Kategori: Livet

Den 3 juni vägde jag 91,4 kg. Idag väger jag 73,7. Omkretsen kring magen var 118 innan operationen och idag har jag en omkrets på 104 cm. Innan operationen så gick jag både på insulin och tabletter för min diabetes. idag har jag inget av det men jag måste se upp med vad jag äter.

Det känns otroligt skönt. Jag känner mig fortfarande stor men det tar väl sin tid innan hjärnan fattar att jag faktiskt blivit av med så många kilon. Dock så har jag lika svårt för att se mig själv i spegeln. Jag står hellre bakom en kamera n framför. Men det har alltid varit så. Jag mår i alla fall bättre för idag kan jag röra mig mer fritt. Jag blir inte lika fort trött som innan.

Jag sprang över några bilder som har några tänkvärda ord. När jag var barn så hade jag det inte alltför lätt. Jag blev mobbad från andra klass tills jag gick ut nian. Både fysiskt o psykiskt.

I gymnasiet trodde jag det skulle bli lättare men mina plågoandar kom dit. Det var lugnt i början men efter jag blev misshandlad på skolgården så kom den psykiska misshandeln igång igen.Som barn förstod jag inte varför jag blev mobbad. Varför ingen ville vara med mig, men med tiden förstod jag varför. Jag blev mobbad för att jag var jag. Men vad var det för fel i att vara jag då? Ja det svaret har jag inte fått än.

Jag lyssnade inte på samma musik som mina kompisar. Min familj hade inte dom pengarna som mina klasskamrater hade. Jag fick veta när jag gick i femman att jag kunde få vara med i deras lek om jag började lyssna på deras musik i stället för min egen. Jag sa att jag hellre gick ensam då.

Jag lyssnade på Country och dansband. Det var inte så populärt. Kikki Danielsson, Palomaz och Dolly Parton var mina idoler medan klasskamraterna hade Carola, Michael Jackson, madonna och många andra popartister. jag fortsatte med att lyssna på min musik och jag fortsatte att vara ensam.

Jag kom upp i högstadiet och trodde det skulle bli bättre men det blev bara värre. de som mobbade mig på min förra skola kom ju till högstadiet där jag gick. Jag blev hånad, utpekad och jag fick höra att jag var en hora. Jag en hora? Som höll mig borta från killarna så mycket jag kunde. Jag låg med gamla gubbar bara för att jag dansade gammeldans. Det var mycket jag inte visste om mig själv. De trodde sig veta så mycket mer.

Nej jag var inte värd mycket som barn. Samtidigt som jag hade denna misshandel och kränkningar så hade jag ett tungt bagage att bära på. Som det står i mina papper så hade jag en traumatisk barndom. sexuella övergrepp i många år och det blev inte bättre med tiden. Tack vare den syn på livet som jag fick som barn så banade det vägen för svin till män i min uppväxt. Jag trodde helt enkelt inte att jag var värd mer än så. Jag hatade  min kropp och jag såg ner på mig själv. Ingen annan har någonsin hatat mig lika mycket som jag själv gjorde.

Jag fick barn. Kärleken till dom är oändlig. Under min föräldratid så har jag fått lära mig hur man bemöter ett barn. Det som är självklart för andra var inte det för mig. I många år, även än idag så har jag fått och får höra att jag är en dålig mamma. För 10 år sen trodde jag dom som sa det. I dag vet jag att jag är en bra mamma. Jag ger mina barn allt dom behöver plus lite till. Jag finns där för dom och jag hjälper dom så mycket jag kan. Kanske är jag lite för sträng. Mina barn får inte göra allt det som deras kompisar får, men jag är bara rädd om dom. De förstår och de tackar mig ibland för det jag har gjort. Mina barn får inte göra saker som deras kompisar gör bara för att de gör det utan jag lyssnar och bedömer och bestämmer därefter.

Kanske beror det på min tuffa tid som ensamstående mamma till 5 barn. Jag var ensam med barn i åldrarna 9, 5, 4 och 2 nyfödda barn. Jag var 30 år gammal och barnen hade bara mig på full tid. Ingen pappa så långt ögat kunde nå. Även under denna tid fick jag höra av andra att jag var en dålig mamma och jag kan inte förstå än idag varför jag var det. Jag tog hand om barnen. De var hela och rena. Mat på bordet och de hade en mamma som talade om för dom hur mycket jag älskade dom. Jag läste sagor, såg på film med dom och vi var iväg på olika aktiviteter. Jag hade inget körkort men det fanns tåg och buss. Vi var ofta ute på lekplatsen och barnen mådde bra.

Jag hade dock barn med speciella behov. Ett av barnen försatte sig i situationer som inte var så bra, varken för honom eller andra. Hyperaktiv och förstod inte att det alltid fanns konsekvenser efter handlandet. Jag förstod att jag inte skulle klara av detta själv utan begärde hjälp från familjeteamet. Då var jag en dålig förälder igen. Det fanns faktiskt stunder som jag trodde på dessa människor. Men jag är glad över att jag lyssnade på det sunda förnuftet och tog emot hjälpen ändå.

Känslorna som jag fick som barn kan jag få tillbaka idag. Det finns stunder då jag inte kan se mig själv i spegeln. Jag tycker jag är fruktansvärt ful och förstår inte vad Fredrik ser i mig. Då tänker jag att det är ju det inre man går efter och då kommer tanken tillbaka att även där är jag ful för det är ju det jag är uppväxt med. Jag är ful och äcklig.

Jag undrar om jag alltid kommer få bära med mig detta genom livet. Jag försöker dock dra nytta av det. Jag säger till mina barn hur mycket jag älskar dom. Jag vill inte att de ska få känna så som jag kände det som barn. Vill inte någon kompis vara med dom så försöker jag säga till dom att det är deras förlust. Pratar någon skit om dom så säger jag till dom att sträcka på sig. Ta inte åt dig utan försök att bara nonchalera dom. Du vet ju att det inte är sant det som sägs. Varför lyssnar jag själv inte på samma råd?

Det viktigaste för mig är mina barn. Jag älskar dom otroligt mycket. mina barn är meningen med livet. Hade jag inte haft dom så vet jag inte vart jag hade varit idag. Förmodligen inte här i alla fall. Jag hade nog suttit på något moln och tittat ner och sett världen med andra ögon.

När jag ser på mina barn så förstår jag att jag har i alla fall skapat något av det vackraste som finns i världen. Något har jag gjort rätt i alla fall. 

Idag är jag 43 år gammal och jag har erfarenhet av mycket som ingen människa skulle ha, men jag är en människa som försöker se det positiva i det negativa. Det jag har varit med om har format mig till den jag är idag. Mina värderingar och mina mål i livet är stora och de blev större efter allt jag varit med om. Jag försöker förstå innan jag dömer och dömer gör jag mycket sällan. Jag vet att allt behöver inte vara som det ser ut utan det finns alltid en förklaring som väntar hur ologisk den än verkar vara  Jag vill se det goda i en människa. Jag försöker själv se och tänka hur jag själv hade gjort i en situation.

För 10 år sedan så träffade jag min man. Vi har varit gifta i ett år snart. Jag visste inte vad kärlek var innan jag träffade honom. Jag är bara så dålig på att säga det till honom. Ibland undrar jag om han ser mig med samma ögon som jag själv brukar göra, men någonstans så tänker jag att det kan han ju inte göra för han har ju stannat kvar.

Det här blev ett långt blogginlägg bara för att jag såg några bilder, men ibland är det så. Har du läst så här långt så önskar jag dig en fin dag. Stor kram på dig <3

När jag träffade min före detta man så fanns det många hemligheter som låg och grodde i det mörka. Inte av mig utan av min dåvarande man. Det var lögner och svek. Vissa saker kan man lägga bakom sig men vissa saker gör att man blir påmind om det som var och det är ju inte alltid lika roligt.

Att man blev misstänksam var inte så konstigt. När han satt vid datorn och jag gick förbi så slog han igen locket. Första gångerna så tänkte jag inte så mycket på det men efter några gånger så kunde man inte låta bli och undra på varför han gjorde så. Sen fann jag en sida där han fanns medlem på. Han var sambo med mig men stod som ensamstående och singel på sidan.

Jag tog upp det och fick till svar att det var en gammal sida. Jag köpte det svaret. Vi gifte oss. Ärligt talat så var det inte för att jag ville gifta mig. Jag kände mig mer tvungen till det. Men jag gjorde det iaf. Efter det så kom det fram ännu en sida där det stod att han var singel. Jag tg upp det med honom. Hans förklaring var att det var en gammal sida och han visste inte lösenordet till den och kunde inte ändra det.

Hmmm...dock så hade han glömt att se att man kunde se tid och datum för senaste inloggningen och det var samma dag bara minuter innan jag ringde. Sidan försvann rätt så fort. Konstigt med tanke på att han inte visste lösenordet...hmmm...

Jag kan inte med lögner. För mig så kan en liten lögn bli så fruktansvärt stor och det känns som att jag ska spricka.Om han nu ville leka runt med andra så kunde han ha sagt det. jag hade blivit överlycklig om han hade lämnat mig ifred. Nu undrar säkert många varför jag kände så och ändå gifte mig med honom....och det är svårt att förklara, men ett av svaren är att jag kände mig pressad. Det var lite enklare att bara göra det. Kanske så skulle jag få det lättare framöver...men det blev inte så.

Dom som har levt i ett destruktivt förhållande förstår vad jag pratar om.

Jag har kommit långt idag. Denna man lyckades nästan med att förstöra den självkänsla jag hade kvar. Jag fick hjälp av kvinnojouren och har fortfarande samtalskontakt. Det är skönt och ha kan jag säga. Jag känner mig tryggare och självsäkrare idag, men fast jag gör det å är det som sagt saker och ting som får mig att undra varför människor gör vissa saker. Vad som ligger bakom vissa beslut. Framför allt varför personerna inte har kunnat vara ärliga från början. För visst är det enklare att bara säga som det är från första stund?

Ibland undrar jag om det är bara på en själv som man kan lita 100 % på.

Jag och barnen åkte in till Kalmar igår. Vi tog 12 bussen och åkte direkt upp till sjukhuset. Vi hade bullar med oss och lite läsk och kaffe. Vi fikade med Tove och Robin. Jag fick hålla lillsnäckan och jag är bara så förälskad. Hon är ju så go det lilla livet. Vi satt där ca en timma. Sen lämnade vi den lilla familjen så att de fick vila en stund. Under tiden så gick vi till en lekplats så Hampus och Pontus fick leka av sig lite.

De lekte och sprang rundor. Sen gick vi och fick i oss att äta lite. Barnen var hungriga. Vi köpte även med lite mat till Robin då han inte får någon mat på sjukhuset. Efter maten gick vi till en annan lekplats med barnen så de fick springa lite till. Själv passade jag på att lägga mig ner i gräset och vila lite. Jag är fortfarande lite trött efter natten som jag inte sov. Det tar sin lilla tid innan man kommer in i gängorna igen.

Vi sa till Robin att de kunde höra av sig när de orkade med lite besök och det gjorde han. Runt 17 draget så gick vi upp igen. Då var föräldrarna lite mer pigga av sig. Vi pratade och Robin och Tove åt maten vi hade med oss. Runt sex så kom Fredrik och det första han gjorde efter han sagt hej var att gå fram till Nellie för att titta på henne. Sist jag såg hans ögon tindra som de gjorde nu var när han såg sina egna små pojkar så små 🙂 Han snodde åt sig ostkupan direkt.

Ja det var ingen riktig ostkupa så klart. Nellie låg ju i en plastlåda som alla småbebisar får ligga i på BB. Fredrik kallar den för ostkupa hahaha. Nellie sov när han kom, men när hon vaknade så var han inte sen med att hålla henne. Naturligtvis så passade jag på att ta lite foton. Dom kan ni se här nedan.

Vi åkte sen så vi var hemma vid 20 draget. Jag var trött men jag såg på Allsång på Skansen och sedan såg vi Morden i Midsomer i vårt sovrum. Sedan har jag sovit som en stock hela natten. I morse såg jag att jag var svullen under ögonen men det är väl den förlorade sömnen som visar sig. Det är skönt att man slipper gå upp tidigt i alla fall.

Nu ska jag göra  mig i ordning för att gå på marknaden här i stan med barnen. Ha en fin dag.

Sommarlovet har börjat och det står städning på schemat. D barnen har ändrat rum där uppe så är det lite saker som ska sorteras och kastas bort, eller läggas undan. Det görs inte av sig själv utan vi får ju göra det. Jag tillhör den kategorin där jag anser att barnen ska hjälp till. Det har dom gjort men de yngsta killarna har bråkat, skrikit och hållit på. Jag är totalt slut i huvudet.

Samtidigt som jag då sortera bland mina scrapbooking saker samt smycken så har jag fått höra barnens tjafs och bråk. Jag har sagt till och de har inte lyssnat. Vad gör man i en sådan situation? Det är inte enkelt för man måste ju tänka på vad grannarna tycker. Min dotter skrek tillbaka att de skulle vara tysta. Jag förstår min dotter att hon skrek för att hon var ju tvungen att överrösta killarna.

Nej man vet aldrig vad grannarna tycker. Detta kommer då som en chock kanske men jag skiter fullständigt i vad mina grannar tycker. Varför bry sig på dom? De är inte så mycket bättre. Har de inte hört ett par skrikande ungar förr så är inte det mina problem. Man hör ju vad det är för sorts skrik. Det var skrik av ren trots.

Hade alla hjälps åt så hade det gått fort att städa undan men det är alltid någon som hellre avstår att hjälpa till här inne. Jag förstår inte varför för det är ju här inne vi samtliga lever. Varför inte hjälpas åt inomhus och sedan utomhus när vi är klara?! Nej, det går inte. Det är alltid samma sak. Jag vet i fan om jag orkar med mer ärligt talat.

Det första jag fick göra när jag kom hem efter operationen var att städa. Hur jäva roligt var det då? Jag som knappat orkade gå 50 meter utan att pausa. Jag är slut i mitt huvud. Jag är trött på skrik och bråk. Jag vill ut på en öde Ö och bara vara där helt ensam. Ingen mobiltelefon och ingen dator så jävla skönt!

Vår prins gifte sig igår med Sofia. Hon var en vacker brud och prinsen såg så ståtlig ut. Jag önskar dm allt gott. Enligt aftonbladet så varade festen till tidig morgontimma. Kungaparet hade setts vi 05:35 då de lämnade festen. Jag beundrar dom verkligen för när jag är på fest så är jag helt slut vid 01:00. Då böjar jag längta efter min säng. När jag var ung kunde jag vara uppe hur länge sm helst kändes det som, men kungaparet är något äldre än mig så de ska ha en stor eloge för att de orkar 🙂

Jag tycker att Prins Carl Philip och Sofia är ett vackert par. Min personliga åsikt är att de är lika vackra tillsammans som vår kung och drottning. Jag tror att de får många fina år tillsammans. Prinsen hade skrivit ett vackert tal som han tillägnade Sin Sofia. Det var vackert gjort och i hans text så förstår man att han verkligen älskar sin Sofia.

När jag la mig igår kväll så fick jag upp en notis på min mobil. Det var en notis från Facebook. Expressen gick ut med att en folkkär skådespelare hade gått bort av sviterna av sin cancer. Magnus Härenstam blev 73 år gammal. Jag växte upp med Magnus Härenstam kan man säga. Inte personligen med honom privat naturligtvis utan med Fem myror är fler än Fyra elefanter. Det var en serie jag fastnade för och jag köpte hem hela serien för några år sen till mina barn.

Magnus Härenstam somnade in lugnt och stilla sa hans familj. Skönt och kunna göra det med familjen runtomkring sig. Nu är Magnus tillsammans med sin bästa vän Brasse Brännström.

R.I.P Magnus Härenstam

Det enda jag har gjort idag är att med barnens hjälp städat av hela nedervåningen, ja förutom vårt sovrum. Jag har tagit hand om barnen, roat dom. Gått ut med Sally. Gått till stranden med barnen. Handlat och försökt att samtidigt tänka på mina mattider som faktiskt är viktiga. Jag måste hålla mina tider och jag måste tänka på vad jag äter. Men fan Lisa! Du kunde väl för 17 ha tänkt framåt. Du borde väl sett in i framtiden och ett att trädgården behövde städas???

Det låg lite glasspapper och innehåll från Sallys nallar. Jäkla hund. Hon ska inte få vara ute själv längre. Hon kan ju stöka ner och grannarna kan ju skämmas. Måste få henne att inse det. Hur man nu gör det med en hund.

Ja dagen har varit jättebra men tyvärr så förstördes kvällen med en enda enkel mening. Tänk så lite som ska till för att sudda ut allt roligt som annars har hänt under dagen. Fredrik åkte till jobbet i morse och vi andra började och storstäda nedervåningen. Det enda jag hade kvar att göra var att torka av golven men jag tänkte vänta med det till nu i kväll för efter vi hade städat så gick vi till stranden. Vi solade och barnen badade. När vi gick hem så gick barnen in och hade jag torkat av golven innan så hade jag fått göra om det igen då de var sandiga och dana.

Vi gick och handlade till middagen och fixade den när vi kom hem. Sen gick jag, Pontus och Stéphanie en runda med Sally. Vi lämnade henne sen hemma för att gå och handla något gott till i kväll. Det blev ingredienser till shake.

Dagen har sprungit iväg och vi har blandat dagen med nöje och jobb. Sen kom meningen som gjorde att jag både blev ledsen och besviken. -Är det ingen om har orkat städa upp i trädgården? 

Ja varför har vi inte gjort det? Kan det vara så enkelt som att vi inte såg att det låg en genomskinlig saftbringare på marken? Eller glasspapperna som råkat flyga bort från glaset? Kanske var det så enkelt som att det inte låg där ens när vi gick igenom trädgården sist? Ja så kan det ha varit. Tyvärr så har inte alla den tankegången.

Hade jag sett att detta låg i trädgården så hade jag fanimej plockat upp det!

Ja då går det mot kväll. Skrev tidigare att vi skulle på möte i skolan pga orosanmälan som kom in till soc. Det gick lite fel till väga kan jag ju tycka och det tyckte i och för sig den ena mentorn med. Han tyckte att det kom lite i fel ordning. Det kom fram på mötet att det inte skulle bli något av det. Nej jag väntade mig inget annat faktiskt. Tyckte att det var lite komiskt att några av mentorerna och fritidslärarna tyckte att det fanns anledning att anmäla då de själva inte gör saker och ting på rätt sätt.

Kanske är det vanligt att fritidslärare svär och använder grova könsord men jag tycker inte att det är speciellt lämpligt för på denna skola går mina två barn som de anmälde och deras ordval är inte lämpliga för deras öron. Inte ens mina stora barn använder sig av dessa ord. Då är mina stora barn tonåringar som har gått på denna skola.

För några veckor sedan så var jag på ett utvecklingssamtal. Anmälan hade kommit in tidigare men de hade inte tänkt att ta upp något som de var oroliga för. Det tyckte ju jag var lite konstigt med tanke på att de var sååååå oroliga. Varför inte berätta för mig tidigare då att mitt barn inte var aktiv 9 ggr av 22 på idrottslektionerna???

Men det var bra respons av både rektor och socialsekreterare. det kommer inte bli någon utredning för det finns ingen anledning till det. Det visste vi med men det ska ta en massa tid och onödig energi bara.

Jag har lärt mig en hel del om mentorerna och fritidslärarna. Några av dom är inte vad jag trodde att dom var. Ingen av lärarna var med på mötet. Kanske hade dom inte tid, vilket jag tycker är konstigt att ingen hade. Är de så oroliga så borde dom kunna stå upp för sin sak. Nu hade dom rektorn som gjorde det till dom. Visserligen är det hennes jobb men det är ju bara lärarna som egentligen kunde säga varför de tyckte att en orosanmälan skulle göra.

Men nu kommer jag inte lägga ner någon krut på det. Jag hoppas bara att de i stället tar tag i den tjejen som mobbar min dotter.

Nog om det. Dagen har varit bra ändå. Robin och Toves barnvagn kom hem idag. Så otroligt fin var den. Skönt att den kom nu för det är inte så lång tid kvar nu. Nu har dom allt som de behöver inför födseln. Det enda hon behöver är amningskläder till sig själv. Ska kika runt i Kalmar i morgon.

Ikväll tog jag, Stéphanie och Beatrice en långpromenad med Sally. En timme och en kvart blev det. Vi gick rundan upp mot Q8 och sedan ner mot stan. Vi tog Storgatan ner mot hamnen och gick rundan upp mot kyrkogården och tittade till pappa en stund. Sen gick vi raka spåret hem. Det blev över 11 000 steg.

Ikväll är det Robinson Love Edition. Just nu är det reklam. Efter programmet så blir det sängen så jag säger god natt och sov gott.Nedan ser ni bilder från promenaden.