "mamma". Det visade sig vara fel beslut.

Jag skrev till vederbörande om en händelse idag. Beskrev den från min dotters synvinkel. Jag fick då veta att det kunde jag inte stå och säga för jag var inte där och såg det själv. Sen i nästa andetag så säger hon själv att hon tror inte att flickan i hennes hem är den drivande utan två pojkar som  hon namngav. Hur kan hon säga så? Det är inget hon vet om.

Hur ska jag tolka detta? Att det är okej att de säger en sak men att andra inte får göra det? Sen det som jag tyckte var konstigast var att hon kunde namnge den kille som sparkade min dotter fast jag inte sagt killens namn.

Samtalet kom mot sitt slut när jag fick veta att hon inte ville läsa om vad jag tyckte mentorerna och fritidslärarna gör och inte gör på min blogg. Någon hade sagt till henne vad jag skrivit i våras. Det är det jag syftar på i det första stycket i mitt blogginlägg. Det finns länkar till de tre blogginlägg som jag skrev då. Jag namnger ingen. Om nu det händer saker och ting i skolan som rör mitt barn och jag får inget veta så ska jag som mamma hålla tyst tydligen. Jag får inte lov att berätta vidare hur mitt barn blir behandlad i skolan utan det ska tydligen tystas ner.

Som försvar från dennes håll var att det kan kallas för en annan sorts kränkning. Jag skriver inte ut några namn vilket jag påpekade men denna person sa att det blogginläggen handlade om känner igen sig. Men vad är då problemet? Om de nu känner igen sig så måste de ju ta åt sig och varför ta åt sig om det nu inte är sant det jag skriver???

Jag tänker inte låta mig tystas ner. Mitt barn blir mobbad, kränkt, misshandlad både fysiskt och psykiskt Kom inte och säg till mig vad jag ska göra och inte göra. Jag har gått igenom det jag har skrivit här på min blogg och det finns inget att komma med. Inte förrän nu kanske om personen i fråga tar detta för en kränkning. Jag tänker stå upp för min dotter och jag kommer göra allt för att hon ska känna sig trygg i skolan vilket alla elever på en skola borde få göra.

Som sagt så hade jag inte tänkt att skriva något men jag anser inte att det är fel att folk ska få veta vad som händer mitt barn!

I morgon är det tre månader sedan jag fick min Gastric Bypass operation. Ja jag fick den gratis och jag är otroligt glad för det. Jag är diabetiker och mitt liv förlängs rätt så bra tack vare min operation. Färre komplikationer och färre följdsjukdomar. Jag känner inget dåligt samvete heller för att jag fick en gratis. Det finns dom som tycker det är för jävligt att vi som opererat oss fått operationen gratis för det är skattebetalarna som betalar. Ja jag betalar också skatt så då har jag själv bidragit till min operation. Många av dom som har en massa åsikter men som inte vet ett dyft om vad de pratar om ska kanske i stället hålla tyst. De vet inte hur mycket personen har kämpat innan de fick operationen. Att bli kallad för en lat jävel är ingen höjdare men samtidigt så visar ju det hur personen tänker. Jag har inte blivit kallad för det personligen men då människan skriver det om allmänna människor som blivit opererad så klart tar man åt sig lite, men jag vet att jag inte är lat så in på skinnet på mig kommer hon inte.

Denna hon driver bloggen madeleineelhanafi.com. Kika gärna in och läs och bilda er en egen uppfattning.

 

Då var det kväll och jag ska ärligt erkänna att jag är inte ledsen för det. Jag har gått en hel dag i Kalmar så man är rätt så sliten nu. Min dotter skulle till röntgen så jag åkte in för att följa med henne. Allt gick bra. Nu väntar vi på svaren men jag tror inte att det kommer visa sig något. Skönt är ju det förstås. Jag tror hon har samma som mig. Jag har en inflammation som ligger latent hela tiden i höger handled. Den kan vara bra på morgonen för att göra ont på eftermiddagen. Beroende lite på vad jag gjort på dagen med. Stéphanie har spelat volleyboll så det kan vara en bidragande faktor.

Vi lunchade ihop i Kalmar. Det var så mysigt så. För min del blev det sallad och det var gott. När Stéphanie var tillbaka i skolan så satt jag och läste lite och drack en kopp kaffe. jag hade tänkt att ta mig en promenad men min rygg och höft sa nej. Kalmars gator är inte roliga att gå på alltid.

Nu sitter jag här och tar det allmänt lugnt. Jag har läst lite nyheter på internet. Läste om Marias dotter som blev näthatad och som till sist tog sitt liv. Ingen rolig läsning. Varför kan inte bara folk låta andra vara ifred? om de nu inte gillar den personen så förstår jag inte varför de vill lägga ner så mycket tid och energi på den människan. Internet i alla ära, men allt har inte blivit bra med internet. Folk tror att de kan gömma sig bakom skärmen. Många gånger kan de men inte alltid. Oftast så spelar det ingen roll för mycket ska till ändå innan poliserna gör något.

Fredrik är i Köpingsvik hos sin mamma och med sig tog han Hampus och Pontus. Det innebär att jag sitter här med de stora barnen. De spelar Mario Cart och sitta och lyssna på dom kan vara rätt så roande faktiskt 🙂

Ha en fin kväll.

Då var det söndag. Igår planerade jag filmkväll med chips och läsk med familjen. Dock så råkade jag somna efter middagen. Det blev filmkväll ändå fast lite senare än vad jag hade tänkt. Vi såg Fun whith Dick and Jane med jim Carrey. Har man tråkigt en kväll så ska man se en film med honom. Han är inte klok han hahaha. Jag har sett filmen innan men den var värd att se på igen.

Idag har jag massor att göra men jag får se vad som blir gjort. Tvätten måste tas i alla fall. I  morgon är det skoldag igen för barnen. De har kommit in i sina scheman nu. Dock är jag orolig för min näst äldsta dotter som blir mobbad i skolan. Jag har haft mailkontakt med hennes mentor men då denna mentor till slut svarar på mina mail och i stället går till min dotter och säger att jag skulle ha sagt saker som jag inte har sagt s¨blir jag än mer orolig.

Jag kan inte låta bli att tänka om hon verkligen lyssnar på vad min dotter säger. Eller lyssnar dom bara på det dom vill lyssna på? Jag vet inte. Funderar på att gå vidare med det i alla fall och hjälper inte det så gör jag polisanmälan på skiten. Min dotter har haft kompisar innan men när jag satte ner foten en dag och sa att nu var det nog. Min dotter skulle inte trampas på så började helvetet för min dotter. Skitsnack bakom ryggen, lögner och en massa annat skit påbörjades. I ett helt år har hon stptt ut och nu hann hon bara gå en vecka i skolan...då började det igen.

Nu ska jag börja min dag här. Hoppas ni får en fin söndag.

SjubarnsmammanDå kom reportaget i Hemmets veckotidning. Känns lite konstigt att läsa om sig själv. Bilden som syns på mig och Fredrik är ju inte för rolig att titta på. Så kraftig jag är där. Men det var så jag såg ut då, nu är jag lite smalare och det är så skönt. Jag kan röra mig utan att känna mig klumpig alla gånger. Det händer att jag gör det med men oftast inte.

Artikeln avslutar med att jag säger att jag har bra självförtroende idag. Det stämmer när jag mår bra men än idag kan jag falla ner i djupet och då är det inte så bra med självförtroendet. Men så är det lite till mans för oss alla.

Jag vägde mig igår. Den stod på 72,8. Det känns så skönt. Det var inte så roligt och se när den visade 91,4 kan jag säga. Jag tittar ibland på bilder från förr och man ser tydligt att jag har gått ner i vikt.

Jag har min yngsta son hemma dag med.. han hade ingen feber igår och f¨r han ingen dag så blir det skola för honom i morgon. Han är förkyld men pigg. Själv har jag inte i både höfter och rygg idag. Det blir att ta det lugnt för jag kan inte göra så mycket tyvärr. Ska dock försöka att vika lite tvätt men jag får se om mina leder tillåter det.

Jag läste i aftonbladet om en 21 månaders som troligtvis har hittat en laddad pistol som hon/han sköt sig själv med. Tyvärr så gick dennes liv inte att rädda. Detta skedde i USA och egentligen är jag inte förvånad. Det är ofta man hör att barn råkar få tag på skjutvapen i USA och skjuter sig själv med eller skjuter andra med. Det får mig att fundera på hur de förvarar sina skjutvapen i hemmen. Det är tragiskt det som skedde men det hade kunnat förhindrats.

Nu ska jag få i mig lite kaffe. Ha en fin dag mina vänner

StarkJag är trött och funderar på att gå och lägga mig. Känner mig nerstämd och inte alls på hugget. Kanske tar förra veckan ut sin rätt eller förra veckan innan dess eller så är det hösten som gör det. Det blir mörkare och mörkare nu och idag har det varit blåsigt och grått. Det har inte varit en rolig dag. Känner att jag har nära till gråten utan att veta varför jag känner mig ledsen.

Texten på bilden talar sitt tydliga språk: Den som gråter, gråter oftast inte för att den är svag utan för att den har varit stark för länge. Man försöker och försöker och till sist så orkar man inte mer. Vad ska till för att orka? Det är frågan.

Jag skulle vilja komma till en öde ö. Bara sitta där och andas in lugnet. Det hade varit skönt, speciellt med tanke på den kaos som man ibland har inom sig.

Har gått med ångest från och till under dagen. Det suger i magen och det känns som att man blir uppäten inifrån. Bara det tar kraft och energi. Jag hoppas ni haft en fin dag i alla fall. Önskar er en fin kväll.

God middag. Nu är inbjudningarna iväg till dom som ska bli bjudna till Robin och Toves flickas dop. Jag har korten och kuverten själv så det tog lite tid men ändå inte så lång tid jag trodde det skulle bli. Kuverten fick jag lite hjälp av Stéphanie och Beatrice. Jag gjorde kuverten, Beatrice klistrade och Stéphanie skrev adresserna. Det kallas för teamwork 🙂 Skönt och fått dom gjorda i alla fall.

Idag ska jag och Fredrik iväg. Inte så långt. Vi ska till Kalmar bara. Vi tar in på Stensö camping över natten. Sen blir det en god middag och bio ikväll. Det är sällan vi är barnlediga och förra söndagen när vi varit gifta ett år så spenderade vi dagen med familjen. Därför åker vi iväg nu över natten. Vi har stora barn där några är vuxna som tar hand om de små. Ett stort Tack till er <3 Älskar er <3

Tänk att vi har varit gifta ett år redan. Inte så länge kanske men vi har varit tillsammans i 10 år. Jag visste inte vad kärlek var innan jag träffade Fredrik. Han är otroligt snäll och älskvärd. Han tar mina barn som sina egna och de älskar honom och tar honom som sin pappa. Visst kan jag gnälla ibland men jag älskar Fredrik otroligt mycket. Han och jag har varit med om många stormar och i stället för att det särade på oss så har banden mellan oss stärkt.

Nu ska jag göra mig i ordning för att åka iväg. Jag hoppas ni får en fin lördag.

 

Har lämnat in min mobil idag. Den har strulat en längre tid nu. Skärmen svartnar när jag svarar i telefon och jag kan inte stänga av samtalet sen. På sidorna i skärmen så var det några sträck i orange färg. Jag tröttnade på det nu så nu lämnade jag in mobilen. Jag får tillbaka den om 3 veckor ca. Kan vara skönt och vara utan mobil med kanske. I alla fall just nu nr jag inte har någon öde ö att ta mig till.

Skolorna börjar om en vecka och då kommer man in i de vanliga rutinerna igen. Skönt på ett sätt och tråkigt på ett annat. Sommarlovet har sprungit iväg rent för fort och jag känner att jag hinner inte med någonting. Ibland känns det som att livet rinner mig ur händerna. Jag känner även att mitt mående är inte som jag hade velat. Allt jag gör tar en sådan kraft och energi och jag tröttar ut mig själv. Ja har nära till gråten medan skratten befinner sig långt borta.

Jag måste ta tag i maten. Middagen lagas inte av sig själv. Vi hade biffar med potatis igår och det blev lite över så det ska vi ha samt lite kyckling för att alla ska kunna bli mätta. Jag hoppas ni har haft en fin dag så här långt. Önskar er en fin kväll. Kram på er.

Denna dagen blev inte som jag tänkt. Vi har varit iväg i helgen och fått många intryck. Jag har ibland svårt att vara ute i stora folksamlingar men i lördags var vi på Liseberg och i söndags så åkte vi till Ullared och handlade. Inte det ultimata kanske med tanke på problematiken men det var en prövning. Det tar mycket på en men det var en mycket trevlig helg. Igår var man helt slut och idag började man sakta men säkert bli alert igen. Jag gick upp till pappas grav och tog bort ogräs, satte nya blommor och tvättade av gravstenen. Vi vattnade även för det var så torrt.

Jag hade ärenden som jag skulle ordna när jag var i stan. In på apoteket och ta ut mina vitaminer och sedan in på Netto för att handla till middagen. Satt en stund i trädgården med ungdomarna innan maten skulle lagas. Det blev potatis med biff. Jag åt  3 små potatisar och sammanlagt två biffar och jag blev så mätt. Jag åt nog fr mycket för jag började känna mig kallsvettig och yr så jag fick lägga mig en stund i sängen. Kroppen säger ifrån.

Det som gjorde att dagen inte blev som planerat var inlägg från en för mig okänd person. Jag vet inte vem personen är, har aldrig träffat henne och aldrig pratat med henne. Jag har bara hört om henne. Jag hade inga åsikter om henne som person då jag inte känner henne. Denna person hade dock åsikter om mig. Jag kände mig fruktansvärt kränkt. Hon skrev öppet där hon pekade ut mig som person och jag fattade inte vad det hela handlade om egentligen för jag svarade bara på en status.

Jag är inte mer än en människa. Jag är ingen supermamma som inte har känslor i kroppen. Jag försöker bara finnas til för min familj och mina vänner. Jag kräver inte mycket tillbaka utan det enda jag vill ha i gengäld är ärlighet, men det ska vara en befogad ärlighet från en person som faktiskt känner mig och inte från någon som bara hört talas om mig. Ja jag blev otroligt ledsen faktiskt. Sitter och försöker förstå vad det är som egentligen hände men det spelar ingen roll för jag betydde tydligen ingenting ändå. Så känns det iaf.

Jag ska lägga mig nu och jag hoppas att morgondagen blir bättre än vad den blev idag. God natt och sov gott.

Den 3 juni vägde jag 91,4 kg. Idag väger jag 73,7. Omkretsen kring magen var 118 innan operationen och idag har jag en omkrets på 104 cm. Innan operationen så gick jag både på insulin och tabletter för min diabetes. idag har jag inget av det men jag måste se upp med vad jag äter.

Det känns otroligt skönt. Jag känner mig fortfarande stor men det tar väl sin tid innan hjärnan fattar att jag faktiskt blivit av med så många kilon. Dock så har jag lika svårt för att se mig själv i spegeln. Jag står hellre bakom en kamera n framför. Men det har alltid varit så. Jag mår i alla fall bättre för idag kan jag röra mig mer fritt. Jag blir inte lika fort trött som innan.

Jag är glad att jag fick denna chansen. Operationen gjorde jag för min diabetes skull så allt annat är egentligen bara en bonus 🙂 Nedan finns bilder före och efter. När man tittar på dom så ser man ändå skillnaden:-)

Sjubarnsmamman

Sjubarnsmamman

Sjubarnsmamman

Sjubarnsmamman

Sjubarnsmamman