web analytics

Här har ni en lågavlönad hemmafru

Att vara hemmafru är det absolut sämsta ”jobb” man kan ha. Det man gör uppskattas inte och det r jävligt dåligt betalt. Det är tråkigt och jag blir så ledsen när jag faktiskt har storstädat men ingen uppskattar det. I stället för att säga att det är fint så får man höra att det är ingen förändring. Hade alla hjälpts åt här hemma så hade allt varit så mycket lättare. Det är väl inte för mycket begärt att maten ställs undan från matbordet när det har ätits klart? Eller att ta undan sin disk från bordet? Skulle diskmaskinen råka vara tom så varför inte sätta ner disken med en enda gång?

Nej då. Det ska stå kvar till mig som inte ens har ätit. Jag blir trött på det.

Städ

Det är likadant i vardagsrummet. Det blir fredagsmys och chips och ostbågar dukas fram. Ibland finns det även läsk. Ingen plockar ut igen. Sen kommer lördagen och det blir lördagsgodis. På morgonen på söndag så ligger det godispapper, rester från chips och ostbågar. Tomma skålar och glas. Jag vet inte vad resten tror att det är gjort av men ben har de inga. Grejerna går inte ut av sig själv. Nej det får jag göra, familjens egen servitris. Japp. Det blir några varv fram och tillbaka mellan vardagsrummet och köket. Tur att de ligger bredvid varandra.

Jag känner mig inte så stark men ändå så orkade jag bära ut andras disk och skålar. Jag ska egentligen sträcka på mig för jag kan ju något som ingen annan kan. Men jag blir inga tre meter. I stället så sjunker jag ihop och tycker det känns tråkigt att jag inte kan få någon frivillig hjälp här hemma. Jag är bara en människa. Jag orkar inte med hur mycket som helst. Fast jag skulle vilja. Orken tar slut och inte bara kroppsligt utan även psykiskt.

städ

Hur mycket lönt känns det att storstäda. Jag börjar i ett rum och går över till nästa sen. Då måste jag även hålla i ordning det första rummet när jag håller på med det andra för att det ska förbli fint. Sen är det dags att ta rum tre. Då har jag två rum utöver det tredje att hålla efter. Hade alla hjälps åt att hålla i ordning i de andra rummen som jag inte städar i för tillfället så hade det varit enklare. Att lägga undan det man hade där det låg är ju en början.

Jag kör slut på mig själv och det enda jag vill är ju att vi alla ska må så bra som möjligt. Jag vill ha rent och snyggt runtomkring mig. Undanplockat och ha varje sak på sitt ställe. Disken undanröjd och tvätten i skåpen. Varför kan jag inte få frivillig hjälp med det? Jag känner mig som en hushållerska för de tar hand om familjens alla saker. Dukar fram till bordet efter man har lagat deras mat. Tvättar, diskar och handlar. Jag gör allt det förutom tvättar för det klarar min axel inte av. Men jag gör det ändå ibland då övrig familj inte gör det mer än då jag säger till dom.

Vad händer om jag strejkar? säger att det är nog nu. Jag orkar inte mer. För jag gör inte det. Jag orkar inte vara glad och lycklig för att jag ensam ska dra det stora lasset här hemma. Men jag jobbar ju inte så jag ska ju ta hand om det. Så är det ju bara. Jag skulle vilja ha ett jobb som jag hade kunnat gömma mig bakom och ha som ursäkt för att inte hjälpa till frivilligt här hemma.

städ

Jag saknar tiden då man inte hade dator eller smartphones. Folk var mer hjälpsamma och sociala innan dessa apparater uppfanns.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: