web analytics
Gå till innehåll

Det viktigaste beslutet någonsin

Det har hänt flera gånger att jag har blivit kallad för ett jävla psykfall. Ovanpå det så är jag äcklig också. Trevligt. Om jag nu är ett jävla psykfall så är det inte så konstigt med tanke på allt det denna person har fått mig att genomgå. Tycker det är skrämmande ordval att använda för i dagens samhälle så är det nog många som går och mår dåligt pga olika orsaker.

Ska jag skämmas för att jag har mått psykisk dåligt? Ska jag skämmas för att jag ibland fortfarande mår psykisk dåligt? Jag tycker iner det. Att jag oftast mår psykisk dåligt är pga andras handlande.

Idag är en dag som burit med sig många tankar. Jag blickar tillbaka på det som varit. En krokig väg jag har fått gå. Jag har varit med om en del i mitt liv. Hemska saker, men trots allt det så är det inte lika tungt att bära som det är med skammen, det dåliga samvetet, rädslan.

Skam ska jag inte känna egentligen. Dåligt samvete känner jag mot min familj. Barnen här hemma, mot min man. Att jag har dragit in otryggheten i deras liv. Fått barnen att känna sig rädda, inte för mig utan för den personen som de egentligen borde känna sig tryggast med om man bortser från oss föräldrar.

Jag har gjort om samma misstag flera gånger. Varför gör jag dom? Ja svaret är för att personen står mig varmt om hjärtat men hur mycket jag än älskar den personen så måste jag låta den gå. Jag måste tänka på mina minderåriga barn. Jag måste tänka på min familj och även på mig själv. Jag orkar inte mer. Med facit i hand så kommer det inte bli bättre, o jag kommer bara kämpa i motvind om jag fortsätter försöka. 

Det känns tungt, men kanske kan min själ läka lite grann i alla fall.  Det kommer inte bli lätt men jag måste 🙁

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: