Vilken dimma det vilade över Kalmar och Öland igår. Våren har kommit men kylan på morgonen finns kvar. Jag längtar till sommaren. Älskar sol och värme!
Denna vecka har gått fort. Snart framme till helgen. I måndags var jag på terapin. Det var på det nya stället. Ett nybyggt hus intill sjukhuset. Det var stor entré. Skulle kanske vara lätt att hitta där men jag hittade inte ens hissarna. Fick fråga mig fram. Annars var det fint. Nytt och fräscht.
Jag trodde aldrig att jag skulle få se hur det såg ut invändigt. När jag fick veta att jag skulle få behandling för PTSD så läste jag mig till att det tar ca 12-15 sessioner. Jag började 1 juni 2020.
Jag har kommit långt kan jag tycka men ibland känns det som att jag står kvar på samma punkt. Inte från början utan jag har fastnat kan man säga. Det finns vissa hinder som jag har svårt att komma över. Framför allt mina tankar om mig själv. Har svårt att komma över hindret om vem som bär skulden till vissa saker. Försöker se det lilla barnet inom mig. Se att flickan bara var ett barn. Ett barn som egentligen inte kunde göra så mycket i den givande stund som var.
Denna sessionen jag hade i måndags har fått mig att tänka och förstå. En liten Aha-upplevelse fick jag. Den gick rakt in i hjärtat och fick mig att inse hur saker och ting egentligen var. Det var tufft.
Jag ska lyssna igenom sessionen och sedan skriva ner mina reflektioner. Det kommer bli tufft även det.
Ja...så är det ibland. Livet är ingen dans på rosor. Det finns dessutom alltid andra som har det värre.
Jag hoppas ni alla har det bra. Önskar er en fin dag. Kram kram!