web analytics
Gå till innehåll

Dåligt minne

Vaknade I morse av att regnet slog mot rutan och att blåsten levde sitt eget liv. Så grått och trist ute. Så tråkigt höstväder så här mitt i vintern. Jag älskar inte snö men nog är det så att jag saknar den lite grann just nu ändå. Gick till affären med min son Hampus för att handla (så klart) och det var små vattenpölar överallt.

Barnen har kommit igång i skolan nu. Inne på andra dagen bara men de har mjukstartat kan man säga. Hampus går första året i gymnasiet och Pontus i åttonde klass. Jag har stora barn numera. Barnen blir äldre men själv har jag stannat kvar vid 25...men min kropp har glömt bort det bara. Kroppen tror den är 75 ibland. Det gör ont i leder och muskler oftast men idag njuter jag av att jag inte känner av det så mycket i alla fall.

Ringde till min husläkare i förrgår och ville ha kontakt angående om min yngsta sons rygg. Enligt lärare i hans skola så är även han sned i sin rygg. Måste kolla upp så det inte är skolios. Har en annan son som har det och det är tydligen ärftligt. Ringde och fick en telefontid som igår och naturligtvis ringde hon inte när hon skulle utan hon ringde timmar senare och så klart vid en tidpunkt där jag missade samtalet. Hon ringde idag och då ligger det på skolan att ta och kolla hans rygg sa hon. Vi la luren efter ett tag och när jag la på så kom jag på att jag skulle ju ha läkarutlåtande på mitt hälsotillstånd, som intyg på till exempel diabetes och fibromyalgi...men det glömde jag bort. Ringer upp med en enda gång och får en samtalstid på fredag. Jag har en läkare som är så otroligt upptagen av sig. Men nu har jag en telefontid i alla fall. Bara jag inte glömmer bort vad det är som jag ska ta upp.

Ibland är mitt minne en katastrof. Har varit det i många år. Det började i tonåren men blev värre när jag blev med mitt andra barn. Sedan värre och värre efter varje graviditet. Minnet blev inte bättre mellan graviditeterna. Trodde det berodde på just graviditeterna men förstår idag att så inte var fallet. Stress gör en hel del och jag har levt med stress så länge jag kan minnas. Under min behandling för PTSD så har jag lärt mig en hel del. Den har fått mig att inse många saker. Lärt mig att urskilja händelser, tankar, känslor bland annat. Ibland har jag ingen aning men ibland så kan jag se på hur det faktiskt var. Ett framsteg.

Jag var 25 år när jag fick mitt andra barn...26 med mitt tredje, 30 med fjärde och femte. Ensamstående med 5 barn och levde med trauma. Insåg inte då att jag levde med trauma i bakfickan men gör det idag. Försökte överleva och göra det bästa utav allt. När jag var 34 fick jag barn nummer 6 och barn nummer 7 fick jag när jag skulle bli 36 år. Min kropp har egentligen fått genomgå så mycket i flera perioder. Så det är kanske inte konstigt att den Ibland känner sig som 75?!

Nu måste hundarna ut och rastas, sen är det dags för dagens middag. Ha det gott och sköt om er!

Publicerat den Kategorier Livet

Om Lisa

Sjubarnsmamman som bloggar om livet. Har fibromyalgi och diabetes. Jag har några ljus I livet. 7 barn och 5 barnbarn ❤ Att skriva, fotografera, läsa böcker och pyssla är några av mina intressen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: