web analytics

Från förlovning till bröllop

Vilken händelserik helg det har varit. I alla fall i igår. Det var många blandade känslor som kom på en och samma gång. Det var glädje och sorg samtidigt. Saker hände som jag blev väldigt rädd för men det ordnade sig till slut. Jag ska försöka ta det från början till slut.

Vi åkte till Eslöv i fredags med tåget för att närvara vid min brors och hans tjej förlovning samt fem års förlovningsfirande som strax efter festens början övergick till äktenskap. Nästan alla i lokalen visste inte att det skulle bli en vigsel utan de blev väldigt förvånade när vigselförättaren kom och sa att vi skulle stå upp för det kommande brudparet.

In tågar min mamma och hennes sambo som numera är hennes make. De var ett vackert brudpar och jag önskar de all lycka till. Jag och Lasses dotter Veronica var vittnen så vi fick stå bredvid brudparet. Veronica bredvid sin pappa och jag bredvid min mamma. När det var dags för att sätta ringarna på fingrarna så fick jag ta hand om brudbuketten.

Det gick fort och de förstummade och chockade gästerna började gå fram för att gratulera de äkta makarna.

Jag visste länge att de skulle gifta sig. Jag förstod det redan när jag ficj deras förlovningsfestinbjudan men jag fick inte det bekräftat förrän för någon månad sen då de frågade om jag ville vara vittne.

Festen började och vi började att äta. En av mina söner frågade mig när festen slutade och jag svarade att vi har ju precis kommit hit. Han ville bara veta på ett ungefär för han och flickvännen skulle bada på hotellet. Han gick ut och kom in igen om en stund och sa att han kände sig orolig i magen. Jag trodde att han sa så för att ha en ursäkt för att komma till hotellet tidigare.

Jag satt med min lillasyster som var mycket chockad över själva överraskningen som var bröllopet så när min andra sons flickvän kom och sa att min andra son hade segnat ner mot marken så att min sambo fick bära in honom. Jag förstod ingenting. Vadå segnat ner?

Jag sprang dit och där såg jag min son ligga med mycket ont i sin mage och kunde inte resa sig eller lägga sig. Jag satte mig hos honom och försökte lägga honom på mitt knä medan jag höll om honom. Han hade jätteont i sin mage och hade svårt att prata ibland på grund av smärtan. Sambon ringde sjukvården och en ambulans skulle komma.

Jag fick gå ut till min syster en stund som hade hamnat i en svår chock när hon såg min son ligga som han gjorde. Mitt i det kommer min andra son och säger att sonen som har ont i sin mage inte känner sina ben och händer samt att han känner sig bedövad i halva ansiktet. Jag sprang in och såg honom ligga i kramper. Sonens händer var så konstiga och han var så kall.

Ambulansen kom och de kände på hans mage och knackade i hans rygg men det gjorde inte ont där. De hade bara plats för en som kunde följa med så då stod jag inför ett val. Jag ville ju naturligtvis följa med men för RObins skulle sås var det bättre att sambon följde med tyckte jag. Han är brandman och kan det där med sjukvård samt så är han mycket lugnare än mig. Sen hade jag fler på festen som behövde mig. Snacka om att jag var kluven. Jag hade aldrig förlåtit mig själv om det hade hänt något tragiskt och jag inte var där.

Festen fortsatte men jag var orolig men fick försöka på bästa sätt att vara som vanligt på grund av de små barnen. De förstod ju inte och jag ville inte att de skulle bli oroliga. Sambon ringde senare och sa att de har tagit prover och de visade ingenting. Sonen fick morfin som smärtstillande och sedan blev han hemskickad kan man säga. Ja de fick göra som de ville men det fanns inget på proverna som skulle visa sig vara något som inte var bra. Sonen mådde bättre så de åkte hem. Då var festen slut.

Jag ska ringa vårdcentralen i morgon och försöka få en tid för jag vill att han blir undersökt ordentligt. Det var hemskt att se honom så och jag hoppas få slippa det igen. Mina tankar gick till min pappa då han fick stroke. Kunde det vara det tänkte jag? Men man får ju inte ont i magen då. Tusen tankar gick runt i mitt huvud och det var svår att försöka se glad ut. Idag är allt bra, men för säkerhets skull så ska jag försöka få en tid som sagt hos en doktor.

Nu är vi hemma igen och det är rätt så skönt faktiskt. Man slipper stressen och alla människor runtomkring en. Det var så fullt på tåget så man visste inte vart man skulle ta vägen.

Nedan ser ni bilder från festen.

 Här sitter vi på tåget ner till Eslöv

Dags att packa upp presenterna. Peter och Jenni fick saker som de har nytta av i hemmet och Lasse och mamma fick en fin lyckta med ljus.

Brudparet är på väg in och vigselakten är snart på gång.

Tårtan ska delas

Bröllopsvalsen utförs.

Lite foton på närmare håll.

Jag hade min systemkamera med mig och jag hade alla mina barn på en och samma plats samtidigt. Jag passade på att få ett foto på mina barn och på mina barn och där jag och Fredrik var med. De blev rätt så bra ändå tyckte jag.

Ala kollar på Tove 😉

Kommentera

%d bloggare gillar detta: