web analytics
Gå till innehåll

Var gång jag saknar min pappa så spelar jag denna låt. Den valde jag på hans begravning och jag tycker att den är så vacker. 

Älskade pappa. Du är älskad och saknad. Du finns men jag kan inte se dig. Men jag bär med mig dig vart jag än går. Du har en plats i mitt hjärta och där kommer du alltid att att sitta. Älskar dig nu och för evigt.


Vi satt här hemma och pratade lite. Barnen kom in på mormor, morfar och farmor. De saknar sin morfar. Pontus väntar på att han ska trilla ner från himlen och jag försöker förklara att han inte kommer att göra det. Han väntar där uppe och tittar till dig här nere brukar jag säga.

-Aha brukar han säga i följd med: Bara han inte träffar grillmånen.

Vad grillmånen är vet jag inte riktigt men jag tror att det är månen han menar.

Sen blev det en spontan konversation mellan mig och Pontus som lät så här.

Pontus: Iris är inte min farmor längre
Jag: Varför är hon inte det då.
Pontus: För att hon är sur på dig

Pontus: Vi är en jättestor familj
Jag:  Ja det är vi
Pontus: vi har mormor

När mina tvillingar var små så träffade dom sin pappa. Det hela skedde via kommunen och det fanns en kontaktperson med vilket tingsrätten hade beordrat. Sen ville inte deras pappa träffa barnen mer och då skulle kommunens kontaktperson säga det till barnen, att deras pappa inte ville träffa dom mer.

Jag tyckte att det var lite hårt vilket jag även sa till kontaktpersonen. Jag ifrågasatte det hela faktiskt för jag tyckte synd om barnen. Tänk att få höra att deras pappa inte ville träffa dom mer, det är lite hårt för två små 3-årinar att höra tyckte jag.

Då sa kontaktpersonen till mig att oavsett hur taskigt det än kan låta och hur hårt det än är så är sanningen alltid bäst att höra. Man ska aldrig kringgå något utan man ska säga som det är. Barnen kommer att må bäst av det i slutändan sa hon.

När mina små barn frågade mig för en tid sen varför deras farmor inte kom för att hälsa på mer eller varför vi inte körde till henne så sa jag som det var, att farmor var sur på mamma och då ville hon inte träffa barnen för hon ville ha en ursäkt från mig först.

Barnen vet ju vad förlåt är så de frågade varför jag skulle säga förlåt och då sa jag som det var, att jag inte visste. Att jag hade frågat men att jag inte fick svar på vad jag skulle be om ursäkt för. 

Ja vad skulle jag säga? Jag gjorde som kontaktpersonen sa var bäst att göra. Jag sa som det var. Jag  får dåligt samvete för barnens skull, men de verkar inte ta så hårt på det ändå. De är ju små och lever för dagen. Den som förlorar mest på detta är ju barnens farmor och vill hon ha det så här så får hon ju ha det. 

Jag har lätt att få dåligt samvete men när jag tänker på vad hon gör mot mina två små barn så försvinner det dåliga samvetet faktiskt och jag känner i den stunden att mina barn förlorar ingenting egentligen. Förr tvärtom!

Vi har haft en bra dag annars. Det är marknad i stan och det var ju inte så mycket att gå på, men ändå så gjorde jag av med 700 kr. De två stora fick 100 kr var och sedan blev det stora sockervadd till de tre minste och sedan var det karuseller. Några godisremmar hade vi med oss hem med.

Borgholms marknad är inte stor och idag var den ännu mindre. Det regnade som bara den först men det stillade sedan för att sluta helt. Då kom det några knallar till men det var inte så mycket ändå tyckte jag. Det mesta man sprang på var godis, avfallspåsar och fryspåsar. Det är det som säljs mest tydligen. Dessa tre produkter hittade man på flera ställen på denna lilla marknad. Det fanns ett stånd med strumpor med men det var inget för mig.

Barnen har i alla fall haft roligt och det är huvudsaken. Själv sitter jag nu och tar det lugnt med barnen är och leker. Kvällen blir som jag har planerat: att ta det lugnt och ingenting göra. Ni får ha en fin kväll och sköt om er.

Intressant?

1

Det finns en tidning som heter MåBra. I morgon kommer det hit en journalist och en fotograf som ska intervjua mig. Tänk er: Mig?! Vad har jag för intressant och kunna delge andra läsare?

Det är roligt, intressant och lite nervöst faktiskt. Just att det ska komma en främmande människa och kliva rakt in i mitt liv. Mitt vardagliga liv som jag tycker är som alla andras. Det är det oxå, men jag tror att ni förstår vad jag menar.

Jag är inte duktig på att prata om mig själv och samtidigt så är jag en ärlig människa som säger vad jag tycker och tänker. Är det en bra kombination?

Vi ska prata om mitt liv. Nu tänker jag samma mening igen. Mitt liv? Vad är det för intressant med det? Ja jag har ju varit med om en del och jag har lunkat igenom berg och dalbanor och tampats med min omgivning och framför allt med mig själv. Så kanske finns det något som jag kan förmedla till andra människor.

Oavsett så ska det ändå bli roligt att få träffa tjejen som kommer. Jag gör som jag brukar. Jag är mig själv och svarar på det jag har svar på. Det ska bli intressant och läsa tidningen sen när artikeln kommer ut 😀

Intressant?

2

Igår var det alla hjärtans dag. Vi firade den hemma i lugn och ro. Jag fick en fin liten låda i form av ett hjärta av Beatrice. Sedan fick jag tre kylskåpsmagneter med ett hjärta på med. Stéphanie kom en låda After Eight.

Själv blev det en låda aladin till barnen och lite chips till mys i soffan.

Fredrik skickade en röd ros till mig. Det var så fin. Floristen hade bundit den så att det gröna som de satt i blomman blev ett hjärta.

Tack mina älsklingar för att ni finns i mitt liv. Jag hopas ni alla hade en fin alla hjärtans dag.

Jag har nästan haft sjuka barn i två veckor. Igår var det första dagen som alla sjuka barn blivit friska för att kunna gå till skolan. Trodde jag. I förrgår ringde jag till dagis och sa att Pontus skulle komma till dagis på torsdag och fredag. Det slutade med att jag fick ringa på morgonen dagen efter för Pontus hade en förfärlig hosta.

Idag var jag med Benjamin och Stéphanie på läkarstationen. Stéphanie tog allergitest. Enligt deras notiser skulle Stéphanie vara allergisk mot gräs, pollen och kvalster. Vi har bara fått veta gräs så vi begärde ett nytt test. Huvudvärken som hon så ofta har kan bero på att hon behöver glasögon.

Benjamin har ju astma och jag ville få honom undersökt då jag behöver nya mediciner till honom. Läkaren hörde ljud när han andades och han fick utskriven ny medicin. Sen bokade jag tid till Hampus. Jag vill ha en hälsoundersökning på honom med.

Det var min morgon och förmiddag denna dag. Själv tog dom fem rör blod från mig i morse. Det var prover om vitaminer och insulin. Jag får besked om det om någon vecka.

Nu sitter vi och ser på Gladiatorerna (just nu reklam) och sen är det veckofinal på Farmen. Ha en fin kväll go vänner.

Instagram
Intressant

1

Jag hade en superfin dag i går. Jag fyllde ju år och jag blev firad av de närmaste. Dagen började med att jag fick kaffe på sängen tillsammans med blommor och paket. Till det hela var det en sjönsjungande sång med. Det var sambon Fredrik och barnen som kom och gratulerade mig på detta mysiga sätt.

Jag fick en bok som jag ska börja läsa. En deckare var det så klart 🙂 Sen fick jag ett par hörlurar som jag kommer få nytta av när jag lyssnar på mina ljudböcker eller när jag sitter vid datorn och lyssnar på musik. Det kan vara en fördel att inte störa resten av gänget när de tittar på TV 😉 Sedan blev det tre lotter där jag fick en liten vinst på den ena.

Dagen var rätt så lugn faktiskt. Det är skönt. Det är precis så som jag vill ha det. Fredrik hade köpt en smörgåstårta som vi fikade med mitt på dagen. Det var så gott.  Stéphanies kompis var också med och hon och Stéphanie kom in med en kladdkaka där det står 25 med ljusen. Även dom sjöng. Så goa dom är! Just att det stod 25 var ju så gulligt...hahahaha....härliga ungar.

Jag slapp att laga middagen. Den biten stod Fredrik för. Han visade sig att vara en mycket duktig kock. Han gjorde strimlat kött med någon vitlökssås och pasta till det. Till det serverade han mig en cider. Maten var mycket god så det får han gärna göra om fler gånger.

Under middagen så fick jag paket från Stéphanie. Hon vet att jag gillar att pyssla så det blev krympplast, pennor och en hålslagare. Så fint. Sedan fick jag en nalle i porslin av henne och Erika där det stod



Min Vän

Jag är lyckligt lottad som har dig till min vän. 
Vi kan varandra utan och innan och du stöttar mig i alla lägen.
Tack för att du finns
När maten var avklarad så fick jag en likadan nalle av Fredrik och barnen där det stod

Jag älskar dig

Du fyller mitt hjärta med glädje och sång.
Du ger mig stöd och bekräftelse i mitt liv, jag kan alltid lita på dig.
Älskar dig för evigt.

På kvällen kom min väninna och hennes mamma hit. Jag fick en bukett med tulpaner och geléhjärtan och lakrits. Vi fikade och hade en mycket trevlig stund. Jag har verkligen blivit uppvaktad. Jag hade inte behövt och få en massa saker för jag hade varit lika nöjd ändå, men visst blev jag glad 😀 Jätteglad blev jag. Det är helt klart att jag har världens bästa familj runt mig och även fina vänner.

Jag är så glad över den tillvaro jag har idag.

Ibland undrar jag vad jag har gjort för gott för att få ha det jag har idag. Jag har underbara barn och jag har en sambo som alltid finns vid min sida. Jag är inte så bortskämd med att få ha det bra. Jo nu! Men inte innan så man har nog inte vant sig än. Fast det har gått 8 år.

Ja tiden går fort. Jag och Fredrik går mot vårt åttonde år tillsammans. Det är inte klokt vad tiden går fort. För varje dag som går så stärks min kärlek till denna man. Aldrig trodde jag att jag skulle kunna hitta en man som jag kunde älska samt att bli älskad av. Bara det är en gåva som jag värderar högt. Jag hade nöjt mig med det.

Tack Fredrik och barnen för att ni gjorde min dag så fin och tack mina vänner för att ni kom på fika. Jag tackar även alla er som har ringt och skickat grattis via Facebook. En stor kram till er alla.

Instagram
Intressant?

6

Det är inte bra att läsa nyheterna ibland faktiskt. Speciellt inte om man är smått trött redan innan. För det blir ju inte lättsammare att läsa nyheterna precis. Laila Bagge Wahlgren. Ja den kvinnan är något utöver det där lilla extra. Jag trodde att Pernilla Wahlgren var den enda som kunde klampa ner i klaveret på ett sådant här sätt, men det har visat sig att svägerskan är lika duktig.  Jag hamnade på aftonbladet och där fanns Laila Bagge Wahlgren. Hon hade blivit irriterad på en hemlös så hon skrev ett blogginlägg. Under finns ett litet citat från hennes blogg. 

jag hade precis stannat vid ett rödlyse och satt och tänkte på alla hemlösa som satt längs Kungsgatan och tiggde pengar. Bredvid bilen på gatan sitter då en man med en kaffekopp framför sig, med knäppta händer och ber om hjälp till alla som passerar. Mannen har även en lapp framför sig som det står hemlös på! Gissa om jag tappar hakan när den ” hemlösa” mannen tar fram en mobiltelefon som ringer och svarar i den!!! Vem fan har råd med en mobiltelefon om man är hemlös och sitter i och tigger på gatan??? Om man har råd att ha en mobiltelefon så känns det inte direkt trovärdigt att sitta med knäppta händer och be om pengar på sina bara knän med en skylt där det står hemlös! Och vem var den andra personen som han pratade med? 


Denna kvinna har alltså skrivit stycket ovanför och det gjorde hon efter att hon berättade att hon suttit på möte. Har hon inte suttit på möte så var hon på väg till möte. Hon har inte haft tid och blogga för alla möten samt att hon inte kan blogga i bilen. 

