Den blinde mördaren

När jag var på terapin förra gången igen så kom böcker på tal. Min terapeut sa då att det fanns en bok som enligt henne var den bästa boken som skrivit. Jag blev så klart nyfiken på boken så jag gick hem och beställde den. Hämtade ut den idag så ikväll ska jag försöka komma igång med att läsa den.

Jag älskar böcker. Har alltid gjort. Jag var nog den enda i min kärnfamilj som läste. När den ena boken var slut så tog jag nästa. Men under vissa delar i mitt liv så hittade jag inte koncentrationen till att sätta mig ner för att läsa en stund. Det var under den tiden då jag var deprimerad. Sedan kom jag igång att läsa igen. Men då slog panikångesten till och som ett brev på posten kom den sociala fobin. Då kan man ju tro att då hade jag väl tiden till att läsa...men det blev inte så.

Jag flyttade till Öland och där blev jag en periodare kan man säga. Jag läste många böcker efter varandra bara för att sluta helt i nästa stund. Men nu har jag haft ett väldigt långt uppehåll. Min terapeut säger: En stund i taget. Så det ska jag ta. En stund i taget när jag läser. Bestämma hur många blad jag ska ta. Är den då bra och jag läser mer än vad jag hade planerat så är det ett bevis på att just i den stunden så hade jag koncentrationen. Bara det är en vinst för mig 🙂

Boken: Den blinde mördaren ser jag faktiskt fram emot att börja läsa. Jag hoppas den är det med. Den är skriven av Margaret Atwood. Samma författarinna som har skrivit The Handmaid's Tale. Har ni inte sett den serien så rekommenderar jag den skarpt. Den är hemsk. Jag ska inte sticka under stolen med det men den är otroligt berörande. Den går rakt in i mitt hjärta. Ibland så kan jag känna ångest för vad dessa kvinnor får utstå.

Idag tog jag en promenad in i skogen. Det är en av hemuppgifterna jag har från terapin. Att gå i skogen själv. Så varför har jag det i hemuppgift då? Jo det är mitt mål att kunna gå i skogen ensam. Fotografera och bara njuta av vår vackra natur. Jag har svårt för det idag då jag inte känner mig trygg. Speciellt inte om jag hör någon komma bakom mig. Möter jag folk så känns det lite bättre men jag kan tycka att det är läskigt ändå fast jag ser dom. Speciellt om det är en ensam karl. Är det en kvinna eller ett par så är det annorlunda.

När jag gick ner till stan så hoppade jag till. Framför mig gick det en karl som liknade min före detta man. Jag tittade och tänkte att det kan inte vara han. Jag tittade bort och tittade tillbaka för att se om mannen fanns kvar så det inte bara var i mitt huvud han fanns. Jo då. Han fanns kvar. Jag förstår att det inte var min före detta men jäklar vad lika han var honom! Har man en dubbelgångare så var detta hans!

Jag har ringt min läkare idag angående om min höft. Nästa tisdag fick jag tid. Ringde sjukgymnasten med. De har flyt där. Den 4:e februari hade dom tid att ta emot mig. Toppen!

Nu ska jag göra lite mat till pojkarna. De är säkert hungriga. Idag var första dagen på denna terminen i skolan.

Önskar er en fin kväll. Kram kram!