web analytics
Gå till innehåll

1

Mina tre yngste pojkar utanför dagiset. Det är Hampus till vänster. Benjamin i mitten och Pontus till höger. Det är fin fina pojkar jag har!

Vilket väder det har varit. Jag var med och lämnade barnen i morse till skola och dagis, sen gick jag hem och fixade lite. Sen gick jag ut i det "fina" snöovädret. Gick upp en sväng till pappa och pratade bort en stund. Sen hämtade jag Benjamin för han ville hem. Han mådde inte så bra sa han. Jag tror han mest ville hem 😉 Han hann gå klart skolan iaf.

Vi gick ner till stan för jag skulle posta paket som jag hade med mig. Sen gick jag några ärenden till pappa och sen gick vi hem. Var hemma lagom en halvtimma, sen var det dags att gå ut igen och hämta Pontus och Hampus på dagis. Det var där som bilden kom till 😉

Jag har hängt upp julgardiner i köket. Sent ute i år men det spelar ingen roll. Julen är tillräckligt lång iaf. Jag har städat i skåpen i köket med. Skönt att ha det gjort för det tillkommer alltid en massa under December månad. Jag förstår inte varför.

Snart är min kväll gången. Ska natta min kudde tror jag. Ha en fin kväll!

Intressant? Tycker du om det du har läst? Tryck på gilla knappen 😀 eller pusha vidare

Jag har precis storgråtit. Tårarna bara rann på mina kinder och jag kunde inte sluta. Jag satt och åt frukost och tittade på världens adoptioner på Tv4 Fakta. Helt underbart. En ung tjej i tonåren var gravid och kunde inte göra abort. Hon ville först behålla barnet men bestämde sig sedan för att adoptera bort barnet till en familj som redan hade ett barn. De hade tagit emot en liten pojke då han var 3 dagar gammal, men när han var 3 månader så ville den biologiska pappan ha barnet så de var tvungna att lämna ifrån barnet.

Nu skulle de få en bebis till och när förlossningen var klar så satt tonåringen med sin lilla dotter. Hon grät och det kändes svårt för henne, men hon lämnar ändå ifrån sig barnet.

Det var så rörande och man kände att man bara ville krypa in genom tv-rutan och krama henne. Denna vackra varelse som inte var egoistisk. Det hade nog jag varit om jag ska vara ärlig. Jag hade aldrig kunnat ge bort ett av mina barn som jag har burit på. Det är jag helt säker på. Men det är skönt att det finns mindre egoistiska mammor som kan göra det. Det finns så många som vill ha barn men som inte kan.

Idag snöar det...igen. Det blåser och det är fruktansvärt kallt. Tur man ska vara inne idag. Iaf just nu. Ska till stan o göra lite ärenden senare innan barnen ska hämtas. Inget roligt väder att gå i men vad ska man göra när man måste.

Läste i Ölandsbladet att vår statsminister befann sig här på Öland i måndags. Han hade åkt till Färjestaden. Det var ju tur att man inte åkte dit där den dagen. Man kan inte låta bli att undra vad han gjorde här på ön egentligen. Men det får man väl läsa vidare om. Om man nu är intresserad och lite är man ju. Det får man ju erkänna. Nyfiken i en strut...jag vet 😉

Ha en bra dag!

Intressant? Tycker du om det du har läst? Tryck på gilla knappen 😀 eller pusha vidare

1

Vi har många som fyller år i december i familjen och släkten. Pappa firade vi den 4:e december. Då blev han 76år. Den 10 December var det dags för min äldsta son André. Han blev 17 år.

17år????????   Vem har stulit dom andra åren????

Ja tiden springer verkligen i väg. Den 10 December för 17 år sedan var jag 21 år gammal och väntade mitt första barn. Jag var ensamstående för pappan till barnet stack så lägligt en vecka innan min son föddes. Min son kom iofs 4 veckor för tidigt men tack o lov så mådde han bra efter förlossningen.

Jag åkte in dagen innan för jag fick vattenavgång. Jag förstod aldrig att jag snart skulle bli mamma för min son skulle inte komma förrän den 5:e januari. Det var då det förlossningsdatumet var satt. Jag var försökskanin på BB den dagen för de hade fått in något nytt som gick ut på att de satte elektroner på fostrets huvud så kunde de via den vägen få ett diagram om helheten på hur barnet bodde.

Inget hände den dagen. Jag fick en sömntablett på natten så jag kunde sova för dagen efter skulle de sätta i gång mig. Sätta i gång mig tänkte naiva jag. Vadå sätta igång mig? Vad är det jag ska sätta i gång med?

Jag var bara 21 år gammal och hade inga erfarenheter om att föda barn eller hur det gick till att föda barn. Man har ju sett på tv men det är inte samma sak för ingen förlossning är den andra lik. Jag läste böcker och försökte förstå hur jag skulle göra. Hur jag skulle känna, men det kunde jag ju aldrig göra och veta i förväg.

Jag blev väckt kl 8 på morgonen och jag ringde då hem till mamma och berättade vad läkaren hade sagt, att de skulle sätta i gång mig. Jag vågade inte säga det för högt ifall jag hade hört fel. Det fanns ju personal runt mig.

Jag fick droppinsatt kl 12 och de kom var kvart och kände och klämde överallt. Mamma, pappa och Diana kom in. Kl var runt 15 när mamma o pappa kom. De stannade kvar tills mamma såg på maskinen att det snart var dags. Jag kommer i håg att jag tänkte: Hur kan hon veta när det är dags? Jag vet inte det själv.

Det var meningen att dom skulle vara med men Diana var lite överkänslig så hon klarade inte av att vara där så de åkte hem. Jag var dum och oklok på den tiden. Jag rökte. Jag rullade min cigg själv. Jag gick upp och rullade och tog min droppstång och skulle gå ut. Det tog lite tid för jag fick värkar väldigt ofta.

Efter långt om länge kom jag ut och skulle precis tända min cigg när jag får en sådan värk så jag trodde jag skulle dö. Där står jag ut i sjukhusets fina och sexiga klänning med en droppstång som stöd dubbelvikt och försöker andas. En tant som kom på trottoaren kom fram och frågade om jag behövde hjälp. Smarta jag får bara fra: Jag ska ha barn.

Jag kommer in och får hjälp att komma till sängen. Barnmorskan tittar för att se hur pass öppen jag är. Det är inte konstigt att du har krystvärkar. Du är fullt öppen säger den. Hur kan jag vara det sa jag. Jag var ju inte det för 10 minuter sen.

Ja det gick fort iaf. Strax efter så kom min son. Det tog tre krystvärkar att få ut honom. En liten vacker gosse på 2400g och en längd på 44cm. Han fick plats i min hand nästan. Det komiska var när jag fick min sista värk. Jag hörde telefonen ringa ute receptionen. Den låg precis utanför mitt rum. Telefonen ringde och jag hör en barnmorska säga: Hon är upptagen just nu men hon kan ringa om en stund.

Var jag upptagen? Oj då 😉

I samma veva som hon säger det så föder jag fram min son. Barnmorskan kommer in och säger att mamma hade precis ringt. Jag ringer upp henne efter en stund och säger: Jag fick en Sebastian. Mamma ringde direkt när de hade kommit hem och just då kändes det som timmar sedan, fast det inte var det.

Jag kom upp på avdelningen och låg där i tre dagar. Jag gick där stolt med min nyfödda son och kunde knappt förstå att denna lilla parvel var min. Han var så liten, så söt och helt underbar. Det fanns ingen som hade ett sådant vackert barn som jag!

Denna lilla parvel är alltså 17 år idag. Jag förstår inte vart alla år har tagit vägen.

Min mor fyllde år i söndags. Den 12 december blev hon 61 år gammal. Henne minns jag inte när hon föddes och tur är väl det. För då skulle jag varit äldre än henne och det går ju inte 😉 Däremot så minns jag olika födelsedagsfiranden som hon har gett under årens gång. När hon har jämnat eller femmat som vi säger. Då har hon bjudit alla sina nära o kära till fest med god mat och fin musik.

I går, den 13:e december skulle min moster blivit 59 år, men hon blev aldrig så gammal. Hon blev 58 år gammal och ska snart få vila i frid tillsammans med mormor o morfar. Hon begravdes i går på sin födelsedag. Hon kom ur jorden på den dagen och kommer i jorden samma dag. Nja, inte riktigt kanske för de sätter väl inte ner urnan samma dag.

Idag fyller min kusin Britt-Marie år. Hon blir hela 25 år idag. Eller hur Bitte? 😉 Nja...kanske inte, men man är väl inte äldre än vad man känner sig? Hur som helst så säger jag ett stort GRATTIS!

Halva månaden har snart gått. Helt otroligt. Vi är snart inne på år 2011. Jag ska inte ljuga o säga att jag inte längtar till nästa år, för det gör jag. Jag önskar mig bort från hela januari och sedan kan månaderna komma sakta men säkert. Varför jag längtar bort? Jo när vi är innan på år 2011 så känns det inte som att det dröjer innan våren kommer. Januari är dne tråkigaste månad som finns tycker jag. Den är som November. Låååååååååång och dyster. Jag har dock två barn som fyller år i januari och deras födelsedagar ser jag naturligvis fram emot.

Nej! Dags att göra lite nytta. Ha en bra dag alla vänner.

Intressant? Tycker du om det du har läst? Tryck på gilla knappen 😀 eller pusha vidare

1

En nyskriven dikt tillägnad min älskade moster som skulle blivit 59 år idag. I stället för att fira hennes födelsedag så blev hon begraven.

Jag säger inte ett sista farväl. Jag säger på återseende.

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
Idag är det din dag. Din resa tar snar slut
Rosor jag smyckar för dig på din väg ut

Du är snart tillsammans med dina nära
De nära som både du och jag håller kära

Hälsa morfar och mormor så gott
Vandra på blommorna som jag för dig har sått

Du inte är inte kvar här i livet
Och jag har lärt mig att inget ta för givet

Du i mitt hjärta för evigt kommer bo
Sorgen är stor, större än du någonsin kan tro

Min kära moster, vila nu i frid.
Må änglarna sjunga för dig du vackra människa.

Stor kram från din systerdotter.
Du kommer för evigt vara saknad!
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Intressant? Tycker du om det du har läst? Tryck på gilla knappen 😀 eller pusha vidare

4

Den 13 December förföljer mig känns det som. För fyra år sedan gick min äldsta son i 6:e klass och sexorna skulle gå lucia i skolan. Min son var stjärngosse. Jag såg fram emot denna dagen men när det var dags så kunde jag inte gå. Jag mådde så dåligt och det var pga andra människor som gjorde allt för att trycka ner en i skiten. De lyckades kan man säga. Jag har dåligt samvete för det än idag. Kommer förmodligen alltid att ha det.

Jag försöker vara med på allt som mina barn gör men man kan inte det alltid. Idag gick min dotter tärna och medan jag tittade på henne så såg jag inte så många andra föräldrar där. De var lätträknade. Jag tänkte att det finns andra barn som aldrig får se sina föräldrar närvara pga arbete tex. Mina barn är inte de enda som inte ser sin förälder där. Jag försöker som sagt vara med men ibland så går det bara inte. Jag har för höga krav på mig själv.

Idag är det den 13:e December och min moster skulle ha fyllt 59 år idag, men i stället för att kunna säga ett stort grattis på hennes födelsedag så får jag säga farväl. Hon begravs idag. Jag kan tyvärr inte åka ner. Vi har snöoväder. Det blåser och snöar som bara den. Jag har dessutom ingen barnvakt.

Jag skulle gärna vilja åka ner och ta ett sista farväl av min moster men jag får leva med det dåliga samvetet att jag inte kunde. Däremot så säger jag inte farväl i heller utan på återseende. Vi ses igen i framtiden, och under tiden så har jag henne sittandes på sin egen lilla plats i mitt hjärta.

Ing-Britt var en mycket fin människa. Mycket snäll som många tyvärr utnyttjade. Hon hjälpte mig otroligt mycket av att bara finnas där. När jag fick tvillingarna så var jag ensamstående med fem barn. Ibland så åkte jag med mamma och min bror och dansade och då stannade Ing-Britt hos mig och hade barnen. När jag började må dåligt i min depression så fanns Ing-Britt där. Det kunde vara bestämt att jag skulle ut och dansa men när det blev dags att åka i väg så klarade jag inte av det pga hur jag mådde. Då stannade Ing-Britt kvar iaf till dagen efter och höll mig sällskap.

Jag saknar henne och kommer alltid att göra det. Hon finns hos mig fast inte synbar. Mina tankar går till hennes tre pojkar. Det är en tung dag för dom. Jag tänder ett ljus här hemma och mina tankar går till killarna och deras mamma. Kl 14 är det dags för andra att säga farväl. Under tiden kommer jag sitta här hemma med mitt tända ljus och tänka på allt fint som har med Ing.Britt att göra.

Vila i frid min älskade moster. Må änglarna sjunga för dig!

Intressant? Tycker du om det du har läst? Tryck på gilla knappen 😀 eller pusha vidare

5

Så. Då var man hemma igen i hemmets lugna vrå. De senaste dagarna har varit så kanon fina och jag har verkligen sugit in allt det fina som hänt.

Min svärmor fyllde ju 75 år i oktober och vi gav henne bl.a en resa med cinderella. Vi åkte med naturligtvis. I tisdags så åkte vi ner till Skåne. Övernattade hos min bror. Han har så fint och det var jätteroligt att hälsa på honom. Har inte varit där i den lägenheten förr.

Dagen efter så åkte vi tidigt på morgonen. Färden gick till Glimåkra där vi skulle på en buss som gick till Stockholm.

Under resans gång så var det två stopp. En gång åt vi middag o en gång tog vi en fika. Resan tog ca 6 1/2 timma. När vi kom fram så var klockan ca 16:30 och det var inte insläpp på båten förrän kl 17. Tiden gick fort så vi befann oss snart på båten.

Här ovanför väntar mamma, Diana, Nettan och Peter på att få komma in i båten.

Lasse, mamma och Thomas väntar här ovanför.

Jag, Fredrik och min bror Peter delade hytt medan min svärmor och lillasyster Diana delade på en hytt. När vi kom fram så var det bara att duscha och göra sig i ordning för vi hade första sittningen vid buffén. Det var julmat för hela slanten. Det var gott som bara den och sällskapet var mycket trevliga.

Här sitter vi samlade. Nästan alla ska jag kanske säga för Peter satt tillsammans med Lasses dotter och sambo + son. Här underst ser vi från vänster: Fredrik (min sambo), hans mamma Iris. Min lillasyster Diana och Nettan som är gift med killen rakt över. Han heter Thomas och är son till Lasse som kommer härnäst. Lasse är mammas sambo. Sen kommer mamma (Kerstin) och till sist jag till höger.

Översta kortet har vi Fredrik o hans mamma Iris. Här precis ovanför sitter mamma o hennes sambo o sambons son. Det var första gången som jag träffade Thomas o hans fru. De var mycket trevliga.

Det var mycket underhållning på båten. Det var 3 olika dansband och en kille som heter Nicklas Amran som underhöll. Nicklas sjöng gamla fina låtar från 60-talet.Låtar som Fred Astaire dansade till tex. Underbara låtar.

Kortet precis nedanför här till vänster sitter jag tillsammans med mina småsyskon. Roligt när vi är samlade så.

Här har vi mamma o Lasse överst och sedan Peter och Diana.

Tony Irving befann sig oxå på båten. Han hade dansuppvisning och tävlingar. Jag o min svärmor passade på att bli fotograferade med honom.

Det fanns mycket att göra på båten och kvällen blev sen. Jag var inte i säng förrän kl 2 på natten. Dagen efter så spelade vi bingo. En bricka kostade 30kr och jag tänkte först inte spela. Är inte mycket för bingo. Har spelat lite då o då för några år sen men har inte spelat på flera år. Mamma, Lasse o min svärmor skulle spela så jag tänkte att jag köper väl en bricka jag med.

Jag var den som köpte den sista brickan. Ja det fanns fler men ingen köpte efter mig. Jag blev lite förvånad när jag fick ropa bingo på två rader. Vid fyra rader har jag två chanser att vinna o det var på en o samma bricka men mina nummer kom inte, men sen efter etttag så kom båda på raken och jag fick skrika bingo igen vid 5 rader och vann ytterliggare 500kr.

Ja jag hade nästan mer pengar med mig hem än vad jag hade när jag åkte med båten. Inte illa va? Det är en billig resa. Vi åker med ett bussbolag som mammas vänner (och mina) anordnar och betalar 500kr. I det ingår bussen till Stockholm tur och retur. Buffémiddag på kvällen och frukostbuffé på morgonen. Man får lov att äta och dricka så mycket man vill så länge man befinner sig i matsalen. Man har två timmar på sig att äta.

När vi kom tillbaka till Glimåkra så åkte vi hem till mamma o Lasse och sov där tills dagen efter och sedan körde vi hemåt på fredagen. Vi hade André med oss då. Han fyllde år i fredas (igår) så vi gratulerade honom idag. Det blir mer om det i ett annat blogginlägg.

Avslutar detta blogginlägg med oss alla där vi är samlade.
Från vänster Sittandes sitter Nettan, P-G, Veronica, Thomas, Jonathan, Fredrik, jag och Peter. Ståendes längst bak står Lasse och Diana.
Från vänster Sittandessitter P-G, Veronica, Thomas, Jonathan, Iris och mamma.
Ståendes från vänster har vi Nettan, Diana, Peter, Fredrik och Lasse.
Lasse är tillsammans med min mamma. Jag, Peter och Diana är syskon. Veronica och Thomas är syskon och har Lasse till pappa. Nettan är gift med Thomas och P-G är förlovad med Veronica. Jonathan är Veronicas son.
Så ser det ut. Det är roligt att man kan ha roligt tillsammans alla syskon på vardera sida. 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Intressant? Tycker du om det du har läst? Tryck på gilla knappen 😀 eller pusha vidare

3

Har hämtat barn på dagis och har varit hemma en stund nu. Det är en sak som slår mig var gång vi lämnar på morgonen och var gång jag hämtar på eftermiddagen.

Man ser föräldrarna komma och långt bak så kommer barnet. Föräldern står och väntar in sitt barn. Kom nu då, skynda dig då hör man dom säga till sina barn. Inte i hård ton utan i en snäll o gullig ton.

Varje morgon tänker jag: Är det lönt att föräldrarna går in i förväg? Innan barnet menar jag för det går ju inte speciellt fortare bara för att föräldrarna har kommit in innanför dörren.

Frukost serveras fram till kl 8. Någon kan vara försenad. Man ser föräldern som stampar takt i hallen på avdelningen för deras barn ska ju äta frukost. Men är det inte lämpligt att ha med sig barnet då? Jag bara undrar!

Mitt barn kommer snart. Jag är här i alla fall.Var ska barnet sitta för att äta frukost?

Sen när man hämtar barnen så ser man föräldrar som går i förväg till bilen. Barnen kommer flera meter efter. Kom nu. Skynda dig hör man. Barnet kommer så småningom och föräldern sätter barnet i bilen och kör i väg.

Allt detta stressande. För det är den uppfattningen jag får när jag ser folk som går före sina barn och väntar in och säger att de ska skynda sig. Barnen lever i en stressad miljö. I alla fall hos en del. Jag försöker att inte stressa men visst händer det att jag gör det med, men jag försöker att inte låta min stress gå ut över barnen.

Jag läste i aftonbladet att utförsäkrade tvingas till härbärgen. Han är duktig vår statsminister. Mycket duktig. Jag undrar om han sover gott om nätterna för en del av det som händer o sker i våra samhällen är mycket pga honom och hans politik. Han skulle prova att leva på gränsen. Få kämpa och sedan bli utförsäkrad och leva på gatan utan något tak över huvudet. Jag undrar hur länge han hade klarat sig!

Ja det är inte lönt att hetsa upp sig för det hjälper inte ändå. Jag vet att det fanns hemlösa och utförsäkrade innan Reinfeldts tid som statsminister, men jag trodde att en statsminister skulle försöka göra allt bättre och inte till det sämre!

Idag har jag tvättat 3 maskiner tvätt, vikt den och sorterat in den i skåpen. Jag har handlat, varit hos pappa en stund och sen pratat med min svärmor. Hon körde mig förresten till dagis så vi slapp gå hem idag. Tar dom på snow-racern annars. Jag har postat paket och slagit in paket (julklappar) och nu sitter jag här. Dagen idag har verkligen sprungit i väg.

Kvällen kommer att bli lugn. I alla fall om jag får bestämma. Kanske blir det lite tv i kväll. En film eller nått. Vad ska ni själva göra?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Intressant? Tycker du om det du har läst? Tryck på gilla knappen 😀 eller pusha vidare

2

I går fyllde min pappa 76 år så vi var där och gratulerade honom med en hemmagjord tårta. Vi hade den med oss och lite kaffe och saft. Det var mysigt att sitta samlade runt bordet och fika och fira pappa.

Vi gav honom ett par morgontofflor. Han önskade sig ett par så det var roligt och kunna ge honom det. Han har dessutom nytta av dom då han är stillasittande. Blodcirkulationen är ju inte den bästa då så något varmt om fötterna är ju inte helt fel. Sen fick han en lampa som han kan ha i fönstret. En chokladask fick han med som blev uppskattad 😉 Till sist så fick han två par tjocka strumpor.

Pappa tyckte det var roligt att Peter var här och var med och firade honom. Tyvärr så kunde inte Diana komma då hon jobbade, men hon ringde honom och skickade med en present via Peter. Iris, min svärmor var oxå med och firade pappa. Hon hade med sig en blomma och frukt som uppskattades.

Han blev firad ordentligt för efter vi hade firat honom så skulle han fira med avdelningen. Skönt han har några som firar honom iaf. Han har några barn men det var inte många som hade skickat en enda blomma till honom på hans dag. Inte ens ett enda litet kort fick han. Hade han tur så var det kanske någon som ringde.

Jag är glad att pappa valde att flytta hit till ön för nu slipper han sitta själv. Det finns något som heter: En förälder kan ta hand om 10 barn men 10 barn kan inte ta hand om en förälder! Det stämmer så bra så. Tyvärr!!!

När man är barn så vill man att ens förälder ska ha tid både till det ena och det andra. De försakar en hel del själva för att deras barn ska få en bra uppväxt. I de flestas fall så är det så. Det finns dom föräldrar som inte har det så gott ställt men ändå gör sitt bästa för att barnen ska få som alla andra. I den mån det går.

När barnen är vuxna och utflugna så glömmer många barn bort all den uppoffring föräldrarna har gjort för deras skull och kan inte ge det lilla tillbaka. Som tex ett telefonsamtal när de fyller år eller ett kort med en hälsning på.

När pappa bodde 30 mil ifrån mig så ringde jag minst en gång i veckan och var nere en helg i månaden. Jag har själv 7 barn. Fredrik har två barn sedan tidigare så vi har nio barn att ta hänsyn till, men vi åkte ändå ner en gång i månaden för att hälsa på mina föräldrar och syskon för jag tycker det är viktigt att barnen får hålla kontakt med sina morföräldrar och andra släktingar som de har.

Nej. Jag är överlycklig över att pappa valde att flytta hit för nu slipper han som sagt vara ensam. Jag är där flera gånger i veckan och barnen går dit själv ibland. Vi tar hem pappa hit och han firar med oss när det är högtider. Han får verkligen känna att han har en familj och han är delaktig i den.

Vi åker fortfarande ner till Skåne en gång i månaden för mamma bor ju där och jag har syskon där med. Vi tar oss råd. Jag o Fredrik försakar inget som går till barnen. I stället så väljer jag o Fredrik att stanna hemma när vi kanske hade haft möjlighet att gå ut. Visst kan vi gå ut och vi gör det någon gång i bland, men förr oss är det viktigaste att familjebanden finns oavsett avstånd!

Jag o min älskade pappa

Intressant? Tycker du om det du har läst? Tryck på gilla knappen 😀 eller pusha vidare

9

Tänk om man hade kunnat leva på arsenik. Då hade man inte behövt att vara rädd för att bli förgiftad. Tur man inte är en bakterie för att ha arsenik som frukost, lunch och middag och kanske kvällsmat är ingen höjdare precis.

Enligt aftonbladet så finns det en bakterie som lever på arsenik. För mig låter det otroligt men man ska aldrig slutas att förvånas. Aftonbladet skrev levande varelse. Jag trodde inte bakterier räknades bland levande varelser, men jag hade nog fel.

Ja ja. Det är fredag idag och det är så skönt. Det som är mindre skönt är att det snöar för fullt. Det har gjort det nu i flera dagar. Snön tar ju aldrig slut. Det är vitt landskap vart man än kommer. Halt är det med så man gå som man gick på nålar för man vet inte vad som finns under snön. En massa is på sina ställen. De har lovat ännu mer.

Fredrik har några mil att köra nu till sitt arbete men det går, men det finns en del att tänka på när han kör. Han vet ju hur han själv kör men inte hur de i de mötande bilarna kör. Vi kom från Öland förra veckan och snön ven över vägen. Man såg inte många meter fram. Riktigt obehagligt.

Idag ska jag ta hand om tvätt. Jag har fått en del undan men det är lite kvar. Lika bra att ta det så kan man ta det lugnt i helgen. Robin och Beatrice är hemma idag. EN har ont i magen och en har ont i huvudet. Benjamin är i väg. Han har fått utslag i ansiktet och nacke. Han fick det efter han sprang på fotbollen förra lördagen. Han hade förmodligen en infektion i kroppen och fick nässelutslag men de försvinner inte fast han tar clarityn. Dom kliar inte säger han men de ser nariga ut. Får se hur det blir med dom i helgen. Vi håller ett stark öga på dom.

Ni får ha en fin dag. Berätta gärna vad ni själva ska göra.

Intressant? Tycker du om det du har läst? Tryck på gilla knappen 😀 eller pusha vidare

Det varnas för att ta bilen i Skåne. Snön orsakar kaos på vägarna. Ja så är det lite överallt tycker jag. Min moster ska begravas om tio dagar. Jag hoppas att vädret har lugnat ner sig lite då. Ska det fortsätta så här så ska vi vara glada över att bron mellan Öland och Kalmar är öppen

Det har snöat här i flera dagar nu. Det har varit lite uppehåll under själva dagen men på eftermiddag, kväll och natt har det kommit en del. Här inne i stan är det ok men på vägarna så viner snön över och man ser knappt var vägen tar slut och diket börjar. Obehagligt!

Jag hatar vintern och jag vet att snön kan vara fin och vacker men jag hade kunnat klara mig utan den!

Just nu sitter jag med en kopp kaffe och goda frallor. Köpte frallor efter barnen var lämnade. Gick hem och plockade undan lite först från diskbänk och köksbord. Sen satte jag mig ner o drack en kopp kaffe och åt en macka, sen fortsatte jag att plocka lite. Ca 1 1/2 timme senare går jag ut i köket igen och ser mina frallor som jag köpte ligga på i sin påse på bordet. Jag hade helt glömt bort dom. Så det är dom jag sitter och mumsar på just nu.

Jag ska fortsätta med mitt småplock idag. Vad ska ni själva göra?

Intressant? Tycker du om det du har läst? Tryck på gilla knappen 😀 eller pusha vidare