Ursäkta mig fru Bagge Wahlgren. Jag tror inte det är många som bryr sig om du bloggar eller inte. Det är inte livsviktigt liksom. Det finns mycket mer som är mer intressantare och framför allt mycket viktigare att göra. Som till exempel lägga ner lite tid och möda på våra stackars hemlösa människor. 

Min första tanke när jag läste att denna hemlös hade en mobiltelefon så var det: Tack och lov så har han en trygghet att luta sig till om faran skulle komma. Det är inte helt ofarligt att leva på gatan faktiskt. Det är ju där allt händer i stort sett. Vilken trygghet skulle en hemlös få lov att ha om det inte är en mobiltelefon som de kan ringa ifrån om de skulle behöva ringa sjukhuset, en vän i nöd eller till polisen? Ska man verkligen missunna våra hemlösa denna trygghet?

Sedan fortsatte jag att läsa Bagge Wahlgrens blogg.

jag minns när jag bodde i usa och det gick en hemlös man ute på gatan med så trasiga skor så att man såg tårna sticka ut i snön genom skorna. Mannen gick in i en kyrka för att värma sig, jag sprang efter honom och frågade vad han hade för skostorlek, och bad honom vänta på mig tills jag kom tillbaka igen. När jag kom tillbaka så hade jag med mig ett par nya skor till honom som jag hade köpt så att han skulle slippa frysa om fötterna. Jag kan säga att mannen sken upp som en sol, tog på sig skorna och tackade och gick.


Det var inte så längesen som jag läste om en polis (var det inte i USA) som såg en hemlös på gatan. Han satt och frös och hade inga skor. Han pratade lite med mannen och gick sedan därifrån. Efter en stund kom han tillbaka och gav den hemlösa mannen ett par nya skor. En riktig hjälte i mina ögon. Jag har faktiskt för mig att det berättades i TV med.

Den historien påminner rätt så mycket om Laila Bagge Wahlgrens lilla solskenshistoria. 


Laila skriver också

Det är sådana här människor som förstör för dom som verkligen behöver hjälp och jag vet att vi har dom hemlösa som verkligen behöver det.

Det är nog lite fel där faktiskt. Det är sådana som du Laila som förstör för oss andra som verkligen menar väl. De som behöver lita på andra människors med mänsklighet vågar inte göra det på grund av sådana här uttalanden och tycke! 

Nu ber Laila Bagge Wahlgren om ursäkt för sitt blogginlägg. Ja det var väl bra att hon kunde göra det, men skadan är ändå skedd. Hon sjönk rejält i mina ögon efter det uttalande faktiskt. Men jag tycker som sagt ändå att det är bra att hon kunde se sitt fel och be om ursäkt. Men jag undrar om det kom från henne själv eller om det kom från de som kommenterade hennes blogginlägg. Man kan ju inte påstå att det var så många som tyckte att hennes blogginlägg var givande i positiv anda precis.


Så! Nu har jag fått säga mitt. 

Jag har varit dålig själv på att blogga, men jag har inte varit på topp så att säga. Högt blodsocker och förkylning i kroppen. I morgon blir det läkaren i alla fall. Får se vad hon kan hjälpa mig med. Sist pratade hon om en annan medicin som ska kombineras med den jag har. Den är dyr men den kan hjälpa. ja det hoppas jag verkligen.

Nu ska jag ta en kopp kaffe och varva ner en stund. Ha en fin kväll!
 

Instagram
Intressant?

Nedan är hämtat från Följdsjukdomar vid diabetes

Forskning visar att en typ 2-diabetiker löper en betydligt ökad risk att insjukna i hjärt-kärlsjukdomar som stroke och hjärtinfarkt - över 75% av dem som har typ 2-diabetes dör i någon hjärt-kärlsjukdom.

På sikt ökar risken att drabbas av hjärtinfarkt, hjärtsvikt, stroke och dålig blodcirkulation i benen. 

Ett för högt "dåligt" kolesterol (LDL) kan leda till inlagringar i kärlväggen som i sin tur kan orsaka t.ex. hjärtinfarkt och stroke. När blodsockret är förhöjt kan njurarna ta skada. När man har diabetes kan det påverka ögats blodkärl, särskilt de små fina blodkärlen i näthinnan. Det kan uppstå blödningar som kan påverka synen mer eller mindre beroende på hur stora de är och var de sitter. Blödningarna kan leda till synnedsättning eller blindhet.  

Nervskador, neuropati, är en vanlig följd av långvarig diabetes som kan leda till nedsatt känsel och rörelseförmåga

Låter inte så positivt direkt. Har man diabetes så är chansen större att man får en Stroke eller en hjärtinfarkt än mot de som inte har diabetes. Sedan är ju det som så att har någon av ens föräldrar haft en hjärtinfarkt eller Stroke så är chansen ännu större att deras barn får det i framtiden. Min pappa fick en Stroke, inte bara en utan flera och mamma har fått hjärtinfarkt. Ligger jag risigt till då?

Man måste tänka på sin hälsa och jag försöker äta rätt och jag försöker motionera så mycket jag kan. Mer kan jag inte göra. Jag har högt blodsocker och ibland blir det för lågt men mestadels så blir det högt. Har lämnar in en tredagars kurva nu och nu väntar jag på besked av min läkare och dietist.

Jag har så kallat åldersdiabetes. Jag fick den i tidig ålder men jag visste att jag förr eller senare skulle få den då jag hade graviditetsdiabetes med mina två minste killar. Men jag trodde inte att jag skulle få den nu vid 40 års åldern.

Jag tittade på Så mycket bättre i går och kände igen mig lite i Olle Ljungström. Han har oxå diabetes och fick ibland gå undan för att vila lite. När mitt socker lever sitt eget liv så orkar jag själv inte vara uppe en hel dag. Kroppen får stryk och psyket med för den delen.

Med diabetes kan man få högt blodtryck. Mitt låg bra sist jag var hos doktorn så det är ju bra. Nu ska jag till doktorn om två veckor. Så det ska bli intressant o se om de tänker ändra något. Jag fasar för att få insulinsprutorna. Jag hatar sprutor. Men min dietist pratade om en tablett som är lite dyr men som kan hjälpa till. Jag vill gärna testa den. Men de ska ta reda på om det är löt att testa den. Det kan vara så att in kropp har slutat att producera eget insulin och då hjälper inga tabletter.

Det är bara att vänta och se.

Intressant?

God förmiddag mina vänner. Idag är det lördag och det är otroligt skönt. Det innebär att man kan slappa till det lite förutom att jag måste tvätta. I flera nätter har jag haft svårt för att somna och när jag sedan har gjort det så har jag vaknat runt 2 tiden på natten och sedan har jag inte kunnat somna om. Igår var jag så trött så jag kunde knappt hålla mig uppe.

I natt har jag sovit lite i alla fall. Skönt för sömnen är viktig om man ska funger asom människa på dagarna.

I går var jag och Fredrik Kulturella. Vi är medlemmar i Borgholms stadsmuseum och de hade ordnat en liten sammankomst och temat för kvällen var SJ tåg. Vi har ju haft tåg här på Öland men det lades ner 1961 så det var ju långt innan min tid. De hade en lokförare som idag var 90 år gammal som hade arbetat här på Öland tidigare. Fredrik var en av dom som delade med sig av sin kunskap. Det var riktigt trevligt faktiskt.

Jag träffade på en av pappas vårdare där. En kvinna som arbetade på samma avdelning där pappa bodde. Så som hon var mot pappa vill och hoppas jag att alla andra vårdare också är mot sina patienter. Jag tyckte mycket om henne och gör det fortfarande.

Vi pratade i går och hon tyckte det var lika roligt att se mig som jag med henne. Hon minns pappa än och hon tyckte han var en kärleksfull man.

Det var inte många som kunde komma pappa in på livet men de få som han släppte in visade han en stor kärlek för. Hon berättade att pappa ibland ville ringa mig och det hade han kanske redan gjort flera gånger redan den dagen. Han saknade kanske sina extra starka eller så kan vindruvorna ha varit slut.

Personalen hjälpte honom att ringa mig och han pratade och jag gjorde mig i ordning för att cykla iväg och handla det han ville ha. Pappa hade lagt på luren och så hade han sagt: Lisa är det käraste jag har.

Det var ofta han hade sagt det till personalen. Den meningen tar jag till mig och sätter den i mitt hjärta. De få orden betyder jättemycket. Kvinnan frågade mig hur det hade gått med allt runtomkring pappa för hon kom i håg att det var mycket strul. Jag sa som det var och hennes ord som hon sa då tar jag också till mig: Det var du som var där Lisa. Inte bara då utan under hela hans levnadstid här.

Ja pappa var aldrig ensam här. När han bodde i Eslöv i Skåne så var han väldigt ensam. Resten av min syskonskara bor där nere men flertalet av dom var aldrig och hälsade på hos honom. Jag ringde honom en gång i veckan och vi åkte de 30 milen ner minst en gång i månaden för att hälsa på pappa. Jag har barn och jag ville att de skulle få träffa sin morfar.

När pappa sedan bestämde sig för att flytta hit så bad han mig om hjälp och jag hjälpte honom. Han flyttade på sin 74 års dag och jag frågade honom om han var säker på att flytta 30 mil från allt. Det var han sa han. Enligt pappa själv så hade han inget kvar där.

Där han hamnade först var en plåga både för pappa och mig. Det hemmet var en mardröm. Jag var dagligen hos pappa fast han bodde då 4 km ifrån oss. Jag gick, jag cyklade, jag hade Pontus med mig som var liten. Jag gjorde allt för att pappa skulle få det bra. Det blev möten med föreståndaren och med övrig personal men det blev inte bättre. Jag begärde flyttning på pappa och han han hamnade här i Borgholm.

Han trivdes där. Både med sitt rum, övriga lokaler och med personalen. Det var en frihet att få höra det. Innan dess var det mycket ångest. Både för mig och pappa.

Pappa bodde på detta hem i nästan 2 år och pappas enda besök från sina andra barn var få. Två av barnen var här 1 gång och det var när de skulle in till Ölands djurpark. Mina två yngre syskon hälsade däremot på oftare för de kom hit någon gång under året och stannade här några dagar åt gången.

Jag kan ibland sitta och tänka tillbaka på den tiden då pappa bodde i Eslöv och hans sista tid här i Borgholm. Han var mycket sjukare när han bodde i Eslöv och det var här under de sista året i livet som han verkligen blommade upp. Det känns skönt att vi gav honom fina minnen innan han färdades vidare.

Det går inte en dag som jag inte tänker på hans sista dagar i livet. Jag satt och vakade över honom i 33 timmar och jag sov inte en enda blund. Jag ville vara där hos honom så som jag hade lovat honom att vara. Pappa hade dödsångest tidigare under tiden han levde. Han var rädd för döden, men nu när han låg på sin dödsbädd och väntade in den sista vandringen så var han så lugn. Jag satt och höll honom i handen och baddade hans panna.

Jag pratade med honom. Berättade hur fin han var och jag hälsade från mina barn och sambo. Jag satte igång hans favoritmusik och spelade skivan. Det var så lugnt och stilla och kände att pappa hade frid inom sig. Ibland behövde jag gå ut för att till exempel gå på toaletten. En personal kom då in och när jag kom tillbaka så berättade dom att pappa hade blivit lite orolig när jag hade gått men han blev lugn när jag kom tillbaka. Det kändes så skönt för då var han trygg med mig.

Det är ett plågsamt minne samtidigt som det är ett vackert minne. Min sista tid med pappa blev faktiskt underbar fast den hade en tragisk utgång. Vi alla ska den vägen vandra och ingen av oss vet hur det kommer att se ut. Jag är så glad över att pappa somnade in lugnt och stilla i min famn

Oj....nu blev det mycket om pappa igen. Men saknade är fortfarande stor och jag kan inte fatta att det snart har gått 1 1/2 år sedan han gick bort. Det närmar sig jul och det är andra julen som han inte kommer vara med, men jag gör som förra året. Vi sätter fram ett foto där vi har ett tänt ljus. Han är med oss ändå.

Det var skönt att få skriva av sig lite. Vi hörs kanske senare igen. Nu ska jag ta mig en kopp kaffe. Ha en fin lördag.

Intressant?

Jag har varit hos doktorn idag och kikat på mina prover. Mitt långtidssocker ligger faktiskt bra. Det låg på 5. Däremot så ska jag ändå prata med min dietist för mina tabletter gör inte den verkan som de borde. Mitt socker höjs efter måltiderna och tabletterna ska ju öppna dörren för kroppens eget insulin. Den dörren öppnas inte helt utan bara på glänt så att säga. Mitt blodtryck var bra med. Så skönt.

Däremot så ska vi ändra i min medicinering. Jag går på medicin sedan jag föll ner i den djupa dalen för 10 år sedan. Dosen har ändrats flera gånger och nu har jag så hög dos så att det inte är bra om man äter den för länge. Det finns en annan tablett som tar mer än vad den jag har gör. Det är ju värt att prova. Kanske kan även jag må bra som många andra.

Jag mår inte dåligt, men jag kan må bättre. Det här med måendet är väldigt hoppigt egentligen. För man kommer in i en vardag som blir naturlig för en själv så man tycker att man mår bra fast man alltid kanske inte gör det. Vardagen rullar påp men det är väl också allt ibland.

Jag berättade att det går i perioder. Ibland när jag ska ta o hänga tvätt så känns det lättare att bestiga ett berg. Det kan verka enkelt att ta cykeln för att cykla till stan men för mig är det ett helt dagsverk ibland. Att slutföra något känns ibland meningslöst för man måste bara göra om det igen strax efter.

Hur som haver så hoppas jag att den nya medicinen kommer göra underverk. Kanske kan även jag känna glädje mestadels i livet.

Jag vet att jag svänger ner i depressioner lite då och då och jag håller mig flytande då men jag vill så gärna känna mig riktigt lycklig. Jag är ju det men att kunna få visa det hade varit underbart.

Ibland kan jag känna det som att jag är en i mängden. Jag står mitt i en klunga av miljontals människor. Jag bara krymper och krymper och blir snart rätt så obetydlig. Jag finns inte till sist och jag ser mig själv försvinna ut i tomma intet. Jag kan se mig själv på en film som sedan bara tar slut.

Förr tyckte jag att det var pinsamt att skriva eller ens berätta om att jag var deprimerad. Det är ju något som är svårt att förklara. Någon som har brutit benen vet ju vart den har ont någonstans och det syns ju framför allt. Det gör inte en depression. Ibland känns det som att man måste ursäkta sig för att man faktiskt mår psykiskt dåligt.

Nu kan man läsa det lite var stans och till och med kändisar vågar erkänna att de varit deprimerad. Vågar de så vågar jag 😉

Man försöker alltid hitta varför man mår som man gör. Jag vet varför, eller jag tror mig veta vad det beror på. Det finns många olika orsaker och till sist så rinner ju bägaren över för att den blir för full. Jag mår bra, men jag kunde mått bättre. Men gudarna ska veta att jag även hade kunnat mått bättre. jag har varit på botten och kravlat några gånger så jag vet att jag har kommit långt i mig själv. Första steget var att acceptera. Det är inte så enkelt men har man bara kunnat gå över den tröskeln så blir det lättare sen.

Läkaren sa att jag hade lågt med B-vitaminer så jag ska ta tabletter för det med. Orsaken till att jag hade lågt med B vitaminer kunde varit om jag var vegiterian, men det är jag inte. Förmodligen så kan de bero på att jag inte mår bra fullt ut sa hon. Det ena hänger alltid ihop med det andra.

Jag ska få en tidigare tid hos dietisten iaf och jag ska till doktorn igen om någon vecka.

Intressant?

2

Amanda Todd. Det är namnet på en ung flicka som nyligen tog sitt liv på grund av nätmobbing. Hennes historia visar hur besatta vissa människor kan vara och den visar även hur hjärtlösa och kärlekslösa en del är. Det är en fruktansvärd värld en del lever i.

Det hon fick uppleva är något som tusentals andra ungdomar och vuxna människor får uppleva. Det räcker med ett litet misstag sedan är det kört. Jag berörs av denna flickas berättelse och jag hoppas hon idag har funnit frid.

Se hennes förklaring här. Den berör!

Vissa människor berör och det kan de göra fast man inte har träffat dom.

Idag är det lördag och jag har varit tillsammans med min familj. Jag har inte gjort så mycket kan jag säga. Två maskiner tvätt har jag fixat men det är också allt. Jag blev så trött i eftermiddags så jag gick och vilade. Jag somnade och sov bort två timmar.

När jag vaknade till så sa jag till Fredrik att vi går och köper lördagsgodis till barnen så piggnar man kanske till. Vi hann inte så långt. Vi fick ett telefonsamtal från en väninna som bjöd sig själv och hennes dotter samt mamma på kaffe. Det var mycket trevligt. Det är roligt med spontana besök.

Nu är det Körslaget som gäller. Jag slötittar mest för Anders Bagge åkte ut förra veckan.- Jag tycker inte att de andra är så bra. Jo Louise Hoffsten. Dock så tyckte jag att hon var sämre än Anders Bagge förra veckan så det är ett under att hon är kvar. Vi får väl se vem som åker ut denna gången.

Jag ska lägga mig i tid idag faktiskt. Ska upp tidigt i morgon och göra nytta i 4 timmar. Beatrice ska dansa i kyrkan så det missar jag tyvärr. Jag hade sett fram emot att titta på henne men glömde bort det helt totalt i stundens ingivelse. Det kommer dock fler tåg.

Ni får ha en fin lördags kväll

Intressant?

4

När jag för första gången träffade Fredrik påsken 2005 så skulle hon bli 6 år gammal. Vi träffades uppe vid slottsruinen och jag tyckte Barbie som Fredriks hund egentligen hette var så söt. Jag och barnen flyttar till Fredrik och Babsan som hon kallades var med mig överallt. När Fredrik skulle gå ut med henne på morgonen så ville hon inte utan hon satt vackert kvar på gången ute och sprang sedan in till mig och lade sig hos mig. Babsan hade och kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Hon var så go den hunden.

Babsan hade Fredriks mamma sedan hand om för Benjamin är allergisk mot hundar. Vi var tvungna att lämna bort henne. Vi försökte att ta hem henne men det gick inte. Men hon var inte så långt borta och vi hälsade ju på henne. Hon trivdes bra hos Fredriks mamma.

Hon blev sjuk nu på senare år och vi visste att denna dagen skulle komma men aldrig när. VI fick veta att hon kanske var tvungen att avlivas men jag trodde att vi skulle få veta när det skulle ske. I alla fall att Fredrik skulle få veta. Det är ju trots allt hans hund.

Jag har frågat Fredrik hur det är med Babsan den senaste tiden varje dag och han har ju sagt det han har fått veta. Det senaste var att det var bra med henne. Eller att hon var bättre i alla fall.

Igår gick min dotter Stéphanie på stan och där träffade hon Fredriks kusiner. De informerade Stéphanie att Babsan var avlivad. Hon blev något förvånad och lite smått chockad så berättade hon för mig. Jag var helt på det klara att Fredrik visste det för han hade ju pratat med sin mamma i torsdags. Men han visste ingenting. Han försöker få tag på sin mamma men de var förmodligen ute på Skördefesten.

Idag ringde hon och berättade att Babsan var avlivad och det blev hon i fredags. Vi bor inte så långt ifrån veterinär kliniken. Utan enbart några hundra meter bort. För mig tar det inte ens fem minuter att gå dit. Kunde jag inte fått vara med? Fredrik jobbar inte så långt därifrån. Kunde han inte fått veta? Det är ändå hans hund. Hur man än vänder och vrider på det så¨står han som ägare till Babsan.

Jag tycker synd om min dotter som fick veta det på det sätet som hon fick och det känns mycket taskigt att vi och då framför allt Fredrik skulle vara de sista som skulle få veta vad som händer ens husdjur. Ja Babsan bodde inte hos oss och det har sina naturliga förklaringar, men Barbie var Fredriks hund och en familjemedlem fast hon inte bodde här.

Babsan kommer att vara saknad och hon var mycket älskad av oss alla!

R.I.P Babsan! Vila i frid älskade hund!

Intressant?