En dans på rosor???

Mina ögon kan tindra
Mina läppar kan le
Men gråten i mitt hjärta
Kan ingen se

Lite så är det. Man håller uppe en fasad. Man bygger en mur men en dag så rasar den. Man försöker bygga upp den igen bricka för bricka. Men det hjälper inte. Det tar så mycket kraft att bara dra på smilbanden ibland så msn orkar helt enkelt inte.

Jag står idag hansfallen. Jag vet inte vad jag gör för fel. Något är det i alla fall. Jag måste vara otydlig…men jag vet inte hur. Jag säger vad som jag tycker är fel…ändå upprepas mönstret. Jag kan bara tolka det på ett sätt. 

Idag föll tårarna igen. Blöta kinder och värkande ögon. Gråtande hjärta och en sårad själ. Det är vad jag är värd. 

Ja livet är inte slltid så enkel. Jag har inte bara en sårad själ utan min kropp värker. En axel som jag ibland inyr ksn röra eller lyfts. Ryggen som ibland inte kan hålla min kropp rak. Att resa sig från sängen kan göra otroligt ont, ändå så måste jag görs hushållssysslorna så gott det går. Jsg får hjälp av barnen. 

Nrj nu ska jag inte beklaga mig mer! Twinsen är på slottskolan, Stéphanie och Jonatan är i Kalmar. Resten är på övanvåningen. Själv har jsg bytt om till pyjamas och gått och lagt mig. God natt och sov gott!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *