Jag och pappa satt och pratade om allt möjligt och vi hade förtroligt samtal med varandra. Pappa sa att han visste om att han hade det (cancer) men att han inte kände något. Jag sa att det var så skönt. I det verkliga så hade pappa fått börja med morfin denna dag men som pappa sa så har han alltid haft ont så när han fick ont så trodde både han och jag att det var på grund av det gamla onda, men det har ju inte varit det. Sedan säger pappa: Jag hoppas jag får leva några år till och jag svarar att det får vi verkligen hoppas.
Det blev aldrig så och det är fortfarande en stor sorg att han inte fick vara kvar bland oss. Sen måste jag ändå säga att man kan inte vara egoistisk utan för pappas skull var det skönt att det gick så fort. Det hade varit hemskt för honom om han skulle bli liggandes som ett paket en längre tid. Nu slapp han att lida.
Ska jag vara egoistiskt så är jag arg och förtvivlad. Ibland kan jag känna mig som ett litet barn och bara vill att pappa ska komma tillbaka för att i nästa känna mig som vuxen och säga att vi ska alla den vägen vandra en dag. Livet är verkligen inte så enkelt som jag skulle önska att det var.
Vi satt ändå en lång stund hos pappa denna dag. Nästan i två timmar. När klockan började bli runt 17:00 så gick vi hemåt för pappa skulle äta kvällsmat och jag skulle hem och göra mat till barnen. Sen skulle jag ta tvillingarna och titta på Harry Potter som gick på bio denna kväll. Jag gillar inte ens Harry Potter men barnen ville se den så jag tog dom på bio. Hade jag visst vad jag vet idag så hade jag stannat kvar hos pappa. Men man kan inte veta allt och vi fick ändå en fin stund tillsammans denna kväll.
Jag gick till graven idag i alla fall och satte tulpaner som jag tog från vår egen trädgård. Pappa älskade ju blommor och var det någon som hade gröna fingrar så var det han. Jag har ärvt mycket från min far men inte de gröna fingrarna. Jag älskar blommor men jag är dålig med att hantera dom. Jag har i alla fall lyckats med mina tulpaner, men sen o andra sidan så sköter dom sig själv.
Jag rensade bort gräs och slängde de gamla blommorna på graven och satte dit nya fina tulpaner samt en bukett med syrener. Han gillade även dom. När vi satt i trädgården så satt han gärna och tittade på dom.
Annars har dagen varit bra. Jag hämtade de små på dagis och gick till lekplatsen med dom. De hade det jätteroligt, men när det började blåse kyliga vindar så gick vi hem. Solen har inte varit framme idag tyvärr. 
Just nu sitter jag här med Stéphanie. De andra barnen är lagda och Fredrik är på övning. Jag har varit så trött idag men det är så ibland. Det blir för mycket för min lilla hjärna ibland. Man är ingen super människa.
Ha en fin kväll mina vänner.
kommer du ihåg när vi va ute o drog upp hans sallad, tror jag det va, o han blev så arg på oss.....du åkte in på ditt rum och jag fick sitta på soffan som "straff" hahaha vilket straff men vi va ju ledsna bägge två ..vi ville ju bara leka...*s* minns inte hur gamla vi va men jag vet att jag skulle sova äver hos er...=)
Var det samma gång som vi skulle plocka ogräs i rabatten men råkade ta blommorna i stället?...skratt...
Det var inte så enkelt att se vad som var vad faktiskt. I mina ögon så såg allt ut som ogräs, fast vissa var ju finare än dom andra. De som var finare än de andra var förmodligen blommorna...hahaha...
men va de blommor??!! ja där ser du...har för mig att de va sallad....vi lekte iaf och tror inte att vi fattade vad det va som va fel först.....=)
Du skriver så fint, jag förstår att du saknar din pappa. Den dagen jag inte har min mamma i livet längre kommer jag sakna henne oerhört mycke.
Kramar!