Det dåliga samvetet

Jag finner inga ord utan jag känner mig totalt mållös. Ändå så har jag så mycket som jag skulle vilja skriva ner och få ur mig. Frågan är om det är lämpligt för det som jag egentligen känner kan jag inte beskriva med ord.

Igår begravdes min pappa och begravningen var mycket vacker. Pappa låg nerbäddad i en blå kista, i en färg som jag visste att pappa tyckte om. Urnan han ska läggas i efter kremeringen är i samma blåa färg. Det var tre vackra psalmer som sjöngs, Blott en dag, Amasing Grace och Härlig är jorden. Det var tre psalmer som pappa själv tyckte mycket om.

Pappa har 8 barn men det kan man inte tro att han hade för det var inte många som hälsade på honom när han levde. Det var inte många av dessa 8 barn som ringde och frågade honom hur han mådde eller hur han hade det där han bodde. Här på Öland bodde han i 2 år 7 månader och 20 dagar. Var fanns dessa barn under denna tiden? Var åkte de på sina semestrar? De hade inte tid sa de att höra av sig till pappa men de kunde åka längre bort än till Öland för att semestra.

Jag stod min pappa nära och vi pratade mycket om denna dag som skulle komma, hans begravning. Han berättade att han ville ligga här i Borgholm där vi bodde och det var här han trivdes. Han älskade naturen här på Öland och Borgholm stod honom varmt om hjärtat. Pappas favoritfärg var blått och han älskade havet. Jag, Diana och Peter valde ut en gravplats tillsammans och det blev en öppen plats där utsikten går mot havet. Precis så som pappa ville ha det.

Utsikten bakom kapellet

Några av mina andra syskon har blivit arga för att de inte fick vara med och ordna begravningen. Var de har fått det ifrån att de inte fick vet jag inte för det de valde att inte höra av sig. De valde att hålla sig borta. Var och en gör sina val och det får de stå för själva. Det kan de inte lägga på mig.

Men om man nu ska se det från pappas synvinkel. Hur skulle begravningen sett ut och blivit utförd om de skulle ordnat den själv? De kände inte pappa och visste inte vad han gillade och inte gillade. Det hade blivit val av färger och teman på psalmer som de själva tyckte om och inte vad pappa faktiskt tyckte om och ville ha.

Jag väntade en dag efter pappas död att gå ner till begravningsbyrån. Alla syskonen fick veta om dödsfallet samma dag som han dog, men i stället för att kontakta den som bodde honom nära så satt de och tyckte synd om sig själva för att de inte fick veta att pappa var sjuk i cancer. Pappa ville inte att dessa barn skulle få veta om hans sjukdomsbild. Varför? Ja det kan man ju fråga sig men oavsett anledning så förstår jag pappa. För som han sa så många gånger: De bryr sig inte om mig.

Jag måste tyvärr hålla med honom för hade de brytt sig det minsta lilla om sin pappa så hade de tagit reda på hur pappa mådde genom att ringa till honom eller ringa boendet eller fråga mig som träffade pappa så gott som dagligen. Nej de höll sig borta helt och hållet. Deras val och ingen annans!

Några av syskonen bestred begravningen. De ville ha ner honom till Skåne. Varför? De brydde sig ju inte om honom när han levde sitt liv här på Öland. Vad är det som säger att de skulle bry sig om honom efter hans död? Frågor, frågor och frågor. Vem sitter inne med svaren? Jo de personer som inte är vuxna nog att ta sitt eget ansvar över sina egna handlingar.

När dessa syskon väl gav efter pappas sista önskan och lät honom få vila här i Borgholm så hade de möjligheten att lägga fram sina önskemål om hur de ville ha begravningen men de valde att vara tysta. Det ringdes ner till begravningsbyrån och det ringdes till prästen. Varför sa de inte där och då vad de ville ha på begravningen och hur de ville lägga upp det? De hade hur många möjligheter som helst att framföra sina önskemål men de valde att vara tysta.

Jag är långt ifrån egoistisk för allt jag har gjort så har det varit för pappas skull och inte för någon annan. Jag kämpar för pappas sista vilja och det kommer jag fortsätta med. Jag älskade min pappa för mycket för att gå emot honom. Det är hans sista vila och det ska ingen annan bestämma över än pappa själv.

Övriga syskon kan säga vad de vill, de kan tycka vad de vill. De får gärna tycka att jag är en egoistisk idiot som bara tänker på sig själv. Jag bryr mig inte om det för jag vet att jag handlade efter pappas önskemål.

Jag satt i kapellet igår med äkta känslor och med ett gott samvete. Det är jag verkligen glad över. Jag kan hälsa på pappa vid hans grav och ha ett rent samvete och framför allt ett gott samvete för jag gjorde verkligen allt för pappa under hans levnadstid. De minnen jag har tillsammans med pappa har ingen annan i min syskonskara.

Alla gör vi våra val som sagt. Stå för dom och ta hand om ert dåliga samvete själv. Lägg inte det på mig. Ni hade all tid i världen att ta upp en kontakt med pappa. Om ni bara hade velat. Ni var alla vuxna och fast pappa var den äldsta så låg inte bara ansvaret hos honom. Inte efter det ni blev 18 år, myndiga och vuxna.

Jaghar fått bevis på att det inte är åldern som gör en människa vuxen. Det finns dom som är runt 50 års åldern som inte kan ta ansvar för sina egna handlingar. Medan det finns ungdomar i 15-20 års åldern som gör sitt bästa för att stå för sina val.

Har ni något att säga om mig så säg det till mig. Det är ärligast men framför allt så visar den personen att den har en ryggrad.

Intressant? Tycker du om det du har läst? Tryck på gilla knappen 😀 eller pusha vidare

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

4 Comments

  1. Pennelina

    Livet ger så många tillfällen till missuppfattningar och sårade känslor. Jag vet av egen erfarenhet.

    När det gäller cancer och andra allvarliga sjukdomar så menar jag att det är något som de närmaste har rätt att veta.

    Vad än orsaken är att din far inte ville att de andra skulle få veta det så är det ni som får leva med konsekvensen av det nu, och det är inte rättvist!

    Min make fick inte veta förrän allt för sent att hans far hade cancer. Hur illa ville inte svärfar berätta per telefon…

    Som tur var reste min make de 95 milen hem för att han bara kände att han måste… det blev sista mötet med hans far som dog en vecka senare.

    Dödsbeskedet fick han genom vår son som sett att hans äldste bror hade skrivit RIP farfar på MSN!

    När maken pratade med sin bror sa han att han inte visste vem han skulle ringa. De är bara de två… så det måste ha varit svårt?

    De planerade begravningen tillsammans, men brodern ändrade allt efter att ha talat med vänner till familjen – utan att ha talat med min make först.

    Du har gjort vad du kan för din far, låt detta få sjunka in nu… med tiden kan ni säkert tala om det som hänt utan alla sårade känslor som kommit upp till ytan.

    Kramar från mig <3<3<3<3

  2. Smulan

    Vem är de närmaste? De som har släktband eller de som finns nära den sjuke?

    Min pappa ville att de närmaste skulle veta och de närmaste var dom som brydde sig om honom och som fanns där för honom. Där menar jag inte att det var på plats utan det var dom som någon gång ringde eller hälsade på, eller hälsade till honom.

    Jag anser inte mig ha rätt att veta vad min bror eller syster har för sjukdom tex utan önskar det syskonet att jag inte ska veta så får jag acceptera det. Varje människa har rätt att göra som den vill med tanke på att det är den personen det handlar om.

    Man kan tycka att barnen i detta fallet skulle ha rätt att veta men så länge pappa levde så anser jag att han hade rätten att få bestämma själv över sitt liv. Han kunde ta egna beslut för han var klar i sitt huvud.

    I detta fallet så anser jag oxå att de andra syskonen hade sin möjlighet att komma med sina önskemål men de valde att inte göra det men nu i efterhand går det bra att klandra mig.

    Hade de kommit med sina önskemål så hade jag varit glad för det för det hade visat att de faktiskt brydde sig om vår pappa!

    Kram kram

    • Lisa (sjubarnsmamman)

      Tack för din kommentar.
      Pappa och jag pratade mycket om hur han ville ha det s jag visste. De som la sig i efter pappas död hade ingen kontakt med honom. Deras eget val. Jag tycker att då har man inte mycket att säga till om för de vet ingenting. En begravning ska inte vara utifrån anhörigas önskningar utan utifrån den som faktiskt ligger i kistan.
      Ska kika in på din blogg lite senare 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *