web analytics
Gå till innehåll

3

Feghet kostar ibland mer än vad man tror. Kanske vore det bättre om de tänkte längre än vad näsan räcker till. Att tackla någon så helt i onödan är ju faktiskt rätt så onödigt. Men nu fick han betala för det. Avstängning samt böter. Undrar om han tyckte det var värt det? Vad pratar jag om? Läs här.

Jag har varit på möte idag och det gick bra. Hämtade barn och åkte ut till Iris med Fredrik och småbarnen. Där blev jag av med barnen och fick åka hem ensam. Iris behöll småpojkarna 😉 De blev bortskämda där en stund och hon kom med dom för någon timma sedan.

Vi har ätit och nu sitter jag med en kopp kaffe och njuter av att det är helg. Inte bara helg utan HELG. Fredrik är nämligen ledig hela helgen. Vi ska in till Kalmar i morgon och se om vi hittar skor till barnen.

I kväll gjorde jag ett armband. Blev rätt så nöjd med det. Vad tycker ni?

Jag och Benjamin gick till pappas grav idag och satte blommor och tände ett ljus. Det var lugnt och fridfullt på kyrkogården och man såg tända ljus i lyktor lite överallt.

Vissa dagar går bra och vissa dagar mindre bra. Man gå ibland som i en dimma och man hoppas bara på att den ska lätta så det kan ljusna upp. Vissa lever sina liv som inget har hänt medan andra försöker återgå till en vardag som känns normal. Det går inte kan jag säga för normal kan vardagen aldrig bli mer. Den kan bli nästan normal men aldrig helt. Det fattas något och det tomrummet kan ingen fylla.

Jag tvättar för fullt idag med. Ska ner till tvättstugan igen. Sista gången för i kväll. Däremot så får det bli en fortsättning på den varan i morgon efter vi har kommit hem från Kalmar.

Ha en fin kväll alla och sköt om er.

Follow @smulan820 Intressant? Tycker du om det du har läst? Tryck på gilla knappen 😀 eller pusha vidare

1

Det finns många bra pappor. Själv hade jag en av de bästa och honom skrev jag om tidigare. Det var min egen älskade pappa. Det finns en till och det är min sambo. Han är absolut den bästa pappa man kan ha till sina barn. Han finns där alltid för barnen och han tar alla barnen som sina. Barnen älskar honom över allt annat och det har dom bevisat idag. 
Han fick en mugg där det står att han är världens gulligaste och snällaste pappan, samt en bok om Keith Richards som heter Livet. En liten porslins nalle där det stå Jag älskar dig på och en bukett fina blommor samt så fick han en DVD film.
Presenterna och blommorna fick han på morgonen. Han serverades med kaffe och smörgås på sängen.

Sedan var det dags att åka till kyrkan för Beatrice var med i kören och man ville ju inte missa henne där. De är så duktiga alla barnen. Efteråt så tog vi en fika som de har efter gudstjänsten.

Vi tog sedan en tur till gravarna. Vi började med att köra till Elavi Kapell där pappa ligger. Jag är där minst en gång i veckan och tittar till graven. Tänder ett ljus som varar i 48 timmar och jag sätter blommor. Några av blommorna stod fortfarande så fint sedan förra helgen så de fick vara kvar, men liljorna hade gjort sitt nu, men de har stått jättefint i 14 dagar. Jag satte en ny bukett blommor samt så tände vi ett ljus för honom. Det blev jättefint tycker jag.

Vi tittade även till Thomas grav. Det är Fredriks storebror som dog för några år sedan. Där är också alltid så fint så denna gången var det inget undantag. Vi satte tre små blommor bland alla de vackra rosorna som stod där.

Utsikten vid Elavi Kapell är underbar tycker jag. Var gång vi åker dit med bil så brukar jag ta ett foto på havet som går bakom kapellet. Jag vet inte varför egentligen som jag gör det utan det har bara blivit så.

Färden gick vidare ut till Köping där Fredriks pappa ligger. Jag fick aldrig äran att träffa honom vilket jag hade önskat att jag hade fått göra. Han dog några år innan jag träffade Fredrik. Jag har förstått att han var en fin man och mina yngsta söner har många drag från honom säger dom. Det hade varit roligt att fått se det med egna ögon. Vi satte även blommor vid hans grav och vi tände även ett ljus för honom.

Dagen har verkligen sprungit iväg. När vi kom hem från gravarna så var det redan eftermiddag. Vi tog det allmänt lugnt och sedan gick jag och Stéphanie och handlade. Fredrik ville ha Chili con carne med ris så det blev dagens middag. Det var riktigt gott om jag får säga det själv. Det var längesedan vi hade det så det passade bra.

Efter maten så tog vi det lugnt ännu en gång och sedan var det dags för dajmtårta till barnens förtjusning.

Ja det syns på barnen att det var gott...hahaha...de har tårta och mat runt munnen. Men det är härligt att se. Nu är det dock dags för dom att bli rena. Det är duschdags och sedan sängdags.

Grattis till alla pappor. Jag hoppas ni har haft en fin och mysig dag!

Follow @smulan820 Intressant? Tycker du om det du har läst? Tryck på gilla knappen 😀 eller pusha vidare


Jag läste en artikel i aftonbladet om Magnus Kahnberg. Han hade fått sig en tackling som hette duga av Sebastian Karlssons under en ishockeymatch. När jag läste den artikeln så kom det flera frågor fram.

Får man verkligen tackla hur som helst? Finns det inga regler på hur "rå" man får vara? Om en spelare får så pass svåra skador av den tackling dom fick som ger framtida men får dom ersättning för det? Den som gav tacklingen, får han betala eller det går via försäkringen?Om den som får en tackling går bort av sina skador. Vem står som skyldig då?

Ute på gatan så hade det varit dråp eller vållande till annans död. Hur är det egentligen när det sker inom en sport som ishockey?

En tackling kan ta hårt och det gjorde det tydligen denna gången. Magnus blev rätt så knockad och Sebastian var den som knockade honom. Har han egentligen några tankar om det hela? Skulle vara intressant att veta hur han som tacklade så illa ser på det.

Från tråkigt till något roligare. Sonen ska ju konfirmeras och då är det kyrkan som gäller. De ska gå 18 ggr under läsåret och vi gick i går. Det hade vi gjort ändå då det var en minnesgudstjänst för pappa. Idag gick han till kyrkan och lyssnade på dagens gudstjänst. Vi gick dit och lyssnade och sedan gick vi hem. Snart har förmiddagen gått och jag har inte hunnit med mycket mer än så, men det ska bli ändringar på det nu.

Ha en fin dag så hörs vi senare.

Follow @smulan820 Intressant? Tycker du om det du har läst? Tryck på gilla knappen 😀 eller pusha vidare

2

Då går denna dagen mot kvällen. Ja kvällen har väl redan börjat men det är nu jag tar kväll. Vilket innebär att jag inte ska göra någonting. Jag har gjort vad jag ska idag. Ja egentligen inte för det finns mer att göra men jag tänker lata mig nu och bara mysa med familjen.

Dagen har sprungit iväg. Kanske beror det på att jag gick upp kl 9 i morse och sedan förberett för kroppkakor. Att jag kunde ligga till 9 var helt otroligt. Benjamin brukar alltid vara uppe tidigt men jag sa till honom i går kväll att vi inte fick gå upp före klockan 9 i dag. Han tog mig på allvar och låg till 9...hahahaha....jag skojade ju bara.

Det var minnesgudtjänst på S:t Elavi kapell idag. Vi gick dit och lyssnade och hörde när de när de sa pappas namn och sedan tände ett ljus för honom. Vi gick till graven efteråt och satte några rosor som vi hade med oss. Det är 3 månader idag som vi hade begravningsceremonin för pappa. Jag förstår inte vart tiden har tagit vägen. Ena stunden så känns det som evigheter som pappa dog och i nästa känns det som om det var i går. Ibland tycker jag att det är helt otroligt att vi faktiskt finns kvar här medan pappa inte finns här. Det känns fruktansvärt tomt.

Ja jag skrev om förberedelse för kroppkakor. När vi kom hem från gudstjänsten så fortsatte jag med mina kroppkakor. De blev klart och vi åt för ca 45 minuter sedan. Gissa om jag sitter klockad här i tv-rummet nu. Helt slut känner jag mig. Ungdomarna är iväg och köper chips och läsk till i kväll men frågan är om man kommer orka någon chips. Inte jag iaf.

Ungdomar? Det känns konstigt att säga det ibland. Jag är så van att säga barn. De är mina barn men några av dom är ungdomar. Herregud vad tiden springer i väg. Om en månad kommer jag till och med ha vuxna barn. Min äldsta son fyller 18 år. Hur kan han vara 18 år när jag bara är 25? Hmmmm.....*ler*...

Jag hoppas ni får en fin och mysig kväll. Sköt om er.

Follow @smulan820 Intressant? Tycker du om det du har läst? Tryck på gilla knappen 😀 eller pusha vidare

Idag vid denna tiden för 9 år sedan så satt jag på neonatalavdelningen och tittade på mina två underverk som låg och solade i kuvösen. De låg inte där för att de var för små för det var dom inte. De var normalstora och föddes i vecka 38+3. De var alltså inte för tidigt födda heller. De låg i kuvösen på grund deras höga värden. Jag är RH-negativ och deras värden gällande Bilirubin var höga. De låg enbart i blöja i kuvösen och hade tuffa solglasögon på sig.


Men innan de kom dit så låg de ju i min mage och det var en mage som jag inte kunde dölja kan jag säga. Kvällen den 3 november så kände jag sammandragningar hela kvällen och jag fick ingen ro nästan. Klockan 7 dagen efter den 4:e november så fick jag åka in till Lund för sammandragningar avtog inte. Pappa körde mig in och de inne i Lund sa att jag skulle få bebisar snart. Pappa åkte hem och jag blev inlagd. Det tog sin lilla tid och orden som jag fick höra efter min dotters födelse stämde inte längre med verkligheten.

 När jag fick Stéphanie så sa barnmorskan att om jag skulle ha fler barn så skulle jag komma in direkt när jag kände sammandragningar för det gick fort med de 3 första barnen jag hade. Med André låg jag i 4 timmar. Robin bara i 2 1/2 timme och med Stéphanie 1 1/2 timme. Många tycker säkert att 12 timmar oxå är kort tid men det tyckte inte jag. Värkarbetet med tvillingarna var ingen lek kan jag säga. Jag fick den ena värken efter den andra men jag öppnade mig inte ändå.

De hade satt in droppet men de hade inte satt igång den så att säga. För de var tvungna att ha den till tvilling två. De tryckte och hade sig men inget hände. Till sist tog de hål på fosterhinnan men inget hände. Då var de tvungna att sätta igång droppet i alla fall och där satte det fart. En kvart efter det så kom det en liten gosse ut som vägde 3220 gram och var 50 cm lång. Klockan var då 16:57. Fem minuter senare så kom det en liten flicka. Hon vägde 2840 gram och var 49 cm lång. Klockan var då 17:03. Mamma och pappa hade hunnit in då så mamma var med och tog emot Benjamin när han kom och när Beatrice var född så kom pappa in och höll henne.

De låg sedan i en vecka i kuvös och en vecka hemma med solning. De blev så bruna och fina. Benjamin fick dock ha blod när han var 1 1/2 månad gammal för hans värden blev så låga. Han var rent askgrå i sitt ansikte och jag kunde inte väcka honom.

Nu är de båda friska och mår så bra. De är stora barnen nu. Hela 9 år blev de idag. Det var meningen att vi skulle sjunga för dom i morse men de var ju uppe långt innan oss. Fredrik jobbade men när han kom hem på lunchen idag så firade vi tvillingarna med tårta och paketer.  De var båda överrens om att de ville ha en pumpatårta. Jag vqar ju iväg hela dagen i går på möte så jag hann aldrig beställa en men tänkte att jag kunde göra en vanlig tårta och sedan fixa med färg och dyligt så den liknade en pumpa tårta,

Jag gjorde tårtan men den liknade aldrig en pumpatårta. Jag försökte hitta rätt färger i affären men de hade ju bara grön. Ingen röd eller orange och svart fanns inte att få tag på. Jag köpte den gröna och sedan tog jag jordgubbssylt och sedan gjorde jag efter Beatrices teckning som hon hade gjort. Det blev inte som den men de blev mycket nöjda med resultatet iaf och det är ju det viktigaste att dom tyckte om den. Iris kom oxå och gratulerade tvillingarna och de blev så glada över presenterna de fick. Av mormor och Lasse fick de 100 kr var. Av Iris fick de kulor, några djur som lyser i mörkret. De kan ha det på väggen samt vars en pyjamas. Av oss fick de kulor, block och pennor samt vars en armbandsklocka.

201111044044

201111044043

201111044046

201111044050

201111044056

201111044086

201111044087

När barnen fyller år så får de välja vad vi ska ha och äta till middag. Jag hade hoppats på att de båda hade kunnat enas om vilken mat som skulle serveras idag men det var ju bara min önskan och ingen lag 🙂

Beatrice önskade sig tacos och Benjamin hemmagjord pizza. Mer komplicerat än så blev det inte så jag kunde uppfylla bådas önskningar. De åt båda med god aptit och det gjorde resten av familjen med.  Alla blev mätta och belåtna. Ändå önskar sig barnen glass nu efter maten.

201111044100

201111044094

201111044095

I morse så ville Robin gå i väg och jag frågade honom varför de skulle gå så tidigt. Det ville han inte. Det var inte rolgit då sa han. Klickan var så tidigt på morgonen så det fanns inga affärer som var öppna, men jag gick med på att de kunde få gå en sväng. Jag frågade han om han hade muggen där det stod världens bästa morfar på, men det hade han glömt sa han. Han skulle ha den på graven och sätta blommor i.

Senare på eftermiddagen så kom Robin igen och frågade när vi skulle gå till pappas grav. Jag hade köpt blommor på Netto och en fin gravsmyckning till graven. Vi gick i väg och jag blev väldigt förvånad när jag kom till graven. Det fanns redan en gravsmyckning där. Jag hann och tänka lite innan jag förstod. Det är ju bara jag som går med blommor på pappas grav så det var ju konstigt att det redan fanns en gravsmyckning där. Sedan såg jag muggen den stod i. Världens bästa morfar. Det var alltså hit ungdomarna gick i morse. Den var jättefin och graven blev verkligen smyckad. Robin hade även ett ljus med sig.

201111044059

Här är den jag köpte på Hemköp. Den var oxå fin tyckte jag.

201111044060

201111044070

Vi hade köpt blommor oxå. Liljorna stod lika vackert som när jag satte dom. De i mitten satte jag förra veckan och de stod lika fina idag. De nya jag köpte är dom längst hit. Jag tyckte det var en vacker färg och den färgen passade in denna helgen tyckte jag.

201111044072

Det har varit en mycket fin och mysig dag. Dock så saknades pappa väldigt mycket idag. Beatrice sa att det var deras första födelsedag som morfar inte var med.  Han finns i våra hjärtan och är med oss vart vi än går.

Jag hoppas ni alla haft en lika fin och mysig dag som vi. Ha en fin kväll.

Follow @smulan820 Intressant? Tycker du om det du har läst? Tryck på gilla knappen 😀 eller pusha vidare

Håkan Juholt är i blåsväder och det är bara hans namn man ser överallt vart man än vänder och vrider sig på internet nu. Många vill att han ska avgå men Juholt själv stannar kvar på sin post. Så låter det just nu i alla fall. Många frågar om han och de andra i teamet kan vinna ett val med den turbulens som har varit och är fortfarande. Ja det tror jag faktiskt att de kan. Jag tror att de kan ha stora möjligheter. Jag hoppas det i alla fall. De blå måste bort nästa val!

Nog om politik. Det är så tråkigt. Jag har städat hela dagen och jag känner mig riktigt stolt över mig själv. Jag har fått undan alla kläder och då menar jag alla! Det var en del kan jag säga. Hela mitt sovrum var överfullt med kläder som skulle vikas och läggas in. Det gjorde idag och jag har även dammsugit hela neder-våningen samt plockat i ordning i pojkarnas rum.

Fredrik åkte iväg med Stéphanie och en kompis till Stépha till Kalmar och hämtade en andra vän till Stéphanie. Kompisen kommer från Västervik och hon ska vara här över helgen. Just nu sover små pojkarna samt tvillingarna. Jag har tre pratande ungdomar i vardagsrummet som pratar och spelar musik. Kompisen har sin pojkvän oxå här men de är lugna och fina alla så det är ju skönt.

Fredrik jobbar i morgon men bara till 13:00. Sen ska vi till kyrkogården och lägga blommor och tända ett ljus på pappas grav. Jag pratade med min bror i går och det blev känslosamt. Han som jag och Diana saknar vår far och tomheten man känner ibland är enormt stor.

Var gång någon av barnen säger att morfar är i himlen så känns det som ett slag i ansiktet. Man vaknar upp för tillfället och får ett AHA. Man blir medveten att pappa inte finns mer. Det vet jag men när någon säger det så blir det så verkligt. Ännu värre känns det när man går in på kyrkogården. Man blir medveten om verkligheten. Pappa finns inte mer och det blir så påtagligt på ett sätt som är skrämmande ibland.

Nu ska jag göra mig i ordning för sängen. Jag kommer att lägga mig med känslan av att jag har varit otroligt flitig och det ska bli skönt och få sträcka ut kroppen under täcket. Jag hoppas ni alla får en fin kväll. Hörs i morgon. Kram kram på er.

Intressant? Tycker du om det du har läst? Tryck på gilla knappen 😀 eller pusha vidare

1

Idag är mitten på denna veckan. Inte klokt, snart helg igen. Fredrik har vakten i helgen så vi ska bli hemma. Idag gick jag till kyrkogården med blommor som jag satte på pappas grav. Det kändes konstigt att gå dit. Jag har varit där tidigare men det har alltid varit med någon men idag gick jag dit själv då Fredrik jobbade och barnen gick i skolan. Det kändes lite vedmodigt att gå igenom kyrkogården. Jag skulle hälsa på pappa och nu fick det bli på kyrkogården.

Jag visste att denna dagen skulle komma en dag då pappa inte skulle finnas mer men jag trodde och önskade att det skulle dröja flera år till. Jag kan inte förstå att jag inte ska få höra hans skämt mer. Skämta kunde han. Var det någon som hade sinne för humor så var det pappa. Han älskade att sjunga fast det blev inte så mycket av den varan på senare tid men han hade planerat att börja igen. Han skulle sjunga Edward Perssons låtar.

Jag kommer ihåg för ett X antal år sedan när jag bodde i Höör. Hur gammal jag var vet jag inte exakt men jag gick i 4: eller 5:an. Jag satt vid en bom intill järnvägen när jag såg mamma och pappa promenera. Just den bilden ser jag framför mig när jag tänker på att mina föräldrar var odödliga, för det var ju det man trodde när man var mindre.

Pappa är borta och han kommer aldrig mer tillbaka, men han finns i mitt hjärta. Pappa var mycket speciell för mig och vi hade ett starkt band mellan oss. Det finns avundsjuka människor som har försökt att ta i sönder det bandet men det har inte gått. Oavsett vad personerna än har försökt att göra. Det är skönt. Pappa visste vart han hade mig och det känns skönt idag. Han sa flera gånger att jag var den enda han litade fullt och fast på och att jag alltid fanns där. Det gjorde jag och som sagt, det känns otroligt skönt.

Sorgen är tung och jag trodde inte att det skulle kännas så här svårt. Man mår någorlunda tycker jag men sedan är det som man trycker på en knapp så gråter man. Det gjorde jag idag på kyrkogården. Man satt där och tyckte att livet var orättvist. Pappa hade så mycket mer att ge. Tyckte jag i alla fall, men högre makter tyckte annat.

Blommorna i hjärtat som jag och mina två yngre syskon köpte då vi urnsatte pappa står lika fint än. Rosorna som vi plockade här hemma stod oxå fint i sin vas. Jag hade med mig en ny blombukett idag och nu så är graven smyckad med blommor.

Ikväll ska vi till Fredriks jobb. De har kundkväll där och man får korv och köpa hamburgare där. Det tänkte jag göra så det blir ingen kvällsmat hemma. Låter bra i mina öron. Jag umgås hellre med familjen än att stå och laga mat. Någon gång är det rätt skönt och bli serverad faktiskt.

Jag har gjort ett nytt armband idag, men jag har bara virkat in pärlorna. Jag har ändarna kvar, men får vänta med dom tills jag får hem sakerna till det. Det är rätt roligt att pyssla. Man får tankarna på annat håll för en stund och det är inte helt fel ibland.

Blomman jag köpte. Rosorna som står nedanför var dom vi lade häromdagen.

Så här ser lyktan ut som jag köpte till pappas grav. Den står inte snett utan det är jag som råkade få bilden sned. Eller fotade snett.

Pappa älskade skördefesten och han urnsattes på torsdagen då det började så smått. Vi lade dit en fin pumpa vid hans grav så han oxå kunde fira på sitt sätt. Pumpan var jättefin tyckte jag. Den såg ut som ett ljus. Nu ligger den ner men ställer man den upp så tycker jag att den ser ut som ett ljus.

Mitt armband som jag har gjort med min Kumihimi platta. Det är med pärlor. Denna är den första jag har gjort med pärlor så det kan bara bli bättre med tiden. Armbandet är inte klart utan jag har ändarna kvar att göra på den. 

Intressant? Tycker du om det du har läst? Tryck på gilla knappen 😀 eller pusha vidare

Det blåser ute och jag som hade tänkt gå ner till stan, men frågan är om jag inte ska vänta med det. Det märks att höstens vindar har kommit, men jag tycker det är tidigt för oftast så brukar faktiskt september månad vara mycket fin. Jag hoppas att det är fint om en vecka iaf.

Jag satt här och tittade på bilder som jag har tagit och där fanns min pappa med. När man tittar på dom bilderna så ser han så levande ut och det var han naturligtvis men han såg ut att må bra och det gjorde han, men ändå så var det något som inte skulle finnas där. Cancern. Det visste man inte om då, men jag anade. Man satt i valet och kvalet om det skulle utredas eller ej. Pappa avgjorde naturligtvis för det var hans liv och hans beslut som gällde. Han ville inte åka in själv och det skulle han definitivt inte göra. Jag lovade att finnas med vid hans sida och det blev han glad för.

Jag glömmer aldrig när vi åkte in för att få bekräftelsen. Vi åker in i sjuktaxi och pappa ligger på en liggande bår. Vi åker upp till avdelningen och jag trodde de skulle sätta pappa i en rullstol där men sköterskan tyckte att det var jobbigt för då fick de ju ta ut liften i korridoren. Ja sa jag bara som om det var den enklaste sak i världen och det tyckte jag faktiskt. Vad har de en lift till om de inte ska använda den?

Pappa fick ligga kvar på båren och sedan blev införda in i ett provrum. Där väntade vi på läkaren som kom rätt så fort ändå. Pappa ville sitta upp för han började få ont i ryggen och läkaren bara pratade på om hans sjukdom. Det skulle sjunka in och jag tyckte bara så synd om pappa. Jag frågade läkaren om tidsperspektiv och det kunde han inte säga. Inte mer än att det handlade inte om år.

Läkaren gick och sköterskan ringde taxin. Något chockad blev jag när vi fick veta att pappa skulle få vänta i två timmar på taxin och jag sa att det är helt omöjligt att pappa kan ligga så i två timmar. Äntligen så tog dom in liften och satte han i en lånad rullstol. Under tiden som vi väntade på rullstolen så tog vi en fika i kafeterian och sedan satt vi där ute i friska luften och pratade om livet. Om pappas liv. Hur han ville ha det och jag lovade honom att det skulle bli så som han ville.

Detta var den 20 juli i år. Fyra dagar senare så dog han. Det är fortfarande så ofattbart och livet kommer aldrig att bli densamma mer. Saknaden är stor och det är fruktansvärt jobbigt ibland. Pappa har funnits vid min sida i 39 1/2 år och helt plötsligt så finns han inte där längre. Bara att hämta barnen på dagis ibland är jättejobbigt för man kommer på samma väg som vi alltid tog när vi skulle gå till pappa.

Varje dag så påminns barnen då jag har hämtat dom för vi brukade alltid gå till morfar efter jag har hämtat dom. De sörjer och de saknar. De pratar och diskuterar och de försöker komma på hur de ska få ner morfar från himlen. Man försöker prata med barnen och vi pratar ofta om morfar. Varje dag i stort sett.

Mina barn bär med sig den sista fredagen i pappas liv i minnet. Det var den 22 juli och vi sitter ute på altanen och pratar om livet och barnen springer och leker. Pappa älskade se barnen när de lekte och han mådde så bra fast han hade börjat få lite ont. Han hade fått morfin tidigare på dagen. Det var första gången och pappa var ju van att ha ont för det har han haft i alla åren, men nu var det mer än vad han tålde. När jag satt där så fick han den andra dosen av morfin men han sa att han mådde bra iaf.

Jag vet att jag har det men jag känner det inte sa han och jag sa att det var ju skönt. Han sa även att han hoppades på att leva i flera år till. Det får vi verkligen hoppas sa jag. Han såg så lycklig ut där han satt och vi satt där en timma cirka för sedan var det dags för pappa att äta kvällsmat och jag skulle hem och göra mat till barnen. Allt var så lugnt och fint. Bara för att några timmar senare vända upp och ner på livet.

Det minne mina barn bär med sig är den glada och lyckliga stunden som vi hade i trädgården vid altanen. Det jag bär med mig är allt som pappa har gjort och allt han gav under den levnadstid som jag fick med honom. Men jag bär även med mig hans 31 sista timmar i livet. Den tid jag satt och vakade över honom utan att ta en enda blund själv. Jag såg hans förändring i ansiktet och jag såg hur livet sakta men säkert rann i från honom. Jag bär med mig bilden dödsögonblicket och jag kan än idag höra hans sista andetag.

Det var jobbigt och det är jobbigt men jag hade gjort det igen om klockan hade vridits tillbaka. Jag lovade pappa att vara med hela vägen och jag kunde hålla det löftet. Det hjälper mig en bit på vägen i dag med min sorg. Alla bearbetar vi sorg olika. Jag skriver ur mina tankar och funderingar. Jag tittar på kort och jag tänder mitt ljus. Pappa finns inte med oss kroppsligt men inom mig kommer han alltid att finnas. Det kan ingen ta ifrån mig i alla fall.

Intressant? Tycker du om det du har läst? Tryck på gilla knappen 😀 eller pusha vidare

2

Vilken bra fråga. Svaret är nog rätt så varierande med tanke på vem man frågar. Enligt mig själv så är jag en mycket omtänksam figur som försöker tänka positivt. Jag har 7 barn i åldrarna 3-17 år, två flickor och fem pojkar. Min sambo är två år äldre än jag och arbeta full tid inom trädgårdsmaskiner och han är även deltids brandman. Själv går jag hemma på heltid och tar hand om hus och hem. Jag älskar att skriva, därför har jag min blogg och i den kan jag svamla till det ordentligt ibland. Beroende på vilket humör jag är på.

Livet har inte alltid varit en dans på rosor och jag har en djup depression liggande bakom mig. Den gör sig påmind ibland men jag försöker hålla mig uppe på vattenytan och jag tycker att det fungerar rätt så bra. Ångest kan jag ibland få men jag har lärt mig att hantera den på ett bra sätt. Jag har som sagt 7 barn och några av dom har speciella behov. Vad de har skriver jag aldrig i min blogg på grund av barnen det rör sig om. De är egna individer och jag vill inte skriva om deras behov med respekt till dom. Alla människor har vi behov av något. Några av mina barn har det bara i lite större utsträckning.

Jag bär med mig en stor sorg i mitt hjärta efter min pappa gick bort i juli i år. Jag och barnen träffade honom i stort sett dagligen så det är mycket tomt efter honom. Det händer att jag skriver ett brev till honom i bloggen lite då och då. Mitt sätt att bearbeta. Samt så får jag ur mig mina tankar och funderingar samt så klär jag mina känslor i ord.

Jag har musik och dans som hobby och jag har börjat med att göra egna smycken. Jag har inte hållit på med smycke tillverkning länge och egentligen vill jag inte kalla det för det i heller, men det är smycken och jag gillar att pussla. Djur och natur är något som står mig varmt om hjärtat. Jag älskar havet och skogarna. Så jag trivs här på ön med andra ord. Vi bor 10 minuter från havet och 10 minuter från staden. Jag har enbart 5 minuter till affären. Vi bor centralt men har ändå det rätt så lugnt och skönt runtomkring oss.

Jag lyssnar på dansband och country. Speciellt country är en musikstil som jag gillar och Dolly Parton är jag ett stort fan av. Jag har sett henne Live i Malmö 200 och i Globen i år. Helt otroligt. Vilken känsla det var att se henne på scenen. Lite av hennes energi skulle man haft.

Det är mycket som ljust och roligt i livet men det finns även lite mörker här hemma hos mig. Ja inte mörker på det sättet men jag kan ibland få ångest och panik ångest attacker och jag kan känna mig rätt så deprimerad. Jag tar en dag i taget och försöker göra det bästa utav den.

Det var roligt att du kom på besök. Du är hjärtligt välkommen tillbaka. Vill du inte missa några inlägg så lägg gärna till mig på Bloglovin eller i följaren här till höger. Jag finns även på facebook och NetWorkedBlogs. Det sistnämnda är också på facebook. Det är alltid bra att komma och hälsa på lite då och då för ibland håller jag även i tävlingar som du kan gå miste om att vinna om du inte tar dig en titt lite då och då. Undrar ni över något så fråga på så ska jag se om jag kan svara Antingen så kan ni lämna en fråga i en kommentar i ett inlägg eller så frågar ni via blogresponse. Man behöver inte vara medlem för att fråga där. Ha det så gott och sköt om er.


Två sanningar att ta i beaktande...

1. Innan du diagnostiserar dig själv för depression eller lågt självvärde, försäkra dig om att du inte bara är omgiven av skitstövlar

2. Gråt aldrig över en person som sårar dig... bara le och säg...
-Tack för att du ger mig chansen... att träffa nån som är bättre än du...

Kram kram

Intressant? Tycker du om det du har läst? Tryck på gilla knappen 😀 eller pusha vidare

1

Sitter och latar mig här vid datorn. Lyssnar på Dolly Parton och försöker samla mig lite. Ska till min samtalskontakt idag. Som alltid står det stilla i huvudet dom gånger jag ska dit och jag frågar mig alltid själv: Vad ska jag prata om egentligen? Det vet jag aldrig förrän jag kommer dit. Nu innan man går dit så tycker jag att jag inte behöver det, men sen när jag sitter där så väller orden ur. Då kan sådant komma upp som jag inte ens visste om att jag ens tänkte på.

Det är skönt att ha en neutral person att prata med och den sista tiden har det verkligen hänt en del. Igår var det 5 veckor sedan min pappa gick bort och det finns mycket runtomkring det. Det är mycket som ska ordnas och det ordnas inte av sig själv. Det går inte en dag förrän tankarna för en bort och det går inte en kväll där jag inte somnar med tårar rinnande ner för min kind. Saknaden är enormt stor.

Sen blir jag påmind om det hela tiden för pappas post kommer ju hit numera. Mina barn har det jobbigt och när de har det jobbigt så brister nästan mitt hjärta bara för den saken. Häromdagen när vi var ute och gick så sa Hampus helt plötsligt: Jag saknar morfar. Man kan göra det när man är ute och går.

Stackars liten. Det är klart man kan göra det. Speciellt när man var van att gå och hälsa på honom efter man blivit hämtad från dagis. Vi pratar ofta om pappa och vi har ett kort på vårt bord i vardagsrummet och där har vi ett ljus som vi tänder. Jag brukar säga till mina barn att det är livets låga som brinner och i den kan man finna tröst. När man ser lågan kan man ägna tankarna till den man älskar som inte finns kvar hos oss längre. Men det är inte alltid det hjälper för saknaden är enormt stor. Det är hemskt att inte kunna finnas till för barnen fullt ut. Vi gör det jag och Fredrik men i den stunden så kan ingen fylla ut det tomrummet som barnen känner efter sin morfar.

Avslutar blogginlägget med att lägga in ett klipp av Dolly Parton. Den låt som är den mest underbara som någon har gjort. Den säger allt plus lite till!

Intressant? Tycker du om det du har läst? Tryck på gilla knappen 😀 eller pusha vidare