Det är den första augusti idag. Sommaren är på väg mot sitt slut. Om 24 dagar så börjar skolan igen och man återgår till de vanliga rutinerna.
Igår hade vi en underbar kväll. Vi åkte till Södvik. De hade relationsfestival där. Hasse Kvinnaböske Andersson skulle spela där. Det var behövande att komma ut först och främst för vi hade bestämt på dagen innan att vi skulle åka och jag såg fram emot att komma ut. Sen kom lördagen och ju längre in på lördagen vi kom ju tråkigare tyckte jag att det blev.
Depressionen låg nära til hands och jag ville bara krypa ner under täcket och stanna där till nästa vår. Fredrik kom hem och jag velade fram och tillbaka. Helst av allt ville jag stanna hemma, nej...egentligen inte men det kändes bara jobbigt att behöva åka någonstans.
Ni som varit i depressionens värld vet vad jag pratar om.
Iaf så tänkte jag att det skulle vara roligt för barnen och jag hade fått dåligt samvete mot dom om vi inte åkte. Sagt o gjort. Motvilligt samtidigt som jag ville så satte vi oss i bilen. Kom fram och betalade inträde. Det kostade 260 kr för vuxna och barn under 15 år gick in gratis.
Först var det ett band som hette Trösten som spelade. Först o först. Det hade ju pågått under hela dagen i stort sett men när vi kom fram så var det Trösten som skulle spela. Det var en duo som kom från Hälsingland. De var duktiga på att spela.
Sen var det dags för lite teater. Jag kände igen rösten på kvinnan men kunde inte se vem det var. Antagligen så var det för att jag inte sett henne i teatervärlden förut. När barnen sa vem det var så kände jag ju igen henne. Benjamin tyckte det var konstigt att se henne där bara för han var ju inte heller van att se henne så...skratt...Det var deras fritidsfröken Emma som spelade ju. Hon var duktig.
Förväntan hette scenen. De skulle ha en myskväll och de hade delade meningar om vad som var en speciell kväll mm. Den var så klockren. Pratade med Emma efteråt och hon har spelat teater länge. De behövde fler folk till nästa års uppsättning och frågade om jag var intresserad.
Ja kanske det. Jag älskar teater. Har spelat lite förr och det hade kanske blivit en rolig fritids sysselsättning. Jag får se hur jag gör men det hade nog varit roligt.
Efter Emmas tillställning så var det dags för kvällens höjdpunkt. Hasse Kvinnaböske Andersson.
Barnen hade väntat på att få se honom. Så när han väl kom fram så satt de som tända ljus och var glada.
Om ni undrar vad Hasse pekar på så är det på mig. Jag gjorde inget dumt...jag lovar 😉 Han skulle skriva en hälsning på cd-skivan. Han sa att hälsningen var till dom andra och kramen var till mig. Det var då han pekade.
Efter Hasse så kom Björn Ranelid. Han var säkert intressant att lyssna på men vi passade på att sticka o äta. Susanne Alfvengren skulle komma om en timma.
Vi körde till Sandviks kvarn och åt mat. Tänkte sticka tillbaka för att se Susanne Alfvengren men vi stannade kvar vid kvarnen i stället så barnen fick hoppa på hopptornen som fanns där. Det blev dom glada för.
Efter deras hoppningar så åkte vi hem. Det var som sagt en mycket trevlig kväll och jag är glad att vi åkte. Idag hade vi tänkt att ta hem pappa en stund men vi får se hur det blir med det. Det började småregna nämligen. Det är alltid något. Kan vi inte hämta honom så köper vi med oss fika och hälsar på honom.
Annars är planerna som sådan att jag ska flytta lite möbler. En kista ska ut i hallen och en byrå ska från hallen. Vart den ska sättas sen vet jag inte än. Sen ska vi försöka hinna med att ordna med Stéphanies rum. Hon delar rum idag men hon ska få ett eget hade vi tänkt. Det blir lite omflyttningar på möblerna men det blir bra när det är färdigt.
Tack för att ni läser. Ha en fin dag!
Tycker du om min blogg? Lägg gärna till den i bloglovin eller i följaren till höger 😉
