Kategori: Livet

Haft en underbar lördag. 50-års firande med lekar, skattjakt o tävlingar. God mat som bestod av två rätter. Antingen tog man spagetti eller kroppkakor. Ja eller båda. Glass, maränger, banan o chokladsås samt godis för den som ville ha dessert. Vi har haft så roligt. Barnen lekte o vissa av dom badade med. Vi cyklade dit så vi var där då det började kl 14:00 o jag o barnen åkte hem vid 21:00 ca. Barnen var trötta o jag likaså. Mitt socker blev lite högt av alla godheter.

Kvinnan som fyllde år var Fredriks före detta svägerska. Det var så roligt för hon sa att hennes barn har fått flera nya kusiner (mina barn). Egentligen är det ju bara Hampus och Pontus som har "blodsband" till dom så därför tyckte jag att det var extra roligt att hon tog tills sig alla barnen. Hon kom med en liten flicka när hon sa till flickan att hennes kusinbarn satt där 🙂

Hela lördagen gick fort men det är väl så när man har roligt och trevligt :;-)

idag är det sista dagen på denna månaden. i morgon går vi in i september. Vart har månaderna tagit vägen? Det känns som det var igår när skolan slutade för vårterminen. Vi går mot höst men vissa dagar så är det så varmt ändå så man kan gå i shorts och linne, men dagen efter så får man ha på sig en jacka. Vädret är som sagt rät så skiftande. Vi går även mot skördefest. Vi har det sista helgen i denna månaden. Jag längtar dit för det brukar alltid vara så fint och mysigt. Förhoppningsvis så har inte Fredrik jouren den helgen för vi brukar åka runt och kika på ön då.

Det går även mot jul. Det går fort nu. När jag tänker på jul så tänker jag på julklappen som mina små fick för något år sedan. Det var en favorit för mig 🙂 Det var DVD skivor med Fem myror är fler än fyra elefanter. Den satt och jag tittade på när jag var barn. När jag såg att den kom ut på DVD så var jag ju bara tvungen att köpa den. Nu läste jag i förrgår att Brasse Brännström hade gått bort.

Sorgligt faktiskt. Han gav mycket till barnen. Han hade en hel del fans kan jag tänka mig. När jag tänker på honom så ser jag honom framför mig när han står med Magnus och Eva och säger Fel fel fel 🙂 Jag måste ta fram skivorna så vi kan se den tillsammans här hemma. Det blir lite nostalgiskt.

Läs med om Brasse i Sveriges Radio och expressen

Nu ska jag dricka lite kaffe. Bilderna är från gårdagen 🙂

Jag har ask och det har jag för att någon höll på och mobba min dotter där, sedan dess har jag haft det. Dock så går jag sällan in men det händer att jag får någon fråga då och då. Jag såg idag att någon hade frågat för några dagar sedan varför jag kastade ut min son och hans flickvän. Mitt svar blev rätt och slätt: Jag har inte kastat ut någon. De gick självmant.för det var precis så det var. De valde själva att åka och fixade själva skjuts.

Sedan fick jag en fråga om hur många vi är i familjen och mitt svar blev en man, 7 barn, en svärdotter och en svärson och sedan jag då. När jag tänker på Robin och Stéphanies partner så ser man hur stora barnen börjar att bli. Det är inte klokt. Det gäller verkligen att ta vara på tiden.

Jag satt och tänkte på pappa. I år skulle han blivit 80 år. Det är nu 3 år sedan han dog och det känns ibland som om det vore igår. Det gick så fort med pappa. Ena sekunden så levde han och i nästa så var han död. det skrämde mig för man insåg hur skört livet är egentligen. Man lever den ena sekunden och i nästa kan allt vara borta. Det är en hemsk tanke faktiskt.

Det gäller att ta vara på stunderna som man får för man vet aldrig om man får uppleva dom igen.

Idag har det regnat här hemma. Tråkigt väder men ändå rätt så skönt. Jag har varit dödstrött idag och haft ont i huvudet. Förmodligen vädrets fel. Ikväll ska Fredrik på övning och Robin ska på fotbollsträning. För mig blir det Idol och sedan sängen.

Ha en fin dag!

Jag pratade med en av mina bästa vänner i telefon och det var så skönt att höra nä'r hon säger att jag är en bra mamma och att jag inte skulle lyssna på annat. Jag vet att jag är det men det är ändå skönt att höra det från andra som ser mig i vardagen, sett mig i vardagen eller som har funnits där.

Kom nästan precis från läkaren. Det var skönt att prata med henne...tills hon säger att hon kommer vara borta till December. VA sa jag högt. Det är ju hur lång tid som helst. Men hon skulle fixa en bra doktor till mig ifall jag behövde under denna tiden.

Ska snart hämta mina små. Det är så skönt att bara titta på dom. De är framtiden och det är dom som är meningen med livet. Inte bara de små utan hela min barnaskara. Utan mina barn är jag ingenting brukar jag säga.

Ha en fin dag mina vänner. Sköt om er!

 

 

Vissa dagar saknar jag min älskade pappa mer än vad jag kund ana att jag skulle göra. Idag är det en sådan dag som jag skulle vilja kunna gå upp till honom och ta en kopp kaffe och bara prata. Växla ord och skratta tillsammans. Istället för att gå upp till honom på ekbacka så fick jag gå till Borgholms kyrkogård. Med mig hade jag tre rosor som jag satte i en vas till honom. Rosorna tog jag från vår trädgård. Han älskade rosorna i vår trädgård så jag brukar ta därifrån. Det blev dom som fanns precis vid mitt sovrumsfönster.

Det behövs rensas där men det får jag göra nästa gång. Idag ville jag bara stå där en stund och tänka och sakna. Jag skulle gjort allt för att få honom tillbaka igen, men samtidigt så inte. Han hade cancer och jag ville inte att han skulle lida så för hans skull så var det skönt att det gick så fort som det gjorde. Det hade varit hemskt om han skulle få ligga som ett kolli och bara ha ont.

Det har hänt en hel del de senaste veckorna. Min samtalskontakt sa sist när jag var där att hon hoppades få höra at det blivit bättre efter hennes tre veckors semester. Jo tjena...det kan jag inte påstå att det har blivit. Jag mår ibland skit ärligt talat. Jag känner mig kluven och missförstådd. Det spelar ingen roll vad jag gör för det blir ändå fel så det är kanske bäst att jag håller mig till mig själv så kan jag inte såra någon annan.

Förr sa jag aldrig något till någon just för att det man inte har sagt finns inte. Inte mer än i mitt huvud. När man väl har sagt det så blir det mer verkligt och då måste man ta hand om det. Det låter kanske som att jag flyr men ibland så är det bästa att stoppa huvudet i sanden och bara vara tyst. Det jag inte har sagt kan alltså inte såra någon annan människa.

Jag känner mig just nu kränkt, utnyttjad och det är förmodligen mitt eget fel det med. Jag vet att jag är för snäll men jag vill bara andra väl. Jag brukar tänka att jag gör det som jag hade velat att andra skulle kunna göra för mig, men det är fel tänkt har jag förstått för jag känner mig bara trampad på och det skulle lika gärna vara mina egna skor som jag får på mig med.

Jag är trött och det inte bara fysiskt. Det tar aldrig slut. Jag får dåligt samvete när jag sätter ner foten och säger att det räcker fast jag vet att jag måste sätta ner foten. Varför?

Kommer jag inte in på några dagar eller så.....så önskar jag er en fin kommande helg. Sköt om er!

Drömde inatt om det kommande bröllopet. Vi skulle gifta oss kl 16 och när kl nästan var 15:55 så kom jag på att jag hade missat hårfrisörskan kl 13. Där stod jag nu med håret hängandes rakt ner och det bara hängde där livlöst. Fredrik sa till mig att ringa tjejen som skulle fixa mitt hår men jag tänkte att hon kommer ju inte hinna allt det på fem minuter. Hon skulle tvätta håret, torka det och lägga en frisyr...på 5 minuter???

Sen i nästa stund är jag och min kusin och letar efter en dräkt till hans syster. Vi hittar ingen och vi var tvungna att hitta den för det var den dressen som prästen skulle bära.

Jag blev ledsen för att min pappa inte kunde närvara och det tog överhand. Jag vaknade därefter så jag vet inte om vi kunde gifta oss eller hur det gick till. Det måste ha sett roligt ut med en präst som hade någon rolig kostym på sig.

Nu är det inte så lång tid kvar tills jag ska säga JA i kyrkan. Det är lite som i drömmen. min stora sorg den dagen är att min pappa inte kan närvara. Han kan inte leda fram mig till min blivande man och det gör ont. Han kommer och sitta i sin himmel och se ner men jag skulle vilja ha honom närvarande.

När jag tänker på pappa och allt han stod för så blir jag ledsen när jag tänker på hur vissa situationer ser ut här hemma. Jag vet att han hade varit emot vissa saker och jag tycker som han. Samtidigt är jag glad över att han slipper uppleva det. Han hade inte blivit så värst glad kan jag säga. Min pappa v ar dessutom en människokännare så han hade förstått en hel del utan att man behövde säga något.

Här hemma går jag på nålar just nu. Det känns så iaf. Jag försöker verkligen gå alla till mötes men det går inte. Speciellt inte när man bara får skit för det sen.

Man gör vad man kan för barnen och det oavsett om det är mina egna eller inte. Jag försöker belöna så mycket jag kan och jag gör det för att visa personen att jag faktiskt uppskattat det den har gjort. 

Vi är en familj på 11 personer. Vi bor i ett litet hus och då vi är så många som vi är så måste man hjälpas åt. Jag frågar om hjälp, får den och jag belönar. Belöningarna kan vara cigaretter om de är utan. Energidryck, godis, chips är några av belöningarna. Ibland har vi gått ut och ätit på restaurang med alla i familjen.

Jag har inte många krav på familjen. Jag tycker inte det. Däremot så vill jag gärna se alla som kan sitta vid middagsbordet tillsammans. Det är allt jag vill. Det är då man kan sitta ner och prata. Det är roligt att se barnets, ungdomens ansikte någon gång under dagen.

Barnen kommer ibland och frågar om de får än det ena och än det andra. Ibland har jag sagt nej men oftast ja. Varför jag har sagt ja är för att jag tycker barnet förtjänar det. Några av de stora barnen har fått pengar för att kunna gå ut och äta tillsammans eller ut och festa lite. Jag tycker de förtjänar det så därför har jag gjort det.

Istället för ett tack så får jag att jag kunde sagt nej. Ja det hade jag kunnat men jag ville belöna.

Jag vet iaf vad jag är värd idag och det tackar jag så hemskt mycket för. Jag är däremot lycklig över att mina barn har lärt sig att tacka för sig och visa uppskattning. 

Jag kommer väl få skit för att jag skrev detta blogginlägg men då får jag väl ta det. Jag är trött på att bli utnyttjad. Igår fick jag ett mail där det delvis stod att jag kunde säga nej och det är precis det jag ska säga hädanefter.

 

Ibland när jag springer in på andras bloggar så tycker jag att de hinner alltid med en massa. De går i skolan och de har hand om barn och familj hemma. De leker och badar och gör en massa roligheter tillsammans. När jag sedan själv ska skriva om dagen som jag har haft så känns det alltid lika tomt. Innan jag börjar skriva så tycker jag att det har hänt massor på hemmaplan men inte när jag ska skriva. Jag kan tänka att det inte är så intressant för andra att läsa.

Kanske beror det på att jag själv kan tycka att mitt liv är obetydligt. Jag finns och det är allt. Vissa dagar är man på topp och i vissa dagar är man under vattenytan. Varför vet man aldrig riktigt heller utan det är bara något som blir så.

Det är avslutningsvecka för skolbarnen. Jag har 1 som går ut i morgon och 4 som går ut på fredag. Ibland önskar man att man hade kunnat klona sig själv. Kl 9:30 går min stora dotter ut 9:an och 10:00 går barn nr 6 ut första klass. Jag kan inte vara på båda ställena samtidigt så jag får välja vart jag ska gå. Jag och sambon bestämde att jag går och tittar när min dotter går ut och sambon går på Hampus skolavslutning, Kl 10:45 så går tvillingarna ut.

Sommarlovet börjar där helgen tar vid och sedan är det flera veckors ledighet som gäller. Det ska bli skönt för barnen att vara lite lediga. De behöver det. Min stora dotter har dock fått sommarjobb så hon ska jobba 3 veckor. Hon längtar redan 🙂

Satt och tänkte på min pappa tidigare. Det är sommar och sol och det påminner extra mycket om honom. Det var vid sådana här fina dagar som vi hämtade honom och gick ner en runda på stan och tog en glass tillsammans. Eller så satt vi i vår trädgård och hade det mysigt. Pappa hade velat vara med och se när barnen tog sin avslutning.

Vi var uppe häromdagen och satte en blomma. Det blev extra känslosamt den dagen och jag satt och grät vid gravstenen. saknaden är mycket stor och ibland är den enorm. Jag har ännu inte vant mig att se hans namn på gravstenen än. Jag gjorde lite i ordning och vattnade. Det blir så torrt nu när solen står på. Annars så var allt lika fint som det brukar vara.

Idag händer det inte så mycket för min del. Det blir väl att vika lite tvätt. I eftermiddag ska dock jag och sambon kika på en ny diskmaskin för våran har slutat att fungera. Det innebär att det blir en daglig disk för hand efter 10 personer. Det blir en del som ska diskas med andra ord. Det är vid sådana här tillfällen som man uppskattar en diskmaskin otroligt mycket.

Det är två månader kvar tills jag och sambon ska gifta oss. Jag börjar bli lite nervös. Jag ser mig själv inte som någon vacker person och jag är rädd för att jag ska bli otroligt ful. Ärligt talat. Jag brukar aldrig gå i klänning och denna dagen ska jag gå i en vit klänning och vara en av de personer som blickarna kommer att falla på. Det är tur att man inte kan veta vad andra tänker, speciellt inte i en sådan där stund. Sen o andra sidan så får folk se mig för den jag är.

Oavsett så ser jag ändå fram emot den dagen. Jag ska bli fru Anderson. Jag har inte bestämt mig om jag ska heta både Nilsson Anderson eller bara Anderson. Nilsson hette min pappa. Inget speciellt namn på så sätt men det är ändå min pappa. Banden mellan oss var starka och det känns ibland som att jag skär av dom banden om jag inte behåller Nilsson. Jag vet att det bara är tankar från mig och att det inte är så egentligen, men man kan inte alltid rå för vad man tänker och känner.

Nu ska jag göra lite nytta här. Ni får ha en fin dag och sköt om er!

Det är idag 2 mån och 27 dagar kvar tills jag ska gå längs kyrkogången fram till min blivande man. Var har alla de andra månaderna tagit vägen? När Fredrik friade till mig så där hastigt och lustigt så tänkte jag att det är ju ändå mer än 7 månader kvar. Vi hinner fixa allt som ska göras.

Nu börjar jag bli lite nervös faktiskt. Tänk om jag inte hinner bli klar? Jag är ju så dum så att jag vill göra allting själv. Då menar jag inte utan Fredriks hjälp utan jag vill göra dekorationerna, välkomstpresenterna och allt annat roligt som man kan tänka sig att ha när man gifter sig.

Jag har gjort en del men jag har en del kvar ändå. Jag vet inte riktigt hur många vi blir, men i dagens läge så är vi 65 st. Vi ska dessutom ha bordsplacering så det är ju nästan ett måste att få veta exakt vem som kommer så att det är rätt namn på tallriken hahaha.

Min klänning är förhoppningsvis snart klar. Jag vill ju gärna testa den en tid innan utifall att den skulle behövas justeras. Risken är ju att jag går upp i vikt innan det är dags kanske. Tänk alla sommarens läckerheter som jag förmodligen kommer ha svårt att stå emot...suck...men jag ska göra ett tappert försök iaf att hålla mig på den vikten jag har...eller kanske rentav kunna gå ner lite 🙂

Min klänning som jag ska ha är supervacker. Jag hoppas bara att jag kommer kunna bära den.

Jag är nästan klar med inköpen till barnen. Det är de tre minste killarna kvar. Sen är det ett par skor till stora sonen och skor till Fredrik samt kavaj. Sedan är alla klara med sina kläder. Det är mycket man ska tänka på. Men det har varit mycket roligt att planera detta bröllopet faktiskt. Speciellt med tanke på hur jag gjorde första gången jag skulle gifta mig.

Då hade jag 3 veckor på mig att fixa allt. Jag önskade att något skulle gå snett så jag slapp säga Ja, men det gjorde inte det. En del tänker kanske att det var väl bara till att säga nej, men så enkelt är inte alltid livet. Prästen som vi hade var höggravid med. Jag önskade att hon skulle åka in och föda samma kväll som vi skulle gifta oss men icke...hon kom som utlovat och stod där höggravid och lycklig.

Denna gången är det roligt att planera och det ska bli roligt att ha festen. Vi är enkla människor som tar det som det kommer, men visst är det lite nervöst ändå 🙂 Precis så som det ska vara.

Jag funderar på att göra min egen brudbukett. Mest för att jag vill att det ska vara så unikt som möjligt. Det ska vara jag så att säga. Jag tittar på nätet och ser hur man gör och vad man ska tänka på Får väl se hur det blir när det börjar närma sig.

Nu ska jag lägga barnen. Sedan blir det nog sängen för mig med. Ha en fin kväll 🙂

Idag har jag haft Pontus hemma för han har och är fortfarande mycket hostig och smått förkyld. Han får bli hemma i morgon med. Ikväll har jag och Fredrik varit på föräldramöte för Stéphanie som ska sluta 9:an i år. Hon har sökt in på Barn och fritid och hon har preliminärt kommit in på den ena skolan men det var andra hands valet. Första hands valet har hon inte fått besked om än. Skönt att hon har någon skola att börja på i alla fall.

Barnen ligger nu och jag ska själv gå och lägga mig faktiskt. Jag är rätt så trött. Det tar att liga på topp som de säger. Ärligt talat så mår jag inte riktigt bra i mig själv. Det har varit en hel del den sista tiden och av det som har kommit fram har fått mig att fundera på vad som är vad. Man kan bli idiot för mindre så jag försöker samtidigt att bara låta saker och ting vara som det är, men det är inte lätt.

Men jag försöker och i morgon ska jag till min samtalskontakt så jag kommer ta en hel del med henne och det ska bli skönt att höra en utomståendes åsikt om det hela. Det är kanske så som jag själv känner eller så förstorar jag upp saker och ting. Jag får helt enkelt se vad som kommer fram i morgon.

Nu ska jag natta min lilla kudde så jag säger god natt och sov gott!

Ja förr så fick jag ofta höra att jag bara satt vid datorn. Mina barn tog jag inte hand om utan jag satt bara där. Ja det kanske såg så ut då jag alltid var inloggad på hemsidan som jag var inne på den tiden. Jag lämnade  mina dåvarande 3 barn på skola och dagis och sedan hade jag två små barn hemma. Jag hann inte sitta så mycket vid datorn. Men som sagt så var jag alltid inloggad och såg jag att någon hade skrivit något så satte jag mig ner fem minuter och skrev tillbaka.

Idag har jag 7 barn hemma under mitt tak. Det är mycket tvätt och framför allt städning. Ett måste är att alltid plocka undan för att vi inte ska kunna gå här hemma. Visst sitter jag vid datorn idag men då jobbar jag oftast. Det är sällan som jag nöjesurfar. Det blir lite facebook, min blogg och nyheter. Sedan är det mest jobb faktiskt.

-Min mamma har att göra kan mina barn säga. -Som vad? kan svaret bli av den andra. Ja den personen kan inte ha höga tankar om mig och den kan inte veta vad som ska göras i ett hem med en samling av barn.

Vissa dagar gör jag ingenting faktiskt. Jag städar inte, tvättar inte och jag viker ingen tvätt. Disken får oxå stå kvar på diskbänken. Det är dom dagar då jag inte mår bra i mig själv. Förr jobbade jag på som bara den ändå och det hela slutade med att jag jobbade slut på mig själv. Idag har jag lärt mig att lyssna på mitt inre och på min kropp. Vill folk kalla mig lat för det så får de göra det. Idag rör det inte mig i ryggen för jag vet vad jag gör och inte gör.

Har man ett trasigt inre ibland så måste även det få läka som vilket skrubbsår som helst. Ibland så undrar jag varför just jag blev den som fick det där trasiga inre. Inte för att jag önskar det någon annan men visst undrar man ibland. Jag vet att det är så många som har den där trasiga själen och kanske är det vi som vet hur det är att leva.