web analytics
Gå till innehåll

Har haft en liten minisemester med Fredrik, Nellie, Sebastian, Pontus och Beatrice. Vi åkte och gästade Beatrice i Göteborg. Haft fina dagar tillsammans med dom. Vi har varit på olika lekplatser där barnen har fått springa och leka. Idag åkte vi in till stan och gick i parken Trädgården. Vilken underbar park. Dit ska vi gå när det är sommar. Kan tänka mig att det är vackert där då.

Vi har ätit ute, fikat och sett en massa vackra blommor. Naturen är så vacker. Synd att det finns folk som förstör den.


Sitter i bilen nu och är då på väg hem. Passade på att göra min hemuppgift. Ska ju lyssna på förra veckans session. Den väcker många tankar. Jag vaknade I morse efter drömmar som gjorde allt för att hålla sig kvar. Det går i perioder det där med drömmarna. Jobbigt dock...för jag vet aldrig när dom slår till. Ibland vaknar jag kallsvettig och orolig. Sömnen blir lidande. När I hela fridens namn ska det bli bra???

Har börjat med en behandling som heter EMDR och det kunde bli så att drömmarna kunde komma tillbaka...eller bli lite värre. Jag hade hoppats på att skonas men nej då! Jag ska på ännu en session I morgon men sedan blir det uppehåll i två veckor. Min terapeut ska på semester. Hon ska till Nepal. Jag är inte alls avundsjuk 😉 hahaha. Men det är henne väl unnat!

Jag hoppas att ni har det bra. Sköt om er. Kram kram ❤️

Det har varit ett rån i lilla Ljungbyholm i Kalmar. Det är inte klokt. Man blir mörkrädd när man läser nyheterna. Det är mord, våldtäkter och rån och det är bara något av allt sjukt som händer.

I Västerås sköts en ung 20-åring till döds. Det var inte så längesedan vi hade dödsskjutningar i Kalmar. Det är så tragiskt. Många gånger så är det gängrelaterat och det är många oskyldiga människor som får lida. Fruktansvärt!

Man har bara ett liv. Varför vill vissa människor ägna sig åt olagligheter? Att bara tänka tanken på att nu ska jag gå ut och möta någon och sen göra det. Vad är det som rörs runt i huvudet på en sådan människa? Jag förstår inte det. En annan får dåligt samvete för minsta lilla.

Ja...Det är en sjuk värld vi lever i. Men visst...den kan vara fin med.

Nu är det höst. Det blåser och regnar om vartannat. Precis så som hösten oftast är. Den bjuder på många vackra färger. En liten fröjd för ögat. Det är nu man skulle bott vid en skog. Det hade jag kunnat göra året runt i och för sig. Älskar naturen!

Sol, hav och vatten. Det passar mig. Då bor jag på rätta stället, ändå så tänker jag ibland att jag vill härifrån. Jag har bott här i 17 år och det känns ibland som att jag bara stampar på samma plats. Jag kommer ingenstans. Men så tänker nog dom flesta. Men visst trivs jag här annars Men någonstans så känns det som att det inte blir bättre än så här...o när allt inte är bra hur kommer det då att bli?

Snart fyller mina tvillingar 20 år. Vart har dessa år tagit vägen? Benjamins lille son Liam blir snart 2 år. Liten blir stor. Härligt! Dagarna går och vi med den. Jag vill bromsa tiden lite. Det är så mycket man vill men som man inte kommer hinna med under en livstid så det gäller att prioritera. Jag skulle vilja ut och resa. Ta del av andra länders kulturer, äta deras nationalrätt...men det förblir nog en dröm. En av dom stora drömmarna är en Eruropasemester. Åka från land till land i Europa. Visst låter det spännande och roligt?!

Då har jag fått lite järn intravenöst. Jag frågade hur lång tid det skulle ta för att få i sig den påsen. En kvart blev svaret.

Hmmm...en timme senare så var det fortfarande inte klart. Men jag klagar inte. Det var ändå rätt så skönt. Jag låg i ett rum med lampan släckt. Kunde inte göra så mycket annat än att vila ögonen. Nu är det bara att vänta tills jag känner effekt av det här. Ska bli skönt och slippa att vara då trött hela dagarna.

Ja...nu är det vintertid. Jag förstår inte varför vi inte kan ha sommartid året om. Varför ska det bli mörkare tidigare på kvällarna under vintertiden? Man är ju trött redan som det är. Det är grått och trist ute nu. Jag vill ha sommar igen!

Igår var jag på terapin. Jag har sagt det innan men det är värt att säga det igen. Jag har världens bästa terapeut. Jag som har så svårt att lita på folk litar på henne. Under sessionen kan jag prata utan att bli dömd. För ibland när jag säger vissa saker dömer jag mig själv för och är då rädd att andra med ska göra det. Men ibland kan jag inte låta bli att undra och fråga i mitt stilla sinne: Hur ser andra människor på mig? Ser dom på mig med samma ögon som jag ibland själv ser mig som? Då är det inte roligt.

Idag har jag gjort lite hemma. Tagit disken och städat hallen. Har till och med haft lite ro i kroppen till att lägga puzzel. Det är inte illa.

Jag hoppas att ni har det bra. Sköt om er. Kram kram!

2

Att ständigt vara orkeslös tar på krafterna. Det är ingen trötthet som man kan sova bort. Mitt järnvärde är rent för lågt så även mitt blodvärde. Jag har fått göra en koloskopi samt rektoskopi undersökning för att utesluta cancer. De kunde inte se några tumörer tack och lov så jag står kvar på samma ruta.

Min kropp tar tydligen inte upp järn som det ska. Varför?

Ja det är ju då frågan. Jag fick lämna nya blodprover och värdena hade sänkt sig lite till. Läste på 1177 att jag ska få järn intravenöst. Hjälper det att hålla det på den nivå den ska ligga på eller sjunker det sakta men säkert igen?

Jag hoppas på att få komma till min läkare snart.

När jag var och tog blodproverna så frågade sköterskan mig: Du tycker inte om det här? Mitt svar blev: Nej det gör jag inte. Hennes replik blev som många andras: Men du har ju så fina kärl!

Hur mycket spelar det roll tycker hon? Jag tycker inte mer om det för det! Långt därifrån! Sen att det kanske underlättar för dom om de ser ett fint blodkärl framför sig är en sak!

Ja ja...men jag ska inte gnälla. Det kunde varit värre. Jag kunde ju haft ett blodkärl som de hade haft svårt att hitta och göra allt så mycket svårare och jobbigare 😉

God natt och sov gott ❤️

Nu har det snart gått 2 månader sedan Sally blev opererad och fick bort den stora aggressiva tumörknuta på buken. Idag är hon pigg och full av liv igen. Så skönt ❤️ Hon är lycklig över att fått slippa tratten runt huvudet.

Ens djur är ju som ens barn. Sally är ju min första och äldsta hund. Hon blev 8 år i slutet av september och har förhoppningsvis flera år framför sig.

Har ni egna djur? Vi har några katter med. Dom är ju speciella dessa kattdjur. Vill dom inte så gör dom det inte. Dom vet vad dom vill kan man säga ☺️

I går på terapin så passerade flera olika känslor igenom min kropp. Min terapeut betonade på passerade. Jag tänkte efter och visst var det så. Dom obehagliga känslorna stannade inte kvar. Gårdagens session gjorde mig så trött så jag la mig redan klockan 20 igår och sov till 06 idag. Jag kommer inte ihåg att jag har varit vaken. Dock så vaknade jag tung i mitt huvud. Smått huvudvärk som gick ner till ögonen. Idag blir det att ta det lugnt. Måste förbereda för undersökningen i morgon. Då är det dags för koloskopi. Jag får bara äta flytande föda. Måste ha koll på mitt socker så det inte sjunker.

Jag ska försöka reflektera över gårdagens session. Hitta svar på de frågor som kom upp. Dom finns någonstans inom mig.

När jag tänker på vad som kom fram under gårdagens session så inser jag att jag litar på min terapeut. Det är kanske en självklarhet för många...för några i alla fall,  men själv har jag så svårt för att lita på andra människor. Det finns ingen annan som vet om det jag har berättat för hon är den enda. Känns konstigt att det finns någon som vet så mycket om mig. Så personliga saker. Ja, hon är ju terapeut och hon har säkert hört många personliga saker så för henne är det inga konstigheter men för en annan så känns det som att jag lägger mitt liv i hennes händer. Litar på att hon ska guida mig ur den mörka fängelsehålan som jag ibland kan känna att jag sitter inspärrad i.

Det känns skönt att det finns människor som inte dömer en för det man varit med och framförallt så är det skönt att veta att det finns någon som tror på mig.

Nu ska jag ta en kopp kaffe, sen blir det affären så jag kan löpa soppa. Det enda jag kan äta idag. Jag önskar er en superfin dag. Sköt om er ❤️

Sista dagen för denna veckan. Försöker komma ihåg vad jag har gjort i veckan men ärligt talat så gör jag inte det. Inte i skrivande stund. Jag har nog varit stressad en del i alla fall. Då brukar det bli så här då.

Ja gårdagen kommer jag i alla fall ihåg. Vi storstädade sovrummen på ovanvåningen samt toaletten. Ska fortsätta idag med att ta hallen och trappan ner. Sedan har vi bara nedervåningen kvar. Skönt med höststädning.

Ja att det är höst märker man av. Det blåser och regnar mestadels och kallt är det. Vi närmar oss vinter. Ingen årstid som jag är så förtjust i. Det kan vara vackert om dagarna men jag tycker inte om snö! Dock så kan jag ändå ibland tycka det är skönt att promenera i det. Säger emot mig själv, jag vet. Det är mestadels kylan och mörkret som jag har svårt för.

I veckan som kommer så är det som vanligt terapi på måndag. EMDR gör vi nu i stället för prolonged exposure. Det är stor skillnad på dom. I EMDR så är det ögonrörelser medan man återberättar ett minne i prolonged exposure. I EMDR kan mycket komma til en. Minnen som samlas i ett rum kan man säga. Flocken vallas in.

På onsdag ska jag på endoskopi. Inget jag längtar efter precis men tycker samtidigt att det ska bli skönt och få det gjort. Nu tror jag inte att det är några konstigheter där men skönt och få det bekräftat.

Det är det som händer i veckan. Vad jag vet om just nu. Det kan komma att ändras. Det är sådant man aldrig vet.

Jag hoppas ni får en fin dag. Kram på er!

Vaknade tidigt i morse. Klockan var strax innan fyra. Dagen har varit lång. Ärligt talat så har jag inte gjort så mycket mer än tagit disken samt lagat mat. Jag behöver ta det lugnt. Jag gör kanske inte så mycket men att gå med inre stress gör att man förlorar mycket energi. Behöver ladda batterierna så att säga.

Om en vecka ska jag på en endoskopi. Med det så innebär det en annorlunda kost för mig med start idag och 5 dagar framåt. Dom två sista dagarna ska det vara en annan mat. Det är svårt det här med maten. Jag är diabetiker och ska äta sådant som jag i vanliga fall undviker just på grund av diabetesen. Mitt socker skjuter i höjden för att sedan dala ner till 3. Jag blir trött och det är jag ju redan innan. Idag har jag legat utslagen på sängen den mesta av tiden.

Vad det börjar bli kallt om dagarna nu. Solen värmer inte så mycket. Mina leder känner av kylan. Men jag ska inte klaga. Det har varit värre!

Jag hoppas att ni alla har det bra. Önskar er en fin kväll!

Det finns dagar där man vaknar till en ljus och fin dag. Man kan nästan höra fåglarna sjunga fast man vet att dom inte är där utan dom är smarta nog och flygit till varmare breddgrader.

Dock är det tyvärr inte många sådana dagar som jag har i mitt liv. Istället så vaknar jag till en dag där jag känner mig som den mest värdelösa människan genom tiderna. Jag kan inget, jag gör inget. Inget värdefullt i alla fall. Att känna att man inter värd något svider. Känner mig så tjatig som bara gnäller om allt och ingenting. Idag är det en tråkig dag. En lång dag som jag måste ta mig igenom. Orka ta mig igenom.

Ibland känner jag att jag går med ett stort kliv framåt. Glad över att känna att jag faktiskt kan. Men vad hjälper det när man en stund senare knuffas tillbaka minst tre??? Jag bara undrar?! Besvikelsen blir stor då man först trodde att man klarade av något men sedan inser att Nej...Det gjorde jag inte. Det är som att det sitter en på axeln som hjälper till att ta ner mig från den höga hästen. Allt för att påminna mig om att jag inte ska tro att jag är något. Eller någon.

Jag är en sak! Det är så det känns. Den känslan föddes när jag var tillsammans med min före detta man. Jag var inte värd något. Inte mer än en värdelös sak som man har ståendes i någon vrå. En sak som man inte ser så väldigt ofta men någonstans i huvudet så vet man att den finns. Den kan ju vara bra att ha. Då på den tiden så var jag en sak som kunde bli behandlad som han ville. En sak som plockades fram när....Ja...när han tyckte att jag behövdes straffas för något...vilket var ofta.

De känslor jag hade då kommer idag smygande tillbaka. Det är något i min vardag som påminner mig om dom...som idag. Ibland vet jag vad som triggar igång det och ibland inte. Jag kan stå i en kö till kassan i affären. En viss parfym eller en viss rökdoft kan göra sig till känna. Viss mat kan vara triggade.

När jag hamnar i dessa svackor så har jag varit stressad inombords. Jag är mer mottaglig för det negativa då. Speciellt tankarna jag har om mig själv. Jag är som jag känner mig tycker jag...Värdelös, egoistisk och patetisk...för att nämna några.

Men...Jag ska försöka vända dagen till en bra dag. Ska ta det lugnt och ta dagen som den kommer. Dagen behöver ju inte sluta som den började!

Tidig morgon. Vaknade och har inte kunnat somna om. Lika bra att gå upp. Det kan vara skönt o vara den som vaknar först och går upp. Det är så tyst. Man får tid att tänka och bara vara.

Igår gick vi till hundrastgården med hundarna. Dom älskade det. Dom sprang runt och lekte. Det var roligt och titta på dom.

I lördags hade jag besök av min bror, hans flickvän och hennes son. Robin med familj samt Stéphanie var också här. Vi åt en god middag och sedan satt vi och pratade. Det var en mycket trevlig dag. Jag hade fyra av mina barnbarn här så jag passade på att njuta ☺️

Idag ska jag in till Kalmar. Ska på min terapi igen. Sedan blir det upp till min dotter Stéphanie.

Jag hoppas att ni har det bra. Önskar er en fin dag ❤️

%d bloggare gillar detta: