Idag för 20 år sedan var jag 21 år gammal och väntade mitt första barn. Det var meningen att han skulle födas den 5 januari men han ville ut Nobeldagen. Jag var ensamstående då pappan till barnet stack en vecka innan så det var både nervöst och spännande. Jag kände kvällen innan att något inte var som det borde vara. När jag gick i hallen ut för att se vem som stod utanför min dörr så kände jag något som sa plopp. Men det kom inget.
Jag hade inte gått några kurser och jag försökte ta det som det kom. Inte så enkelt för jag visste ju inte vad som vänta skulle. De sa att de skulle sätta igång det om jag inte fick egna värkar och det fick jag inte. Jag fick ligga där under natten och kl 11:45 satte de droppet.
Mamma ringde och jag sa till henne med låg röst att de nog skulle sätta igång det. Jag ville inte prata för högt för fall jag hade fel. Jag trodde inte att jag skulle få en bebis där och då. Så naiv man var egentligen haha.
Mamma, pappa och Diana kom in men de åkte igen. Värkarna tog mer fart och när mamma o pappa samt Diana åkte hemåt så skulle jag ut och röka. Det blev inte så mycket mer än att gå ut så fick jag en sådan värk så jag inte visste var jag skulle ta vägen. Jag fick hjälp att ta mig in och strax efter jag hade hamnat i sängen igen så låg jag med krystvärkar.
Det tog inte så lång tid. Jag var inne 16:10 och 16:16 var han född. Jag låg då med kramper i båda benen från lår till tår. Men på magen fick jag en sådan liten gosse som luktade så gott.
André föddes kl 16:16. Han var 2400 gram stor och 44 cm lång.
Han var så liten och så god. Jag var bara 21 år gammal och förstod inte riktigt vad jag skulle göra härnäst men jag gjorde det bästa jag kunde. André var en charmig kille som älskade bollar. Han har självlockigt hår och som liten var han en lintott med korkskruvar.
Ett stort Grattis till dig min älskade son! Nu är du 20 år och jag förstår inte vart tiden har tagit vägen. Det var inte så längesedan som du vilade i min famn. Jag hoppas du får en fin födelsedag ♥♥♥ Älskar dig!
