web analytics
Gå till innehåll

Depression med utmattningssyndrom

En bloggpost blev delad på facebook och jag kunde inte låta bli att gå in och läsa. Det handlade om utmattningsdepression. För 11 år sedan fick jag den diagnosen själv och allt som stod i den bloggposten kände jag igen mig i. Det tar sin lilla tid att komma tillbaka och ibland så kommer man inte tillbaka helt och hållet. Jag kan än idag inte känna igen mig själv från förr...innan jag blev deprimerad.

Jag åkte in på Sankt Lars i Lund. En kompis åkte med mig in. Jag förstod inte varför för jag var inte sjuk. När jag fick diagnosen djup depression så grät jag. Först för att de sa att jag var sjuk och sedan för att jag inte visste vad det var.

Jag blev inlagd. Det var ingen enkel lek det där. Panikångestattacker tillhörde min vardag och jag hade svårt att vara bland folk. Vad händer? Jo jag får dela rum med en annan kvinna. Den äldre mannen som hade det sista rummet som var precis efter mitt trodde han var Gunvald Larsson och han skulle in i mitt sovrum. Varför vet jag inte men det var mycket obehagligt. Det fick sitta en vårdare utanför hans rum och vakta.

Jag skulle få permission på helgen, men den blev indragen. Var jag inte deprimerad innan så blev jag det än mer nu. Jag kände mig totalt värdelös som inte ens orkade ta hand om mig själv.

Efter någon vecka som kändes som år så fick jag komma hem. Då skulle jag helt plötsligt vara frisk nog att ta hand om fem barn. Jag hade ett hem som skulle tas om hand och barnen skulle till skola och dagis. Ensamstående som man var så kände man sig rätt så slut. Det var kämpigt innan jag blev sjuk och kämpigt blev det än mer efter jag kom hem från sjukhuset.

Jag fick panikångest oftast när jag lämnade min bostad. Det slutade med att jag fick panikångest när jag närmade mig kiosken på området och kiosken låg bara 50 meter därifrån. Att se folk och ta in så många intryck var mer än vad jag klarade av. Folk pratade och det gick runt i huvudet på mig. Det närmsta sociala liv jag orkade med var över datorn för där bestämde jag själv när jag kunde svara och framför allt OM jag ville svara.

Folk runtomkring mig förväntade sig nästan att allt skulle vara som vanligt. Det var så det kändes i alla fall. Själv visste jag inte hur jag skulle orka ta mig upp ur sängen, När jag väl orkade göra det så skulle jag dessutom klä på mig och sedan få upp ungarna och ta dom till skolan. När jag väl kom hem igen efter jag lämnat dom så var jag totalt slut. Det kändes som att jag hade jobbat i 8 timmar non stop. Då hade det bara gått 1 1/2 timme. Dagen hade alltså precis börjat. Hur skulle jag orka resten av dagen?

Idag är det inte så tack och lov. Det är för att jag har lärt mig att känna min kropp. Ibland så tror jag att jag klarar mer än vad jag gör och då blir jag däckad . Att jag hamnar i dessa situationer är delvis mitt eget fel men jag vågar även säga att det är samhällets.

Jag som mamma får inte lov att ha leksaker på golvet, disk på bänken, tvätt i tvättkorgen. Mina fönster måste vara putsade och helst skina så pass så att man inte tror att det finns några fönster i. Dammsugaren måste vara igång varje dag och gud nåde om jag glömmer bort att sätta i en ny toalettrulle i hållaren.

För orkar jag inte göra allt detta varje dag så är jag en dålig mamma. Skulle jag dessutom sitta här vid datorn så har jag vunnit första pris i lathet. Folk ser det dom vill se. De ser inte allt man faktiskt gör utan folk påpekar gärna det man inte gör i stället.

Så jag bestämde mig för en sak en dag och det var att försöka skita i vad andra tycker. Det händer att jag dalar ner och då gör jag absolut enbart det jag måste göra. Så enkelt är det. Ingen tjänar på att ha en mamma som kör slut på sig själv bara för att man måste passa in. Orkar man inte så orkar man inte.

Jag lider av depression med utmattningssyndrom, panikångest tillhör fortfarande min vardag men jag kan lättare hantera det idag än då. Det är jobbigt men jag har verktyg idag som jag kan ta till som lindrar det. Jag finns till för barnen och familjen i övrigt.

Tycker folk att jag är lat som inte orkar vara social eller för att jag inte arbetar 8 timmar om dagen så får de väl tycka det. Jag försöker inte bry mig. Då jag inte mår så bra så mår jag sämre av att höra hur lat jag är eller vilken dålig mamma jag är. Därför skärmar jag av mig lite. Jag stannar hemma i min egen vrå. Försöker ta hand om mig så jag kan ta hand om mina barn.

Med detta säger jag god natt och sov gott!

Depression och utmattningssyndrom

Publicerat den Kategorier Livet

Om Lisa

Sjubarnsmamman som bloggar om livet. Har fibromyalgi och diabetes. Jag har några ljus I livet. 7 barn och 7 barnbarn ❤ Att skriva, fotografera, läsa böcker och pyssla är några av mina intressen.

2 reaktioner på ”Depression med utmattningssyndrom

  1. Ann Holmberg Elisson

    Ja, man måste ta hand om sig själv för att vara till nytta och glädje för andra!
    Det är svårt att inte ta åt sig av andras omdömen, oavsett hur orättvisa de är. Speciellt når man inte mår bra, då är man skör.
    Ta väl hand om dig och skit i "de andra"!
    Kram!

    Svara
    1. Lisa (sjubarnsmamman)

      Tack för din kommentar. Visst är det väl så. För att vara en bra mamma så måste man tänka på sig själv lite grann.
      Kram kram

      Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.