En tuff dag

Idag har det varit en tuff dag. Dagen började med att jag och Fredrik lämnade de små barnen på dagis och sedan åkte jag hem och åt frukost. Kl 9 satt jag sedan på begravningsbyrån och valde ut kista, urna och blomsterdekoration samt dödsannonserna. Det tog några timmar där och efteråt så kände jag mig helt tom. Robin kom medan jag satt på begravningsbyrån och vi gick sedan till pappas avdelning för att börja packa hans saker. Robin ville gärna hjälpa till och det är en del av sorgarbetet det med.

Jag gjorde som jag brukar göra när jag går upp dit. Jag går in och tittar bort mot pappas bord för att se om han sitter där. Gör han inte det så tittar jag ut på altanen och när jag inte ser honom där så styr jag benen mot hans rum. Precis där så slår det mig att pappa finns ju inte där. Jag går med tunga steg på hans rum och gråten kommer när jag går in i hans rum. Sist jag var där var i söndags när pappa dog i mina armar.

Jag tittar runt och minnen dyker upp och vid tillfällen så skratta jag och Robin för vi kom i håg saker som pappa sa ibland på skämt eller andra saker som pappa tyckte var roligt. Vi tittar på varandra och skrattar och sedan så tystnar man igen och bara känner sorgen ta över. Vi är där några timmar och går sedan till personalen och meddelar att vi går för idag och återkommer i morgon.

Personalen där är helt underbara. De vårdade min pappa mycket kärleksfullt. De gick inte bara till sitt jobb för att arbeta av sina timmar utan de gjorde verkligen mer än bara sitt jobb. Pappa blev mycket fint omhändertagen där och det är jag verkligen glad för.

Efteråt så hämtade vi de små på dagis och sedan tvillingarna på fritids. Sen gick vi och köpte glass på torget. Mutade barnen så de kunde sitta fint när vi var inne på Ölandsbladet 😉 Pratade med dom om några rader om minnesord om pappa och det kommer i tidningen på lördag.

I morgon ska jag vara med och klä pappa. Jag var och hämtade hans kläder som han ska ha på sig. Jag valde kläder som jag vet att han tyckte om att ha på sig. Det kommer bli mycket tungt i morgon men jag lovade pappa att vara med hela vägen och det löftet ska jag hålla. Tror samtidigt att det kan göra mig gott med faktiskt. Jag vill vara med och se så att han får ligga bra och bekvämt med. Visst vet jag att han inte känner något men det spelar ingen roll. Det var som när jag var på avdelningen och frågade efter ett par strumpor till pappa. När jag fick dom så frågade jag om de satt löst om hans ben så att de inte satt åt. Jag vet att pappa inte hade känt något men han ska ligga bekvämt på sin sista färd. Efter detta ska jag sätta mig någonstans för då ringer de med kyrkoklockorna för pappa.

Ska natta mig snart så jag säger redan god natt och sov gott.

Intressant? Tycker du om det du har läst? Tryck på gilla knappen 😀 eller pusha vidare