web analytics
Gå till innehåll

Jag har alltid älskat att skriva. Det har varit som en terapi för mig på något sätt. Jag har skrivit noveller som jag har funderat på att göra om till romaner, men jag vet inte. DOm ligger fortfarande i min låda. Jag får väl se vad som kommer hända med dom.

Just nu skriver jag om mitt liv. Mitt lilla patetiska liv kan jag tänka ibland. Det var inte så enkelt att börja men idag har orden flödat ur mig. Jag har nu kommit till sidan 28. Det är kanske inte så långt egentligen men för mig är det rätt så långt kommen faktiskt. Jag har inte tagit med allt för en del minnen som jag har flyter iväg när jag försöker ta dom till mig. Dessa minnen kommer förmodligen att visa sig en dag men innan jag kan fånga dom utan att kämpa för det så låter jag dom vara.

Idag så kommer de stora barnen hem. Vi ska röja ute på altanen och de ska hjälpa oss med det. Jag kan inte bära något så under tiden som de röjer där så städar jag inomhus. Ska bli skönt och kunna få det fint på altanen så vi kan sitta där ute de fina sommarkvällarna som väntar. Vi använder ju altanen som förråd i stort sett varje vinter.

Idag så slutar mina två yngsta barn i skolan. De längtar verkligen. Till hösten så går Pontus upp till den stora skolan där Hampus går. Han hade valt Spanska som tillval men han är osäker på om han får det. Tydligen så var det många som har valt just spanska och Pontus var lite sen med att lämna in lappen. Men jag tycker ändå att han borde ha samma chans som alla de andra. Det finns ju en orsak till varför han inte kunde lämna in lappen i tid. Men vi får se. Får han inte spanska så har han valt tyska.

Hampus läser ju spanska i skolan och han tycker att grammatiken är svår men han är ändå godkänd i kursen. Dock så fick han ett toppenbetyg i Engelska. Han är den första i vår familj som får ett A 🙂

Nu ska jag ta hand om min tvätt. Ni får ha en fin dag. Sköt om er. Tänk på at ni är värdefulla <3

Vad väntar runt hörnan? Vad finns där?

Sitter på bussen på väg hem från Kalmar. Har träffat min nya terapeut som kan det här med PTSD. Det var jobbigt. Många tankar som virvlar. Hon frågade mig om jag kände mig trygg i rummet. Ja sa jag. Kan du säga: Jag är trygg i rummet? Frågade hon. Jag kunde inte ta orden i min mun.

Vi gick igenom hur en traumatiserad hjärna fungerar och hur den får en människa att reagera som lever med PTSD.

För en liten stund kände jag mig normal. Jag förstod varför min hjärna får mig att reagera som den gör. Hur den får mig att känna. Hur den ger mig fel signaler. Efter en kort stund så sitter man på nålar igen.

Efter en timme så kände jag mig totalt slut. Jag fick huvudvärk, öron som sköljde igenom kroppen. Känner mig just nu nollställd. Ska bli skönt o komma hem. Nästa gång kör vi i 90 minuter. Tror det går bra. Jag kan bara må bättre. Terapeuten är dessutom mycket bra och trevlig. Hon är förstående och hon vet vad hon pratar om. Det känns tryggt

Jag är en kvinna med mycket rikedom i mitt liv. Jag har fått sju underbara barn och fyra små troll till barnbarn ❤ Ett femte på väg 🥰

Jag har många gånger funderat på vad jag har gett min familj, mina vänner. Har även ibland funderat över vad jag betyder. Gör jag någon skillnad?

Min familj och mina vänner gör skillnad för mig. Jag väljer mina vänner med omsorg ❤ Hellre några få bra än många bekanta.

Igår var det mors dag och jag blev firad som aldrig förr. Fick många fina presenter. Rent för många och rent för dyra. Jag var glad som fick ha mina barn runt mig en dag som denna. André saknades dock. Han är på Gotland med sin lilla familj. Tur att facetime finns 🥰

Det blev go mat, go fika och gott kaffe att mumsa på 🥰

Bland alla fina presenter fanns en scrapbook som flickorna hade fixat med under veckan. Så fint gjort ❤ Foton på barn, familj och vänner. (Några sidor finns med bland fotona längst ner)

Boken började med beskrivning på egenskaper om mig från barn, barnbarn, man och Goa vänner och mamma och syskon. En bok som verkligen fick sin plats i hjärtat ❤ Den tar man fram de dagar då man som bäst behöver den ❤

Tack till alla underbara barn för en superfin dag. Den kommer jag leva länge på. Älskar er alla ❤ Även er som finns i min vardag på ett eller annat sätt ❤❤❤

Varm kram till er alla.

Sitter här och tänker tillbaka för 15 år sedan. Vad som hände då, hur jag mådde och mina tankar om framtiden. Jag var 33 år gammal och var ensamstående med 5 barn. Den äldsta var 9 år och de två yngsta var 6 månader gamla. Barnen hade jag ensam på heltid. Det fanns inga närvarande pappor utan jag klarade av mina barn själv. Det var jobbigt ibland att få allt att gå ihop men jag gjorde mitt bästa.

Jag hade legat inlagd på den psykiatriska avdelningen 2 gånger denna vår och jag försökte läka inombords. Jag fick gå och samtala två gånger i veckan och försökte hålla alla gamla spöken borta. Det var inte så enkelt.

Jag hade några fina goda vänner som stod bakom mig och hjälpte mig att komma framåt. Sakta men säkert. Det var tre fina kvinnor som verkligen visade sig vara bland dom bästa vänner man kunde ha. Carina var en bland dom. Hon var den som fick mig inlagd första gången. Mina barn tog hon hand om. Ringde varje kväll för att höra hur det var.

Helen är en annan vän som fanns där under min svåra vår. Hon lyssnade och vi träffades i stort sett varje dag. Våra barn lekte tillsammans. Vi var ute på lekplatsen och hade vår lilla fikakorg med oss.

Mia är den kvinna som fick mig inlagd den andra gången år 2005. Stackaren pratade med mig i under flera timmars tid och försökte få mig på andra tankar. Under denna tiden hade vi inte ens träffats en enda gång. Vi hade pratats vid i telefon bara. Flera gånger under en vecka och rätt så långa samtal. Vi kunde prata om allt möjligt. Mia är lite äldre än mig men för mig är åldern bara en siffra. Vi kunde byta många upplevelser med varandra.

Mia bor i Boden och henne träffade jag första gången för 14 år sedan. Året var 2006 och jag och Fredrik åkte upp till Umeå och sedan tog vi oss därifrån till Boden där jag fick träffa denna underbara kvinna för första gången. Vi stannade några dagar och sedan åkte vi hem igen.

Tyvärr så har vi inte träffats sedan dess men vi har fortfarande kontakt. Jag skulle vilja ta hela min familj och åka upp en vecka på sommaren på semester och träffa henne igen. Fast vi inte träffas så räknar jag henne som en bland mina bästa vänner!

Carina finns tyvärr inte längre ,men hon finns med mig i min vardag ändå. Hennes goda råd, hennes positiva syn på saker och ting försöker jag ta fram när det är som svårast. Helen pratar jag sällan med men hon finns med mig här ändå. Jag kan känna hennes styrka och varma kramar. Sen har vi då lilla Mia. Hennes ärliga och raka åsikter kan jag höra när jag som bäst behöver höra dom.

Man behöver inte många runtomkring sig. Det gäller att hitta guldkornen. Jag har gjort det!

Sedan har jag en bästa vän till som verkligen har stått bredvid mig och visat sitt stöd. Det är min man Fredrik. Han har stått ut med mig i 15 år. Det är inte klokt. Vart har denna tiden tagit vägen?!

Vad har jag då lärt mig?

Ja har man bara rätt folk runtomkring sig så kommer man långt här i livet. Få bra vänner är så mycket bättre än många bekanta. När man blir sjuk så ser man verkligen vem som är ens rätta vänner. Många föll bort den våren 2005. Kvar stod dom äkta vännerna.

Mina tankar om framtiden

Jag har fått veta att jag har en psykoterapeut tilldelad. När jag ska börja min behandling vet jag inte än. Jag har försökt att läsa vad PTSD är för något och det är en diagnos som jag känner stämmer. Vi ska gå igenom mitt liv under ett visst antal träffar. Det känns nervöst men samtidigt förväntansfullt. Jag vill bli kvitt många hjärnspöken. Jag vill grusa dessa människor som gjort mig illa. De är inte värda att ha i ens vardag. De finns inte här personligen men minsta lilla sak kan väcka dom till liv och det känns som att man står där ännu en gång. Som då det hände.

Under min uppväxt så fick jag höra att jag ljög om vad som hände. Varför skulle jag ljuga? Av vilken orsak? Det var inget att skryta om precis. Jag kan inte förstå hur de tänker. Men det får stå för dom. Jag har i alla år stått på mig. Jag har inte backat utan sagt vad som hänt oavsett vad andra tror. Kanske är det just därför som folk väljer att tro att man skryter. Det är så sjukt tänkande faktiskt.

Jag är 48 år gammal. Ibland känner jag mig som ett litet barn. Osäker och fruktansvärt nervös. Ångest som tilltar och är jag inte på min vakt så kommer panikattacken. Den kan komma ändå. Just nu så är det bättre med det. VIsst kan jag få ångest men inga attacker än så länge. Dock så står jag kvar på min tilldelad medicinering. Förmodligen så är det ju därför som jag mår så bra som jag gör.

Nog tjatat för denna gång. Har du orkat läsa hela vägen ner till slutet så har du varit otroligt duktig 🙂

Sköt om er!

Jag går på små rosa moln av förälskelse. Orsaken är en underbar liten flicka som jag blev farmor till i natt kl 04:42. Hon vägde 3495gram och är 50cm lång 🥰

Jag har längtat efter denna dagen. Planerat att åka till Gotland. Sen kom corona. Tänkte att det kanske inte är värt att åka över till Gotland. Tänk om man drar med sig smitta dit?! Hade aldrig kunnat förlåta mig själv. Sen igår så pratade vi om det och tänkte att det kanske går i alla fall. Letade efter avgångar och vad det skulle kosta. Då får jag veta att man inte får köra längre än två timmar inom Sverige. Regeringen har fastställt det. Hade ingen aning om det. Med det så var det bestämt. Det blir ingen resa till Gotland 😪😪😪

Sedan går man ut här i Borgholm och ser massor med stockholmare här. Som inte bor här utan har åkt hit över långhelgen. Gäller inte färdsträckans tid 2 timmar hemifrån alla i Sverige?

Tycker det är så respektlöst. Det gäller alla som träder över de regler som är satta!!!

Men hur det än är så kan ingen ta ifrån mig glädjen över ännu ett barnbarn ❤ Jag är i sjunde himlen, men visst är jag ledsen över att inte få kunna hålla henne. Pussa på henne och bara få kunna viska i hennes öra att hon är älskad ❤

Lilla Alizia som är 2 1/2 år är alltså storasyster nu. Lilla skruttan ❤ Underbart ❤

Ett stort GRATTIS till min äldsta son och svärdotter för ert andra välskapt barn. Älskar er alla ❤

6

Dagarna springer iväg. Redan mitt i veckan. Har landat efter händelserna i helgen. Fredrik har fyllt 50 år och det firade två av våra bästa vänner med en övernattning på Grimsnäs herrgård som ligger i Småland. Jag har tur som är gift med Fredrik för jag fick följa med 😉

Helt underbart ställe. Så fridfullt och gemytligt. Underbar natur, ägaren var supertrevlig. Maten var gudomligt god.  Det var längesedan som jag åt så god mat!

Vi hade så trevligt med dessa två fina vänner. Tänk att bara kunna sitta ner och ta det lugnt och prata utan att bli störd av något. Fredrik visste inte om att vi skulle till Grimsnäs herrgård. Han trodde att vi skulle hem till Laila och Christer och vara där över  natten. Men ack så fel han hade. Laila och Christer planerade detta i hemlighet. Jag fick veta och mina döttrar visste. Det var rätt så roligt och se hans min när han förstod att vi skulle övernatta på denna herrgård. När han fick nyckeln i sin hand så trodde han att det var dags för tipsrunda hahaha.

Vädret var blandat med regn och sol. Vi kunde ta en promenad i skogen intill och få njuta av det vackra vädret samt denna underbara natur. Jag hade kunnat bo där på heltid!

Jag kan verkligen rekommendera detta ställe. Jag kommer åka hit fler gånger. Läs mer om stället här

Nedan ser ni lite bilder från helgen. 

Laila och Christer hade tänkt på allt. De hade till och med med sig picknicksmat som vi satt och åt uppe i allrummet på herrgården. Regnet slog mot rutorna så det blev att sitta inomhus. Men det var mysigt.
Maten var som sagt hur god som helst. Jättefint upplagt och maten var utomordentligt fint kryddad.
Här är huset som vi bodde i. Det var flera rum men vi var dom enda som hyrde på ovanvåningen. Egen toalett fick man med.
Man kan även hyra en lokal här och ha sin fest på. Födelsedag eller bröllop. Eller varför inte bara en fest i allmänhet?! Blir man några stycken så är detta ställe perfekt för sammankomst.
Naturen runtomkring herrgården var helt underbar. Jag älskar djur och natur och här fick min själ lite lugn och ro. Man stannade upp och andades in den friska luften. Helt underbart!

Jag är så otroligt tacksam över denna helg som varit och det är Laila och Christers förtjänst. Det händer inte så ofta som jag och Fredrik kan åka iväg själva och sedan få kunna dela dessa dagarna tillsammans med fina vänner är ett stort plus. Tack underbara ni för dessa dagarna <3

Sitter ute i trädgården och njuter. Ja inte av det soliga vädret för det har vi inget men det är inget snöblandat regn som det var häromdagen. Inget som varade länge men det kom tillräckligt för att jag skulle tro att våren var långt borta.

Våren börjar blomstra. Äppelträden börjar knoppas och tulpanerna blommar. Så härligt!

Jag har haft två av mina barnbarn här hemma sedan igår. Vi har sett på Shreek och Greta Gris. Dom sov hos mig i dubbelsängen och i morse fick dom frukost på sängen ☺

Vad har ni hittat på med då? Hur är vädret hos er?

Prishöjningen på plastpåsar infördes den 1 maj i år. Anledningen är bland annat för miljöns skull. På grund av höjningen så ska det förhoppningsvis minska nedskräpning i vår natur. Om priset höjs säljs det förhoppningsvis mindre plastpåsar. Affärerna skriver på skyltar med frågan: Behöver du verkligen en plastpåse?

Butikerna säger att de tänker på miljön. Hur? Det är dom som tar in en massa plastpåsar. I mina ögon så tjänar dom på att sälja sina plastpåsar. Höjningen är 3kr för vanlig kasse medans fruktpåsarna har en höjning på 30 öre. Tidigare kostade en kasse 2kr och fruktpåsarna var gratis. Idag så får butikerna sätta de priser de vill ha.

Bilden är tagen på ICA i Nybro och där kostar en kasse 6:50kr.

På ICA i Borgholm så kostar en kasse 7kr och en fruktpåse 38 öre.
Ägaren tjänar alltså en del pengar på att sälja plastpåsarna.

Hade butikerna tänkt på miljöns bästa så hade dom slutat att ta in alla plastpåsar o h kört med papperspåsarna samt flergångspåsarna. Säljs det inga plastpåsar så kan vi inte köpa några. Logiskt tänkt, eller hur?

Ja det är mina tankar och åsikter om försäljningen på plastpåsar!

När jag var barn så var jag mycket mobbad. Det var både fysisk och psykisk misshandel. Skrämmande då jag enbart gick i tredje klass. Det var där allt började och sedan fortsatte det fast jag blev äldre. Än idag kan jag få ont i magen och känna obehag när jag kommer till en skolgård för barn är samlade. Ska det någonsin gå över?

Att komma på ett föräldramöte är också en sådan sak som gör att jag kan känns mig illa till mods. Jag känner mig inte trygg.

Att bli mobbad för sitt utseende eller för de hobbyn man har är något som förföljer en i resten av ens liv. Jag fick ofta höra hur ful jag var. Jag var dessutom en hora som låg med äldre farbröder bara för att jag som 14:åring dansade gammeldans. Det var ett rykte som en kille spred på hela skolan. Han tillhörde dom tuffa eleverna och jag var någon som simmade i smutsen på marken.

Det är oerhört viktigt hur man som människa bemöter andra människor. Allt man gör sätter spår hos andra.

Idag så har jag fortfarande svårt att lita på folk. Jag har alltid en tanke i mitt huvud att när någon gör något snällt så undrar jag vad dom har för baktankar. När kommer deras hån?Kommer slaget att komma? Förnedringen? När kommer den?

Jag har inte många vänner och det är självvalt. Dom jag har står mig varmt om hjärtat. Dom litar jag på till 110%!

Ibland undrar jag hur jag hade varit som människa om jag inte hade fått uppleva allt jag har fått under dessa 48 år. Varr i livet hade jag stått?

På sätt och vis så är jag ändå glad över att fått denna vägen vandra. Jag har en helt underbar familj som jag älskar över allt annat. Min familj är en dyrbar skatt! Jag är lyckligt gift med en man som älskar mig för den jag är. Med tanke på vad jag har så kan jag inte vara helt värdelös. Än finns det hopp!

Det gäller att sakta men säkert gå framåt i livet. Vem vet vad som väntar runt nästa hörn?

Sitter i träningslokalen på Malkars i Nybro efter ett arbetspass för magen. Måste träna upp musklerna i magen. Efter sju graviditeter varav en tvillinggraviditet så behövs det. Jag tränar för hälsan. Måste få ner mina sockervärde och jag är på god väg. Bra mat och motion så når jag mina mål.

I december månad så låg mitt HbA1c på 48. För mycket med andra ord. I mars månad låg det på 44. I förrgår tog jag nya blodprover och såg idag att värdet har sjunkt ytterligare. Idag ligger det på 40. Mycket bra värde. Jag är nöjd och faktiskt stolt över att jag faktiskt har fått det att sjunka.

Att vara diabetiker och tänka på allt vad man stoppar i sig är jobbigt ibland, men när man ser att ens leverne faktiskt ger resultat så blir man ännu mer motiverad.

Jag är i Nybro som sagt. Har hjälpt min son och umgåtts med mina barnbarn. Inte så mycket som jag skulle vilja dock. De går på dagis och träffar kompisar och det är så det ska vara.

Sover hos min dotter och hennes sambo så jag har umgåtts lite med dom med. Inte så mycket då de jobbar men lite prat har det blivit. Det är med min svärson som jag är på Malkars med ☺ Min dotter tränar thaiboxning i Kalmar. Min son skulle också med och träna egentligen men han hade ont i huvudet. Kanske kan det bli en sväng i morgon med.

Nu dröjer det inte länge förrän jag blir farmor ännu en gång ☺ André och Angelica ska snart få sitt andra barn. Har barnmorskan rätt så blir det en liten flicka ☺ Jag längtar ❤

Jag hade planer att åka över men tror att jag får vänta med tanke på smittorisken för corona 😪 Det viktigaste är att dom är friska och att barnet mår bra.

Idag blev det en tur genom parken med valparna med Stéphanie. Underbart väder. Idag blev det shorts för hela slanten ☺

Ha en fin kväll mina vänner ❤

%d bloggare gillar detta: