Äntligen fredag! Det vankas helg och det innebär lite mer lugn och ro. Kanske blir det en film med pojkarna, Spel med Benjamin eller en helg med städ och tvätt. Hur som haver så blir det i alla fall mys med Liam! Han är en glad liten pojke som vet hur man charmar sin farmor. Saknar mina andra barnbarn. Det var längesedan jag träffade dom nu. Det känns tomt på något sätt.
Snart blir det födelsedagsfirande. Pontus fyller 15 år. En viktig födelsedag då 15 brukar vara en ålder som ett barn uppskattar på något sätt. Det är ju så klart olika från barn till barn. Förr på min tid så innebar 15 år en moped. Man kunde ta sig själv någonstans. Slippa cykla i regn till exempel. Att fylla 15 innebär också att det snart är dags för att gå upp till nionde klass. Snart slut på högstadiet.
I år så är det dags för konfirmation för Pontus. Vad vi ska ge honom har jag ingen aning om än. Jag ska försöka luska lite grann. Själv fick jag en moped. En röd Ciao som man trampade igång. Jag glömde ofta att vrida på den lilla spaken på bensintanken så jag fick sällan igång den. Förstod inte varför till en början, men efter ett tag så gick det upp ett ljus. Ja...Jag kände mig lite trög som inte fick in det i huvudet att jag skulle vrida på den lilla spaken. Jag sparade undan pengar så jag kunde köpa en annan moped. Det blev en blå Puck Dakota. Jag var inte så lång och hade svårt att kicka igång den. När det gick så fick jag hoppa upp på sadeln och sedan gasa iväg. På den tiden fick jag ge 2000kr för en moped. Mycket pengar på sen tiden. Idag måste man ha körkort för att köra moped. Så var det inte då.
Att ha en moped var lite som att ha en frihet. Jag kom någonstans själv. Jag körde till busshållplatsen som låg 6 km från där jag bodde. Tog bussen till gymnasiet och sedan tillbaka efter skolan var slut. Ja de dagar jag var i skolan. Det är ett under att jag faktiskt gick ut skolan som Vårdbiträde. Jag dansade showdans på den tiden så det blev en mopedtur till skolan där vi hade vår träning. Det var skönt och kunna ha den valmöjligheten. Det gick inga andra bussar än skolbussen från där jag bodde. Det var 8 km till byn. Jag älskade att bo på landet men det fans nackdelar med. En moped gjorde det lättare.
Jag kan ibland sakna dansen. Inte så konstigt då dansen var en stor del i mitt liv på den tiden. En misshandel i gymnasiet satte stopp för mina drömmar. Jag fick sluta att dansa då ryggen sa ifrån. För många karatesparkar och slag sade sitt. Så tråkigt då jag älskade att dansa showdans. Men men...livet fick mig att välja andra vägar. Hade jag inte gått den väg jag gjorde så hade jag inte haft mina barn. Livet har en mening och jag tror att ens liv är förutbestämt. Det som sker har en mening. Vi lär oss av det som händer och tar med sig det i framtiden. Det är det tänkandet som får mig att gå framåt. Det händer en hel del ondska med i vår värld. Vad är meningen med det? Finns inget svar där. Det finns ondskefulla människor med som älskar att plåga andra och där ser jag så klart ingen mening med det som händer...Ja man blir kluven
Nej...nu ska jag sluta att svamla. Ni får ha en underbar dag. Kram kram.