web analytics
Gå till innehåll

Det är inte så konstigt

Nu börjar jag känna mig som mig själv igen. I 1 1/2 vecka låg jag nästan däckad. De gånger jag gjorde något....som att gå till affären tex så var jag helt slut när jag kom hem igen.

Under dessa dagarna så har man ju hunnit tänka en hel del. Reflektioner från min senaste session i terapin tex. Det finns mycket som jag inte själv har tänkt på som min terapeut får mig att börja tänka på. Jag ska skapa nya tankar säger hon. Ja och det är ju inte så lätt faktiskt. Att tänka att man är något som man känner att man inte är...ja, det är inte så lätt helt enkelt!

Ibland så känner jag att jag inte känner mig själv. Jag försvann när övergreppen började. Min identitet stals känns det som. Så vem är jag? I en stund som denna så saknar jag Carina ännu mer. I en stund som denna kunde jag ringa henne och bara prata om allt.

Jag har sju barn som jag har fostrat. Fem av dom ensam under en tid. Jag tar hand om hemmet i den mån jag kan. Det är nog där ett av mina problem sitter. Att jag gör det jag kan i den mån jag kan. Ibland så orkar jag inte. Det är inte så att jag är lat men jag känner mig fruktansvärt lat. Ska jag lyssna på min kropp varje dag så blir det inte mycket gjort. Jag får dåligt samvete för jag vill mer än vad jag kan.

Här kommer då en hel del kritiska tankar in. Tänker hur Värdelös jag är som inte kan följt av flera andra kritiska tankar.

När man tänker på hur lat man är och tänker att man är värdelös så minskar värdet på mig som människa. Jag är inte värd att tex....sitta ner och göra ingenting. För vad har jag gjort för att förtjäna att sitta ner när jag har varit så lat och inte orkat göra någonting?

Det är nu jag går in i en diskussion med mig själv. Jag motargumenterar och fastslår att det är min kropp som säger ifrån. Eller att mitt psyke behöver vila. Men lyssnar jag på det? Nej det vill jag inte påstå. Tyvärr så går dessa tankar och diskussioner med mig själv av rena farten. Dock så blir jag så trött. Ännu mer än vad jag var innan.

Jag tar en dag i taget. När jag känner mig som mest värdelös som människa så försöker jag tänka på terapin och vad den ger. Det är i terapin som mitt liv nystas upp. Där jag får möta mina tankar och känslor i en trygg miljö. När jag tänker på det som visar hur mitt liv har varit så tänker jag: Det är inte så konstigt! Jag ska bara försöka tänka det lite oftare!

Ja det finns många tråkiga händelser som har hänt I mitt liv men även underbara. Som idag fast för 19 år sedan. Då födde jag mina tvillingar Benjamin och Beatrice. Det var en intensiv dag. Under tiden jag satt med värkar på BB så ringde min advokat lite då o h då. Jag var mitt i en skilsmässa och det var mycket kring den men trots det så var glädjen högt i tak. Jag skulle föda mina två fina bebisar...samt bli av med mannen som gjorde mitt liv till ett rent helvete! Kunde jag vara annat än lycklig?!

Ett stort GRATTIS till Benjamin och Beatrice på eran fözelsedag. Puss och kram. Älskar er! ❤

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: