Födelsedagsbarn

Vi har många som fyller år i december i familjen och släkten. Pappa firade vi den 4:e december. Då blev han 76år. Den 10 December var det dags för min äldsta son André. Han blev 17 år.

17år????????   Vem har stulit dom andra åren????

Ja tiden springer verkligen i väg. Den 10 December för 17 år sedan var jag 21 år gammal och väntade mitt första barn. Jag var ensamstående för pappan till barnet stack så lägligt en vecka innan min son föddes. Min son kom iofs 4 veckor för tidigt men tack o lov så mådde han bra efter förlossningen.

Jag åkte in dagen innan för jag fick vattenavgång. Jag förstod aldrig att jag snart skulle bli mamma för min son skulle inte komma förrän den 5:e januari. Det var då det förlossningsdatumet var satt. Jag var försökskanin på BB den dagen för de hade fått in något nytt som gick ut på att de satte elektroner på fostrets huvud så kunde de via den vägen få ett diagram om helheten på hur barnet bodde.

Inget hände den dagen. Jag fick en sömntablett på natten så jag kunde sova för dagen efter skulle de sätta i gång mig. Sätta i gång mig tänkte naiva jag. Vadå sätta igång mig? Vad är det jag ska sätta i gång med?

Jag var bara 21 år gammal och hade inga erfarenheter om att föda barn eller hur det gick till att föda barn. Man har ju sett på tv men det är inte samma sak för ingen förlossning är den andra lik. Jag läste böcker och försökte förstå hur jag skulle göra. Hur jag skulle känna, men det kunde jag ju aldrig göra och veta i förväg.

Jag blev väckt kl 8 på morgonen och jag ringde då hem till mamma och berättade vad läkaren hade sagt, att de skulle sätta i gång mig. Jag vågade inte säga det för högt ifall jag hade hört fel. Det fanns ju personal runt mig.

Jag fick droppinsatt kl 12 och de kom var kvart och kände och klämde överallt. Mamma, pappa och Diana kom in. Kl var runt 15 när mamma o pappa kom. De stannade kvar tills mamma såg på maskinen att det snart var dags. Jag kommer i håg att jag tänkte: Hur kan hon veta när det är dags? Jag vet inte det själv.

Det var meningen att dom skulle vara med men Diana var lite överkänslig så hon klarade inte av att vara där så de åkte hem. Jag var dum och oklok på den tiden. Jag rökte. Jag rullade min cigg själv. Jag gick upp och rullade och tog min droppstång och skulle gå ut. Det tog lite tid för jag fick värkar väldigt ofta.

Efter långt om länge kom jag ut och skulle precis tända min cigg när jag får en sådan värk så jag trodde jag skulle dö. Där står jag ut i sjukhusets fina och sexiga klänning med en droppstång som stöd dubbelvikt och försöker andas. En tant som kom på trottoaren kom fram och frågade om jag behövde hjälp. Smarta jag får bara fra: Jag ska ha barn.

Jag kommer in och får hjälp att komma till sängen. Barnmorskan tittar för att se hur pass öppen jag är. Det är inte konstigt att du har krystvärkar. Du är fullt öppen säger den. Hur kan jag vara det sa jag. Jag var ju inte det för 10 minuter sen.

Ja det gick fort iaf. Strax efter så kom min son. Det tog tre krystvärkar att få ut honom. En liten vacker gosse på 2400g och en längd på 44cm. Han fick plats i min hand nästan. Det komiska var när jag fick min sista värk. Jag hörde telefonen ringa ute receptionen. Den låg precis utanför mitt rum. Telefonen ringde och jag hör en barnmorska säga: Hon är upptagen just nu men hon kan ringa om en stund.

Var jag upptagen? Oj då 😉

I samma veva som hon säger det så föder jag fram min son. Barnmorskan kommer in och säger att mamma hade precis ringt. Jag ringer upp henne efter en stund och säger: Jag fick en Sebastian. Mamma ringde direkt när de hade kommit hem och just då kändes det som timmar sedan, fast det inte var det.

Jag kom upp på avdelningen och låg där i tre dagar. Jag gick där stolt med min nyfödda son och kunde knappt förstå att denna lilla parvel var min. Han var så liten, så söt och helt underbar. Det fanns ingen som hade ett sådant vackert barn som jag!

Denna lilla parvel är alltså 17 år idag. Jag förstår inte vart alla år har tagit vägen.

Min mor fyllde år i söndags. Den 12 december blev hon 61 år gammal. Henne minns jag inte när hon föddes och tur är väl det. För då skulle jag varit äldre än henne och det går ju inte 😉 Däremot så minns jag olika födelsedagsfiranden som hon har gett under årens gång. När hon har jämnat eller femmat som vi säger. Då har hon bjudit alla sina nära o kära till fest med god mat och fin musik.

I går, den 13:e december skulle min moster blivit 59 år, men hon blev aldrig så gammal. Hon blev 58 år gammal och ska snart få vila i frid tillsammans med mormor o morfar. Hon begravdes i går på sin födelsedag. Hon kom ur jorden på den dagen och kommer i jorden samma dag. Nja, inte riktigt kanske för de sätter väl inte ner urnan samma dag.

Idag fyller min kusin Britt-Marie år. Hon blir hela 25 år idag. Eller hur Bitte? 😉 Nja...kanske inte, men man är väl inte äldre än vad man känner sig? Hur som helst så säger jag ett stort GRATTIS!

Halva månaden har snart gått. Helt otroligt. Vi är snart inne på år 2011. Jag ska inte ljuga o säga att jag inte längtar till nästa år, för det gör jag. Jag önskar mig bort från hela januari och sedan kan månaderna komma sakta men säkert. Varför jag längtar bort? Jo när vi är innan på år 2011 så känns det inte som att det dröjer innan våren kommer. Januari är dne tråkigaste månad som finns tycker jag. Den är som November. Låååååååååång och dyster. Jag har dock två barn som fyller år i januari och deras födelsedagar ser jag naturligvis fram emot.

Nej! Dags att göra lite nytta. Ha en bra dag alla vänner.

Intressant? Tycker du om det du har läst? Tryck på gilla knappen 😀 eller pusha vidare